Så här hade det kunnat låta: Om dagen D skett i dag För 60 år sedan - den 6 juni 1944 - inleddes landsättningen i Normandie av i huvudsak amerikanska och brittiska trupper i syfte att påbörja den slutliga offensiven mot Nazityskland. Trots god planering gick mycket fel de första veckorna. Om reaktionerna i omvärlden varit desamma då som de är nu angående Iraks befrielse hade det kunnat låta så här. Dick Erixon Fredag 2004-06-04 / 9.48 HUR DAGEN D HADE RAPPORTERATS OM DEN SKETT IDAG. Så här hade det kunnat låta (vissa paralleller med dagens verklighet är inte tillfälligheter): Trots omfattande planering och försök att skapa internationellt stöd, genomförs landstigningen i Normandie i huvudsak av amerikanska och brittiska trupper som stöter på hårt motstånd. På hemmaplan chockas amerikanerna över antalet döda amerikanska soldater. I övriga världen är kritiken hård mot USA's unilaterala agerande. Det är USA som agerar aggressiv ockupationsmakt och förstör den franska infrastrukturen som redan är hårt sliten och sårbar sedan tidigare. Detta är ytterligare ett bevis på amerikansk arrogans - att gå in i Frankrike som redan är svårt sargat av krig. Det borde räcka med att Tyskland marscherade in i landet. Varför ska amerikanska armén komma efter och ytterligare försämra situationen? Den intellektuella eliten fyller tidningsspalterna med hur hemskt och onödigt blodigt kriget är. Varför förhandlar man inte i stället? Amerikanska TV-bolag sänder bilder på hur amerikanska soldater skjuter ihjäl SS-trupper och spränger byggnader. Däremot skriver varken Dagens Nyheter eller någon annan mainstreammedia om koncentrationsläger. Det där är inte bekräftat och det är inte intressant vad tyskarna gör eller har gjort. Det är ju Amerika som attackerar i Normandie! Medierna är helt ointresserade av att tredje pansararmén drar genom Frankrike som en kniv genom smör. Medierna är i stället fyllda av historier som tillfångatagna tyskar berättar om hur dåliga de sanitära angelägenheterna är i fånglägren. Spaltmeter efter spaltmeter fylls med ingående skildringar om hur tyska soldater får för lite och för dålig föda. Däremot läggs de allt fler rapporterna om utrotningsläger åt sidan. Vad är gasning av civilbefolkning mot tyska soldater på svältkost? Göran Rosenberg skriver i Dagens Nyheter och klagar på hur barbariska Amerika har blivit och att "gränsen är dragen i sanden" mellan Auschwitz och fånglägren för tyska soldater i Frankrike. Det har till och med förekommit dödsfall bland de tyska krigsfångarna. Amerika svälter ihjäl folk. Detta är barbari som inte skiljer dem från Tyskland. Kritiken mot militärledningen över orättvist övervåld mot tyska trupper vill inte lägga sig i de amerikanska medierna. Krav på avgångar ställs dagligen. Inte minst oppositionspartiet i USA kräver försvarsministerns avgång efter fiaskot i Normandie. Det hjälper inte att Vita huset kan meddela att efter de inledande svårigheterna vid landsstigningen så går befrielsen av Frankrike framåt för varje vecka, även om motståndet fortfarande är hårt. Den snabba framryckningen av amerikanska pansararmén skapar oordning genom de långa underhållslinjerna bakåt. Misstag begås. Incidenter där amerikaner skjuter mot fransk civilbefolkning förekommer med dödsfall som resultat. Dessa enskilda händelser toppar förstasidorna i all världens press. I Sverige sänder radions Ekoredaktion inslag som menar att USA är ett större hot mot ordnade relationer inom världssamfundet än Nazityskland. Utrikesministern beklagar USA's agerande och andra statsråd uttalar sig hånande om den amerikanske presidenten som en skjutglad cowboy som inget begriper. TV4's Nyheterna rapporterar att USA har tappat greppet. Amerika är arrogant och trodde att de skulle kunna slå ut Nazityskland på en eftermiddag, nu har de drabbats av oväntade problem och de kan inte hantera situationen. Frågan är hur de ska kunna göra en ordnad reträtt. I SVT's Rapport spekulerar Bo-Inge Andersson om inte presidenten kommer att förlora valet i höst. Han gick in i Normandie för att kunna ha en fjäder i hatten i valrörelsen. Men nu får han i stället försöka reda ut det kaos som han skapat på egen hand. Tekniska brister i den militära kommunikationen och förnödenheter är återkommande reportage i de politiska magasinen. De militära kostnaderna för invasionen kritiseras våldsamt i olika kongressutskott. Den politiska vänstern är upprörd - vi skulle kunna satsa pengar på daghem och brandstationer här hemma i stället för att döda tyskar. Vad har de gjort oss egentligen, frågar en talare retoriskt under protestdemonstration mot kriget. Ett uttalande från Marskalk Petain om att USA kränker den franska jorden, och att fransmännen möjligheter att själva befria sig från tyskarna har försvårats, får mycket stort utrymme i alla amerikanska och svenska medier på temat: "Vad gör USA i Frankrike? Inte ens fransmännen vill ha dem där!" I presidentvalskampanjen blir sittande president hårt pressad för att han varit onödigt förhastad i attacken mot Nordeuropeiska kusten. Det var ju trots allt inte Tyskland som anföll USA i Pearl Habour, utan Japan. Motkandidaten i presidentvalet, medierna och en växande opinionen anser att kriget är misslyckat. Hitler sitter kvar, trots att trupperna varit i Frankrike i flera månader. Fler soldater dör för varje dag. Det är dags att dra hem trupperna. Europa mår bäst av att klara ut de där interna striderna själva. Och grannen i öst, Stalin, hjälper säkert till.