I Euro Health Consumer Index 2009 faller Sverige tillbaka tre platser till åttonde. Vinnare är Holland, följt av Danmark. Därefter kommer en grupp som också presterar starkt: Island, Österrike och Schweiz.
Svenska Dagbladet skriver i ledare, Lättare att få träffa doktorn i Albanien än i Sverige:
Bristen på tillgänglighet är huvudskälet till att Sverige inte ligger bättre till. ”Det är lättare att få träffa doktorn i Albanien än i Sverige”, konstateras det.
En slutsats av jämförelsen är att de länder som leder utvecklingen satsar på sjukvårdsinformation och valfrihet i syfte att genom medborgarinflytande skapa ett förändringstryck på vården att vårda.
Den politiska slutsatsen är med andra ord att patienterna mår bättre med mer av vårdval – och sämre med de rödgrönas återgång till en vårdkultur från i förrgår.
Ja, mentaliteten i svensk sjukvård sitter fast i gammalt tänkande. Patienter ska vara glada att de får vård överhuvudtaget. Kundtänkande lyser med sin frånvaro.
Skälet är att vården får betalt även om de inte är tillgängliga. Skattepengarna ramlar in hur illa man än bemöter medborgarna.
Annat är det när man som konsument kan välja någon annan utförare, och ta pengarna med sig. Då uppstår en tydlighet för läkare, övrig vårdpersonal och framför allt för administratörerna: det är patientens som ska stå i centrum, inte i väntrum.
Jag kommer att tänka på ett sportreportage från 1985, då Sovjetunionen för första gången lät ishockeyspelare engageras av utländska klubblag. Några kom till Sverige och en av dem fick frågan vad han tyckte var den största skillnaden med Sovjet. Svaret kom direkt:
— Expediterna i butikerna är så vänliga.
I Sverige vet butikspersonalen att deras lön hänger på att kunder köper butikens produkter. Så var det inte i Sovjet, där butikspersonal inte behövde bry sig.
Ännu idag gäller den sovjetiska kundbemötandets mentalitet i Sverige. Tillgängligheten är sjunkande. Även om det är för patienterna vården är till.
(Andra intressanta bloggar om politik, sjukvård, vård, vårdval Stockholm, vårdval)