Alla dessa helglediga dagar är perfekta tillfällen att läsa lite i de politiska tidskrifter som publicerats på senare tid. I nya numret av Nyliberalen instämmer jag helt och fullt i notisen om att radikalfeministen Valeri Solanas SCUM-manifest från 1967 satts upp som teaterpjäs i Stockholm. Bokstäverna är forkortning för ”Society for Cutting up Men” och budskapet går ut på att män är ”biologiska katastrofer” som borde ”bli ihjälgasade”. Skolelever bjuds in till föreställningarna och publiken delas in efter kön för att peka ut den manliga delen.
Nyliberalen skriver:
Kultur ska vara fri och inte censureras. Men regissören Erik Holmström är inte trovärdig i att det enbart handlar om att våga provocera eftersom det hade varit helt otänkbart att göra en dylik pjäs där måltavlan är muslimer, judar eller någon annan minoritet i Sverige. Det hade heller inte kommit på fråga at göra en pjäs om hur männen ska befrias från kvinnorna genom att den kvinnliga delen av befolkningen gasas ihjäl.
Andrea Edwards, som är ensam på scenen, hävdar i SVT att pjäsen behövs eftersom vi lever i ett patriarkat. Därmed är pjäsen inte bara en provokation för provokationens skull, den vill faktiskt säga något politiskt. Då luktar dess innehåll faktiskt ännu mer illa.
Ja, det var så här tyska folket mjukades upp inför folkmorden som sedan skedde, bland annat med gas, utan några protester. De som gillar SCUM kan rimligen inte instämmer med Nürmbergrättegångarna som dömde tyska makthavare för brott mot mänskligheten.
Denna sorts feminism attackerar och undergräver de mänskliga rättigheterna. Den sprider hat och vill öka motsättningarna i samhället, precis som de våldsamma ideologierna på 1900-talet. Dessa radikalfeminister är helt enkelst avskyvärda.
(Andra bloggar om politik, feminism, scum, ideologi, kön, i)