Stockholm City (foto: Dick Erixon)

Att se rasism och offer överallt vilseleder vänstern

tisdag 28 juni 2016 · 12:40

För mig började tisdagen med ett välbesökt seminarium hos Institutet för Näringslivsforskning, IFN, som gästades av amerikanske professorn i etik, Jonathan Haidt, som givit ut världssuccén The Righteous Mind, en bok om varför vänster och konservativa inte förstår varandra.

Det blev nog en ögonöppnare för många i publiken, som till stor del tillhör Stockholms urbana elit, för att låna ett uttryck från Haidt.

Han påpekar att alla andra djur endast umgås fredligt inom familjen och släkten. Bara människan har organiserat större gemenskaper, och det skapar behov av moral utöver rationellt tänkande. Skälet är att det rationella bara räcker en bit. Vi människor har en djupgående tendens att låta intuition komma först, och strategi först i andra hand.

Det gör att när vi möter fakta vi inte gillar ställer frågan “måste jag tro på detta?” Finns minsta osäkerhet med faktauppgifterna ursäktar vi oss och håller fast vid vår ursprungliga uppfattning. Det är därför vi har fått inte bara ”post-truth politics” utan också i högsta grad ”post-truth academics”, dvs inte bara politiken utan också universiteten styrs numera av ideologi frigjord från sanning och fakta.

Haidt, som själv deltog i John Kerrys presidentvalskampanj 2004 och var vänster, har kommit fram till att denna benägenhet att välja bort fakta i lika hög grad gäller vänsterintelletuella som högerkonservativa. “Båda sidor är känslostyrda”, sa Haidt. Skillnaden är att vänstern inte förstår konservativa men tror sig vara dem överlägsna, medan konservativa förstår vänstern även om man inte håller med dem.

För att rätt tolka våra sinnen i politik behöver vi reda ut ett antal intuitiva moraliska grunder, där höger och vänster prioriterar olika.

1. Omtanke / skada
2. Rättfärdighet / fusk
3. Frihet / förtryck
4. Lojalitet / förräderi
5. Auktoritet, ordning / omstörtande
6. Respekt, helighet / förnedring

För vänsteraktivister, eller “progressiva” som Haidt kallar dem, är omtanke det allt annat överskuggande. Särskilt när man ser migranter som offer för omständigheterna blir konservativas krav på begränsat mottagande utslag av rasism.

Människor med konservativa värderingar tenderar att prioritera lojalitet, ordning, respekt och när det gäller rättvisa är man mer fokuserad på att motverka fusk än att skapa omfördelning.

Skälet till att medborgarna i väst gör uppror mot de vänsterstyrda etablissemangen är just att makthavarna inte klarar av att hantera punkt 2, 4, 5 och 6. Migration innebär att människor som inte bidragit till samhället får full tillgång till bidrag och förmåner. Migranter avkrävs inte lojalitetsförklaring till det nya hemlandet, utan närmast uppmanas att visa sin avsky för det. Ordning och reda är inte precis det som upprätthålls med stora volymer nyanlända. Därmed visas inte landet och dess seder och traditioner respekt.

Makthavarna trampar fel i alla dessa moraliska aspekter och det triggar igång motreaktioner, menar Haidt.

Vänstern förstår helt enkelt inte dessa intuitiva moraliska värderingar. I takt med ökat välstånd finns en tendens att välutbildade och välbeställda människor inte längre tror sig behöva några moraliska rättesnören. Man är tolerant och omtänksam och tycker det räcker. Allt det andra är gamla och överspelade tankegångar som man inte har någon som helst relation till. Man stämplar det rakt upp och ner som inskränkthet och rasism. Därmed tar man ytterligare ett steg och aktivt motarbetar dessa värden som om de vore ondskan själv. Därav den allt hårdare konfrontationen mellan etablissemang och folkliga företrädare i nya partier.

Ofta har jag ju invändingar mot akademiska föredragningar, men Jonathan Haidt fångar exakt det jag själv står för och varför jag denna vår givit upp hoppet om de etablerade partierna. De förstår helt enkelt inte den tid i vilken vi lever. Haidt visar hur de inte förstår…

Briljant.

Se mer: Samtiden i S-minister: ‘Svenska modellen’ betyder assimilering.

Tema: Identitet · Integra/migration · Realism/idealism