I DN-kolumnen Stöd våra trupper tar Niklas Ekdal upp en intressant fråga: varför sviker politikerna våra soldater?
Det värsta exemplet var när två svenska officerare dödades i Afghanistan 2005. Politikerna höll lägsta möjliga profil. I stället fick försvaret självt förklara varför svenskarna befann sig i det bergiga landet. Riksdagens försvarsberedning skyllde dödsfallen på bristande underrättelser, tunna plåtar på fordonen, taktiska detaljer, i stället för att ta det politiska ansvaret.
Efter upptrappningen av våldet i Afghanistan, och attacken häromdagen där svenskar var inblandade i dödandet av tre talibaner, ställs dessa frågor på sin spets. Bristen på politiskt ansvarstagande och folklig förankring får farliga konsekvenser …
När det händer saker som angreppet på svenskarna väster om Mazar-i-Sharif borde ledamöterna i försvarsutskottet, från höger till vänster, stå upp som en man (eller kvinna) och intyga Sveriges beslutsamhet i Afghanistan.
Nu är det inte helt sant. Försvarsminister Mikael Odenberg var tydlig om riskerna. Så här skrevs i bloggen om hans anförande vid Folk- och Försvars rikskonferens i januari 2007:
[Odenberg] talade klarspråk: svenska soldater kan dö under militära internationella insatser, det måste de unga män och kvinnor som engageras vara medvetna om, sa han. Och hela svenska folket måste vara medvetet om detta. Det betyder inte alls att insatserna ska ifrågasättas, men svenska folket måste vara informerat om vad som händer och ha en beredskap för att våra soldater kan hamna i strider med förluster.
Ekdal nämner också att utrikesminister Carl Bildt argumenterar kring risker och den mentala beredskap vi behöver.
Problemet är ju Socialdemokratin och övriga oppositionen. De är där man inte tar konsekvenserna av sin politik. Det är där man hycklar, genom att i regeringsställning sända ut trupper på internationella uppdrag utan att politiskt backa upp dem inför sina egna sympatisörer och medlemmar.
Det är ingen ursäkt, utan gör det än mer angeläget att fler borgerliga politiker visar sitt stöd till de svenska trupperna, inte minst i offentliga och mediala sammanhang. Bara så kan man ge de som riskerar sina liv den uppskattning de verkligen förtjänar, och samtidigt förbereda svensk opinion på att fruktansvärda händelser kan drabba våra män och kvinnor vid fronten.
Borgerliga politiker måste höja profilen och tala om hur viktiga de militära insatserna är — humanitärt.
Prestigen på ceremonier och andra symbolhandlingar måste höjas så att den stolthet vi känner inför soldaternas insatser blir känd för både soldaterna och för svenska folket.
(Andra intressanta bloggar om politik, Afghanistan, säkerhetspolitik, försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, svenska soldater, soldater, regeringen, Alliansen)