Folkets relation till sina partiledare

Väljarna tycker att moderatledaren vuxit in i sin roll som oppositionsledare och statsministerkandidat. Det visar undersökning som TNS-Sifo gjort åt SVT i maj.
Jag är lite oklar på vad det är hon gjort som givit väljarna detta intryck. Opinionen och åsikterna om ledande politiker följer ofta en märklig logik. Jag kommer att tänka på 90-talet då Carl Bildts siffror som oppositionsledare sköt i höjden — när han var i Bosnien och inte syntes i svenska medier. När han kom tillbaka till valrörelsen 1998 sjönk förtroendet till mer normala nivåer.
Samtidigt går en annan trend att utskönja. Förtroendet ökar, normalt sett, i takt med hur länge en partiledare suttit på sin post. Ju mer välkänd, desto bättre siffror.
Alltså: vi vill inte höra av dem, men vi vill att de ska finnas där så att vi vet vilka de är. 
Inte en helt lätt uppgift att navigera sitt ledarskap med sådana förutsättningar.
Så här ser väljarnas förtroende ut i maj-2016 (jämfört med oktober):
Anna Kinberg Batra (M) . . . . . . 45 (+11)
Annie Lööf (C) . . . . . . . . . . . . .40 (-5)
Stefan Löfven (S). . . . . . . . . . . 35 (-5)
Jan Björklund (L) . . . . . . . . . . . 32 (+-0)
Jonas Sjöstedt (V) . . . . . . . . . . 31 (+1)
Gustav Fridolin (MP). . . . . . . . . 25 (-13)
Jimmie Åkesson (SD) . . . . . . . . 20 (+1)
Ebba Busch Thor (KD). . . . . . . . 19 (+6)
Isabella Lövin (MP). . . . . . . . . . 18 (ny)

Rulla till toppen