Jag har alltid varit tveksam till den stora uppmärksamhet som bolagsstkatten haft i Alliansens diskussion om skadliga skatter. Som småföretagare under många år har jag sanneligen inte upplevt bolagsskatten som den mest påfrestande. Det är istället skatten på arbete — framför allt arbetsgivaravgifterna — som är betungande och den klart största kostnaden ett litet företag har.
För de entreprenörer som har nya uppfinningar och affärsidéer att utveckla finns också andra svenska skatter som är skyhögt högre än i andra länder. I en utmärkt artikel i DN idag skriver Magnus Henrekson och Tino Sanandaji:
Medan bolagsskatten, vid en internationell jämförelse, redan är på en hyfsat konkurrenskraftig nivå är våra ägarskatter (på utdelningar och reavinster) nästan dubbelt så höga som i övriga OECD. Med sänkt bolagsskatt blir det än gynnsammare för multinationella företag att verka i Sverige, medan lite görs för att stimulera framväxten av nya entreprenöriella företag.
De pekar också på en annan skadlig skatt:
Optionskontrakt låter talanger utan privatförmögenhet sluta ömsesidigt fördelaktiga avtal med finansiärer. Lösningen har möjliggjorts av att den amerikanska optionsskatten i dag är cirka 15 procent, medan den motsvarande svenska skattesatsen på 67 procent i praktiken omöjliggör sådana överenskommelser i vårt land.
Varför sänker inte Alliansen dessa skadliga skatter istället för storbolagsskatten?
Jag förstår uppriktigt sagt inte hur regeringen prioriterar. Det verkar som om man inte har någon förståelse för småföretag och nyföretag, men har öra för storbolagens. Det är illa.
(Andra intressanta bloggar om politik, arbete, skatter, entreprenörskap, ekonomi)