Med tanke på att så gott som alla amerikanska presidentkandidater nu talar om att de är för förändring (”change”) skriver kanadensiske kolumnisten Mark Steyn artikeln Capitalism is the real ’agent of change’ i Orange County Register.
Han illustrerar sin poäng med att berätta hur några ungdomar, som varit uppe hos ledningen för skivbolaget EMI för att beskriva sina musikvanor, efter mötet fick välja vilka CD-skivor de ville ur det aktuella sortimentet – men alla tackar nej. Ingen använder CD för att lyssna på musik. ”Det var i det ögonblicket vi förstod att spelet var förlorat”, sa en EMI-företrädare. Musikbranschen ändrar karaktär och försäljningen av album på CD minskar stadigt. Steyn skriver:
Det finns i stort sett två reaktioner på den här historien. Om ni är som mig, blir du påmind om varför du älskar kapitalism. Den är dynamisk. Och ju mer kapitalistisk ekonomi vi har, desto mer dynamism får vi. Varje större succéartad framgång är sårbara för nästa stora succéartade framgång – vilket förklarar varför tonåringar inte köper CD-album längre.
Det finns ett ord för det. Få se nu, vilket kan det vara? Åh, javisst: ”förändring”. Innovationer driver förändring, marknaden driver förändring. Politikers ”förändring” driver bara saker åt fel håll.
Ja, politiker är väl närmast att likna vid storbolagsdirektörerna på EMI. De föredrar oföränderlighet framför förnyelse, om än under luftigt tal om förändring. På sitt oefterhärmliga sätt avfärdar Mark Steyn sedan den ena presidentkandidaten efter den andra, utom Rudy Giuliani och Mitt Romney. Han hoppas att någon republikan kunde hålla sig till den förändring kapitalism står för. Och att väljarna går förbi politikerna med de stora löftena, likt tonåringarna som hos EMI gick förbi gratis-CDalbumen. (Andra intressanta bloggar om USA, ekonomi)