Det har idag gått 100 dagar sedan Barack Obama tillträdde. Hur ser hans popularitet ut, jämfört med tidigare presidenter? Så här står sig Obama i historisk jämförelse, enligt Gallup som i mer än 50 år mätt hur många amerikaner som ger presidenten godkänt efter 100 dagar:
John F Kennedy (1963) ………………….. 81 procent
Dwight Eisenhower (1953) ……………. 74
Ronald Reagan (1981) ……………………. 67
Barack Obama (2009) …………………….. 65
Jimmy Carter (1977) ………………………. 64
Richard Nixon (1969) ……………………… 62
George W Bush (2001) …………………… 61
George H W Bush (1989) ………………. 58
Bill Clinton (1993) ……………………………. 55
Det finns alltså inget fog för den eufori som medierna visar för den nye presidenten. Han har ungefär samma stöd som genomsnittet av tidigare presidenter efter de första hundra dagarna. Det är egentligen märkligt att han inte har större stöd med tanke på att medierna utgjort en okritisk hejarklack.
Naturligtvis kan ingen stats- och regeringschef bedömas efter så kort tid, åt något håll. Jag dömer alltså inte ut Obama, som en del läsare tror. Skälet till att bloggen publicerar en del kritiska inlägg är att jag något vill balansera den ovan nämnda mediebevakningen.
En god recension så här långt står novelisten och satirikern Christopher Buckley för i Financial Times: Hundra dagar av plattityder. Han tipsar om hur omdömena kommer att låta från olika håll, och spetsar till dem lite:
Vad var det vi sa (konservativ kritik): Obama ”trycker så många nya sedlar att det inte blir tillräckligt mycket kvar för toapapper”.
Frisk ny start (proffstyckare i media): Också den nya återvinningssäkrade trädgården runt Vita huset kommer det att kuttras över.
Budskapet är väl just det att vi inte kan ge något säkert omdöme om Obama än. För hittills har vi mest sett plattityder framförda i välregisserade tal.
(Andra intressanta bloggar om Obama, USA, Vita huset, Bush)