När det tragiska dödsbeskedet kom om den brittiska tvåbarnsmamman, 41-årige parlamentsledamoten Jo Cox som blivit knivhuggen och skjuten, gick mina tankar till Anna Lindh. Hon var också mitt uppe i en folkomröstningskampanj, då om EMU, när hon höggs till döds i NK-varuhuset i Stockholm. Båda kampanjande för ökad makt till EU.
Av allt att döma var mördaren också, likt Anna Lindhs, en lokal vettvilling.
Nu spekuleras det i att hennes död ska gynna ja-sidan, på samma sätt som det spekulerades i att Anna Lindhs död skulle göra det.
Det är simpelt tänkt, och moraliskt löjligt. Ett mord är djupt tragiskt på många sätt, men att det skulle påverka ett politiskt beslut som rör 64 miljoner britter i första hand, och en halv miljard européer i andra hand, är fullständigt ologiskt.
Svenska folket lät sig inte luras av sådana spekulationer. Även om Anna Lindh kampanjade för EMU, röstade folket med tydlig majoritet emot.
I denna del får gärna den brittiska parallellen överensstämma.