Höger-vänsterskalan dominerade 1900-talet. Men den räcker inte till längre. Om det är allt fler överens. Men hur denna skala, där ekonomisk frihet/ofrihet dominerar, ska kompletteras råder det ingen som helst samstämmighet omkring.
Några bloggare, Henrik Sjöholm, Henrik Alexandersson och Jonas Pettersson, har i helgerna diskuterat detta.
Alexandersson (Piratpartiet+Miljöpartiets EU-grupp) citerar med gillande Sjöholm (C) när han skriver: ”Idag är det svårt att se att det finns ett självständigt borgerligt frihetligt parti”.
Sjöholm menar att Miljöpartiet skulle kunna vara ett alternativ när det kommer till ”livsstilsliberala frågor som integritet eller flyktingpolitik.”
Här frågar sig Jonas Pettersson (C) med all rätt:
Men varför just integritet och flyktigpolitik? Varför inte alkoholpolitik, inställningen till public service, utformningen av föräldraförsäkringen eller rätten att jobba så mycket som man vill? Och på vilket sätt placerar sig egentligen Miljöpartiet på den liberala sidan om exempelvis Centerpartiet?
När jag som tonåring gick med i Centerns ungdomsförbund trodde jag att man kunde bortse från ekonomisk politik. CUF på den tiden kallades ”Åsanissemarxister”, vilket var rätt om man avsåg graden av radikalism, men fel om det ideologiska innehållet. Lokalsamhällesidén som helt dominerade förbundets debatt hade stora likheter med Thomas Jeffersons agrara önskan om självständighet och autonomi från hela världen — inte minst från banker och industrialism.
Jag har inte sett några sådana libertarianska tecken i Miljöpartiet. Aldrig någonsin. Miljöpartiet litar helt och fullt på staten. Vi såg det nu senast om Saab. Miljöpartiet var det som hårdast krävde statliga åtgärder.
För mig är det en gåta hur liberaler i Sverige låter sig lockas av ett parti som alltid ser staten som räddaren och garanten för det goda.
Det jag lärt mig sedan tonåren är att ekonomisk frihet, tillsammans med yttrandefrihet, är de två ben som krävs för att frihet alls ska överleva i ett samhälle. När man talar om jämställdhetens historiska utveckling är det lika rätt som självklart att fastslå att kvinnornas frigörelse var ett resultat av den ekonomiska självständigheten.
Det sambandet gäller på alla andra områden också. Ju friare ekonomi, desto friare människor.
Eftersom Miljöpartiet förespråkar högre skatter är det ett frihetsfientligt parti. Punkt slut.
Integritetsfrågorna är i en brytpunkt på grund av den teknologiska utvecklingen. Ett parti som är ekonomiskt ofritt kan naturligtvis stå för slopande av patent och upphovsrätt, precis som Josef Stalin. Det har inget värde för dem, därför kan de vara radikala. Men den som värnar äganderätten till fysiska ting bör noga begrunda vilken väg det är man slår in på, om man upphäver äganderätten till förtjänsten av uppfinningar och kreativt skapande.
Om en kompositör inte kan äga sitt verk, varför ska en villaägare äga sitt hus? Vi har nyligen hört hur präst i engelska kyrkan försvarar snatteri (CBS News, Daily Mail, Daily Telegraph). De som stjäl i butiker behöver sakerna bättre än de företag som säljer dem. Det är en logisk fortsättning på Miljöpartiets, Piratpartiets och andra upphovsrättskritikers argument.
Jag förstår inte varför vissa liberaler känner en dragning åt dessa anarkistiska uppfattningar.
Ett liberalt samhälle kräver en rättsstat där ordning och reda upprätthålls.
Därför är Henrik Sjöholm helt fel ute när han, vid sidan om höger-vänsterskalan (som han inte definierar) vill skapa en lodrät ”auktoritär-frihetlig” dimenssion. Ett anarkistiskt samhälle, där formella auktoriteter är avskaffade, blir ändå det mest auktoritära av alla, eftersom vissa i ett sådant samhälle tar sig makt på andras bekostnad.
En rättsstat handlar om att väga olika värderingar mot varandra. Det handlar om ett samhällskontrakt där vi ger upp vissa friheter för att skydda andra. Hur denna avvägning ska komponeras, är det striden handlar om. Då passar den ideologiska karta som historikern Anders Edwardsson publicerade i sin bok ”En annorlunda historia” tidigare i år bättre (klicka för större bild):
Som framgår att ideologierna flyter samman och har beröringspunkter, där exempelvis fascism är en illaluktande brygd av alla ideologier. Mot frihet bör man hellre än auktoritet ställa jämlikhet. Det handlar om hur man väger olika värderingar.
Om min oro för en framväxande anarkism återkommer jag.
PS.
Utfallet av mina svarar i enkäten The Political Compass hamnar ganska nära det som Henrik Alexandersson lägger upp i sitt blogginlägg (se kommentarerna). Eftersom jag känner Alexandersson sedan många år, är det inte förvånande, men det stämmer definitivt inte med vad han och jag skrivit om på senaste tid. Vad betyder det? Kanske att vi alltför mycket förstorar dagsaktuell debatt…
(Andra om idédebatt, ideologi, politik, val 2010, historia, frihet, högern, höger, vänster, vänstern, konservatism, libertarianism, liberalism, socialliberalism, socialism, fascism, filosofi, Piratpartiet, Centerpartiet, Miljöpartiet, filosofi, i)