I nättidningen Nyheter Idag skriver Chang Frick intressant om att Aftonbladets Anders Lindberg går till personangrepp på M-riksdagsmannen Hanif Bali, Är Anders Lindberg en rasist? Frick visar att medierna behandlar folk olika beroende på deras bakgrund:
Hanif Bali är det ensamkommande flyktingbarnet som blev riksdagsledamot. I fel parti. Han är den lilla skäggtomten som hela Twitter måste förhålla sig till, antingen älskar man honom eller hatar man honom. Han är Anders Lindbergs stora skräck.
Om fler invandrare gjorde som Hanif, inte lät sig bli offer, utan istället gör karriär och tror på sig själv – då finns ingen plats för Socialdemokraternas idéer. Det är just där skon klämmer, han vägrar göra sig till offer. Han vägrar ställa upp på Lindbergs mediala spelplan. Och han slår tillbaka.
Det är här begreppet strukturell rasism blir aktuellt. Nyligen visade norska NRK hur verkligheten kan se ut i förorter runt Järvafältet, något som SVT uppmärksammade i Agenda. Hanif var snabbt framme och påpekade det surrealistiska i att SVT var tvungna att använda norska TV-bilder från en förort 15 minuter från studion.
Jag tror det sved för statsmedia. Idag har SVT publicerat ett reportage – förmodligen under galgen – från en förort där det är oroligt. Där stenar kastas mot polis, där invandrarungdomar beter sig fullständigt respektlöst. Där staten vill ha “dialog” istället för att lagföra de kriminella individerna.
“Den olustiga fråga vi till slut ställer oss är vad SVT:s närvaro har betytt. Har vi provocerat fram mer oro än nödvändigt?” frågar sig journalisterna i reportaget.
Hade det varit killar som inte pratade bruten svenska, som hade rakade skallar och bombarjackor, då hade retoriken från SVT låtit dramatiskt annorlunda innan ens första stenen var kastad. Det är just detta som jag menar är strukturell rasism. Svenska journalister är djupt kritiska när en av deras egna inte kan bete sig vettigt, för då ser det illa ut.
Annorlunda är det med invandraren. Det förväntas att de inte kan bete sig, att han eller hon har svårt att fungera i ett normalt samhälle. Det ursäktas och problematiseras. Lösningen är som vanligt, mer resurser, mer skattepengar och mer projekt som sossar och andra vänsterpolitiker kan administrera. Offren är som vanligt de invandrare som dagligen kämpar för att komma in i samhället, de som ska till jobbet på morgonen men inte kommer iväg för att bilen brunnit upp.
De människorna som samhället dagligen sviker. Som svensk journalistkår sviker. De som Anders Lindberg spottar på.
Det är en viktig poäng. Alla ska bemötas utifrån det man gör, inte utifrån vilken gruppering man kan anses tillhöra. Så är det inte i svenska medier. Om två olika gäng utagerar med våld och skadegörelse, behandlar medierna dem helt olika beroende på om de har utländsk bakgrund eller inte. Har gänget det, så tystar medierna ner kriminaliteten, mörkar, döljer, ursäktar. Är det etniska svenskar målar man upp dem större samhällsproblem än de bevisats vara.
Vad är detta, om inte strukturell rasism?