I Ekots lördagsintervju medverkar idag Sauli Niinistö (därtill på svenska språket). Han var finansminister när landet gick med i euron, och är därmed väl förtrogen med hur man tänkte då.
Han får frågan: Vilket var det största misstaget vid införandet av euron?
— Vi litade på att avtalen skulle följas.
En mycket klok insikt.
Han lägger till att länder även utanför eurozonen har lånat lättvinligt och hamant i kris. Men det tar inte udden av poängen i hans svar. Hur kan man ha ett eurosamarbete där deltagarna inte följer reglerna? Den frågan borde vi fördjupa oss i.
I norra Europa förväntar vi oss att dem man ingår avtal med lever upp till ingångna avtal. Så sker alltså inte på helt centrala områden inom Europasamarbetet. Kan man verkligen fortsätta på den vägen? Vad är meningen med att komma överens i avtal om vissa i EU skiter i vad som beslutas?
Här måste en total kulturförändring ske i Europasamarbetet, annars kommer det att bryta samman.
Ändå ser president Niinistö mer fördelar med att vara med euron än att stå utanför. Man har haft en stabil utveckling. Men han ställer nu krav på de länder som slarvat.
När han får frågan om inte Finland borde vara mer solidarisk mot Grekland m fl och inte ställa krav på säkerheter för fler lån, svarar presidenten:
— Vi har solidariskt följt alla avtal. Om andra gjort det hade situationen inte varit så svår som nu.
— Vi har skäl att vara kritiska. Vi har moralisk rätt att göra det. Man säger att man ska vara solidarisk. Ja. När euron infördes skulle alla vara solidariska genom att ta hand om sin egen ekonomi. Det som hänt sedan dess är osolidariskt.
Just så. Det är Grekland som går i spetsen för osolidaritet i Europa genom att spendera inte bara egna utan också lånade pengar, för att sedan kräva att andra ska betala lånen. Snacka om osolidariskt beteende!
(Andra intressanta bloggar om politik, euro, EU, EU,Europa, Finland)