Förre statsministern Fredrik Reinfeldt framträder ikväll i en sällsynt intervju i SVT:s Agenda. Frågorna handlar uteslutande om problemen med integration. Att han ser de ökande motsättningarna i samhället som ett tidens fenomen snarare än något regeringen varit ansvarig för, är kanske inte så märkligt. Men hans problembeskrivning blir märkligt världsfrånvänd. Så här lät det:
Under din tid växte Sverigedemokraterna sig stora. Varför skedde det?
— Det sker i ett Europa där vi har en utveckling mot mer av polarisering och extrema uttryck. Jag tror det är en följd av den oro, kris och omställning som inte gör alla till vinnare. Och inte minst att vi har krig i vår närhet, människor som flyr och det driver fram motpolerna.
Finns det någonting ni gjorde, eller inte gjorde, som bidrog till det här?
— Det är att förenkla lite för mycket. Det är förankrat i en europeisk utveckling. Vi kan inte låta oss styras av att människor med extrema uppfattningar som vill driva upp hat och misstänksamhet. Det kan inte bli vårt rättesnöre. Vi ska snarare samla dem som tror på öppenhet.
Du talade i valrörelsen om att vi skulle öppna våra hjärtan, men varför gick många väljare till Sverigedemokraterna?
— Min poäng med det talet var att påpeka att utvecklingen kommer att innebära spänningar och problem i det svenska samhället.
Tog du inte människors oro på allvar?
— Eller så var det precis det jag försökte göra. Med detta följer spänningar. För att vi har svårt för förändring. Vi har svårt att hantera att mycket händer på kort tid. Men det är en återspegling av en trasig värld.
Vad ska få dem att ändra sig, dom som tycker att flyktingmottagandet är för stort?
— I grunden så brukar de här uppfattningarna lugna sig när samhällsutvecklingen allmänt blir bättre. När det är mindre av krig, mindre av förtyck, när människor mår bättre. Då finns möjlighet att söka försoning.
Både Kristdemokraterna och Folkpartiet talar nu om en skärpt integrationspolitik. Vad tycker du om det?
— Nu har jag valt att lämna svensk inrikespolitik… För mig så ligger roten i synen på religion, ideologi och hur vi människor ser på varandra. Det är där svaren måste sökas.
Vadå ”försoning”? Mellan vilka? Och om vad? Försoning är när olika grupperingar begått brott mot varandra, eller som definitionen i Nationalencyklopedin lyder: ”återställande av fred och god gemenskap mellan två söndrade parter”. Helt obegripligt ordval i en diskussion om integration.
Och även om man vill kalla motsättningarna i Sverige för något slags krig, blir den avgörande frågan: försoning på vilka villkor? Att vi alla underkastar oss kalifatet?
Reinfeldt talar ju dessutom att samla till strid, snarare än försoning, mellan dem som är för öppenhet och de som driver misstänksamhet.
Han går inte in på vad det som orsakar oro, annat än att säga att förändringar sker snabbt. Det är en extremt defaitistisk, eller rent av en marxistisk materialistisk historiesyn: vi kan inget göra åt utvecklingen eftersom den är förutbestämd. Kan vi inte påverka hur många Sverige tar emot? Kan vi inte bestämma och tydligt deklarera att i Sverige gäller svenska lagar och regler? Kan vi inte motverka att många i årtionden går på bidrag? Att förorter förvandlas till getton?
Det är ju misslyckandet att integrera nyanlända som driver oron. Då finns ju åtminstone två tydliga val: se till att integrationen fungerar eller minska antalet som kommer till en nivå som innebär att de integreras. Detta har inte ett dugg med ”hur vi ser på varandra” att göra utan om hur vi vill organisera samhället.
För att ta ett exempel: Är det inte mer respektfullt att ta emot hälften så många om de kommer i arbete dubbelt så fort? Är inte det att mer ansvarsfullt se på varandra än att låta många hundra tusen komma till Sverige för att hamna i en förläggning med evigt bidragsberoende som följd?
På Reinfeldt låter det som att vi inte har något val. Antingen tar vi emot alla som vill komma, eller så är vi extremister. Jag förstår inte hur han kan komma till en så polariserad samhällssyn i just denna frågan, när han inte gör det i någon annan.
Han är ju faktiskt med och driver den polarisering han säger är orsaken till de ökande motsättningarna.
Fredrik Reinfeldt fortsätter vara en gåta när det gäller invandring och integration.