Jan Kallberg skriver hos Newsmill, Frihet är att kunna opta ut och göra det själv:
Så länge man inte kan säga nej tack till pensionssystemet och själv få pengarna direkt dag ett och avsätta dem efter eget huvud saknas den viktigaste komponenten nämligen rätten att bestämma över sitt eget liv. […]
Frihet är att kunna säga nej tack till statliga sparprogram för framtiden precis som man inte tvingar små barn att lägga sina fickpengar i en sparkamel (jag antar här att Sverige är så politiskt korrekt att ordet spargris är snart olagligt).
Om vi inte har möjlighet att säga nej till varje form av kollektivistiskt pensionssparande så har vi inte heller möjligheten att utforma våra egna liv efter eget huvud. Givetvis kommer man från Folkhemmets försvarare då att säga att folk kommer att kröka och sedan tvingas sova under en bro men det är inte de som krökar och aspirerar att bosätta sig under en bro som blir lurade av dagens system. Det är de som jobbar mer än andra och har ambition som drabbas hårdast.
En intressant vinkling. Detta är ju vad 1950-talets folkomröstning om pensioner handlade. Centerpartiet ville visserligen ha en folkpension som var lika stor i kronor till alla, men att vi därutöver som medborgare fick avgöra hur vi sparade för ålderdomen. Högern och Folkpartiet ville ha kollektivavtalslösningar mellan arbetsmarknadens parter och Socialdemokratin ett statligt obligatorium — det som blev ATP och sedan PMM.
Jag håller med om att staten borde minska sin makt över pensionssparandet. Och jag tror det blir omöjligt att fortsätta som nu, eftersom allt fler förmodligen kommer att jobba någora år utomlands. Då raseras systemet, som ju är ytterst nationellt.
Den lösning som Chile utvecklat är ett steg på vägen till ökad makt för medborgarna. Där väljer man vilket av ett antal licensierade, privata och konkurrerande pensionsfonder. Men chilenaren måste enligt lag spara till pensionen.
Med det välfärdstänkande vi har tror jag det blir svårt att avskaffa detta obligatorium att pensionsspara. Snarare än att sova under broarna, skulle den som låter bli att betala bli en ”freerider” — politikerna skulle se till att även den som inte betalar premier kommer att få del av förmånerna.
Kallberg har helt rätt i att ta upp principfrågan om hur makten över pensionssparandet ser ut. Vi medborgare borde få större makt och inflytande. Och jag tror som sagt att internationaliseringen oavsett vad man tycker om det, kommer att leda dit. Exakt hur det ska utformas blir då en intressant diskussion.
(Andra intressanta bloggar om politik, pension, ekonomi, pensioner, pensionssparande, frihet, marknadsekonomi)