Stockholm City (foto: Dick Erixon)

Anna Kinberg Batra smiter undan

onsdag 28 december 2016 · 12:31

I intervju med Expressens Niklas Svensson i dag får M-ledaren Anna Kinberg Batra frågor om varför hon inte vill ta över regeringsmakten från Stefan Löfven genom att lägga fram en gemensam budget för de fyra borgerliga partierna. Hon svarar undanglidande:

– För att ska man regera måste man ju veta vad man ska göra varje dag, hela tiden. Att vinna en omröstning en dag i riksdagen är en sak, men att regera ett land kräver ju att man kan fatta tusentals beslut året runt, och få igenom sin politik i riksdagen inom många områden. Det har vi inte förutsättningar för nu eftersom vi förlorade valet. Det är därför vi måste vinna större förtroende först för att kunna regera bättre sen.

Om detta finns minst tre invändningar.

1) Inte heller S-MP-regeringen får “igenom sin politik i riksdagen”. Om S-MP kan regera i minoritet, borde väl Moderaterna kunna göra det.

2) Moderaterna har samma “förutsättningar” som S-MP, eller till och med bättre eftersom vågmästarpartiet sagt att man kan tänka sig stödja en borgerlig budget.

3) Talet om att hon “måste vinna större förtroende först” är ju att lämna walk-over om regeringsmakten redan två år före valet. Varken nuvarande regering eller opposition kommer att nå 50 procent i nästa val, alltså blir förhållandena princip desamma som nu. Att vägra regera som minoritet är detsamma som att inte vilja regera alls.

Svensson frågar vidare, vore det ansvarslöst av dig som oppositionsledare att nu göra allt du kan för att fälla Stefan Löfven?

– Jag vill ta hans jobb. Och då är vägen dit att förtjäna större förtroende. Men det betyder inte att jag sitter på avbytarbänken i fyra år. Det är ju Stefan Löfven som ansvarar inför riksdagen, inte tvärtom. Om regeringen inte följer riksdagsbeslut så kommer vi att kritisera det mycket, och då finns också instrument man kan använda. Men det är ju fortfarande så att alliansen förlorade valet och är mindre, och det är alltså därför vi inte regerar. Det är ju liksom grundproblemet.

Återigen finns invändningar mot AKB:s jag-vill-inte-regera-hållning.

1) Hon sätter sig ju själv på avbytarbänken genom att inte organisera en budgetmotion som, så snart hon fixat det, kan fälla regeringen i maj eller oktober.

2) Att säga att hon kommer att “kritisera det mycket”, om det regeringen gör, är ju rent löjeväckande. Moderaterna reducerar sig till plakatpolitiksstatister.

3) Oppositionen är inte alls “mindre” än regeringen. De tre röd-gröna partierna i regeringsunderlaget utgör 159 mandat, de fem oppositionspartierna har 190 mandat.

4) Det verkliga “grundproblemet” är att Anna Kinberg Batra inte vill tala med det näst största oppositionspartiet i riksdagen. Och det problemet kommer inte att försvinna efter nästa val. Med stor sannolikhet kommer maktförhållandena i riksdagen att i princip vara oförändrade. Frågan är om AKB då tänker fortsätta sitta på avbytarbänken och låta de röda styra landet även om det finns en mycket stor icke-socialistisk majoritet i riksdagen.

Anna Kinberg Batras linje är inte hålbar. Varför rösta på partier som skyr makten och gör allt för att undvika att hamna i regeringsställning?

I min nyårskrönika, som kommer snart, ska jag ge min bild över vad som borde hända, om inte 2017 så 2018…

Tema: Valkampanj