Arbetarrörelsen tycks överge socialismen för konspirationsteorier om att varken Förintelsen eller 11/9-attackerna har ägt rum på det sätt som historien beskrivit dem. Aftonbladet Kultur, Åsa Linderborg och ABF flirtar med dessa ”teorier”.
Det är inte varje dag jag med gillande citerar DN-Kultur, men Torbjörn Elensky skriver läsvärt i Teorier om konspirationer stänger samtalet:
Konspirationsteorierna ligger utanför det fruktbara, öppna samtalet, fast de parasiterar på det och kan imitera dess former. Tvärsäkerheten hos förespråkarna kan locka dem som inte har tålamod med den öppna debattens långsamma prövande. ABF borde besinna att spridandet av dessa teorier är folkbildningens raka motsats.
I Axess frågar Johan Lundberg, Vart är LO och SAP på väg? och förmedlar flera skrämmande uppgifter om hur illa ställt det är. ABF-seminariets arrangör menar att Förintelsen är en ”affärsidé”, i syfte att ”motivera krig”, och att uppgifterna om sex miljoner döda judar är ett påhitt från Wall Street Journal.
När en brittisk katolsk biskop yttrade den här sortens förnekelsebudskap blev det stor uppmärksamhet i svenska medier. När svenska vänstern gör detsamma, då är man inte lika intresserade av att slå upp. Man kan undra varför…
Jag är emot förbud att ifrågasätta historiska fakta, även förintelseförnekare har naturligtvis rätt att yttra sig. Men istället för att instämma i konspirationsteorierna borde ju vänstern argumentera emot. Vänstern och nynazismen håller uppenbarligen på att finna varandra, och än en gång utpeka den judiska folkgruppen som syndabock. Det är otroligt skrämmande att det kan ske så kort tid efter förra gången.
(Andra intressanta bloggar om politik, konspirationsteorier, vänstern, nynazism, islamism, fundamentalism, rasism, Socialdemokraterna, ABF, Åsa Linderborg, Förintelsen, antisemitism, förintelseförnekare, yttrandefrihet)