Stockholm City (foto: Dick Erixon)

Vi ser nu gräsrötternas uppror i Europa och USA

lördag 27 februari 2016 · 16:01

Två utomordentliga artiklar om de stämningar som nu råder i såväl Europa som Amerika och varför Donald Trump ser ut att kunna bli USA:s näste president, finns i Wall Street Journal. Den ena författad av Peggy Noonan (en gång medarbetare till Ronald Reagan), Trump and the Rise of the Unprotected.

Hon menar att ett ordpar kan förklara varför så många väljare i väst nu väljer nya uppstickare framför etablerade partier och kandidater. Hon skriver:

Vi har de trygga och de otrygga  (protected/unprotected). De trygga skapar politiken. De otrygga lever med konsekvenserna av den. Och de otrygga har börjat revoltera, med kraft.

De trygga är de som lyckats, de som har makt eller nära till makten. De är trygga och skyddade från mycket av världens råa verklighet. Mer exakt: de är skyddade från den värld de själva har skapat. Jag skulle kunna kalla dem elit för att ladda retoriken, men låt oss kalla dem de trygga.

De är figurerna i media, i politik och i myndigheter. De bor i trevliga bostadsområden. Deras familjeliv fungerar, barnen går i bra skolor, de har pengar att röra sig med. Allt detta tenderar att isolera dem (…) Eftersom de är trygga kan de införa vilka beslut de vill. De är skyddade från effekterna av sina egna beslut. Migrationspolitiken är en fråga där andra än de själva drabbas av dess konsekvenser. Den symboliserar distansen mellan makten och medborgarna. Den har skapat Donald Trump. Och som avgör om Storbritannien lämnar EU. (…)

Om du inte tillhör de trygga har du lärt dig läxan av 20 års erfarenhet av illegal invandring. Du vet att vänstern inte kommer att skydda dig och att högern inte hjälper dig. Båda sidor vägrar att ta kontroll över gränserna [varken i EU eller USA]. Många amerikaner drabbas av illegal invandring. Den påverkar arbetsmarknaden, lönebilden, kriminalitet och känslan av att lag och ordning kollapsar. Men de trygga har klarat sig fint, de har fått tillgång till billigare service genom att lönerna pressats ner.

Det har gått bra för de trygga. Men de otrygga har börjat förstå att de trygga inte tar hänsyn till deras otrygghet, och de misstänker nu att de inte heller tar ansvarar för landet. De otrygga har kommit till slutsatsen att de inte är skyldiga etablissemanget — ett annat ord för de trygga — någonting.

Det är ur denna känsla Trump blivit stark. Och i EU har medborgare sett hur eliten verkar i kompakt isolering, ser efter sina egna intressen medan man ser ner på befolkningen. (…) Vi regeras av de trygga som inte tycks bry sig om de otryggas villkor. (…) Istället finns en attityd hos de trygga som förmedlas till de otrygga: ni får klara er bäst ni kan, era smygrasister.

Vad vi ser i både EU och USA är att de otrygga reser sig.

Det är så sant. De trygga lever i sina utopiska bubblor och förstår inte hur verkligheten ser ut. Gapet mellan medborgarna å ena sidan, och medier, politik och myndigheter å den andra, har vuxit sig till en ravin där all kontakt och allt förtroende dem emellan har upphört.

Den andra artikeln är av Wall Street Journal-medarbetaren James Taranto, Trumps secret weapon: inclusiveness. Han pekar på hur liberal press och vänstermedier hånar Trump för att han efter segern i Nevada sa, “Jag älskar de lågutbildade”. En oavsiktlig blunder att säga så, menar medierna. Som om han borde skämmas för väljare med begränsad utbildning.

Dessa vänstereliter hånar alltså Trump för att han välkomnar de lågutbildade och är stolt över att få deras röster. Taranto menar att det tydligt visar att vänstern föraktar de lågutbildade, de man hävdar att man med sin politik ska försvara. Denna hånfullhet har berörda grupper förstått, och det är därför man tappat förtroendet för vänstern och andra etablissemang för att nu röstar på Trump. Taranto skriver:

Trump är varken evangelikal eller lågutbildad. Han är protestant och verkar inte särskilt troende, dessutom en miljardär som gått på en av de finaste universiteten i världen. Väljarna dras inte till honom därför att han skulle vara en av dem, utan därför att han är öppen för folk som inte är som han. Medan vänstern, och ibland högern, avfärdar honom som trångsynt har han vunnit genom att vara inkluderande.

Så mitt i prick!

De många människorna på båda sidor av Atlanten har upptäckt vilka skenheliga bedragare de etablerade partierna faktiskt blivit. Nu börjar man i val efter val dra konsekvenserna av det. De etablerade som hånfullt talar om rädsla måste bort och ersättas med politiska ledare som förstår medborgarnas vardag. Politiker som ser verkligheten och inte lever i rosa utopiska bubblor.

Gamla invanda mönster måste brytas. Det behövs nya aktörer i politikens maktcentrum.

Tema: Amerika · Realism/idealism