Sverige kommer att behöva rusta upp sitt försvar. Det konstaterade Jan Björklund i en debattartikel igår, Försvaret av Sverige måste stärkas.
Helsingborgs Dagblad reflekterar på utspelet i ledaren, Börja om från början:
Men det Folkpartiet vill reparera har i mångt och mycket raserats av olika regeringar till stora kostnader. Få utslag av efterklokhet är så dyr som den som handlar om att återta försvarsförmåga. […]
Med försvaret tycks det vara så att den ekonomiska operationen delvis lyckats men att patienten nära nog avlidit på kuppen. I vissa avseenden verkar det handla om att börja om från början, till exempel med att åter bygga upp ett försvar av Gotland som är nära spänningsfältet som förväntas kring den ryska gasledningen.
Vi behöver en försvarsdebatt om hotbilder, allianser och försvarets inriktning med svenska utgångspunkter.
Kristianstadsbladet skriver i ledare, Börja i rätt ände:
Men på en punkt svävar Björklund och kompani på målet. De menar att de här kraftigt ökade ambitionerna ”kan komma att kräva ökade ekonomiska ramar” och att de i så fall är beredda att skjuta till resurser. Men det är inte tu tal om att det handlar om utgifter i en omfattning som det i dag inte finns något samförstånd om. […]
Desto mer säger de om det säkerhetspolitiska läget. Den bekymrande politiska utvecklingen i Ryssland är en riskfaktor i Östersjöområdet som skärps i och med den kontroversiella gasledningen. […] Det är den här säkerhetspolitiska dimensionen av utspelet som förtjänar en grundlig genomlysning. Alltför ofta hakar den politiska debatten upp sig på vapenslag eller regionalpolitiska aspekter när militära frågor förs på tal.
Själv tycker jag det är utmärkt att Folkpartiet tar upp försvars- och säkerhetspolitiken. Samtidigt är det lätt att instämma i kraven på mer analys om vilken roll Sverige ska ha, och vilka hot det är försvarsmakten ska kunna bemöta.
Först därefter kan man diskutera vilken försvarsförmåga riksdag och regering ska sätta upp och ge Försvarsmakten i uppdrag att leverera. Jag har efterlyst nya mått på försvarsförmåga, eftersom de gamla beteckningarna, som brigader, inte längre fungerar.
Här finns mycket att göra. Och det vore en välgärning om det kan ske med sakfrågan i fokus, snarare än pajkastning mellan politiker och mellan politiker och militärer.
(Andra intressanta bloggar om säkerhetspolitik, Sverige, solidaritetsförklaring, försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Nato, soldater, solidaritet, politik, regeringen, Sten Tolgfors, frihet, demokrati, mänskliga rättigheter)