Den svenska avunden har fått ett ansikte i Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria, som i DN-Kultur retar sig på folk som äter lunch med slips:
En liten illustration: jag blir vittne till en lunch på en ganska flott krog på Östermalm. Det ser ut precis som vanligt, och det är först i krisens gråhet som man ser det, som i en filmscen. Litet för blänkande slipsar, litet för breda Handelsleenden, klackring, aperitifer. Någonting i tidsandan som inte riktigt nått fram hit. Och just i det ögonblicket drabbar mig tanken: om folk bara visste. Så här går det ännu till. Samma människor som skrapat av miljonerna, har de inte ens vett att vara modesta? Just då kände jag att socialt hat är möjligt, och att det inte kan vara långt borta.
I Neo kommenterar Mattias Svensson detta utfall, Hatets och illviljans kolportörer:
Allt som krävs för att DN Kulturs Sverker Sörlin ska hata andra människor är alltså att de unnar sig en god måltid, är glada och bär slips. Hur vet Sörlin att dessa människor skinnat eller lurat andra? Det vet han inte. Men den som beställer aperitif på lokal kan säkert inte vara utan skuld.
Om folket på DN-Kultur fått bestämma hade vi förmodligen haft kvar merkantilismen och en totalt reglerad ekonomi som förhindrat all tillväxt och hållit kvar människor i fattigdom. Men hellre delad fattigdom än olika stor rikedom, eller hur?
Vid sidan om hyckleri har jag otroligt svårt för avundsjuka och jantelag. De som uttrycker den här sortens känslor är så småsinta i själ och hjärta att man nästan tycker synd om dom.
(Andra intressanta bloggar om girighet, jantelagen, avundsjuka, avund, LO, bonusar, bonus, politik)