I dagens riksdagsdebatt om ”vägen in på arbetsmarknaden” blottades skillnader mellan de fyra borgerliga partierna. Expressen rapporterar i Allianssprickan – M kör över kamraterna:
Anna Kinberg Batra stänger dörren för lagstiftning om sänkta lägstalöner om de borgerliga vinner nästa val. Därmed kör hon över de andra i alliansen.
– Vi kommer inte att bli överens som en sådan sak, sa Moderatledaren när hon anlände till riksdagen i dag.
Beskedet slog ned som en bomb hos de andra borgerliga partierna.
– Det här utspelet kommer att leda till en rejäl debatt och diskussion oss emellan, säger en källa inom Kristdemokraterna.
Detta är ännu ett tecken på att Alliansen håller på att lösas upp. Det första tecknet var när partierna inte klarade av att hålla fast vid Decemberöverenskommelsen. Man var själva initiativtagare till upplägget, men kunde inte förklara innebörden för sina egna medlemmar och aktiva. Uppläggets syfte var att bibehålla de rödgröna och blå blocken som de enda regeringsalternativen. I och med att DÖ fallit har trycket på de borgerliga att hålla ihop minskat.
Nu börjar också skillnader i sakpolitik synas. Moderaternas konservativa linje i arbetsmarknadspolitiken, där man vill hålla fast vid ”svenska modellen” (vad den nu är), står i tydlig kontrast till de mer radikala i Centerpartiet och Liberalerna.
Och än viktigare är vad denna skillnad kan dölja i skilda perspektiv på invandringen. Moderaternas konservativa linje kräver betydligt färre nyanlända invandrare, medan C och L vill ändra arbetsmarknaden för att kunna ta emot många fler utan utbildning och svenska språkkunskaper.
Om de borgerliga intar olika hållningar till både arbetsmarknad och invandring blir det närmast omöjligt att hålla ihop de fyra partierna som ett regeringsalternativ. Dessa frågor kommer att stå högst på den politiska dagordningen i valet 2018. Om inte någondera sida viker ner sig, är Alliansen historia. Den bildades hos Maud Olofsson i Västernorrland 2004 och kan ha dött när DÖ röstades ner på Kristdemokraternas riksting i Västerås 2015.
Moderaterna skulle i så fall inta en för dem mycket gynnsam mittposition i svensk politik. Till vänster har man S-MP-V, till höger C och L. Dessutom KD och SD att spela med. Moderaterna kan bli de nya kungamakarna, utan vars stöd/samarbete ingen kan bilda regering.
Det blir intressant att följa Moderaternas utspel framöver. Kommer fler tecken som signalerar självständighet från tidigare allianspartner? Håll ögonen öppna.