Den djupa nedgången i konjunkturen har stannat av enligt nya siffror från SCB, rapporterar Ekot. Under andra kvartalet blev BNP oförändrat, alltså nolltillväxt, vilket kan jämfört med första kvartalet då BNP föll med 6,2 procent.
Man intervjuar Cecilia Hermansson, chefsekonom på Swedbank, som är positivt överraskad men vill inte säga att det är den definitiva vändningen som vi nu ser i svensk ekonomi. Det kan komma bakslag i återhämtningen, varnar Hermansson:
— Man kan se konjunkturförloppet i termer av bokstäver. Vi brukar tala om ett V, då det går snabbt ner men sedan snabbt upp, eller ett U där vi får en längre period av det här bottenläget. Men det finns en risk för ett W, dvs att stimulanserna som har kommit från omvärlden, från centralbanker och regeringar, ebbar ut. Liksom att [vinster] från lageravvecklingen är över och att produktionen faller tillbaka igen och att arbetslösheten fortsätter uppåt.
God pedagogik, det här. I tidigare djupa nedgångar, bland annat på 30-talet, har just W blivit facit. Först återhämtning och sedan ett nytt ras. Och den expansiva amerikanska politiken, som resulterar i enorma budgetunderskott, understryker risken för bakslag. Vad händer om Obama inte kan låna upp pengar till all statlig expansion? Vilka psykologiska effekter blir följden om världen börjar betrakta USA:s federala nivå som bankrutt?
Självklart ska man satsa i projekt som har lönsamhet på lång sikt. Risken för W får ju inte innebära att allt stannar av inför en väntad ny nedgång — då blir det en nedgång. Men kortsiktigt, exempelvis när det gäller börskurserna, är iallafall jag beredd på nya bakslag.
(Andra intressanta bloggar om ekonomi, SCB, konjunkturen, lågkonjunktur, ekonomi)