Man kan tycka vad som helst om europeiska institutioner, och jag tycker allt mer illa om de flesta, men en institution gör att jag ännu inte ångrar att jag röstade ja till svenskt medlemskap i EU 1994: Europadomstolen (som fick tyngre status med medlemskapet).
Det finns i svensk förvaltning en besynnerlig syn på domstolarnas roll, bland politiker och även bland yngre juristdomare. Domstolar ses som statsmaktens förlängda arm, även om de i själva verket ska värna grundlag och mänskliga rättigheter.
Att en mängd skattebrottslingar nu slipper fängelsestraff beror på viljan att dubbelt bestraffa dem som försökt smita från skatten. Detta är oförenligt med en rättsstat men såväl politiker som en oenig Högsta domstol har ansett att Sverige nog kan fortsätta att straffa dem som begår brott mot staten extra hårt.
Men den gubben går inte längre. Europadomstolen har nu klart och tydligt sagt att svensk rätt agerar skendomstolar (Kangaroo Courts) och bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter när man straffar medborgare två gånger, först med kännbart skattetillägg i förvaltningsrätt och sedan med fängelse enligt straffrätt.
Jag instämmer med Göteborgs-Posten när man i dagens ledare skriver, Sverige ställt vid skampålen:
Att det inte skall vara möjligt att straffas två gånger för samma brott framgår redan av Europakonventionen. Men Sverige, med en genom åren drakonisk syn på skatteindrivning och skattebrott, har valt att gå sin egen väg. …
Socialdemokraternas Morgan Johansson talade i går om ”skandal”. Regeringen förtjänar också kritik. Men något större tryck i de här frågorna har inte precis kommit från oppositionen. Till detta kommer HD:s senfärdighet. 2010 hävdade HD, om än under oenighet, att den svenska modellen skulle kunna fungera.
Värst är domarnas inkompetens och oförmåga att företräda svenska grundlagar, i vilken Europakonventionen ingår. Domarna agerar inte självständiga så som krävs av en fungerande rättsstat, utan som statsmaktens lakejer. Deras avsaknad av civilkurage och brist på respekt för grundläggande juridiska principer gör dem olämpliga att sitta i domstolar och avkunna domar. Trovärdigheten för svenska domstolar sjunker så länge inte domarkåren tar sitt uppdrag på allvar och de börjar avkunna rättvisa domar också när den svagare parten har rätt, istället för att som ofta är fallet idag, ge rätt till myndigheter och stora organisationer bara därför att de är stora och mäktiga.
Enskilda medborgare kommer allt oftare i kläm när domstolar agerar ryggradslöst. De stora aktörerna i samhället har inte längre domstolar att frukta. Domstolarna går deras ärenden. Så ska det inte vara i en rättsstat.
Därför är det glädjande att Europadomstolen slagit svenskt domstolsväsende på fingrarna och sagt att enskilda medborgare faktiskt har rättigheter — också i Sverige. Här har Europa fortfarande en positivt inverkande roll på vårt i moral och juridik förfallande rättssystem.
Nu krävs en uppryckning över hela linjen. Inte bara i skattemål, utan i allehanda ärenden där den enskilde människan står mot mäktiga och med många jurister försedda myndigheter, företag och organisationer. Domstolar ska döma enligt lag, inte till förmån för den mest resursstarke.