Vänstermagasinet Salon ställer frågan om vänstern verkligen kan lita på Barack Obama. Han vann på ett utpräglat personligt mandat och därför är han inte ansvarig inför någon, skriver David Sirota och fortsätter i In Barack we trust?
Att döma av de mejl jag får är många läsare oroliga över att Barack Obama inte kommer att leverera löftet om ”förändring vi kan tro på”.
Sedan väljarna i valet avvisat mantrata om frihandel och avreglering, är läsarna upprörda över att Obama nu anlitar så många förespråkare av avreglering och frihandel som de menar är ansvariga för nuvarande ekonomiska kris.
Medan den tillträdande presidenten vitt och brett luftat sitt motstånd mot Irakkriget är många besvärade över att ”Obamas nationella säkerhetsteam kommer att domineras av dem som förespråkade Irakinvasionen och intar hökaktiga ståndpunkter”, som Los Angeles Times har rapporterat.
Som framgår av förra inlägget satsar Obama på erfarenhet, snarare än förnyelse i utnämningarna till de tyngsta posterna.
För egen del tycker jag (givetvis) det är bra att offensiva krafter, förespråkare för Irakkriget, även fortsättningsvis kommer att ha ett avgörande inflytande över amerikansk utrikespolitik.
Men demokratiskt är det ytterst tveksamt att en kandidat som vann valet på förnyelse, när han väl är vald gör tvärtom. Det är inte att respektera väljarna. Och jag tror att Obama kan få en ovanligt kort smekmånad, iallafall från vänsterflygeln i demokratiska partiet. Och det är grupperingar som är notoriskt högröstade och gapiga. De kan ställa till en hel del problem för presidenten. Och med viss rätt. De hjälpte honom till makten, och nu ser det ut som att han sviker dem.
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, demokraterna,Obama)