Inför brittiska folkomröstningen 23 juni får ”lämna”-linjen sitt största stöd på över ett år, enligt Independent i Massive swing to Brexit – with just 13 days to go:
Mätningen visar att 55 procent anser att Storbritannien ska lämna EU, en ökning med fyra procentenheter sedan april. 45 procent vill stanna i EU, en minskning med fyra procentenheter. Mätningen innehåller en viktning som tar hänsyn till sannolikheten att de svarande går och röstar. Resultatet är den största ledningen för lämna-kampanjen sedan mätningarna startade i Independent för ett år sedan, då stanna-kampanjen hade en ledning på 10 procentenheter. Nu har de bytt plats.
En förklaring till resultatet kan vara att allt fler britter inser att landet ändå inte har något inflytande i EU. Politico rapporterar i Brexit or not, Britain’s already isolated in Brussels om en studie av Vote Watch, Would Brexit Matter? (pdf):
- Storbritannien är det mest nedröstade medlemslandet i Europeiska rådet.
- Brittiskt motstånd mot EU-policy har främst gällt budgetfrågor, utrikespolitik och bistånd. Däremot har man inte varit det mest oppositionella landet när det gäller inre marknaden, transporter, miljö och fiske.
- Före 2009 tillhörde Storbritannien den förlorade sidan i Europeiska rådet i 2,6 procent av fallen, men efter 2009 har det stigit till 12,3 procent vilket gör landet till klart störst förlorare av alla medlemsländer.
- Läget är inte bättre i parlamentet: majoriteten av ett lands parlamentariker tillhör vinnarna vid voteringar i 90 procent av fallen, medan majoriteten av brittiska ledamöter tillhör vinnarna i endast 66 procent av omröstningarna.
Ett utträde ur unionen är därmed ett logiskt steg för att inte tvingas kompromissa bort sin identitet. Det europeiska samarbetet borde inte handla om politik, utan enbart om handel. Genom utträde ökar chanserna att ett sådant kan etableras. Vill euroländerna fortsätta sin valutaunion, vilket också kräver en politisk regering, borde de vara fria att göra det. Men vi som inte vill ha en superstat borde kunna fortsätta med handel i Europa. Här finns ingen motsättning.
Jag har aldrig förstått varför vi ska tvingas underordna oss sydeuropeisk politik för att få bedriva handla i Europa. Med seger för Brexit kan denna ologiska syn på samarbete utmanas och vettigare lösningar etableras.