Stockholm City (foto: Dick Erixon)

Pernilla Ström vann mot Bengt Westerberg

söndag 22 april 2012 · 8:48

SÖNDAGSKRÖNIKA: Ett skrämmande exempel på att Sverige inte är befriat från maktmissbruk avslöjas i en aktuell dom i Kammarrätten. Förre FP-ledaren Bengt Westerberg har i sin roll som ordförande i Finansinspektionens styrelse utan bevis försökt införa yrkesförbud mot ekonomen, debattören och styrelseproffset Pernilla Ström. Först i högre instans, Kammarrätten vann Ström.

Dagens Industri rapporterar:

Kammarätten anser att Finansinspektionen (FI) inte anger varför Pernilla Ström skulle vara olämplig som styrelseledamot. ”Varken i beslutet eller i utredningen finns beskrivet när, var eller hur Pernilla Ström brustit i sitt ansvar”, skriver kammarätten.

Pernilla Ström säger till tidningen:

”Ingen respekterade FI men alla är rädda för myndigheten. Jag hoppas domen får konsekvenser för FI:s styrelse och ledning. Finansmarknadsminister Peter Norman bör ta sig en funderade om vi kan ha en sådan myndighet.”

Myndigheters maktmissbruk, då man grovt trampar på medborgarnas rättigheter, är vanligare än vad som kommer fram i samhällsdebatten. Vi svenskar har en grundmurad tillit till att statens myndigheter lever efter den gamla ämbetsmannatraditionens höga ideal om att vara oväldig, alltså rättvis, opartisk, omutlig och objektiv. Men sanningen är att myndigheter allt oftare har en egen agenda som står i strid med enskilda medborgares rätt.

Bengt Westerberg och FI-ledningen har drivit häxjakt mot Pernilla Ström därför att hon är en person som tar ut svängarna i debatten. I enlighet med jantelagen ville man straffa den som sticker ut hakan och vågar diskutera det andra talar tyst om.

På annat sätt kan man inte tolka FI:s agerande när man förbjöd Ström att ingå i finansbolaget Öhmans styrelse, med enda förklaringen att hon suttit i finansbolaget HQ:s moderbolag, vars dotterbolag HQ Bank i strid med reglerna övervärderat tillgångarna. Ström ska inte anses lämplig för styrelseuppdrag, även om exempelvis revisorerna i HQ Bank friats.

Det är beklämmande att läsa Finansinspektionens motivering till varför just Pernilla Ström skulle vara olämplig. Det låter mer som ett gräl där man tar till vilka ogrundade skamgrepp som helst, än som oväldiga tjänstemän på en viktig statlig granskningmyndighet.

Än värre blir det när också svenska massmedier utgår från att myndigheter är oväldiga och aldrig begår fel eller driver egna agendor i strid med lagen. Det medieklimat som därmed skapats innebär att medborgarna har extremt dåligt skydd mot myndigheters övergrepp. Medierna är ingen “tredje statsmakt” som det brukat heta, utan mer statsmaktens språkrör. Medborgare kan inte, som i andra fria länder, vända sig till en journalistkår som granskar makten. Det sker nämligen inte i Sverige. Journalister går hellre myndigheternas ärenden.

Därför är det glädjande att Kammarrätten i fallet Pernilla Ström inte fallit för drevet att sätta dit en kontroversiell debattör, utan håller sig till bevis och lagstiftning.

I domen (mål 4017-11, Kammarrätten i Stockholm) konstateras:

”Finansinspektionen har frångått sin egen vägledning i hanteringen av ärendet gällande henne. De omständigheter som läggs henne till last är inte konkretiserade, utredda eller klarlagda och de bedömningar som gjorts är inte baserade på dokumenterade och kontrollerbara fakta utan i stället på spekulationer och obestyrkta påståenden.”

I HQbloggen förmedlar Pernilla Ström sina egna intryck, eftersom svenska medier mest håller tyst om friandet - trots att man tidigare givit stor uppmärksamhet åt anklagelserna: Kammarrättens dom – och konsekvenser.

Fallet Pernilla Ström gör mig mörkrädd. Om myndigheter tillåts bedriva häxjakt, journalister hejar på istället för att ifrågasätta och lägre domstolar (här förvaltningsrätten) inte självständigt prövar bevisen utan går i myndigheters ledband - hur ska då rättssäkerheten kunna upprätthållas? Är det bara om vi medborgare driver missgrepp ända upp i högre instanser som vi har chans att få rätt?

De flesta medborgare har inte den energi och de resurser som Pernilla Ström har. De flesta har inte råd att driva processer med dyra advokatarvoden.

Men så illa ställt är det i Sverige. Domstolar och myndigheter följer inte längre lagarna utan drivs av egenintresse eller tar den starkare partens parti, vilket innebär att enskilda medborgare hamnar i kläm. Vem står på den enskildes sida?

Tyvärr är svaret idag ofta: ingen.

Den som får en myndighet emot sig har svårt att få rätt i Sverige.

Det är en ohållbar situation, men att få igång en meningsfull samhälsdebatt har länge varit omöjligt. De flesta anser att ämnet är obekvämt och obehagligt. Man vill hellre bevara en falska chimär om att ämbetsmän på myndigheter är oväldiga.

Vi medborgare behöver politiker som står upp på medborgarnas sida istället för på myndigheternas. Tyvärr ser jag inte många som är beredda att träda fram.

(Se mer: Pernilla Ström tog fajten – och vann, HQ-ledamot får upprättelse i ny dom, Jag vann över Finansinspektionen. Andra intressanta bloggar om , , , ,, , , )

Tema: Brott & straff · Ekonomi · Inrikespolitik