I flera länder i västvärlden ser vi hur politiska uppstickare når exempellösa framgångar i väljaropinionerna. Om dessa signaler också blir manifesterade i valresultat framöver kommer det politiska landskapet att ritas om i grunden.
I USA gäller det Donald Trump och här hemma Sverigedemokraterna. Det initierade politiska nätmagasinet The Hill konstaterar att valanalytiker, opinionsexperter och statsvetare är helt ställda inför Donald Trumps framgångar som presidentkandidat, Pollsters dumbfounded by Trump:
Experterna är överens om en sak: De har aldrig sett något liknande. . . Flera chocker har avlöst varandra, först när Trump blev en raket i nationella opinionsmätningar, sedan när han tog tvåsiffrig ledning i viktiga delstater som Iowa, New Hampshire och South Carolina. Ett annat politiskt mirakel var när Trump lyckades vända lågt förtroende till högt på en enda månad. ”Häpnadsväckande”, säger Patrick Murray ansvarig för opinionsmätningar utförda för Monmouth University till The Hill.
— Det trotsar alla händelseförlopp som vi någonsin sett i presidentvalspolitik, säger han. Trumps förtroende steg från 20 procent till 52 procent bland republikanska väljare mellan juli och augusti.
— Vi får kast ut regelboken när det gäller Trump.
Hans dominans har gjort andra republikanska kandidater frustrerade och många av dem har försökt plocka ner honom på jorden. Men i takt med att attackerna mot Trump intensifierats så har hans väljarstöd ökat. . .
— Det här är på riktigt. Jag har svårt att processa det, säger republikanske valanalytikern Frank Luntz.
Andra experter som Lee Miringoff säger att Trump har skapat en politisk storm som kommer att krossa andra kandidater eftersom hans dragningskraft mer handlar om attityd än ideologi.
Exakt! Jag har nu lyssnat på flera intervjuer med Trump och hört hans valtal inför väljarna i Iowa. Det som gör att folk står och lyssnar på honom i nästan en timme är att han är så förbaskat äkta. Han säger vad han tycker! Lindar inte in budskapet. Försöker inte anpassa det han säger till valtaktiska överväganden.
Här tror jag också förklaringen till Sverigedemokraternas framgångar finns. Partiet anpassar sig inte efter den åsiktskorridor som medierna alltid pressar in politiken i (och som dirigeras av kultur- och medievänstern). SD har en annan attityd än övriga och glider inte på orden som andra.
Låt oss ta ett purfärskt exempel. För bara några timmar sedan debatterade miljöpartisten Gustav Fridolin med sverigedemokraten Mattias Karlsson om flyktingkaoset i Europa i SVT:s Aktuellt. Skillnaderna i attityd är tydliga mellan de två:
SD: Miljöpartiet har varit väldigt otydliga om hur man ser på illegal invandring. Man vill bygga upp parallella välfärdssystem för illegala invandrare i Sverige. Man har inte velat skärpa straffen för människosmuggling.
MP: Sverige måste ha ordning och reda i flyktingmottagandet. Det är så vi kan se till att vi faktiskt fortsätter att ta ett mänskligt ansvar. Tyvärr har det inte varit ordning och reda. Istället för att alla kommuner är med och tar ansvar så har några kommuner fått ta ett mycket stort ansvar. Vi har också sett hur en del oseriösa aktörer har kommit att göra stor vinst på människor i nöd. Vi måste se till att det finns bättre vägar in i arbete och utbildning.
SD: Det är just den illegala invandringen och flyktingsmugglingen som gör att vi får den här typen av katastrofer. Det är också den otydliga och oansvariga politik som Miljöpartiet står för som gör att människor väljer att ta de här riskerna och chansa på att ta sig in illegalt för att kanske få stanna. Då kan man få tillgång till gratis sjukvård som man inte har i hemlandet.
MP: Nu är det inte Miljöpartiet som styr i Europa. I alltför många länder så har ju Sverigedemokraternas systerpartier varit dem som vunnit inflytande.
Här är det Karlsson som är autentisk, äkta, medan Fridolin låter som en gammal grammofonskiva från 1980-talet som hakat upp sig. Han är också manipulativ genom att göra ”ordning och reda” till en fråga om kommunernas mottagning och att privata aktörer driver flyktingförläggningar. Fridolin glider (naturligtvis medvetet och planerat) in i administrativa aspekter istället för att diskutera principer och politik, dvs volymen på invandring och hur invandring ska gå till. Fridolin är ute efter att föra väljarna bakom ryggen. Lura dem. Istället för att rakt på diskutera politik.
Fridolins retorik är ute, passé, meningslös, tröttsam, hjärndöd. Inte en väljare, inte ens miljöpartistiska väljare, vill höra politiker som ägnar all energi åt att glida undan och låta bli att svara, för att istället kasta paj mot andra politiker medan verkligheten går åt helvete.
För min del är jag chockad över att etablerade partier inte begriper detta. Karlsson sopar golvet med Fridolin. Men jag är helt övertygad om att alla etablerade partier applåderar Fridolin och tyckte han gjorde en bra insats.
Det finns en djup och vidgande klyfta mellan partipolitiker och folket i västvärlden. All skuld ligger på politikerna. Det är dom som begär och behöver folkets stöd för att få makt. Men de gör ingenting för att möta folket och ta tidens oro och problem på allvar. Man söker inte respekt utan anser sig ha ”rätt” till maktens taburetter, om så krävs genom manipulation.
Det är därför Donald Trump gör succé och det är därför Sverigedemokraterna börjar etablera sig som landets största parti.