Det är tragikomiskt att vänsteroppositionen nu skäller som bandhundar över Vattenfalls tvivelaktiga köp av det holländska energibolaget Nuon för 97 miljarder kronor. Nu har värdet närmast skrivits ned med hälften och skattebetalarna förlorat 45 miljarder kr.
För varje tänkande människa borde detta bevisa att staten är usel på att göra affärer. Den logiska konsekvensen för alla partier borde vara att sälja alla statliga bolag som är aktör på en marknad.
Kräver oppositionen detta? Ingalunda. Man klagar över en dålig statlig affär men drar själv inga lärdomar av statens oförmåga. Varje gång S, V och MP i framtiden försvarar statligt ägande eller vill utöka det, borde de påminnas om Nuon och Vattenfalls galenskap.
I sakfrågan är det intressant att se vad Jacob Bursell, Svenska Dagbladet-reportern som avslöjade affären i våras, säger till tidningen:
— Jag anser att man från politiskt håll försöker rentvå sig genom att skylla hela situationen på yttre faktorer. Att branschen blir mer nationell, genomgår en strukturell förändring, och att lågkonjunkturen har resulterat i en lägre efterfrågan på värme och ström. Det är säkert en korrekt beskrivning, men jag tycker inte att det befriar politikerna från ansvaret för att ha tagit enorma risker med skattebetalarnas pengar. Jag menar inte att man borde ha kunnat förutse marknadsutvecklingen, det är nog omöjligt, men det är väl om något ett skäl att vara försiktig.
Det är en analys som Stefan Löfven (S) och hans vänner borde dra lärdom av. Staten är dålig på affärer. Staten borde inte riskera skattebetalarnas pengar genom riskfyllt ägande.