Det är ett sant nöje, härligt komiskt, att se hur kultureliten fortsätter att vara absolut rasande över att Göran Hägglund (KD) ifrågasätter dem och deras närmast narcissistiska världsbild om att de själva är så mycket, mycket klokare och bättre än det travliga folk som jobbar och sliter där ute i verkligheten. Expressens ledarsida skriver om ”Hägglunds hjärnsläpp” och Aftonbladet om ”Hägglunds demoner”.
I går höll Göran Hägglund ett tal som ytterligare provocerar denna klick som sitter på stor makt genom att styra och kontrollera nästan alla medier, Tal av Göran Hägglund 12/10:
Jag har använt begreppet verklighetens folk för att beskriva situationen där helt vanliga människor får sin vardag ifrågasatt av en åsiktselit som är fångad i sin egen – ofta vänsterradikala låtsasvärld.
En elit som bekräftar sig själv genom att lägga andras liv tillrätta och förstöra det offentliga samtalet med nonsens och kommissariefasoner.
Att det finns fog för beskrivningen är nog uppenbart för alla som har följt debatten. Se reaktionerna hos dem som inte tolererar kritik av den egna världsbilden.
Provokatörerna har blivit vansinnigt provocerade. Retstickorna uppretade till vanvett.
Är det inte intressant att begrepp som ”sunt förnuft” väcker sådana reaktioner? Vad säger det om dagens Sverige?
Verklighetens folk har, som begrepp, satt sig. Visste ni att när socialdemokratin var ung och fick ett ungdomsförbund – var deras paroll verklighetssynens ungdomsförbund.
Och jag anser att Göran Hägglund företräder en viktig liberal värdering som inte finns hos eliterna:
Men åsiktseliten stannar inte vid att tycka till om kulturkonsumtion och familjelivets knepiga sidor. De vill se lagstiftning och regleringar för att komma till rätta med vad de ser som oacceptabla avvikelser från det goda och det rätta.
Oacceptabla avvikelser, som för de flesta ändå anses vara både normalt och kanske till och med eftersträvansvärt.
När åsikter om det privata förvandlas till lagstiftning och styrande bidrag – då har det gått för långt. Då manifesteras folkföraktet med statens alla maktmedel.
Det är fjärran från en kristdemokratisk syn på demokrati och pluralism. Fjärran från idén att staten ska ställa sig på medborgarens sida – inte ställa sig över eller framför.
Åsiktseliten tillåter inte att det finns mer än en åsikt, vänsterns. Allt annat ska föraktas, förtalas och fördrivas.
Det uppenbart aggressiva motståndetet mot Hägglund visar att han har rätt. Därför är det viktigt att Kristdemokraterna nu fullföljer detta perspektiv, utvecklar och fördjupar. Även om det tar tid. Att föra in och etablera en ny dimension, som länge saknats i svensk politik, tar tid. Många väljare som inte följer politik varje dag, kommer att upptäcka budskapet först i valrörelsen nästa sommar.
På samma sätt som Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet sedan 5-10 år har utvecklat och förändrat sina partier, är det nu Kristdemokraternas tur att träda in i 2000-talet genom en ny, livskraftig, betydelsefull profilering.
Se också DN/TT i Hägglund till nya angrepp mot ”elit”. (Andra intressanta bloggar om politik, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, idédebatt, värderingar,filosofi, ideologi, sociologi, nihilism, socialism, liberalism, konservatism, kristendom, verklighetens folk, civilsamhället, regeringen, Alliansen)