Det är alltid intressant att läsa den unga socialdemokratins idétidskrift Tvärdrag. Där kan man ta del av vad aktiva socialdemokrater egentligen tycker, utan partistrategernas tillrättalagda PR-filter.
Alltid är skribenterna tydliga med att de vill att S ska föra en rakare vänsterpolitik. Även i det nyutkomna numret inför valet är det slående hur man diskuterar Karl Marx och motsätter sig den mitteninriktade trianguleringspolitik som partiet går till val på.
I detta numer kritiseras vägprojekt som Förbifart Stockholm. Man angriper biltrafik på ett sätt som inte står Gustaf Fridolin efter. Ett sätt att tala som S-politikerna i huvudstaden gör allt för att distansera sig ifrån.
I Tvärdrag används också ett språkbruk som Vänsterpartiet skulle applådera men göra Stefan Löfven så genant att han kunde bli högröd i ansiktet. Eller vad sägs om: ”Vi har på en mycket kort tid lyckats återskapa det statarsamhälle vi en gång var överens om att lämna. Vi har en ny klass av rättslösa.”
Detta som ett led i aktuella huvudtemat: granskning av Alliansen.
Tvärdrag pekar på en del intressanta (och en hel del ointressanta) svagheter hos Alliansen och dess partier. Det är många slängiga och icke underbyggda påståenden om hur dålig regeringens politik varit. Det hör till.
Men att fokusera sina krafter på angrepp av motståndarna är sällan valvinnande. Det avslöjar för väljarna att man inte har någon egen politik. Eller rättare sagt: att man inte vågar stå för den egna politiken.
Jag önskar Stefan Löfven och Magdalena Andersson vågade tala klasspolitik och Marx så som skribenterna i Tvärdrag. Då skulle vi få två tydliga alternativ för väljarna att välja mellan.
Lite mer ärlighet och lite mindre taktik skulle valrörelsen må bra av. Men vi kommer inte att få se det, eftersom alla utgår ifrån att ”mest mitten vinner”.