Igår höll LO ett seminarium som enligt inbjudan skulle handla om ”ungas inträde och villkor i arbetslivet”. Från seminariet rapporterar Dagens Industri (ej online):
Ett högaktuellt ämne med tanke på vilken skam och skada det är för Sverige med den höga ungdomsarbetslösheten. Med drygt 18 procent arbetslösa i åldern 18-25 år ligger vi över EU-snittet.
Men avsikterna med LO-seminariet, där Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin deltog, var uppenbarligen andra än att gå till botten med denna ödesfråga. Rapporten som presenterades var helt inriktad på hur etnicitet, kön och social bakgrund kan förklara att ungdomar inte får jobb.
Ja, kan det politiska klimatet i Sverige sammanfattas bättre? Istället för att tala om arbetsrättens förödande effekter på sysselsättningen, talar de politiska etablissemangen om hudfärg, kön och andra ytliga faktorer. Mona Sahlins svar var: högre bidrag! Till studenter, denna gång. DI frågar i ledaren:
Hur länge kan socialdemokraterna blunda för att fackets lönepolitik bidrar till den höga ungdomsarbetslösheten?
Mitt svar är: så länge Alliansen tillåter att socialdemokratin blundar! För faktum är ju att Alliansregeringen inte talar sanning om varför unga är utan jobb. Svaret är: för höga ingångslöner och förmåner i form av anställningsskydd som inga företag i global konkurrens klarar av att betala.
Så enkelt är det. Men så svårt är det för partierna att se sanningen i vitögat. Istället fortsätter man leva i den rosa socialistiska drömvärlden där omvärlden inte existerar och man kan ställa vilka krav som helst på företagen. Det är de unga som får betala för denna politikernas mentala sagovärld. (Andra intressanta bloggar om politik, alliansen,
regeringen, SAP, arbetsmarknad)