Centerledaren och näringsministern Maud Olofsson håller nu sitt tal i Almedalen. Hon inleder med att tala i kvoteringstänkande termer och förfäras över att bara 3 av 10 talare på Almedalsscenen det senaste årtiondet varit kvinnor.
Min fundering blir: jaha, och hur många låginkomsttagare har hållit tal? Hur många småföretagare och hyresgäster? Hur många invandrare, rullstolsburna och homosexuella? Svar: knappast några. Av den enkla anledningen att det är partiledare som håller tal i Almedalen. Dessa dryga halvdussin stackare kan rimligen inte representera alla de grupper som man så gärna vill kvotera in överallt.
Men när Maud Olofsson lämnar Gudrun Schyman-snacket, och kommer in på konkret politik, då blir Olofssons retorik mycket mer intressant, mustig och livskraftig. Hon sa:
För sanningen är att socialdemokraterna vill stänga dörr efter dörr på jämställdhetens väg. Deras besked till alla som vill ge kvinnor fler möjligheter är – nej, nej, nej.
De säger nej till sänkta skatter. Trots att många barnskötare och kassabiträden nu får behålla mer av sina pengar än vad många löneförhandlingar någonsin gett. Visste ni att en sjuksköterska nu har 1400 kronor mer i månaden att leva för?
De säger nej till individuell lönesättning. Trots att vi vet att kvinnor tjänar mer på den lönemodellen än män.
De säger nej till att kvinnor ska få starta egna välfärdsföretag. Trots att vi nu vet att kvinnor tjänar mer som företagare än som anställd.
De säger nej till hushållsnära tjänster. Trots att vi vet att det underlättar för många kvinnor att göra karriär.
Ja, Socialdemokraterna med Sahlin i spetsen slänger sannerligen igen dörr efter dörr rakt i ansiktet på kvinnorna.
Men låt mig vara tydlig. Jag tänker sätta min fot emellan.
Ett nytt grepp. Just detta som jag så ofta efterlyst. Svensk politik behöver mer retorik för att bli levande. Politikerna måste förstå att om någon ska lyssna på dem, behöver de höja ambitionen och ständigt utvecklar sitt sätt att framföra budskapen.
Det gör Maud Olofsson här. Hon använder formuleringar vi inte hört förut. Hon går till attack på motståndare — men genom att tala om vad hon själv står för. Och det finns ett humoristiskt inslag i slutklämmen. Alltså ett utmärkt retoriskt grepp. Härligt.
(Andra intressanta bloggar om politik, Almedalen, Almedalsveckan, Centerpartiet, feminism, jämställdhet, kvotering, Visby, Gotland, Val 2010, regeringen, Alliansen, Maud Olofsson)