Det finns i vår tid, har jag lagt märke till, ett fenomen som stör mig. Allt fler tycks ha väldigt svårt att glädjas åt framgång i en politisk strid. Särskilt när det gäller en komplicerad politisk fråga, som FRA, m fl internetfrågor på nätet. Här handlar det om att göra avvägningar mellan säkerhetspolitiska aspekter och personlig integritet.
Här fick Centerpartiet igenom flera skärpningar förra sommaren, främst domstolsprövning inför signalspaning i internettrafiken. Men exempelvis Centerupproret mot FRA tar inte till sig dessa framgångar. I Expressen skriver initiativtagaren till detta nätverk att Centerpartiet ”ängsligt inväntar de andra allianspartiernas åsikt innan vi själva för fram vad vi tycker”.
Partisekreteraren Anders Flanking replikerar i sin blogg, att artikeln bygger på flera felaktigheter och pekar på de framsteg som Centerpartiet vann under beredningen.
Det är märkligt att dessa framgångar blir till sura uppstötningar i debattartiklar. Jag har inga problem att rikta kritik åt alla möjliga håll, det sker ju ofta här i bloggen, men det gäller att finna en balans där man också och lika tydligt talar om när man är nöjd och till freds.
Utan en sådan balans tappar samhällsdebatten all sin kraft och relevans. Då spelar det ju ingen roll vad som händer, kritiken blir lika hård i vilket fall som helst. En sådan debatt orkar ingen lyssna till. En sådan debatt skapar ingen dynamik.
Politiskt engagerade borde inte glömma förmågan att glädjas åt framgång.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, försvaret, FRA-lagen, försvarspolitik, FRA, övervakning, integritet, avlyssning, samhälle, demokrati, MR, frihet, Centerpartiet, Centerupproret, Anders Flanking)