Svenska Dagbladets huvudledare frågar, Var går välfärdsstatens gräns? Det är på tiden att fler och etablerade röster börjar diskutera konflikten mellan öppna gränser och välfärdsförmåner. Per Gudmundson ger några aktuella exempel:
- I Kalmar län får asylsökanden, som aldrig betalt skatt i Sverige, gratis busskort. Medborgarna i Kalmar län tvingas både betala skatt och busskort.
- I Lund tillåts EU-migranter bosätta sig var som helst, även om markägare inte ger sitt tillstånd. Svenska medborgare får inte bete sig så.
- I Umeå får asylsökande försörjningsstöd trots att de fått avslag och inte har rätt att vara i Sverige, men ändå stannar i landet.
- I Göteborg står terroråtalade inför rätta för mord, medan deras anhöriga registrerat firma för att å den åtalades vägnar kräva bidrag i hundratusenkronorsklassen i form av personlig assistans.
Det är en fråga om var välfärdsstatens gräns går. Sverige utökar ständigt välfärdsåtagandet och särskilt för dem som aldrig svarat upp mot några som helst skyldigheter till det svenska samhället. Detta är sjukt.
Jag är bedrövad över att de borgerliga partierna låter detta ske. Att de inte vågar eller förmår sätta ner foten och sätta gränser för välfärdsstaten. Politik måste handla om principer som gäller alla lika, inte på känsloutfall, tycka-synd-om-syndrom eller människors hudfärg.
Alliansen är död om den inte tar itu med de samhällsproblem som ovanstående exempel indikerar. Partierna måste tala klartext. Står inte borgerliga partier längre för att rättigheter svarar mot skyldigheter mot samhället? I så fall ser jag ingen anledning till varför medborgare med svensk härkomst ska betala skatt överhuvudtaget. Jag har ingen lust att likt en idiot betala skatt som går till dem som inte lever upp till några som helst skyldigheter till detta samhälle.
Det här är ingalunda några nya frågor. Den som följt den här bloggen har kunnat följa principiella diskussioner om var välfärdsstatens och demokratins gränser går. Se exempelvis följande inlägg: Utan nationalstat ingen demokrati (2013), Skillnad på murar som stänger in eller låser ute (2009), Murar är symptom på mer grundläggande konflikter (2009)
Ska Alliansen kunna förbli ett regeringsalternativ måste man våga ta sig an verkligheten så som den ser ut, inte springa och gömma sig bakom vackra floskler och högtflygande utopier. Väljarna är inte dumma i huvudet.