I Svenska Dagbladet skriver Johan Wennström en intressant söndagskrönika om normer, dygder och sociala institutioner som bygger upp människan och ger förutsättningar för tillfredsställelse och lycka, Det här bygger upp människan:
Dessa dygder, som tar sig uttryck i goda personliga egenskaper, är vad som rustar oss för livet och hjälper oss mot det inre mörker som i värsta fall kan slå över i depression och andra psykiska sjukdomar. Människor som är hoppfulla, optimistiska och har en positiv syn på åldrandet tenderar dessutom att leva längre än cyniker och pessimister […]
Dygder är ytterligare någonting som vi trodde att vi kunde leva utan. En gång uppfattades de som självklara inslag i det goda livet men i moderna tider har de förhånats och pekats ut som sociala konstruktioner.
Inget kan vara mer fel. Dygderna växte förmodligen fram evolutionärt för att stödja människornas trygghet och överlevnad på savannerna och i de karga landskapen. Sedan dess har vårt behov av dygder, och de sociala institutioner som främjar dem, uppenbarligen förändrats mycket litet. Det lär oss de positiva psykologerna, och en söndag som idag kan det vara värt att lyssna.
Ja, vi människor behöver ett sammanhang, strukturer för att kunna orientera oss och för att veta hur vi uppnår bekräftelse — inför andra men framför allt för oss själva. Ett samhälle utan regler och utan normer blir ett hedonistiskt kaos där tillfälliga tillfredsställelser står i fokus. Det är naturligtvis kul så länge det varar, men när det är över uppstår ett enda stort, svart tomrum.
Utan dygder och normer finns ingen långsiktig strävan mot eget förverkligande genom utveckling, som ofta kan vara krävande, svår, tuff, jobbig men som när den väl är uppnådd ger en tillfredsställelse som vida överstiger lyckan att måla ansiktet i guld och springa halvnaken genom Stockholms gator (så som under Prideparaden igår).
(Andra intressanta bloggar om politik, dygder, filosofi, värderingar, moral, psykologi, ideologi, Pride,normer, tillfredsställelse, lycka)