För att komma från två socialdemokratiska partistyrelseledamöter är det ovanligt resonliga argument om sjukvården som förs fram på SVD-Brännpunkt. Och de riktar sig mot det egna partiets sjukvårdspolitiska program som ska tas i helgen, Rött kort för rött vårdprogram:
Vi menar att kopplingen mellan lön och prestation är central. Ofta har privata vårdgivare använt löneinstrumentet för att höja produktiviteten, medan offentliga vårdgivare inte gjort det. Det borde vara självklar socialdemokratisk politik att det inte bara är inom den privata vården som goda prestationer ska kunna rendera i bra löner.
Jo, men detta är ju omöjligt att genomföra om man inte ens accepterar privata vårdgivare är något bra. Socialdemokratin har ju en djupt misstänksam inställning till alternativ till offentlig drift.
Vid makten gör man allt för att stoppa en utveckling där hälso- och sjukvården blir en bransch där mycket nya och flexibla tjänster och service erbjuds medborgarna. Det handlar om en tjänstenäring som tack vare snabb medicinsk utveckling har alla möjligheter att vara en modern bransch som svarar upp mot människors behov.
Men från vänster ser man hälso- och sjukvård som en standardiserad stapelvara som inte får förändras. Det ska vara omöjligt att komma fram till vårdscentralen på telefon. Det ska vara många, långa timmars köer på akutmottagningarna.
Detta perspektiv sitter så djupt att inte heller borgerliga politiker riktigt vågar släppa loss kreativiteten. Det finns ingen riktig tilltro till att vården kan göras bättre. Det är sorgligt, med tanke på alla de möjligheter som finns när man har med service och en allt mer avancerad medicinskvetenskaplig utveckling att göra.
(Andra intressanta bloggar om politik, sjukvård, vårdval, vård, valfrihet)