Som en följd av globaliseringen har ett gigantiskt tryck på folkvandringar startat. Hundratals miljoner med människor i otrygga, korrupta, våldsamma, religiöst fanatiska och fattiga delar av världen ser hur goda livsvillkoren är i den kristna västvärlden. De vill komma bort från eländet. De vill ha vår trygghet och vårt välstånd.
De som ohejdat talat sig varma för gränslös öppenhet har nu fått problem. Man har vägrat inse att denna öppenhet får omvälvande konsekvenser. Och att gränser kan vara nödvändiga för att inte allt det goda ska raseras och kollapsa under trycket av folkomflyttningar.
Varken de rödgröna eller de borgerliga har haft någon beredskap för, eller förstått, att öppenheten behöver avgränsas. Men en som faktiskt förstått att här finns ett dilemma mellan öppenhet och bevarad välfärd är poeten och debattören Göran Greider.
I en undangömd intervju för Expressen, som nu lyfts fram av Samtiden, resonerar han om hur vänstern i pragmatisk anda borde hantera globaliseringens nya villkor, Göran Greider: Jag är inte rasist. För den nyanserade hållningen blev han, naturligtvis, kallad rasist. Men dessa resonemang borde fler inom vänstern ta till sig:
– I botten på detta finns ett resonemang som är nödvändigt men som vänstern inte lyckas föra: hur ska nationalstatens roll se ut idag? Vi vet att globaliseringen finns där. Bara en idiot kan förneka det. En fattig människa från Aleppo vet idag ganska mycket om hur det ser ut i Sverige. Men nationalstaten finns där fortfarande. Det är där som demokratin fortfarande har en innebörd, inte på global nivå.
Göran Greider konstaterar också att nationalstaten med dess tydliga gräns ”varit en förutsättning” för Sveriges välfärdsstat, samtidigt som han anser att gränser är moraliskt felaktiga.
– Man får leva med den dubbelheten. Det är en av dygderna som hör ihop med att vara modern: du måste kunna vara splittrad. Hos högern finns idén om den slutliga lösningen: vi stänger alla gränser och odlar bara vårt svenska arv. Hos vänstern finns motsvarande doktrinär hållning där man håller på idealen om flyktingkonventionen och struntar i [effekterna].
– Jag är besviken på vänstern för att de inte klarat av att diskutera detta. Det är ett faktum att vänstern är väldigt dålig på det här. Man trycker bara bort frågorna.
Heder åt Greider som förstår, och är besviken att etablerade aktörer inte gör det. Besviken är han sannerligen inte ensam om att vara.