Helsingborgs Dagblad drar, sedan ÖB:s planeringsram överlämnats till försvarsministern slutsatsen, Försvar som kräver fred:
Den som inte visste det förut – svensk försvarsplanering förutsätter en lång period av avspänning i vårt närområde…
Drastiskt, men sant.
Svenska Dagbladet skriver i ledaren Inte ens ÖB vill ha det här försvaret:
ÖB … har tagit i så att livstycket nästan spricker för att åstadkomma något bättre än väntat. Ändå är underlaget rena schweizerosten. Varning alltså för att Högkvarteret har gjort samma misstag som vanligt i sin långtidsplanering och tagit i för mycket. Och det räcker alltså ändå bara till (för) lite.
Ett skäl är att ambitionerna för en dyrare sorts försvar har höjts utan att försvarsanslagen har ökat, som har skett i till exempel Norge och Finland. Tvärtom fortsätter urgröpningen. Det generella årliga effektivitetskravet tenderar att leda till att man gör mindre eller sämre. Priskompensationssystemet kompenserar inte heller försvaret fullt ut, utan leder till en årlig real köpkraftsminskning i storleksordningen 3–4 procent. Totalt – med neddragningar – skulle vi behöva lägga på runt 10 miljarder kronor för att komma tillbaka till 1999 års nivå.
Politikerbloggen har intervjuat statsministern, Reinfeldt utesluter inte mer pengar till försvaret:
Fredrik Reinfeldt utesluter inte att det kan bli mer pengar till försvaret redan vid höstens budgetförhandlingar.
— För innevarande år finns en budgetöverenskommelse som gäller. Sen kan man föra en ny diskussion i höst, säger Reinfeldt till Politikerbloggen.
— Men det här handlar om ett försvar som är på några års sikt och det är klart att vi också måste diskutera vilka resurser det kommer att kräva, och också var utgiftsminskningar kan göras. Regeringen har ju genomfört en genomlysning av materielsidan som inte var populär, men som jag kan säga efter att ha gått igenom detta mycket noggrant var högst motiverad och väldigt bra att vi gjorde.
Ja, det som skapat förvirring är att politiker oftast uttrycker ambitioner i budgetmiljarder. Och när regeringen bara i ekonomiska termer talat om att spara i försvarets materialbudget, utan att slå fast vilken den övergripande försvarsförmågan ska vara, har regeringen skapat intryck av att Alliansen vill avrusta svenskt försvar.
Självklart ska man ta bort projekt som inte längre är intressanta, men om man börjar röra i budgetmiljarderna, måste man vara extra tydlig om vilken strategin är. Och här har försvaret fått styras av regionalpolitik, budgetpolitik och all annan politik — utom just försvarspolitik. På det måste vi få ett slut.
Gör avvägningarna utifrån försvars- och säkerhetspolitiska aspekter, lyft fram för- och nackdelar (om exempelvis Nato-medlemskap), och tala om kostnaderna för olika strategier. Lägg sedan fast budgetramarna.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, ÖB, Syrén, Tolgfors)