Bara en aspekt är ny: västvärldens övertygelse om att erövringskrig är passé. De flesta amerikaner och européer kan inte föreställa sig en strid annat än i självförsvar eller mot grymt förtryck. Det är berömvärt, vilket däremot inte den självspeglande attityden är som leder många till att tro att alla andra ser världen som de gör.

För att vinna ett krig krävs mer än manskap och ammunition. Det kräver förståelse för vilka motiv och mål som driver fienden och insikt om hur intensivt fienden söker seger.

Postmoderna amerikaner och européer må tro att erövringskrig är obsoleta, en överspelad relik från en avlägsen och förgången tid. De må även se krig i sig självt som galenskap, en onaturlig avvikelse från vad de har kommit att övertyga sig själva om är ett 'normalt' tillstånd av fredlig samexistens. Men våra fiender ser världen annorlunda. Deras perspektiv är av äldre skola.

'Ordinärt tema och argument i all historia är krig' noterade sir Walter Raleigh i det tidiga 1600-talet. Att önska att så inte längre är fallet innebär inte att det blir så. Vi otrogna hundar låtsas annorlunda på egen risk.

länk
NYÅRSFILM A LA JIB JAB. Bröderna Spiridellis har släppt en ny animerad satirisk kortfilm: Jib Jab presents: 2-0-5 George Bushs Year in Review.

Bröderna blev kända under presidentvalrörelsen 2004 för en härlig komedi om de båda presidentkandidaterna, se mer här.


Fredag 2005-12-30 / 17.31 länk
2005, ÅRET DÅ FEMINISMEN AVSLÖJADES. Tecknaren Kalle Strokirk om uppsalaprofessorn Eva Lundgen vars tes om att nästan varannan svensk kvinna utsatts för manligt våld ”avmystifierats som rappakalja”.


Fredag 2005-12-30 / 14.04 länk
BILLSTRÖM TAR ORDET 'LOVAR' I SIN MUN, men ingen bör tro på henne. Borgarrådet Annika Billström (s) i Stockholm svarade i TV-debatt strax före valet 2002 på frågan om socialdemokraterna tänker införa biltullar i form av miljöavgifter:

- Mitt besked till Stockholms väljare är att det blir inga avgifter under nästa mandatperiod och det är ett vallöfte från oss.

Med minsta möjliga marginal (vänsterpartierna fick färre röster än de borgerliga) vann vänsterblocket valet i Stockholm. Och trots löftet införs nu i januari biltullar, kallad trängselskatt. Först i september ska folkomröstning om trängselskatten hållas.

I Svenska Dagbladet lovar Annika Billström igen: ”röstar stockholmarna nej, då införs trängselskatten aldrig igen”. Men om socialdemokraterna sitter kvar vid makten kan vi lätt räkna med att trängselskatten permanentas - all utrustning är ju på plats. Socialdemokratin kommer inte att kunna avstå från frestelsen att använda den för att skinna medborgarna. Man kommer att modifiera systemet något och ge det ett nytt käckt namn - men skatterna kommer man inte att avstå ifrån.

Det enda sättet att få stopp på trängselskatter är att rösta bort socialdemokratin och deras stödpartier från makten i både stadshus och riksdag.


Fredag 2005-12-30 / 13.30 länk
PESSIMISTERNA HAR FEL. Eftersom de flesta nyårskrönikor om 2005 som jag läst haft mainstreammediernas vanliga ”intellektuellt” dystra, gnälliga och tjatiga ton har jag inte länkat till någon. Men här är en mer balanserad, Fighting the Good Fight, av Edwin Feulner, ordförande i tankesmejdan Heritage Foundation.

Tack och lov har pessimisterna fel. Visst, året har givit ett antal dåliga nyheter [i Irak] ... Men vi gör också seriösa framsteg. Och irakierna vet det, att döma av de två tredjedelar som anser att de har det bättre nu än under Saddam Husseins diktatur. Och de litar på sin egen nya militär med tanke på att antalet underrättelsetips [om terroristerna] ökat kraftigt ...

Genom att störta Saddam och talibanerna i Afghanistan har USA sänt ett meddelande till fienden: vår militär är beredd och kapabel att avlägsna varje regering som stöder terrorism eller vägrar att följa internationella krav.

Om vi håller kursen, sa utrikesminister Condoleezza Rice [vid ett framträdande hos Heritage före jul], kan Mellanöstern bli 'en plats med fred och demokrati' och 'då blir det otänkbart att regionen producerar en ideologi byggt på så mycket hat att människor kör flygplan in i byggnader'. Detta är stora mål - värda att sträva efter, oavsett hur svåra de kan te sig.

Ja, tänk om vi kunde se lite mer till framgångarna i världen än tjata om bakslagen. Tänk om vi kunde se till vinsterna som ligger inom räckhåll, istället för att nervöst och panikslaget fastna i spekulationer om värsta tänkbara resultat. Då skulle de bakslag som faktiskt inträffar bli lättare att bära eftersom de då skulle sättas in i sitt större sammanhang och därför blir mer förklarliga. De bakslag som pessimisterna ser som meningslösa, exempelvis unga amerikanska soldater som får sätta livet till, blir något annat om man vågar se det stora perspektivet: heroiska insatser och uppoffringar i solidaritetens namn för att nå en friare utveckling för Mellanöstern och dess folk.


Fredag 2005-12-30 / 9.30 länk
MÄKTIG MUSLIM TALAR GLASKLART MOT TERROR. Jag har i bloggen efterlyst muslimska auktoriteter som är moderata - på riktigt. Med det menar jag dem som rakt och öppet tar avstånd från all terrorism utan förbehåll och som lika rakt tar avstånd från fundamentalistiska islamister utan förbehåll.

Och nu kan jag äntligen peka på någon som lever upp till dessa kriterier: Abdurrahman Wahid, som idag skriver i Wall Street Journal. I världens största muslimska land, Indonesien, är han förmodligen den mest kände personen. Han är religiös ledare för Indonesiens största muslimska organisation, Nahdlatul Ulama, med minst 30 miljoner medlemmar. När det tre årtionden långa militära styret under Suharto kom till ett slut 1998, var Wahid under övergången till demokrati en tid Indonesiens president. Han satte stopp för försök att göra Indonesien till en islamistisk stat.

Under rubriken Right Islam vs. Wrong Islam skriver han om hotet om atombombsprängning i New York, London, Paris, Sydney: ”Kan någon tvivla på att om de som gladeligen spränger kontorsbyggnader, pendeltåg, hotell och nattklubbar skulle avstå chansen att göra förödelsen tusenfalt värre? ... Hela den moderna civilisationen bygger på en ekonomisk och teknologisk grund som terroristerna hoppas skall kollapsa efter en kärnvapenattack på samma sätt som många fiskebyars ekonomi gjorde efter tsunamin.” Han fortsätter:

Det är tid för goda människor från alla trosriktningar och nationer att erkänna att en fruktansvärd fara hotar hela mänskligheten. Vi har inte råd att fortsätta som inget har hänt (business as usual) när vi möter detta existentiella hot. Vi måste bortse från våra internationella trätor och partiska kiv för att istället förenas för att konfrontera dessa hot.

Abdurrahman Wahid pekar ut och namnger de fundamentalister som utgör hotet: Wahhabi/Salafi står för en ”pervers ideologi”. Dessa har gjort stora inbrytningar bland muslimer jorden runt, särskilt bland muslimska immigranter i västvärlden.

För att neutralisera denna smittsamma ideologi som när fundamentalistisk terrorism och hotar själva fundamenten för den moderna civilisationen måste vi identifiera deras förespråkare, förstå deras mål och strategier, analysera deras styrkor och svagheter och effektivt motverka dem i varje steg de tar. Vad vi talar om är ingenting mindre än en global kamp om Islams själ.

Här har vi en muslimsk ledare som förstår. Som förstår hoten mot Europa och västvärlden bättre än de flesta politiker och medierepresentanter i Europa. Torsdag 2005-12-29 / 14.30 länk
KORRIDORSNACK OM KOFI ANNANS EFTERTRÄDARE. Om ett år vid den här tiden packar Kofi Annan ihop sina väskor, skriver nyhetsbyrån UPI i en analys som tar upp tänkbara efterträdare som generalsekreterare i Förenta Nationerna: Corridors of Power - After Annan.

I det konventionella snacket heter det att nästa FN-chef ska komma från Asien. Sri Lanka-diplomaten Jayantha Dhanapala sägs ligga bra till, liksom Thailands utrikesminister Surakiart Sathirathai. Men ingen av dem har satt några avtryck i internationell politik och UPI har snappat upp att många menar att FN behöver en chef med auktoritet och ställning för att kunna genomföra de omfattande reformer som organisationen behöver, för att reparera ryktet efter alla korruptionsaffärer och samla världssamfundet efter Irak-konflikten.

Som vanligt är det bara amerikaner som vågar tala klartext. John Bolton har sagt att han inte anser att 'nästa generalsekreterare måste komma från en viss region'. Och det nära förestående valet av en biträdande generalsekreterare kan bli en språngbräda för att ta steget upp om ett år, menar UPI. I detta val nämns två indier: förre utrikesministern Jaswant Singh och Indiens Moskva-ambassadör Kanwal Sibal. UPI har tagit del av spekulationer som menar att Kina kan gå med på detta eftersom de eftersträvar närmare relation till Indien.

Från Europa verkar Polens nyss avgångne president Aleksander Kwasnewski vilja kandidera, med stöd av Östeuropa och USA - men Ryssland skulle nog lägga in veto, menar UPI. En annan europé är ordföranden för generalförsamlingen, Jan Eliasson, ”en ranglig och lugn svensk diplomat som får högsta betyg för sin roll i att sy ihop en kompromiss i sista minuten i de extremt svåra samtalen om FN-budgeten förra veckan. Men eftersom Sverige redan haft en generalsekreterare (Dag Hammarskjöld) verkar hans chanser små.”

När Bill Clinton, som samordnare av Tsunami-biståndet, i början av året fick ett eget kontor i FN-skrapan i New York av Kofi Annan såg vissa det som ett steg på vägen att kandidera till generalsekreterare. Bedömare som UPI talat med menar dock att en rad omständigheter talar emot det.

Och frågan är om denna post egentligen är av betydelse längre. FN är en organisation i djup kris. Man lever inte upp till sina stadgar, korruptionen är omfattande och de inre striderna om hur FN ska styras bara växer. Och själva grunden för hela FN-systemet, den internationella rätten, är under omprövning. Jag tror ju att världssamfundet behöver en helt ny organisation för att kunna svara mot de krav vår globala värld ställer: ett demokratiernas förbund.


Torsdag 2005-12-29 / 10.30 länk
HAR EU NÅGON BORGERLIGHET ALLS? CAMERON REAGERAR. Jag tog strax före jul - med förskräckelse - del av hur borgerliga partigrupper i Europaparlamentet reagerat på EU-budgeten: EU-parlamentet kräver 1000 miljarder mer. I EU står moderater och skriker efter mer skattepengar till byråkratin! I EU blir alla, av någon outgrundlig anledning, socialister.

Men den nya toryledaren i Storbritannien, David Cameron, har fått nog. Han vill att det brittiska konservativa partiet ska lämna EPP, den konservativa/kristdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. Och han får idag stöd av ledaren i Daily Telegraph, Cameron is right: Tories have no place in the EPP. Ledaren pekar på vad EPP står för på sin hemsida:

Du kan där också läsa deras stöd för en 'social marknad', deras krav på en större EU-budget och skatter på Europanivå, och deras fientlighet till 'oreglerad individualism'. Du kan där notera att EPP kallar sig själv 'ett parti i mitten', siktandes på en väg mellan liberalismens fria företagsamhet och socialistisk planekonomi.

Dessa ståndpunkter avviker inte bara från Torys politik, de är i direkt strid med allt som David Cameron säger att han står för. Där han är decentralist är EPP centralister. Där han vill att beslut fattas så nära dem som berörs som möjligt, kräver EPP 'en allt tätare union'. När han talar om att lita på väljarna, föraktar EPP folkets utslag i omröstningarna om konstitutionen...

Ja, är det inte dags att bilda en riktig borgerlig partigrupp i detta eländiga Europaparlament? En partigrupp som står upp för lokalt beslutsfattande, för det politiker på hemmaplan så vackert uttalar - en smalare union - men på alla sätt motarbetar i Bryssel? Onsdag 2005-12-28 / 21.05 länk
PERSSON OMOGEN SOM EN TONÅRING. Marie Söderqvist har, som så ofta, en läsvärd kolumn i Expressen: Statsministern ber om ursäkt som en tonåring.

Vad menar Göran Person med att han tar ansvar? Han klarar inte ens av att erkänna att han gjorde fel utan förnekar sina egna fel genom att säga att 'det inte fanns information'. Vad är ett sådant 'erkännande' värt? Och vad är det för sorts ansvarstagande? Samma sorts diskussioner brukar jag ha med min alltmer tonårsartade 12-åring ...

Jag försöker efter sådana haranger vänligt förklara för henne att om man förstår att man har gjort fel står man för det och skyller inte på en massa andra saker.

Tyvärr agerar allt fler vuxna lika omoget som barn. Att landets regeringschef gör det, säger något som hur urholkat ansvarstagandet är i vår tid. (Här finns Perssons nämnda debattartikel.)


Onsdag 2005-12-28 / 21.00 länk
FÅR VI VARA STOLTA ÖVER SVERIGE? I Kvällsposten skriver Kent Hansson kolumnen Sverige står högt i kurs. Den är ovanligt. I mainstremmedierna har det i årtionden varit förbjudet att 'okritiskt' hylla Sverige, men den censuren är nu upphävd. Vilket är bra. Och Hansson läxar upp en viss tröttsam PK-kändis: ”Linda Skugge ... anser att svenskarna är lata, självgoda, trångsynta smårassar ... [Hon] borde någon gång skaffa sig ett pass och besöka länder i till exempel Mellersta Östern.”

Det finns mycket som kan göras bättre i vårt land, men den eviga socialrealismen i samhällskritiken behöver breddas med lite fler perspektiv.


Onsdag 2005-12-28 / 14.47 länk
IRAKS D E M O K R A T I S K A MAKTKAMP. Rösträkningen som pågår i Irak antyder att den shiamuslimska alliansen vunnit större andel röster än väntat, på sekulära listors och sunniarabernas bekostnad. Det har lett till spekulationer och protester inför de intrikata förhandlingar och taktikspel om regeringsbildningen som påbörjats. Idag har FN deklarerat att valet gick rätt till, rapporterar AP i U.N. Official: Iraqi Elections Credible. Och Bagdad-bröderna bakom bloggen Iraq the Model skriver att valet redan givit överraskande resultat på andra sätt.

De listor som anser sig riskera att bli förfördelade i röstsammanräkningen har startat en samverkansorganisation, Maram, för att göra sina röster hörda mot shiamuslimska alliansens dominans. I denna oppositionspartiernas samverkan ingår såväl sekulära shiiter med Iyad Allawi i spetsen som sunniter (alltså Saddam-lojalister och islamister med band till sunniter i andra arabländer). Denna samverkansorganisation har givit Allawi mandat att förhandla för oppositionen. Om detta skriver Omar:

Jag tycker faktiskt det är mycket intressant att Maram, som mest består av sunniter med en stor andel islamister, väljer en sekulär shiit att leda stora delar av deras politiska kampanj.

Ja, förutom Allawis ledaregenskaper är detta ett tecken på att irakierna mycket snabbt lär sig det demokratiska taktikspelet mellan partier, mellan större och mindre aktörer. Att sunniter tar upp kampen med demokratiska medel, och lierar sig med shiiter, talar ju emot alla mediernas dysterkvistar som alltid varnar för att inbördeskrig är omedelbart förestående.

Omar skriver att president Jalal Talabani ska hålla ett toppmöte med de fyra ledande listorna. Inbjudna att delta är för de sekulära Iyad Allawi, för sunniterna Adnan al-Dulaimi, för shiamuslimska alliansen Abdul-Aziz al-Hakim och kurdledaren Masoud Barzani. Kontakter med Arabförbundet, som kan komma att spela en roll, har tagits. Reuters rapporterar om intensiva förhandlingar på olika håll.

Om shiamuslimska alliansen får egen majoritet skulle de kunna köra över alla andra, med demokratisk legitimitet. Men inom denna allians finns olika partier med olika meningar. Ett av de större partierna i alliansen, SCIRI, lanserar den moderate Aadil Abdulmahdi som ny premiärminister istället för sittande premiärminister, Ibrahim Jafari. Detta byte skulle vara lättare för sunniterna att acceptera, enligt Iraq the Model.

Samtidigt drar radikala krafter inom alliansen, som Muqtada al-Sadr, åt andra hållet. Shiamuslimerna i Irak har varit utsatta för ett grymt och blodigt förtryck i årtionden. Det är inte konstigt om de vill ta hela makten om det demokratiska valet ger dem den möjligheten.

Att de politiskt mäktiga i Irak ägnar så mycket tid till förhandlingar och strävar efter att finna en nyckel till nationell samverkan är ett bevis på att även andra än européer förstår sig på demokrati. Faran är inte över, de utländska heliga krigarna fortsätter att spränger bomber och vill sabotera processen, men de medier som nu i flera år spridit sina undergångsvarningar bör kanske tänka om.


Onsdag 2005-12-28 / 10.47 länk
SVANBERG-UTTALANDE ETT TRENDBROTT? Börjar svenskledda företag att bry sig om vilken sorts regering Sverige har? Svenskt Näringsliv och andra företagarorganisationer har de senaste 5-10 åren lismat, krupit och bugat för Göran Persson och hans regering. Man har gått på varje fint, varje tomt löfte om liberalare politik och leende ätit mazarin i Rosenbad. Därför har socialdemokratin suttit i ohotat bo. Utan näringslivet och företagen med sig har de borgerliga partierna ingen chans mot en statsapparat fylld med lydiga s-märkta partigängare och mot fackföreningsrörelsens arméer av ombudsmän och många tiotals miljoner i kampanjstöd.

Men igår kväll talade plötsligt Ericsson-vd:n Carl-Henric Svanberg klartext i TV4, Svanberg vill ha en ny regering:

- Jag tror att det vore bättre att få ett nytt alternativ ... Vi måste pröva nya lösningar, vi måste våga skapa nya alternativ och sänka skattetrycket.

Carl-Henric Svanberg säger vidare i intervjun att han tror att en borgerlig regering skulle gagna Sverige:
- Jag tror att vi skulle få lättare att skapa mer tillväxt och jag tror att vi måste, om vi vill skydda vår välfärdsmodell, ha ett samhälle som tar hand om våra medborgare på ett rimligt sätt.

Om detta är ett trendbrott, om svenska internationella företag börjar bry sig om utvecklingsmöjligheterna i Sverige, då finns det hopp om landet. Då behöver vi inte sjunka ner i det regleringsvansinne socialister alltid hamnar.


Onsdag 2005-12-28 / 10.07 länk
PJ O'ROURKE OM AMERIKANSKT TÄNKANDE. Författaren och essäisten PJ O'Rourke intervjuas i Daily Telegraph, och kastar sina träffsäkra komiska cynismer omkring sig: ”Amerika är inte en slug och intrigerande nation. Vi tänker inte på det sättet. Vi tänker inte mycket alls, tack och lov. Om man börjar tänka får man strax idéer, och innan man vet ordet av så har man en ideologi, med miljoner döda i koncentrationsläger eller gulag.”

Tänkandet återfinns i hans senaste bok, som nu finns i pocket: Peace Kills: America's Fun New Imperialism.


Onsdag 2005-12-28 / 9.44 länk
BOLIVIA: 'INGEN SKARP VÄNSTERSVÄNG'. I New York Times skriver Alvaro Vargas Llosa (son till Mario) om vad Evo Morales' seger i bolivianska valet betyder, No Left Turn. Till skillnad från exempelvis svenska medier menar han att den inte innebär en skarp socialistisk vänstersväng:

Valet av Morales har tolkats som en bekräftelse på att Sydamerika förflyttas vänsterut. Morales döljer inte sin beundran för Fidel Castro och Hugo Chávez, och hans program inkluderar nationalisering av oljeindustrin, omfördelning av privatägd mark och avkriminalisering av coca-odlingar. Han är emot frihandelsavtal som han kallar 'nyliberala'.

Men det vore dock ett misstag att tro att Morales kommer att bli en ny Hugo Chávez, även om han skulle önska bli det. Den nye bolivianske presidenten har inte samma resurser som Venezuela och hans politiska bas är skakigare. Dessutom har Brasilien stort inflytande i Bolivia och kommer att utgöra en modererande kraft.

Ja, man kan ju hoppas - för bolivianernas bästa. Tisdag 2005-12-27 / 19.30 länk
OBAMA OM DARFUR OCH USA-BISTÅND. Idag skriver demokratiske senatorn Barack Obama i Washington Post om vår tids katastrof, som ingalunda är Irak utan Darfur i Sudan: Policy Adrift on Darfur.

Obama, som är en möjlig framtida presidentkandidat, skriver om vad världen behöver göra för att skapa trygghet. Där framgår också varför USA, när länder mäter storleken på sina biståndsbudgetar mot varandra, inte är störst: USA genomför bistånd via sin militära organisation. Medan Europa ännu var upptaget med hur snabbt de egna medborgarna kom hem från Asien efter tsunamin, hade amerikanska hangarfartyg med hundratals helikoptrar redan upprättat luftbroar för att ge de nödställda invånarna mat, vatten och sjukvård. I Darfur är det inte annorlunda, Obama skriver:

USA har spenderat nära en miljard dollar i insatser för flyktingar och fördrivna personer som annars hade dött i sjukdomar eller svält. Och USA:s militär har understött Afrikanska unionens trupper som är stationerade i Darfur, Sudan. Ändå är Darfurs humanitära, säkerhetsmässiga och politiska läge allvarligt.

Bistånd är för européer pengar. För amerikaner är det direkta insatser, räddningsoperationer för att rädda liv, oftast effektivt och snabbt utförda av USA:s militära förband. Därför är alla jämförelser i bistånd omöjlig att göra. Och frågan är vilket som är viktigast: anslag noga tröskade genom biståndsbyråkratier i två stater, eller omedelbara insatser för att rädda liv?

Jag tror ju frihandel kombinerat med direkta insatser - räddningsinsatser och militärt störtande av tyranner - är avsevärt mycket viktigare för fattiga folks utvecklingsmöjligheter än de skrytsamma europeiska biståndsprojekt som blåser upp det egna egot medan man i planekonomiska, ineffektiva och korrupta program mest göder redan rika.


Tisdag 2005-12-27 / 16.30 länk
SLÄKTFORSKNING UNDER JULFIRANDE. Med mig tillbaka till Stockholm har jag 30-talet tätskrivna A4-ark med släktled tillbaka till 1600-talet. Jag har inte ägnat släktforskning mycken tanke, men när andra släktingars idoga sökande i kyrkböckerna serveras på fat är det rätt fascinerande att ta del av uppgifterna. Min mormors-farfars-mormors-farmors-farmors-far var Anders Nilsson, född 1640. Det märkliga är att alla dessa 11 generationer - från min mamma till Anders Nilsson - växte upp inom några mils radie i Pite älvdal i Norrbotten. Byar som Harrbäcken och Rosvik stax norr om Piteå återkommer ofta som födelseort i släkttavlan på mormors sida, liksom byarna Böle, Lillpite, Sikfors, Småträsk och Öjebyn strax väster om Piteå.

I senare generationer jobbade flertalet vid järnvägen, som banarbetare, rallare eller som, likt min mormor, stationsvakt (dvs biljettförsäljning, paketutlämning på små järnvägsstationer där familjen bodde i stationshuset). Tidigare generationer var ofta soldattorpare. Christopher Blanksvärd (1761-1815) i Håkansön var min mormors-farfars-farfars-far. Andra släktingar på 1700-talet var Anders Larsson Musquette, Anders Andersson Bröstvärn, Lars Johansson Granat, Olof Stridsbuss, Sven Andersson Snar och så Anders Henriksson Dristig vars far var furir Henrik Hansson Kopparberg, född 1699 i Åbo, Finland, som ju då var en del av Sverige.

En sak som också är anmärkningsvärd är att många levde ett långt liv: Elsa Abrahamsdotter i Lillpite blev nära 90 år (född 29 juni 1723, död 29 mars 1813), hennes mor Anna Johansdotter i Gråträsk blev 79 år (1689-1768).

Trots kalla och mörka vintrar, utan el, utan VA, utan kommunikationer, utan sjukvård - och utan varje form av välfärdsstat och bidrag - gick det leva länge också förr.


Tisdag 2005-12-27 / 10.44 länk
HJÄLTEMOD FÖR FRIHETENS SAK. Kirurgen James Eadie berättar från Irak i Arizona Republic: A doctor serving in Iraq sees heroes nearly every day.

Eadie försöker rädda en soldat med svåra brännskador och som hela tiden frågar om hans mannar klarat sig. Soldaten dör och efteråt får läkaren veta att denne soldat klarade sig oskadd ut ur fordonet som sprängdes, men gav sig in i det brinnande vraket för att rädda sina kamrater. En annan marinsoldat stannade i tjänst för att övervaka valet istället för att söka läkarvård för skottskada i armen. När Eadie frågade honom varför han inte tidigare begärt vård, svarade han att han ville göra sitt jobb över valdagen. Eadie skriver:

Jag önskar att allmänheten och beslutsfattarna kunde se dessa soldater i ögonen och se vad jag ser: engagemang och beslutsamhet. Jag ser det varje dag. De drivs av ett brinnande hopp, djupt engagemang och en stark övertygelse om att var och en gör skillnad.

Vi tjatar politik här hemma. Och anser vi lever upp till de demokratiska idealen. Men vad har vi någonsin offrat? Vad har vi någonsin riskerat för att sprida frihet och välstånd till fler än oss själva? Visst, vi har inte resurserna och vi kan ge många skäl. Men är det inte på sin plats att visa viss respekt för dem som offrar livet för friheten för andra? Åtminstone lite, lite grand?


Tisdag 2005-12-27 / 10.17 länk
VAD HADE TOCQUEVILLE SAGT OM IRAK? I Wall Street Journal skriver Joseph Epstein en sådan där reflekterande artikel med insiktsfulla historiska perspektiv som jag älskar, Democracy at War. Han frågar vad filosofen Alexis de Tocqueville sagt om Irakkriget, och citerar ur dennes geniala verk Om Demokratin i Amerika från 1830-talet: ”Det finns två ting som alltid kommer att vara svårt för ett demokratiskt folk att göra: att starta ett krig och att avsluta det”.

Redan då när världen enbart hade en enda konstitutionell demokrati - USA - insåg Tocqueville att medborgare i demokratier hade ”en omåttlig förkärlek till lugn och ro” (an excessive love of tranquility). Och Tocqueville genomskådade, 170 år i förväg, fredsaktivisternas motiv, som inte alls är goda eller moraliskt högtstående, utan grundar sig på att människor i demokratier inte vill gå i krig därför att de inte känner sig berörda av de skäl som anges för krig. Amerikaner gick inte in i andra världskriget för att stoppa brutala diktaturer som ägnade sig åt folkmord i koncentrationsläger, utan därför att Amerika blivit anfallet vid Pearl Harbor. Demokratier går enbart i krig när man blivit attackerat, inte för att hjälpa irakier att bli fria. Därför försökte Bush-administrationen att framställa kriget som defensivt, det handlar om att skydda USA:s säkerhet, inte om att störta en tyrann. Att ge tiotals miljoner människor frihet är inte motiv nog för demokratier att gå i krig, enligt Tocqueville.

Artikelförfattaren avslutar med att hoppas att historien, för en gång skull, visar att Tocqueville hade fel. Men se bara på demokratierna i Europa. De lyfter inte ett finger för att hjälpa irakierna. Krig får inte visa sig vara en metod att befria förtryckta folk. Det skulle ju störa lugnet i demokratierna och tvinga dem att agera.


Tisdag 2005-12-27 / 9.52 länk
POLITIKER UTAN SAMHÄLLSMORAL. Jag gillar inte mentaliteten att svenska medborgare hela tiden förväntar sig att staten ska ta hand om dem, även när de väljer att resa till andra sidan jorden. Vi måste inse att staten inte kan det, vi måste vara beredda att själva ställa upp för andra och lösa svåra uppgifter helt på egen hand.

Men det hindrar ju inte att beredskapen finns för att hantera katastrofer och lindra verkningarna när sådana inträffar. Professor Stefan Hedlund tar idag upp just politik och ansvar i Sydsvenska Dagbladet, Makten har egna regler. Vad händer när politiker som lovar att ta hand om varje aspekt av människors liv, inte lever upp till detta, utan tvärtom sviker allt ansvar, alla löften, alla förväntningar? Vad händer när de med makt vägrar ta ansvar?

Vad vi här närmar oss är det kanske mest osunda av allt, i en i övrigt allt sjukare svensk politisk kultur, nämligen det makthavande partiets allt skickligare dribblande med frågan om ansvar. Vi lever nu i ett land där maktens propaganda har lyckats övertyga undersåtarna om att tagande av politiskt ansvar är liktydigt med att aldrig behöva räkna med några andra konsekvenser än de som bestäms av makthavaren själv.

På detta vis, och med utnämningsmakten som främsta understödjande instrument, håller Göran Persson på att skapa en politisk klass som inte längre anser sig lyda under samma lagar, och som inte längre bekänner sig till samma moral, som vi andra förväntas respektera och leva under. Det är inte bara konstitutionellt tveksamt. Det är i grunden djupt omoraliskt, och på sikt mycket skadligt för den allmänna samhällsmoralen.

Detta är ett viktigt skäl för regeringsskifte. Även om en borgerlig regering numera står för samma politik som en socialdemokratisk, är bytet av personer i makten helt centralt för att minska maktkorruption. Annandagen 2005-12-26 / 10.20 länk
ORÄTTVIST ATT JÄMFÖRA NÅGON MED LINCOLN. I Boston Globe-kolumnen What Bush could learn from Lincoln jämförs president George W Bush med Abraham Lincoln. I nya boken Team of Rivals av Doris Kearns Goodwin analyseras Lincolns relation till andra politiker, främst dem i hans egen regering. Men att jämföra någon aktuell politiker med Abraham Lincoln är orättvist.

Enligt min mening finns ingen politiker som kan mäta sig med Lincoln i att sätta upp höga mål om frihet, skilja viktigt från oviktigt, strategiskt och taktiskt få motståndare att göra som man vill, använda lagarna smart och samtidigt nå ut till folket med sitt revolutionerande frihetsbudskap. Självklart kommer Bush till korta mot Lincoln. Det gör alla. Men artikeln ger mig ett tips på en bok jag måste läsa...


Annandagen 2005-12-26 / 10.20 länk
IRAK GER USA NYA LEDARE. I kolumnen The future of America -- in Iraq i Los Angeles Times påpekar Robert Kaplan att Amerikas framtida politiska ledare förmodligen finns i Irak just nu:

Om du vill möta framtidens politiska ledare i Förenta Staterna, åk till Irak. Jag tänker inte på generalerna, eller ens överstarna. Jag menar de yngre officerarna och soldaterna i 20-årsåldern. Under årtiondena framöver kommer de att representera något ovanligt i USA:s militära historia: krigsveteraner med praktisk erfarenheter i att skapa demokratiskt styre, att lära sig samhällsbygge under de mest utmanande förutsättningarna.

Ja, nog har dessa unga män och kvinnor en helt annan erfarenhet än politikerbroiler i politiska partier. Julafton 2005-12-24 / 8.27 länk
GOD JUL! Även om jag reser runt i landet de närmsta dagarna är det mycket möjligt att en och annan kommentar laddas upp i bloggen. Mellan mat, dryck och samvaro kan man ju inte låta bli att kolla vad som händer där ute i världen...


Julafton 2005-12-24 / 8.27 länk
TED KENNEDY STÄLLER UPP FÖR OMVAL. Lillebror Edward 'Ted' Kennedy tog 1962 över John F Kennedys plats i senaten genom att vinna det fyllnadsval som hölls när JFK blivit president. Trots att Ted Kennedy nu suttit i senaten i 43 år och valts till senator åtta gånger av väljarna i delstaten Massachusetts är han inte äldst tjänstgörande senator.

Och Ted Kennedy, som snart fyller 74 år, ställer i november 2006 upp för en ny 6-årig mandatperiod. (Vilken kontrast mot det inslag jag hörde i Sveriges Radio igår där det framställdes som fantastiskt att någon jobbade efter 65 år fyllda.) Ted Kennedy har två gånger försökt bli presidentkandidat, men misslyckats eftersom hans karaktär ifrågasätts sedan han, förmodligen berusad, körde av en bro vid Chappaquiddick ner i vattnet. Hans kvinnliga sällskap drunknade och Kennedy smet från platsen. I senaten är han dock en av de tongivande rösterna på vänsterkanten, men utan reell makt.

NBC rapporterar att utmanare nu anmäler sig, Two Republicans Set Sights On Ted Kennedy In 2006. Men det blir inte lätt att slå Kennedy i en delstat med tydlig vänsteropinion. Hans återval ser säker ut om man tittar på tidigare valresultat (Kennedy - republikan):

1962: 55 - 42%
1964: 74 - 25%
1970: 62 - 37%
1976: 69 - 29%
1982: 61 - 38%
1988: 65 - 34%
1994: 58 - 41%
2000: 73 - 13+12% (republikan+libertarian)

Även om jag tycker mycket illa om rikemannen som klappar fattiga på huvudet, kan man inte komma ifrån att Ted Kennedy är en stark profil. Jag har fortfarande inget svar på varför USA har så många färgstarka politiker, medan Sverige och Europa bara producerar totalt ointressanta, grå byråkratiska torrbollar. Fredag 2005-12-23 / 17.02 länk
NÅGRA ORD FRÅN JAY LENO... i Tonight Show:

• Bulgarien har meddelat att de drar tillbaka sina soldater från Irak. Båda två.
• Man sa att de kommer att ersättas av en icke-stridande enhet. Jag tror den är fransk.
• Tunnelbanestrejken har fått ner New York på knä. Vilket förklarar varför Bill Clinton flyttade dit.
• Taxiförarna i New York har så mycket att göra att en obekräftad uppgift säger att en taxi faktiskt tog turister från flygplatsen direkt dit de ville åka.

Fredag 2005-12-23 / 16.02 länk
FRIHETEN I VÄRLDEN ÖKAR. Den ansedda människorättsorganisationen Freedom House visar i sin årliga studie Freedom in the World 2005 att antalet länder med demokrati har stigit från 119 till 122, ett rekord som beror på att demokrati börjat nå Mellanöstern och Afrika. Till AFP, Number of electoral democracies reaches 122 as freedom spreads, säger forskningschefen Arch Puddington:

- Det gångna året har dominerats av nyheter om våldsam terrorism, etnisk rensning, konflikter, naturkatastrofer och geopolitisk polarisering. Att friheten ändå fortsätter att breda ut sig i denna miljö är imponerande.

Freedom House ägnar dock huvuddelen av sin studie åt att i två sjugradiga skalor mäta all värdens länder (192 länder och 14 konfliktfyllda territorier) i två avseenden: politiska rättigheter och medborgerliga friheter. Högst frihet ger 1-1, störst ofrihet ger 7-7. De länder som får mellan 3-3 och 5-5 klassas som 'delvis fria'.

Egypten uppgraderas från 6-6 till 6-5 eftersom medborgerliga friheter blivit större vilket märkts i ökad medborgarrättsaktivism, särskilt i kvinnorättsgrupper. Snittet på 5,5 gör att Egypten ändå är att räkna som ett ofritt land. Jordanien uppgraderas från 5-5 till 5-4 då kvinnors rättigheter och pressfriheten ökat i detta 'delvis fria' land. Marocco uppgraderas på samma sätt som Jordanien till 5-4 för sin liberalare familjerätt. Qatar uppgraderas från 6-6 till 6-5 för en något större akademisk frihet.

Flera av de östeuropeiska länder som förut tillhörde sovjetblocket, exempelvis Polen och Tjeckien, uppgraderas till 1-1 även om korruption fortfarande är ett problem. Estland uppgraderas till 1-1, medan Lettland får oförändrat 1-2 och Litauen nedgraderas till 2-2. (Hemsidan Freedom in the World 2005 dog, så jag hann inte läsa förklaringen till varför de baltiska staterna får så olika betyg.)

Det stora sorgebarnet är dock Ryssland som halkar ner och får 6-5 och kategoriseras därmed som ett ofritt land. Detta efter president Putins allt hårdare grepp om såväl massmedierna och provinserna som de civila organisationerna.

Global trend i frihet Antal länder
Årtal	Fria	Delvis fria	Ofria
1974	41	48	63
1984	53	59	55
1994	76	61	54
2004	89	54	49

Rysslands fall, från 3-4 under Boris Jeltsin 1997, är det största som Freedom House någonsin uppmätt. Vitryssland sjunker till 7-6, medan Ukraina stiger till 4-3.

Kina ligger still på 7-6 och är en viktig förklaring till att så stor andel av världens befolkning lever i ofria länder.

Men utvecklingen sammantaget är alltså positiv, vilket framgår av tabellen.


Fredag 2005-12-23 / 14.11 länk
EU-KONSTITUTIONEN: ÅTERUPPSTÅNDEN FRÅN DE DÖDA? Nicholas Watt gör en intressant analys i Guardian om vad som väntar EU nästa år: Back from the dead.

1 januari 2006 tar Österrikes kansler Wolfgang Schüssel över som EU-president och han vill väcka liv i konstitutionen som dog i Frankrikes och Hollands folkomröstningar. Han vill med en konferens i slutet av januari markera slutet för den ”paus för reflektion” som utlystes i maj. Österrike backas upp av Tyskland och Angela Merkel som vill återuppliva konstitutionen. Merkel är beredd att slänga in ännu mer socialism för att tillmötesgå de kritiker som tycker att Rom-fördraget och de andra grundpelarna för EU alltför mycket fokuserar på marknadsekonomi och handel.

Mot dem står Storbritannien och Holland som vill att unionen ska koncentrera sig på att skapa jobb istället för att prata om en konstitution som irriterar väljarna. Lissabonprocessen heter ett initiativ som handlar om att göra Europa mer konkurrenskraftigt, men som inte kommit någonstans eftersom det givetvis betyder avreglering, inte mer socialistiska regleringar.

Den skrämmande slutsatsen för Watt blir att Frankrike kommer att avgöra vilken väg unionen kommer att ta: mer regleringar och därmed mer arbetslöshet, eller mindre regleringar och en chans för tillväxt.


Fredag 2005-12-23 / 10.52 länk
2005 - ÅRET EU VILL GLÖMMA. I sin årskröninka över Europeiska unionen konstaterar Deutsche Welle, The Year The EU Would Rather Forget:

Efter de högtflygande framgångarna med utvidgningens stora 'big bang' under 2004 föll Europeiska unionen ned i ett historiskt bakslag under 2005 då konstitutionen avvisades.

Men enligt John Palmer vid Bryssel-organisationen European Policy Centre kunde året slutat än värre. En kollaps över budgeten kunde mycket väl givit understöd för spekulationer om en långsam upplösning av unionen - med start i eurozonen, säger han.

Deutsche Welle ser också ljuspunkter: Italien håller val nästa år, Blair och Chirac kommer att avgå, medan Angela Merkel har imponerat på sina kollegor som EU-förhandlare.

Personer har alltid stor betydelse, men särskilt i en organisation som EU. Att ett 'generationsskifte' står för dörren ger visst hopp. Men jag är ändå tveksam. Man fortsätter i strävan efter konsensus istället för att ställa tydliga val av värderingar emot varandra. EU är en politisk organisation. Den kan inte fortsätta dölja de enorma skillnader i politiska värderingar som finns i Europa. Dessa värderingar måste få komma till uttryck, annars riskerar unionen att sprängas inifrån.


Fredag 2005-12-23 / 10.22 länk
KINESISKA BLOGGAR UTMANAR CENSUREN. Peking-korrespondenten för Sidney Morning Herald rapporterar, China's web censors struggle to muzzle free-spirited bloggers:

Några år efter sina amerikanska motsvarigheter ... börjar kinesiska bloggar nå genomslag i sitt lands konventionella medier, som alla är hårt kontrollerade av kommunistpartiets propagandadepartement.

Även om partiet och polisen detta år skärpt kontrollen och filtringsmekanismerna för internettjänster, särskilt för nyhetssiter och sökmotorer, har den frihetliga andan i den icke-kommersiella bloggosfären smitit runt den sk Stora Kinesiska Brandväggen och påverkat mediernas nyhetsagenda.

Brutala tillslag kan vara i görningen, men just nu verkar myndigheterna tveka mellan två motstridiga målsättningar: slå till mot politiska dissidenter och främja utvecklingen av internet och elektronik.

- Det handlar inte om tolerans, säger Xiao Qiang, chef för China Internet Project vid University of California. 'Jag tror de fortfarande försöker finna ett sätt att hantera detta nya fenomen.'

Det vore ju en härlig historisk sensation om tekniken, internet, kunde vara den faktor som omöjliggör det totalitära politiska styrets överlevnad i Kina och andra diktaturer. Torsdag 2005-12-22 / 16.51 länk
DANSK STRID OM YTTRANDEFRIHET. Kampen om yttrandefriheten fortsätter i Danmark efter det att ett antal satirteckningar på temat profeten Muhammed publicerats i Jyllands-Posten (se bloggen här) och väckt ont blod i den muslimska världen som kräver att statsminister Anders Fogh-Rasmussen griper in. Vissa kommentarer, som denna ledare i konkurrenttidningen Berlingske Tidende, Fogh i baghold, påminner mig om Sveriges undfallenhet mot Nazityskland, då regeringen, för att inte reta herr Hitler, censurerade svenska tidningar, exempelvis Torgny Segerstedts Göteborgs Handels- och sjöfartstidning.

Istället [för att tillmötesgå 11 ambassadörer från muslimska länder] nöjde sig [statsminister] Fogh med att hänvisa till domstolarna ... som definierar gränserna för yttrandefriheten. Men långt in i kretsen av Foghs politiska allierade finns tvivel om förnuftet i denna hållning. Konflikten med arabiska och muslimska länder är allvarlig och otvivelaktigt också skadlig för Danmark. Det råder knappast tvivel om att Muhammed-teckningarna kan stå Danmark dyrt i försämrade relationer med de protesterande muslimska länderna ...

De muslimska ländernas odemokratiska och primitiva krav om ingrepp i den danska debatten tvingade statsministern till att avvisa varje handling som kunde tolkats som bestraffning av Jyllands-Posten eller som stöd till de klagande ... [Men] Foghs oförsiktiga sympatiförklaring för Jyllands-Postens konkreta aktion har försvagat hans position eftersom han delvis har inviterat fienden i och utanför de egna leden att kritisera honom.

Alltså: det är tveksamt om en statsminister i ett nordiskt land så tydligt ska ställa sig på yttrandefrihetens sida. Det hade räckt att mumla lite obegripligt. För mer än så är väl inte yttrandefriheten värd i mångkulturalismens namn?

Detta kryperi för totalitära tendenser är skrämmande. Hade det funnits någon kraft i västmedierna hade alla tidningar publicerat skämtteckningar om profeten i sympati med Jyllands-Posten och Danmark. Istället gör man som på 1930-talet, rättar in sig i ledet och gör som man blir tillsagd av de odemokratiska krafterna.


Torsdag 2005-12-22 / 16.12 länk
ATT RÄDDA EU - FRÅN SIG SJÄLV. Ledaren i International Herald Tribune reflekterar över budgetöverenskommelsen mellan regeringscheferna förra helgen: Rescuing European unity:

De flesta européer stöder unionen i princip, men de vill ha ett Europa de kan förstå och relatera till, och inte en avlägsen, flummig byråkrati. Efter folkomröstningarna [som avvisade EU-konstitutionen] lovade regeringscheferna att 'EU skulle återskapa kontakten med medborgarna'. Det återstår att göra.

Exakt. Och den som följt turerna kring budgeten blir förskräckt. Hela diskussionen bygger på en rent planekonomisk mentalitet: pengar finns, det är bara att plocka av medborgare och företag. Och dessa pengar ska skyfflas runt till på ytan vackra ändamål, men i verkligheten hamna i helt fel händer - i fickorna på dem som bäst lyckas korrumpera politikerna.

Dagens Nyheter har skrivit en läsvärd ledare i ämnet, Europa åker med bromsen i, som avslutas så här:

Det är verkligen lätt att bli cynisk inför den europeiska, inklusive den svenska, förmågan att säga ett: 'Utveckling och konkurrenskraft', och göra ett annat: Skicka pengar för att allt ska förbli som förr.

Förklaringen är konsensuskravet. Man ser budgeten som en förhandling där alla måste komma överens, från höger till vänster. Det vore som om en statsbudgeten i Sverige bara kunde antas om alla sju riksdagspartier blev överens. Då tvingas alla inse att man inte kan få igenom mer än en skärva av sin egen politik. I en sådan miljö är det lätt att falla till föga för de starkaste särintressena. När man ändå inte får som man vill, varför inte göra det som är enklast?

Om EU ska överleva krävs det att politiska skiljelinjer kommer i dagen och att styrkeförhållandena avgörs av väljarna. Jag vill ju se en folkvald president som får makten att lägga sin budget inför regeringscheferna, som då bara har att anta eller förkasta förslaget. Då skulle den politiska färgen på sittande president avgöra budgetens omfattning och inriktning. Självklart har en sådan president sina favoritsatsningar, men ett budgetarbete med en sådan vilja är något helt annat än att behöva ta hänsyn till 25 viljor (regeringschefer), som fallet är nu. En president, folkvald i hela unionen, har också en helt annan auktoritet bakom sitt förslag, än när en regeringschef bland de andra ska hålla i processen, ett halvår var. Med en president avgör européerna inriktningen på budgeten i val.


Torsdag 2005-12-22 / 15.46 länk
KATASTROFEN KAROLINSKA. Glömde tipsa om ledaren i Svenska Dagbladet igår: Karolinska blev en urtidsödla. Socialdemokratins tilltro till stordriftsfördelar håller på att avskaffa sjukvården i Stockholm. Sammanslagningen av de redan gigantiska sjukhusen Karolinska och Huddinge har - naturligtvis - skapat ännu större ledarskapsproblem och vantrivsel inom personalen. Beslutsvägarna är milslånga. SVD har intressant lösning, det borde:

... vara möjligt att ge vissa enheter inom sjukhuset tydligare ansvar och befogenheter. Det kan göras på många sätt, exempelvis genom avknoppning och bolagisering. Stora kliniker kan bli egna sjukhus.

Jag har länge förundrats över att kliniker som utför samma sorts vård inte jämförs mer med varandra, sk benchmarking. Inom politiken talar man om ”sjukhus” som om de vore en sammanhållen enhet. Så är det ju inte. I takt med att vården blivit allt mer specialiserad har klinikerna väldigt lite med varandra att göra. Den högspecialiserade och avancerade vården inom en klinik borde därför kunna fungera som just egna sjukhus.

Detta förutsätter dock att konsumentperspektivet och patienterna sätts i fokus för finansieringen, att sjukvårdsresursen följer patienten, se mer i Ingen söker vård i onödan och Patienternas efterfrågan feltolkas.


Torsdag 2005-12-22 / 10.56 länk
KARL ROVES GENIALA TAKTIK. I Weekly Standard pekar man på att republikanerna har fått demokraterna exakt dit man vill: de kritiserar nu president Bush för att skydda det amerikanska folket från nya terrorattacker. Den som tillskrivs denna taktiska seger är strategen bakom Bush två presidentvalskampanjer: Karl Rove, The Genius of Karl Rove, Cont.

Om en president ska ha rätt att beordra telefonavlyssning utan domstolsbeslut kan ifrågasättas, men opinionsmässigt är det inte fel att få presidenten att framstå som den som skyddar folket mot hot från utlandet. Att locka demokratiska partiet till att kritisera Bush på denna punkt, är smart rent politiskt. Och det påminner mycket om ett Karl Rove-drag.


Torsdag 2005-12-22 / 10.26 länk
STIG RAMELS LÖGNER OM USA. Det skrivs mycket skräp om USA. Tino Sanandaji slår i Smedjan hål på de lögner Stig Ramel levererade på DN-Debatt nyligen: Publicerar media vilka lögner som helst om USA?


Torsdag 2005-12-22 / 10.16 länk
OPINIONEN INFÖR ÅRSSKIFTET. Idag har Temo publicerat sin opinionsmätning om partisympatierna. Men de senaste opinionsmätningarna har ju slagit åt lite olika håll. Därför har jag räknar fram snittet av de fem senaste mätningarna, de som hittills publicerats under december. Det borde ju ge en ganska god bild. Snittet för de borgerliga blir då 49,7 procent mot vänsterblockets 45,8 procent. En ledning med 3,9 procentenheter. Se mer här. Onsdag 2005-12-21 / 18.34 länk
AVLYSSNING UTAN DOM INGET NYTT. President Bush är ingalunda först med att använda sin exekutiva makt för att godkänna hemlig avlyssning utan domstolsbeslut. I National Review skriver Byron York, i Clinton Claimed Authority to Order No-Warrant Searches, att Bill Clintons biträdande justitieminister Jamie Gorelick i vittnesmål inför senatens underrättelseutskott 1994 försvarat avlyssning på presidentens order, utan domstolsbeslut. Gorelick hänvisade till en exekutiv promemoria av president Reagan som stadgar att avlyssning tillåts mot 'en utländsk makt eller en agent för utländsk makt ... i underrättelsesyfte'.

Visst är det lite märkligt att Bush-motståndarna gång på gång försöker framställa det som att nuvarande president hittar på en massa nya och farliga åtgärder, när det varje gång visar sig att han inte gör något annat än vad tidigare presidenter gjort. Om en president - Bush, Clinton eller någon annan politiker - borde ha befogenhet att gå förbi domstolar är en annan fråga. Tyvärr är vänsteroppositionen så galen i att försöka komma åt Bush att man förstör varje möjlighet till en sansad och saklig diskussion. Allt blir till en cirkus av spelat indignerade anklagelser i skrikigt tonläge.


Onsdag 2005-12-21 / 15.00 länk
EU-PARLAMENTET KRÄVER 1000 MILJARDER MER. Såväl partigruppen EPP, där moderaterna och kristdemokraterna ingår, som liberala gruppen ALDE, där folkpartiet och centerpartiet ingår, krävde MER skattepengar av medlemsländerna när EU-parlamentet frågade ut nuvarande EU-president Tony Blair igår. ALDE-ledaren Graham Watson skällde ut Blair för att han prutat EU-budgeten från 1,06 till 1,045 procent av medlemsländernas samlade bruttonationalinkomst. ALDE vill ha 1,18 procent, eller 113 miljarder euro (!) mer att leka med.

Vad säger de borgerliga partierna här hemma? Sluter de upp bakom sina partigrupper i Bryssel? Står man för växande EU-byråkrati? Vi måste få en seriös diskussion om EU. Man kan inte springa och gömma sig här hemma, medan man ställer krav på 1.000 miljarder kronor mer till EU i Bryssel. Tala ut! Vad i h-e vill ni med EU?

Tilläggas kan att inte heller junilistan har sagt ett knyst om budgeten, iallafall inget som de anser värt att lägga upp på sin hemsida. Och att socialistgruppen, PSE, där socialdemokraterna ingår, självklart anser att EU-budgeten är för snål, är väl knappast en nyhet. Det som retar mig är att de borgerliga partierna agerar socialister i Bryssel och försöker ge ett annat sken här hemma. (se mer om parlamentet här)


Onsdag 2005-12-21 / 11.35 länk
ÅRETS HÄNDELSE 2005. Satirikerna Cox & Forkum diskuterar i dagens teckning: 'Okej, vilken var 2005 års största nyhet?'


Onsdag 2005-12-21 / 11.12 länk
EU VIKER SIG FÖR IRAN. En av världshistoriens löjligaste förhandlingar ska återupptas: EU ska åter börja sina diplomatiska meningslösheter med Iran om deras byggande av kärnvapen, rapporterar Deutsche Welle i Iran, EU to Meet on Resuming Nuclear Dialogue.

Utan att framföra några som helst hot ska EU vänligt be Iran - som högt och tydligt skriker ut att man vill utplåna andra länder från kartan - att inte utveckla kärnvapen. Vilken fars!


Onsdag 2005-12-21 / 11.00 länk
TYSKLAND GÖR UPP MED TERRORISTER? Tyskland har frigett en för flygkapning och mord i tysk domstol dömd terrorist från Libanon. Det spekuleras i om detta var en bytesaffär för att frige kidnappad tyska i Irak, rapporterar London Times.

[Morddömde flygkaparen] Hammadi smögs ut ur Tyskland förra veckan, kort tid före det att arkeologen Susanne Osthoff, 43, släpptes fri från sina kidnappare i Irak. Det har antagits att Tysklands regering betalt lösensumma, men nu ställs också frågor om de två var del i en byteshandel.

Om det är sant, har Europa kapitulerat för terrorismen. Då kommer européer att kidnappas i allt högre grad runt om i världen, för att utgöra bytesvaror med Europas regeringar. Vi lever i en farlig tid. Frågan är om Europas politiker alls är kapabla att hantera den. Tisdag 2005-12-20 / 22.00 länk
MER SATIR. Tecknaren Glenn McCoy skildrar demokratiska partiets ståndpunkt om Irak. Mike Luckovich är träffsäker i den här mot avlyssningen kritiska saken: Bush är en president som... Och här är en till på samma tema, av Signe Wilkinson: another dirty bomb.

Här en annan giftig sak av McCoy (dock internt amerikanskt): barnförbjudet på bio (”Tyvärr, jag kan inte släppa in dig utan målsman. Vad tror du det här är, en abortklinik?” Det råder politisk strid i USA om minderåriga måste tala om för sina föräldrar att man tänker göra abort.)

(PS. Jag letar efter en riktigt bra humoristisk teckning på jultema, men det verkar svårt. Däremot en del annat, som synes.)


Tisdag 2005-12-20 / 18.09 länk
DEMOKRATI - OCH DEMOKRATI. Satirtecknaren Henry Payne skildrar hur äldre demokratier (typ europeiska) fnyser åt nya demokratier: Bah! Humbug!


Tisdag 2005-12-20 / 18.09 länk
KONSTEN ATT TYSTA DEBATT. I kulturdelen i Göteborgs-Posten skriver Lars Åberg en läsvärd artikel från London: Gud är tillbaka i vardagspolitiken. Han citerar författaren, journalisten och muslimen Kenan Malik som i en tv-dokumentär för Channel Four säger:

- Muslimer lever i rädsla för ett hot som har överdrivits av 'community leaders', antirasister och ministrar. Vi har funnit få bevis för en större backlash mot muslimer - men mängder av bevis för att hotet om islamofobi används för att tysta dem som kritiserar islam.

Tisdag 2005-12-20 / 14.40 länk
AVLYSSNING INRIKES OCH UTRIKES. En debatt, som faktiskt berör förra kommentarens bikini-uppror i Australien, har blossat upp i USA om avlyssning. Efter 11 september 2001 gav president Bush tillstånd för NSA (National Security Agency) att avlyssna telefonsamtal där ena parten fanns på amerikansk mark. Normalt ska NSA och CIA syssla med utrikes säkerhetsfrågor, medan FBI och övrig polis ska vara ordningsmakten inrikes. Men eftersom Vita huset misstänkte att det fanns flera terroristceller i USA, lät presidenten reglerna som gäller utrikes också gälla inrikes. För detta har han nu fått hård kritik.

I Meet the Press svarade utrikesminister Condoleezza Rice på en rad frågor om detta, där hon betonade att skillnaden mellan utrikes hot och inrikes säkerhet suddats ut i och med terrorismen. Förr handlade underrättelsetjänsternas arbete om att samla kunskap om andra nationers och staters planer på krig. Nu kan terrorister planera terrordåd från amerikansk mark, på instruktioner av terrorledare i utlandet. Enligt de gamla instruktionerna ska polisen sköta spaning och avlyssning, efter tillstånd av domstol. Här finns en lucka i säkerhetsarbetet, sa utrikesministern. En lucka som terrorister skulle kunna utnyttja:

- Vad presidenten vill förhindra är att amerikanskt territorium används som fristad (safe haven) för kommunikationer mellan terrorister eller personer med terroristanknytning som opererar här och folk som verkar utanför landet.

Kärnan i konflikten är, återigen, globaliseringens nya villkor. Skillnaden mellan utland och hemmaplan har försvunnit också här. Är det då vettigt att behålla en strikt uppdelning?

Jag kommer osökt att tänka på den hätska kritik George W Bush utsattes för under presidentkampanjen förra året - också via svenska medier - om att han inte gjort tillräckligt före 11 september för att stoppa attackerna. Underrättelsetjänsterna var inkompetenta och slarviga, hette det då. När det nu visar sig att Bush försökt täppa till det kompetensglapp som finns här, då får han lika hård kritik för det.

Är det inte dags att bestämma sig? Antingen avstår man från vital information som kan hindra terrorattacker som dödar tusentals, eller så anpassar man sina institutioner så att de klarar av att inhämta sådan information.

Till skillnad från EU:s övervakning av mobiltelefoner och e-posttrafik framstår Bush-avlyssningen som ytterst modest. Den har använts för personer som haft kontakt med terrormisstänkta i utlandet. EU-reglerna gäller oss alla, utan att minsta misstanke finnes.


Tisdag 2005-12-20 / 13.58 länk
FORTSATT SPÄNT I AUSTRALIEN. Washington Post rapporterar idag att polisen i Sidney lyckades upprätthålla lugnet i helgen, efter förra veckans upplopp mellan muslimer och australiensare på stränderna vid Cronulla, söder om Sidney (se mer här). Tidningen intervjuar ungdomar:

Alice Campbell, 16, säger att hon var med under upploppen. 'Jag har många vänner med bakgrund i Mellanöstern. Men vissa av dem kommer hit och kvinnorna badar fullt påklädda, stirrar på oss och kallar oss billiga horor. Jag tycker att de måste lära sig att förstå vår kultur om de verkligen vill bli australiensare' ...

Tim Kelloway, 16, [berättar:] 'Libaneserna har börjat komma hit mer och mer, de är oförskämda mot australiensiska tjejer och uppträder som om de äger stranden. Jag tror alla var förvånade hur illa det gick, men sanningen är att de inte är riktiga australiensare. Se vad de gör i andra delar av världen. Jag menar, de verkar inte se sig själva som aussies och vi ser dom inte som aussies heller.'

Islam är inte bara annorlunda när det gäller oförmågan att hålla isär politik och religion, ett sekulärt tänkande som är helt centralt i västvärlden sedan upplysningen, utan också på att vissa muslimska grupper inte vill integreras i de västländer där man nu lever. Som svar på den politiskt korrekta uppmaningen till integration och närmanden mellan olika kulturer, tar man strid för en islamistisk världsbild och förkastar den kultur som är västvärldens.

Vi måste få igång en diskussion om hur västländer ska agera när immigranter vägrar att integreras. Man kan inte fortsätta blunda och låtsas som att integration fungerar när den inte gör det. Tvärtom har ju toleransen för islam och målsättningen om integration givit dessa grupper legitimitet och utrymme att förvärra kulturkrockarna. Jag håller med Alice i Washington Post-intervjun: de som kommer till västvärldens länder, för att ta del av friheten och välståndet här, måste lära sig att förstå kulturen och sträva efter att bli en del av den. I ett ord: assimilering.

Assimilering som officiell politik innebär att nyanlända har att respektera den kultur som gäller i det land man flyttat till. Man är fri att utöva sin religion, men inte att bryta de sekulära regler, ofta fastslagna i västländers grundlagar, som skiljer religion och politik. Friheten att utöva sin religion innebär inte heller att man har rätt att kräva någonting av andra, eller tvinga andra att ändra sina vanor, exempelvis förbjuda bikini på badstränderna, eller inskränka yttrandefriheten för att förbjuda skämt om religiösa gestalter som profeten Muhammed.

Det är här, när vi kommer till de konkreta situationerna som integration inte räcker till. Integration förutsätter en ömsesidig vilja att lära av varandra. Men om den ömsesidigheten saknas, blir det särskilt viktigt att västvärlden värnar sina grundläggande värderingar och traditioner.


Tisdag 2005-12-20 / 9.20 länk
EU-PARLAMENTET KAN STOPPA EU-BUDGET. Premiärminister Tony Blair ska idag träffa partigruppernas ledare i Europaparlamentet, rapporterar EU observer. Parlamentet kan lägga in sitt veto mot den budget som regeringscheferna med stor möda kompromissade fram i helgen.

Varför? Därför att det slösaktiga parlamentet vill ha mer pengar att leka med. Blair försökte pressa ner EU-budgeten från Luxemburgs förslag i juni på 871 miljarder euro till 847 miljarder. Kompromissen landade på 862,4 miljarder. Men EU-parlamentet vill ha 975 miljarder euro:

Blair kommer att diskutera budgeten med ledarna för partigrupperna i Europaparlamentet och kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso under tisdagen. Ledande parlamentariker har kritiserat helgens resultat efter att i juni av medlemsländerna ha begär 975 miljarder euro - 113 miljarder mer än de fick.

EU-parlamentet är en hopplös inrättning. Avskaffa det.


Tisdag 2005-12-20 / 8.50 länk
ÖKAT STÖD FÖR IRAKOPERATIONEN. ABC News publicerade i natt en ny opinionsmätning, Poll: Bush's Approval Ratings Climb, som visar att stödet för president Bush ökat med 8 procentenheter, så att 47 procent av amerikanska folket anser att han gör ett gott jobb. Än viktigare är att 65 procent nu tror på framsteg i demokratiseringen av Irak, en ökning med 18 procent på en dryg månad.


Tisdag 2005-12-20 / 0.50 länk
SEKULÄRA ALLAWI MOT SHIAALLIANSEN. Medan rösträkningen pågår i Irak har spekulationerna börjat om vilka som kommer att bilda regering. Bagdad-bröderna bakom bloggen Iraq the Model ger initierad insyn i hur diskussionerna går: On the way to a new government…

Bröderna räknar med, utifrån de lokala röstresultat som hittills nått ut, att shiaalliansen UIA (med stöd av ayatollorna) kommer att få omkring 100 av de 275 platserna i parlamentet. Det krävs 138 för att nå majoritet. Shiaalliansen måste få med sig fler för att kunna bilda regering. Bröderna skriver att tre andra block kan bli jämnstora med mellan 40-60 platser vardera: kurderna, sunniaraberna och Allawis sekulära och multietniska block.

Men det intressanta är att bröderna tror att sunniarabiska blocket - som nu alltså blir en maktfaktor eftersom man deltog i valet - hellre allierar sig med Allawi, som också skulle kunna få med sig kurderna. Då skulle Iyad Allawi bli premiärminister.

Motpooler i Irak nu är alltså ayatollornas UIA och sekulära Allawi. Och kurderna kommer att sitta med joker på hand. Bröderna tror att UIA kommer att göra allt för att få leda regeringen, alltså erbjuda kurderna och sunniaraberna mycket generösa anbud.

Låter inte detta som en fullfjädrad demokratisk process, så säg? (se mer om partierna här) Måndag 2005-12-19 / 22.50 länk
FREEDOM HOUSE: ARABVÄRLDEN NÅGOT FRIARE. Den erkända tankesmedjan Freedom House har idag publicerat en stor studie, Freedom in the World. Slutsatsen i en mening: ”Människorna i den arabiska Mellanöstern erfor under 2005 en modest men potientiellt betydelsefull ökning av politiska fri och rättigheter”.

Demokratiprocessen i Irak har på ett helt nytt sätt satt fokus de enskilda medborgarnas rättigheter i arabvärlden. Visst, utvecklingen möter motstånd och bekämpas med våld. Men jag är ju övertygad om att det frö av frihet som såtts i människors medvetande i denna del av världen kommer att få genomslag, även om det säkert blir många bakslag på vägen.

Något som satirtecknaren Michael Ramirez tolkar stämningsfullt i: ljus i Irak.


Måndag 2005-12-19 / 22.38 länk
'SE UPP FÖR HALAL-HIPPIER'. Flera har tipsat mig om kolumnen Se upp för halal-hippier i Sydsvenskan. Och visst bidrar forskaren Pernilla Ouis med intressanta iakttagelser. Just begreppet halal-hippier är utmärkt för de svenska etablissemang inte ser bristerna utan försvarar varje galenskap framförd av fundamentalistiska muslimer.

Ouis har också en viktig poäng när hon skriver att ”de vanliga, sekulära muslimernas röst” inte existerar ”eftersom de inte är organiserade med 'islamiska' förtecken”. Men jag tror att de måste göra just det - organisera sig och visa vägen till en muslimsk sekulär kultur för muslimerna i väst. Det är dessa goda, icke-våldsbenägna och hårt arbetande muslimers tystnad som ger extremisterna chansen att tala för alla muslimer - och locka ungdomar.

Man kan göra en parallell till den amerikanska söderns 1950-tal: så länge de goda kristna och sekulära vita amerikanerna i södern förhöll sig passiv till Ku Klux Klan och rasisternas våld mot de svarta kunde våldet fortgå. Men när allt fler bytte passivitet till tydligt avståndstagande från extremismen, kunde medborgarrättsrörelsen med Martin Luther King i spetsen vinna. Och det var ingen slump att King parafraserade Edmund Burke: ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”.


Måndag 2005-12-19 / 22.38 länk
I HUVUDET PÅ EN GALNING. Ett mejl reflekterar över en artikel som fått stor uppmärksamhet runt om i världen:

Aftonbladet ger i "Jag blev förrådd" Saddams version utan ifrågasättande, där han påstår sig ha gått igenom en tunnel på väg till en motorcykel, och blivit gasad av amerikanerna.

Källan till artikeln är engelska The Sun: "Mind of a Madman". The Sun dementerar direkt Saddams version, och beskriver vad som verkligen hände, han blev tagen ur ett hål i marken där han försökte gömma sig. Även i övrigt har The Sun en helt annan ton än Aftonbladet ...

Ja, har inte Sverige alltid varit svagt för diktaturer? Vi kröp för nazisterna, vi kröp för sovjetkommunisterna, så varför inte krypa för Saddam?


Måndag 2005-12-19 / 9.38 länk
CHIRAC: INGEN REFORMERING AV EU-BUDGETEN. Tony Blair gav upp förnyelsen av EU-budgeten för en skrivning om en översyn av jordbruksstödet 2008-2009. Men så snart Frankrikes president Chirac mötte medierna deklarerade han skadeglatt att han tänker lägga in veto mot varje försök att reformera jordbruksstödet, rapporterar London Times i Aftermath of EU deal turns ugly.

Det här representerar ett bakåtsträvande som är häpnadsväckande. Eller som Welt am Sonntag skriver: ”Det faktum att Europas nationer fortsätter att ge bidrag till rika jordbrukare i Frankrike - och annorstädes - är inte bra: Det är en skandal.”

Inte nog med att Chirac nått en fullständig seger och har möjlighet att stoppa all förändringar av jordbruksstödet fram till 2014. Nu ska regeringschefernas budgetöverenskommelse tröskas igenom EU-parlamentet. Och där finns starka röster för att utöka budgeten för att finansiera ledamöternas egna privata idéer.


Måndag 2005-12-19 / 9.18 länk
UCLA: NÄSTAN ALLA LEDANDE MEDIER LUTAR ÅT VÄNSTER. Så börjar erkännandena komma om mainstremmediernas politiska bias. Från UCLA av alla - det universitet som anses vara ett av de mest vänsterdominerade i USA. På universitetets hemsida publiceras ny studie: Media Bias Is Real, Finds UCLA Political Scientist, vars slutsats är: ”nästan alla ledande medier lutar åt vänster” (almost all major media outlets tilt to the left). Och om så är fallet i USA, vad ska vi säga om Sverige....