Klimat utan skräckscenario

Sedan Sovjetunionens fall har vänstern haft svårt att använda Marx som motiv för att låta politiken ta makten över marknader och människor. I jakten på annat skäl till maktkoncentration har man funnit, just det, klimathotet.
Förr var det målet om jämlikhet som motiverade att politiken skulle bestämma allt. Nu är det målet om ett bättre klimat som används för att politiken ska ta kommandot över samhällets alla delar.
Man måste ha denna bakgrund klar för sig innan man börjar diskutera klimatpolitik.
Men är det inte neutrala, objektiva och sanningssökande vetenskapsmän som pressar på om att politikerna måste ta kommandot? Gissa vem som finansierar denna forskningen? Politiker med skattemedel. Det är mycket lättare att få forskaranslag om man vinklar ansökan så att den stämmer med det som ligger i tiden.
En tredje faktor man måste ha i minnet när man börjar diskutera klimatet är att forskarna i FN:s miljöpanel ett flertal gånger avslöjats med grova felaktigheter, alla — naturligtvis av en slump — resulterande i att man givit en mycket värre bild av klimatuppvärmningen än vad forskningens fakta visat. För egen del blir jag väldigt skeptisk när en aktör upprepade gånger har fel i en viss riktning. För mig antyder det att man har en agenda som man vill dölja bakom vetenskaplig objektivitet. Avsändaren är helt enkelt inte så trovärdig som man vill ge sken av att vara.
Eller annorlunda uttryckt: hur mycket ska vi lita på en forskarpanel som ”av misstag” blandar ihop årtalen 2035 med 2350?
Jag vänder mig alltså mot att FN:s klimatpanel upphöjs till sanningssägare. I medierapporteringen saknas den kritiska ansats som borde finnas där (eftersom medierna är vänster). För varje gång medierna rapporterar att ”en enig forskarvärld slår fast” minskar min tillit till klimatforskningen. Den sortens argument, att frysa ut oliktänkande, tillhör inte forskningen utan politikens manipulationer.
För mig hade det inte spelat någon roll om det handlar om cancergåtans lösning eller om klimatet. När forskningen låter sig bli ett redskap för en viss politisk/ekonomisk dagordning har forskningen tappat anseendet. Jag har blivit allergisk mot dessa klimatforskare som leker politiker och vinklar sina rön så att det ska låta så illa som möjligt.
Med dessa tre aspekter i bakhuvudet kan man gå vidare och se till vad som sägs. Och vad innehåller då FN-panelen för budskap? Man säger sig vara ”95 procent säker” på att klimatförändringar beror på mänsklig aktivitet. Med vilken vetenskapligt verifierbar metod har man kommit fram till det?
Judith A. Curry, professor och amerikansk forskare i klimatologi, svarar :

Yesterday, a reporter asked me how the IPCC came up with the 95% number. Here is the exchange that I had with him:
Reporter: I’m hoping you can answer a question about the upcoming IPCC report. When the report states that scientists are “95 percent certain” that human activities are largely to cause for global warming, what does that mean? How is 95 percent calculated? What is the basis for it? And if the certainty rate has risen from 90 in 2007 to 95 percent now, does that mean that the likelihood of something is greater? Or that scientists are just more certain? And is there a difference?
JC: The 95% is basically expert judgment, it is a negotiated figure among the authors. The increase from 90-95% means that they are more certain. How they can justify this is beyond me.
Reporter: You mean they sit around and say, “How certain are you?” ”Oh, I feel about 95 percent certain. Michael over there at Penn State feels a little more certain. And Judy at Georgia Tech feels a little less. So, yeah, overall I’d say we’re about 95 percent certain.” Please tell me it’s more rigorous than that.
JC: Well I wasn’t in the room, but last report they said 90%, and perhaps they felt it was appropriate or politic that they show progress and up it to 95%.
Reporter: So it really is as subjective as that?
JC: As far as I know, this is what goes on. All this has never been documented.

Alltså: FN:s klimatpanel är inte vetenskaplig utan politisk. Man förhandlar om vad man ska hävda är fakta. Men riktig forskning handlar inte om att förhandla fram resultat. Vetenskap och forskning handlar om att ta fram fakta som kan verifieras av andra.
Okej, bara för att forskare agerar politiker behöver de ju inte ha helt fel. Men vad är då deras slutsatser? Danske forskaren Bjørn Lomborg skriver i Svenska Dagbladet:

Huvudbudskapet kommer att vara att den globala uppvärmningen är en realitet, och till största delen orsakad av människan. Men översikten kommer inte att stödja det katastrofbudskap som ofta hörs i valkampanjer och sensationsmedier. Där har man gärna svängt sig med temperaturhöjningar om 5°C eller mer vid århundradets slut medan riktiga förutsägelser landar runt 1,0–3,7°C.
På motsvarande sätt är höjningar av havsytan med en till två meter standard när man vill skapa rubriker … IPCC uppskattar en betydligt mer hanterbar höjning med 40–62 cm vid århundradets slut. Som jämförelse kan nämnas att havsytan höjts med ungefär 30 cm de senaste 150 åren. Det har inte lett till någon katastrof – faktum är att det knappast ens kommer att nämnas på en lista över 1900-talets problem.

Alltså: inte ens FN:s klimatpanel förutspår någon undergång även om temperaturen stiger.
Dessutom har de inga effektiva förslag till åtgärder. Lomborg:

Inte heller kommer IPCC att betona att våra nuvarande lösningar nästan inte har någon effekt alls, men medför ofattbara kostnader.
Den enda globala klimatpolitiken av vikt är EU:s gemensamma klimat- och energimål, som utlovar minskade utsläpp av CO₂ med 20 procent år 2020. Vid århundradets slut kommer man inte ens att kunna mäta den minimala temperaturminskning med 0,05°C som detta ger. Kostnaden, beräknad som ett genomsnitt av de främsta makroekonomiska modellerna, är 1600 miljarder kronor årligen eller 130000 miljarder kronor för hela århundradet. Att betala dessa astronomiska belopp för att åstadkomma näst intill ingenting är, milt sagt, ett mycket högt pris.

Alltså: åtgärderna för att motverka den klimatförändring som inte är så allvarlig kostar enorma summor. Frågan blir då, kan vi inte göra något annat för dessa summor som gör större nytta för mänskligheten och vårt jordklot än att hålla tillbaka små temperaturförändringar? Svaret är ju givet: ja!
Men varför i herrans namn då snacka om det? Därför att de som driver klimatfrågan vill komma åt dessa stora pengasummor. Klimatdebatten handlar inte om klimat, den handlar om makt och pengar.

Rulla till toppen