Under 2009 har oppositionen mot mullorna i Iran vuxit sig allt starkare. Förtrycket visade sitt vidriga tryne efter det manipulerade presidentvalet i juni då man skoningslöst slog ner protester. Detsamma händer denna helg, rapporterar Ekot i Demonstranter sköts ihjäl i oroligt Iran och Dagens Nyheter i Flera dödsoffer i Iran:
Fyra demonstranter dödades och en skadades under söndagens demonstrationer i Teheran. Ett av dödsoffren uppges vara ett syskonbarn till oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi. Ytterligare fyra demonstranter ska ha dödats i staden Tabriz.
Och inför det nya året menar flera bedömmare att Iran kommer att bli det största hotet mot en fredlig internationell utveckling.
I Weekly Standard skriver förre säkerhetsrådgivaren i Vita huset Stephen Hayes, Engagement Didn’t Work: Regime Change in Iran 2010, att president Obamas försök att samtala med regimen har misslyckats:
Problemet visade sig inte vara George W Bush. Det var inte heller brist på amerikansk goodwill, ovilja att erkänna misstag eller oförmåga att lyssna på andra. Problemet är Irans regim. […]
Det borde nu stå klart, även för Obamas administration, att den enda lösningen på problemet är att störta Irans styrande. Obama missade en unik möjlighet att underminera regimen efter sommarens val då den var som svagast sedan 1979 års revolution. Det kan vara försent, men det finns fortfarande åtgärder som ledaren för den fria världen kan vidta. […]
Det är tid för Obama att dramatiskt ändra strategi. Snabbt och bestämt bör han på nyåret genomföra fyra åtgärder. 1) Göra det klart att han står på oppositionens sida, 2) vidta strängast möjliga sanktioner mot Iran, 3) klargöra att han har noll tolerans för iranskt stöd till terrorism, och 4) klargöra att vapenmakt inte är uteslutet för att förhindra att Iran kommer över kärnvapen.
I Washington Post skriver Charles Krauthammer, Iran Will Dominate 2010, att 2009 slutar med att Ahmadinejad spottade på påbuden från president Obama. Genom försöken att engagera Iranska ledarskapet i samtal har Obama förlorat ett år och missat att ta initiativ vid viktiga tillfällen. Krauthammer fortsätter:
Så verklighetsfrånvänd har Obama varit att på ”Hata Amerikadagen” (4 november är årsdagen då USA:s ambassad ockuperades i Teheran) har pro-amerikanska motdemonstranter ropat: ”Obama, Obama, du är antingen med oss eller med dem”, alltså förtryckarna.
Så kylig likgiltighet är mer än ett svek mot våra värderingar. Det är en strategisk blunder av högsta rang.
Ja, det har gått långt när förtryckta muslimer anklagar en amerikansk president för att inte stå på frihetens sida. Krauthammer fortsätter:
Vad ska vi göra? Pressa på utifrån — strypa tillförseln av bensin, till exempel — som komplement och förstärkning till det interna trycket mot regimen. Pressen ska inte ha som avsikt att försöka förändra den nuvarande regimens nukleära policy — det kommer aldrig att hända — utan hjälpta till att välta regimen över ända.
Det finns många sätt som omvärlden kan underlätta för den inhemska oppositionen utan att själv ta aktiv del. Krauthammer pekar på hur väst hjälpte östeuropeerna att göra revolt mot kommunistsystemet.
Krauthammer medger att det är långt ifrån givet att regimen kommer att falla, men hur det än går kommer Iran att dominera det nya året 2010.
Och visst är det så att vi borde göra allt som kan underlätta för frihet i Iran.
(Andra intressanta bloggar om politik, Iran, demonstrationer, fundamentalism, islamism, terrorism, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten, säkerhetspolitik, USA, EU, demokrati, MR, frihet, yttrandefrihet, Khomeini)