På åtminstone en punkt är jag allergisk mot svenskt kynne och tradition: att bilda kotterier och hålla samman i grupp. Jag började blogga innan de flesta visste vad det var. När sedan allt fler startade blogg blev det snabbt tal om en ”bloggosfär”, där folk var mer intresserad av andra bloggar än av att erbjuda läsarna något. Detta har ett drag av inskränkthet över sig, tycker jag.
Därför är det kul att se att jag har en frände i socialdemokraten Erik Laakso i Tierp, som driver bloggen På uppstuds. Han lämnar nu det vänsterinriktade nätverket Netroots, rapporterar Upsala Nya Tidning, Nätrötterna biter i gräset:
— För övrigt är Netroots inte särskilt inspirerande, utan bedriver mest en jakt på hög rankning på olika listor, tycker Laakso.
Så kan, tyvärr, ”bloggosfären” beskrivas idag. Det är en skara bloggare som är ute efter att hitta tekniska och organisatoriska lösningar för att få så många länkar som möjligt från andra bloggare, snarare än skriva intressanta inlägg som lockar till debatt.
Varför har vi i Sverige så svårt att tänka själva? Varför måste vi hela tiden sluta oss samman i kollektiva kotterier och hålla med varandra om allt? Och därmed ta avstånd från alla andra kotterier som vi inte är med i?
Politisk debatt är faktiskt inte fotboll.
Jag vet att mitt pris för att inte ansluta mig till något kotteri är högt. Få vågar lita på mig. Jag tillhör ju inte en definierad gruppering i det svenska samhället. Jag skriver i tidningar som jag upplever har intressanta debatter, sedan må de vara nyliberala eller kristna, höger eller vänster. För mig är diskussionen i sak det intressanta, inte etiketter som folk alltid och hela tiden vill klistra på varandra.
Att Erik Laasko hoppar av det progressiva nätverket hoppas jag kan bli ett tecken på att bloggarna slutar vara ”organiserade” i gamla strukturer. Var, om inte i bloggar, ska tankarna flyga fritt?
(Andra intressanta bloggar om politik, debatt, internet, medier, bloggar, bloggosfären)