Stordriftsfördelarna står i fokus när ESO-rapport vill slå ihop de redan gigantiska AP-fonderna. Förslaget presenteras på DN-Debatt: 150 miljarder sparas om AP-fonderna slås samman.
Kerstin Hessius, VD för Tredje AP-fonden, svarar direkt med en pedagogisk genomgång, Intäktsanalysen saknas i Björkmos rapport:
Vinsten av att ha flera fonder har vida överstigit kostnaderna från att avstå från stordriftsföredelar. Beslutet att starta flera fonder kan beräknas ha gett ett bidrag med i genomsnitt 2,2 miljarder kronor per år sedan 2001.
Hessius menar att konkurrensen mellan fonderna bidrar till drygt 1.000 miljarder kronor högre i intäkter på den period som ESO-rapportens besparingar på kostnadssidan ger 150 miljarder.
Självklart har Hessius rätt i att förändringar på kostnads- och intäktssidan måste vägas samman. Att bara spara på förvaltningskostnader har ingen rolig effekt om tillgångarnas värdestregring sjunker mer än avgifterna.
Och att AP-fonderna kan jämföra sig med varandra stimulerar konkurrens och medvetenhet om när man inte ligger rätt. Det tycker jag Hessius bildspel (på länken ovan) tydligt visar.
>(Andra intressanta bloggar om politik, AP-fonder, pensioner, avkastning, ekonomi, ESO, Kerstin Hessius, välfärd, tillväxt)