Den gamle utrikeskorrespondenten ger där ett antal intressanta tips om vilka nyhetsmedier som en svensk utrikesminister borde hålla sig ajour med, för att förstå vad som händer i världen. Jag skulle ju göra vissa förändringar för nå en bättre balans: International Herald Tribune och Guardian är två tydligt vänstervridna medier, så varför inte lägga till Wall Street Journals ledarsida, som inte alls bara handlar om ekonomi utan ger en klar kontrast till den politiska korrektheten?
Och varför inte välja Sky News istället för BBC World som också har vänsteragenda? Sky News är en brittisk kanal som jag anser är överlägsen alla andra internationella dygnetruntmedier när det hänt något stort, som tsunamin, just därför att de sysslar med nyheter, inte propaganda.
Tim Russet i Meet the Press är naturligtvis obligatoriskt, men Late Edition i CNN? Nej, byt CNN mot Fox News Beltway boys och Brit Hume i Special report. Då skapas en balans som gör att man ser hur vänstern vinklar sina nyheter och högern sina. Om man bara följer vänstermedier förbyts förståelse mot okunnighet.
Den statsmannakonst som Amerika är kallad att praktisera i dagens värld är ambitiös, till och med revolutionär, men den är ingalunda oförsiktig ... Som Truman en gång sa, 'världen är inte statisk, och status quo är inte heligt'. I tider av extraordinära utmaningar som dessa, då kostnaderna för inaktivitet vida överstiger riskerna att agera, är det inte ett alternativ att göra ingenting.
Och det USA vill göra är att sprida demokrati i världen i syfte att öka säkerheten. Viktigare än suveränitet i sig själv är ”karaktären på regimer”. När vissa regimer skapar inre förtryck kan det orsaka instabilitet som sprider säkerhetsrisker globalt. Terrorism är en sådan risk som spridits från nationer där förtrycket är hårt.
Man kan se Condoleezza Rices artikel som en återhållsam och förfinad variant av det uppmärksammade tal om
Demokratisk globalism som Charles Krauthammer höll förra året.
Kalla det gärna demokratisk realism: Vi borde stödja demokrati överallt, men vi ska begränsa blodsutgjutelse och resurser bara dit där det är strategiskt nödvändigt - i meningen platser som är centrala för den fortsatta kampen mot dödliga fiender till friheten.
När ska Europa i stället för att gnälla och gny, börja ta aktiv del i att demokratisera världen? När får vi från svenskt och europeiskt perspektiv se seriösa inlägg i Rice' anda?
Söndag 2005-12-11 / 11.56länk TURKIET EN SVÅR NÖT. Frågan om Turkiets medlemskap i Europeiska unionen är en knivig fråga. Jag har den senaste månaden fått ta del av många bra argument för varför Turkiet är en nyckelnation i en mycket instabil region, och att Europa säkerhetspolitiskt har allt att vinna på att Turkiet fortsätter vara en stabiliserande faktor.
Gränsen mellan den fria och den förslavade världen gick förut rakt igenom Tyskland. Jag minns tidningsartiklarna på 1980-talet som ritade upp hur många pansardivisioner, missiler och manskap som stod på båda sidor. Riktade mot varandra. Med kommunismens fall har gränsen till den fria världen flyttats och går nu i Turkiet.
Men ofrihetens krafter har nu andra sätt att hota än pansarvagnar: terrorism. Motmedlet heter demokrati. Det är därför demokratiseringen i Irak är så viktig. Den sprider frihet till en förslavad värld.
Men varför skulle EU-medlemskap vara ett sätt att stärka demokratin och friheten i Turiket? Många menar att demokratiseringen i Turkiet paradoxalt nog kan innebära förstärkt islamism. Turkiet är unikt i den meningen att det är militären som garanterar Kemal Atatürks moderna och sekulära stat. I opinionsmätningarna har militären högre förtroende hos folket än politikerna. Turkietkännare säger till mig att turkarna räknar med att militären går in och städar upp om politikerna ställer till med för mycket kaos.
Närmandet till EU har till effekt att militären tappar inflytande. Rollen som det sekulära samhällets garant måste istället övertas av EU:s regelverk. EU måste samtidigt med auktoritet påtvinga Turkiet de mänskliga rättigheterna - något militären inte gjort. Därmed skulle Turkiet kunna bli både demokratiskt och sekulärt - istället som förut, antingen det ena eller det andra.
Den information och de sakargument jag fått för ett medlemskap i EU för Turkiets räkning har jag svårt att säga emot. De är starka. Ändå är jag mycket skeptisk till idén, vilket framgått här i bloggen tidigare. Varför? Jag tvivlar inte på USA:s uppoffringar för att demokratisera Irak, varför skulle jag vara emot en strategi, om än helt annorlunda, för ett mer demokratiskt Turkiet?
Svaret är att jag helt enkelt inte litar på ... EU. Jag litar inte på att EU:s politiker är kompetenta nog att handha en så delikat och känslig fråga som Turkiet. Man kommer att låta sig dribblas bort av sin största svaghet: den politiska korrektheten. I Turkiet är den sårade stoltheten en sedan länge finslipad strategi för att tvinga förhandlingsparter att ge efter. Man blir förolämpad för ingenting och intar offerrollen.
Den politiska korrektheten gör att vilken europeisk politiker som helst skulle hamna på defensiven och ge vika på allt. I bakgrunden spökar det europeiska dåliga samvetet för kolonialtiden. Européer anser sig själva vara skurkar. Och därför faller man för varje anklagelse som riktas mot dem från den icke-västliga världen.
USA har inga sådana komplex. Där ser man världen för vad den är. Hade vi haft en politikerklass som höll amerikansk kvalitet, med samma integritet och klarspråk som dom, då hade jag haft mindre emot en förhandling med Turkiet. Men nu har vi sällsynt svaga politiker i Europa som kapitulerar för vilka små motgångar som helst. Det skulle räcka med att ropa ”BUUU!” i Europaparlament eller i ministerrådet för att få alla att genast slänga sig på golvet och börja vifta med vita flaggor för att ge upp.
Europa saknar helt enkelt ryggrad. Och om man låter den sortens personer förhandla, är det detsamma som att ge bort allt man äger och har. Europa kan ju, som någon sa, inte ens ”integrera” de 10-20 miljoner muslimer som redan bor i Europa, hur skulle man då kunna agera rättfärdigt, bestämt och respektfullt gentemot Turkiet?
Turkiet-förhandlingar väcker också en annan fråga: vilket EU är det Turkiet ska gå med i? Efter konstitutionens fall i vårens folkomröstningar i Frankrike och Holland vet vi inte vad EU kommer att bli. Claus Leggewie formulerar denna aspekt väl i The Daily Star:
Which Turkey Does the EU Want, in What Europe?.
Tony Blair driver på om Turkiets medlemsskapsförhandlingar - i syfte att bredda EU och därför slippa en fördjupning av samarbetet. Angela Merkel vill inte ge Turkiet fullt medlemskap, utan ett partnerskap, detta för att kunna fortsätta fördjupningsprocessen i ”an ever closer union” i enlighet med den gaullistiska traditionen. Leggewie skriver:
Paradoxalt nog, när britterna, som motsätter sig 'djupare' Europeiskt samarbete, erbjuder Turkiet medlemskap förespråkar de något som just blir den sorts 'privilegierade partnerskap' som Österrike och Merkel har föreslagit. Båda positionerna avvisar idén om att göra Turkiet verkligt 'europeiskt'.
Det här är ju underbart rörigt. Men sant. Och naturligt. När man inte vet vad man själv ÄR, är det ju väldigt svårt att förhandla med någon annan. Vad vill man uppnå? Vad är man ute efter? Vad blir effekten om man kommer överens?
Jag tycker att EU måste starta en ny konstitutionsprocess. Gaullistiska spåret har lett EU in i en återvändsgränd. Vi måste börja om från början.
De araber och muslimer jag har haft möjlighet att arbeta med har inte behövt att bli övertygade om att det är bättre att välja sina ledare. Jag har inte sålt in idén om att det är en god sak att kunna uttrycka sin mening utan att riskera att hamna in en massgrav. Och de bestämde på egen hand att de borde ha rätten att utöva sin regligion som de önskar - och att vara beredd att tolerera att andra också har den rätten.
May hade fått en viktig motfråga: Hur vet vi att en majoritet av människorna i Mellanöstern inte känner sig mer hemma att leva under diktaturer med ordning och reda, än i kaotisk frihet? Och May svarar:
Det första tecknet kom för mindre än ett år sedan: i januari riskerade miljoner irakier livet - och dussintals fick sätta livet till - för att rösta i det friaste och öppnaste valet som någonsin ägt rum i det landet. De upprepade erfarenheten, och trotsade åter al-Qaidas terrorister och Saddamlojalister, genom att rösta om konstitutionen i oktober. Och den 15 december kommer irakierna att gå till vallokalerna igen, denna gång för att rösta fram kandidater till sitt ordinarie parlament.
May frågar: ”Är det någon tvekan om att dessa irakier - och andra araber och muslimer som riskerar allt för frihet - inte förtjänar respekt och uppmuntran?”
Det borde vara självklart. Och Sverige och Europa borde ge sitt helhjärtade stöd till den nya demokratin. Men i stället står Sverige och Europa på terroristernas sida och hoppas att Irak ska drabbas av kaos och inbördeskrig - bara för att få hånflina åt USA. När ska Sverige och Europa bli vuxna? När ska man ta demokrati på allvar?
Alva Myrdal måste skratta i sin röda himmel. Hon talade om "fostrarinnor i
storbarnkammare", proffs som skulle uppfostra barnen; de amatörmässiga
mammorna och papporna kunde ju inte sånt - de skulle arbeta och betala
(mycket) skatt. Barnen tillhörde staten.
Ja, i Sverige kan man tydligast mäta socialistiska tendenser genom att studera familjepolitiken. Litar politiker på att vuxna människor kan ta hand om sina egna barn, eller tror man staten måste uppfostra barnen? Den frågan avslöjar att det finns vänstertendenser långt in i de borgerliga partierna. Om man inte tror att föräldrar kan ta hand om sina egna barn kan man rimligen inte tro att medborgarna klarar av någonting annat heller. Staten ska ta ansvar för allt. Staten äger allt, drar in alla löner i skatt, och ger veckopeng tillbaka till medborgarna.
Om den borgerliga alliansen inte tror vuxna människor kan ta ansvar, vad är meningen med att byta ut socialdemokraterna? Den här typen av utspel sår tvivel hos mig om att den borgerliga alliansen alls är mogen att regera. Om man vill ha socialism är det väl lika bra att välja fullfjädrade socialister och inte hycklande och vingliga sådana som seglar under falskt flagg som låtsasliberaler.
Lördag 2005-12-10 / 12.12länk MERKEL INTE I CHIRACS LEDBAND OM EU-BUDGET. Tony Blair är en mästerlig politiker och som EU-president ser han nu ut att manövrera så att det blir Chirac som sitter med Svarte-Petter inför EU-toppmötet 15 december om långtidsbudgeten. I alla fall om de senaste rapporterna i Guardian stämmer,
Germany coming round to British point of view.
Men det finns tecken på att Storbritannien är på väg att få stöd av Tyskland, som finansierat EU under 40 år.
Ett försök av franske presidenten Chirac att vinna nye tyske förbundskanslern Merkels stöd i krav på ytterligare reducering av brittiska rabatten ser ut att ha fastnat.
Blair har visat öppenhet, flexibilitet och villighet att förhandla om rabatten, medan Frankrike tvärvägrat att ens tala om reducering av jordbruksstödet, som i oproportionerligt stor andel går till franska bönder. Det har gjort att Blair vunnit sympatier medan Chirac tappat stöd bland EU-medlemmarna. Det kan bli ett intressant toppmöte...
Lördag 2005-12-10 / 11.12länk DEMOKRATER UPPMANAR SIN PARTILEDARE: HÅLL KÄFT. Den amerikanska vänstern är under upplösning.
AP
rapporterar att demokratiske kongressmannen Earl Pomeroy från North Dakota gått till attack på demokratiske partiledaren Howard Dean:
I måndags liknade Howard Dean Irak med Vietnam och sa 'Idén om att USA kommer att vinna kriget i Irak är fullständigt fel'. I en radiointervju hos WDAY Radio i North Dakota i torsdags sa Pomeroy, 'Min uppmaning till Howard Dean är enkel: håll käft'.
'Vi har unga män och kvinnor som sätter sina liv på spel', tillade han. 'Debatten lever inte upp till vad de förtjänar'.
Pomeroy sa att Dean inte representerar demokrater som honom när han diskuterar kriget.
Tror någon på fullt allvar att detta splittrade, och av extremvänstern kidnappade parti, har någon chans att vinna val?
Lördag 2005-12-10 / 10.52länk EUROPAS UTRIKESMINISTRAR NÖJDA MED CIA. Hur kan det komma sig? Amerikanske utrikesministern Condoleezza Rice har just avslutat en veckolång rundresa i Europa. Washington Post konstaterar, i Europeans Search for Conciliation With U.S, att de 31 (!) europeiska utrikesministrar som åt middag med Rice i Bryssel var nöjda efteråt:
Somliga ministrar, som Hollands Bernard Bot, hade indikerat att han fortfarande var djupt bekymrad över USA:s policy, trots Rice:s insatser för att lösa upp spänningarna. Men efter middagen rapporterade ministrarna att de var nöjda med USA:s position. 'Utrikesminister Rice har svarat upp på i stort sett alla våra betänkligheter', sa Bot och tillade att om de hemliga fängelserna existerar, vilket han kallade 'rena spekulationer', har Rice 'gjort det helt klart' att USA inte bryter mot internationell lag i sådana anläggningar.
Tyske utrikesministern Frank-Walter Steinmeier sa att Rice 'har upprepat att USA:s internationella förpliktelser inte tolkas på något annat sätt än i Europa'.
Återigen bekräftas att USA och dess underrättelsetjänst CIA inte agerar på något annat sätt än vad Europas regeringar och deras underrättelsetjänster önskar. All aktivitet direkt efter 11 september 2001 skedde i samarbete med Europas politiker.
Fredag 2005-12-09 / 17.32länk IAEA FÅR NOBELS FREDSPRIS - FÖRTJÄNSTFULLT? Satirtecknaren Michael Ramirez i Los Angeles Times kommenterar morgondagens mottagare av
fredspriset. Texten lyder: ”... Och här är Carla. Hennes patrull i flickscouterna har gjort lika mycket som IAEA för att förhindra kärnvapenspridning”.
Newsweek lyfter på omslaget en artikel om en kvinnlig terrorist. De skriver att al-Qaida rekryterar kvinnor som självmordsbombare. Det är så typiskt! När kvinnor kommer till himlen får de bara 57 oskulder mot de 72 som männen får.
Demokraternas partiledare Howard Dean säger att USA inte kan vinna i Irak. Och om det är några som vet hur man inte vinner, så är det ju demokraterna.
I ett tal nyligen sa förre diplomaten Joe Wilson, han vars fru blev outad som CIA-agent, att kolumnisten Bob Novak var en 'idiot' och ett 'rövhål'. Man förstår ju varför han blev diplomat.
Häromdagen sa Saddam i rättegången att han inte var rädd att dö. Det var därför han hittades i ett hål i marken.
Fredag 2005-12-09 / 14.14länk EUROPEISKA SÄKERHETSTJÄNSTER LÅTER CIA TA KRITIKEN. Så börjar då de avslöjanden jag väntat på: CIA har ingalunda agerat i Europa på egen hand. Europeiska regeringar och säkerhetstjänster låter CIA ta kritiken för operationer som de vill ha utförda, men som de inte vill försvara själva i medierna.
Det exempel som dykt upp, och som ekoredaktionen
rapporterar om, är libanesfödde tyske medborgaren Khaled el-Masri som på initiativ av den tyska underrättelsetjänsten fängslades och fördes till förhör i Afghanistan. CIA har bara utfört uppdrag som förbundskanslier Gerhard Schröder ville ha utfört. Allt medan Schröder utåt kritiserat USA.
Jag är övertygad om att CIA agerat enbart i samarbete med europeiska länders myndigheter. Så var ju också fallet med de två egyptier som fördes från Bromma flygplats till Egypten. Säpo begärde besked av regeringen och utrikesminister Anna Lindh godkände transporten.
Det är alltså mot europeiska regeringar som eventuell kritik ska riktas, inte CIA. Och nu får socialdemokraterna och Die Grüne i Tyskland hård kritik för sitt agerande i fallet el-Masri. Och det är just exakt till dem frågorna ska riktas.
Det är en ynkedom att Europas regeringar inte står upp för sin egen säkerhetspolitik, utan låter Condoleezza Rice ensam få försöka försvara underrättelsetjänsternas arbete. Europa har börjat agera som diktaturerna i arabvärlden: man försöker avleda inrikespolitiska konflikter genom att underblåsa amerikahat. Och den korkade vänsteropinionen går på det. Sluta tjata om CIA, ställ era egna regeringar till svars!
Fredag 2005-12-09 / 13.18länk RIKTA MISSTROENDEVOTUM MOT STATSMINISTERN. Kvällsposten kommer genom
Peter J Olsson fram till samma slutsats som denna blogg gjort (se
här) och argumenterar väl för det:
Om politik bara handlade om taktik, så kunde man säga att den borgerliga Alliansen håller på att sjabbla bort kritiken mot regeringens flodvågshaveri. Sedan i tisdags kväll - då Alliansen kallade till presskonferens för att förklara att den inte tänkte göra något, i alla fall inte nu - har huvudnyheterna handlat om olika motsatta ståndpunkter ...
Troligen är det så att det är centern som talar för folkets röst. Freivalds agerande och attityd har gjort henne till en belastning för regeringen. Men samtidigt är det viktigt att ett utrikesministeroffer inte blir den gest som tystar kritiken. Medborgarkommissionen har slagit fast att missgreppen är mer spridda än så och att huvudansvaret ligger på regeringschefen, statsminister Göran Persson ...
Argumentet att konstitutionsutskottet KU ska behandla frågan är alltför formalistiskt. Därför är det bästa att nu reagera på kommissionens kritik och rikta ett misstroende mot statsminister Göran Persson.
Exakt: 1) svenska folket har rätt att kräva reaktion nu, all förtröjning framstår som taktik, 2) Göran Persson är ansvarig för regeringskansliets ledarskapskultur där alla väntar på order från honom. Minns kaoset kring Sydafrikaresan där statsministerns
mikromanagement avslöjades i en obetydlig fråga.
Fredag 2005-12-09 / 10.54länk SÅ SLÅR BLAIRS EU-BUDGET MOT SVERIGE. Times har gjort en snygg grafik -
Vem vinner och vem förlorar? - över hur det senaste förslaget till EU-budget 2007-13, framlagt av Tony Blair, slår. Sverige är tredje största nettobetalare räknat som andel av BNI. Bara Holland och Tyskland är större. Där framgår också att Storbritannien, trots rabatten, är en större nettobetalare än Frankrike.
Europas största bordell, som öppnade i Berlin för bara två månader sedan, är Tysklands senaste svar på den invasion av 'sex-arbetare' som väntas översvämma landet för att ta hand om manliga fotbollsfans under fotbolls-VM nästa år.
Fredag 2005-12-09 / 9.55länk IRAN FÖRNEKAR FÖRINTELSEN. Nu är det inte bara nynazister som förnekar koncentrationslägren och det systematiska mördandet i Tyskland under andra världskriget. Irans president Mahmoud Ahmadinejad ”uttrycker tvivel” om att det ägt rum. Reuters rapporterar:
US, UN condemn Iranian leader's Holocaust comments.
Likheterna i människoförakt mellan fundamentalistiska muslimer och nazismen blir allt större. Och muslimska folk verkar lika likgiltiga som det tyska folket var på 1930-talet inför ondskans högljudda skrän.
Fredag 2005-12-09 / 0.25länk VARGAR VID GULFEN. Kolumnisten Jim Hoagland skriver i Washington Post,
Wolves in the Gulf, om ett möte i Bahrain med ledande arabiska politiker, intellektuella, militärer och säkerhetsexperter som förra helgen disksuterade med varandra och företrädare från väst.
De enades snabbt om att både styrkan i och närheten till existentiella hot de möter dramatiskt har förändrats.
För ett årtionde sedan hade de aldrig träffats. Dels därför att arabländer vid Persiska gulfen misstror varandra och har gjort olika prioriteringar, dels därför att man skulle varit rädd för reaktionerna från Irak och Iran. Men nu har man ett gemensamt hot: islamistisk fundamentalism.
Regeringsrepresentanterna beskrev islamistiska terroristnätverk som ett akut hot mot såväl medborgare som mot stabiliteten - och lade sedan fram några fräscha idéer om vad muslimer själva borde göra för att besegra terroristerna.
Här ser vi alltså ytterligare ett tecken på att muslimska världen börjar förstå att självmordsbombare och blodbad inte ligger i deras intresse, utan tvärtom hotar deras egen framtid.
Detta är en effekt av USA:s utrikespolitik, som efter 11 september förföljt terrorismen tillbaka till dess hemmaplan för att där ta striden.
Fredag 2005-12-09 / 0.25länk SVENSKA SPRÅKETS STÄLLNING.
Martin Källstrand har i sin blogg en bra rapport om vad som hänt. Han länkar bl a till SVT där Fredrik Lindström (”Värsta språket”) intervjuas:
Mesig politisk korrekthet när riksdagen inte erkänna svenska språket som officiellt språk.
Torsdag 2005-12-08 / 9.07länk JA SE TEKNIKEN. Jag håller på att flytta hemsidan till en ny server. Det innebär att det kan bli avbrott, som jag hoppas blir korta. Det senaste avbrottet var dock ett misstag. Jag tryckte på fel knapp hos min domännamnsregistrator.
Torsdag 2005-12-08 / 9.07länk BUSH STÄRKER SITT OPINIONSSTÖD. Nu ökar presidentens popularitet. Från ett stöd på 40 procent till 45 procent i
opinonsmätning för New York Times/CBS (två av de mest vänstervridna medierna).
Torsdag 2005-12-08 / 9.07länk IRAKKRIGET ÄR VÄRT PRISET. Juristprofessorn vid Harvard, William Stuntz, skriver i center-vänstertidskriften New Republic en artikel som visar att han förstått vad Irakkriget handlar om. I
Noble Cause gör han en historisk parallell:
Att avsätta Saddam och beslagta hans kemiska och biologiska vapen var förmodligen inte värt att offra mer än 2.000 amerikanska liv (så länge inte atomvapen är med i bilden). På samma sätt var inte kontrollen över Mississippi värt det blodbad som amerikanska inbördeskriget innebar under Abraham Lincolns första mandatperiod.
Tack och lov såg Lincoln till att krigets syfte förändrades [från delstaters rätt att bryta sig ur unionen till slaveriets avskaffande]. George W Bush har också förändrat sitt krigs syfte, även om förändringen ser ut att mer vara en produkt av fienden än av Bush. Genom att förlänga kriget har [al-Qaida-ledaren] Zarqawi och Saddam-lojalister lockat tusentals wannabes till terrorister in i striden - mot både amerikanska trupper och muslimska civila. Så länge terroristerna bekämpade amerikanska civila, som under 11 september, kunde de genom självmordsattentat döda många amerikaner. Men när terrorister bekämpar amerikanska soldater, hamnar oddsen på USAs sida.
Lika viktigt är att USA, genom att flytta frontlinjen i kriget mot islamistisk terror till ett muslimskt land, effektivt tvingat terroristerna att döda muslimska civila. Det är därför den så kallade arabiska gatan reser sig - inte mot USA utan mot terroristerna, så som vi sett i Jordanien efter Zarqawis förödande hotellbombningar. Befolkningarna i den muslimska världen har nu att välja sida, men inte mellan heliga krigarna och västvärlden, utan mellan heliga krigarna och folk just som de själva. Vi ser, sakta men säkert, hur Osama bin Ladins krig blir ett inbördeskrig - och det är ett krig som al-Qaida inte kan vinna.
Onsdag 2005-12-07 / 19.30länk 'SADDAM HADE RÄTT ATT MÖRDA, VAR HOTAD'. Lyndon B. Johnsons justitieminister Ramsey Clark är en av Saddam Husseins försvarsadvokater. I måndags förklarade han varför Saddam var tvungen att döda alla i en hel by. Brit Hume berättar i
Grapevine:
Saddam Husseins försvarsadvokat och tidigare amerikanske justitieministern Ramsey Clark säger att Saddams säkerhetspolis hade goda skäl att hämnas på byborna i Dujail efter ett mordförsök 1982 och jämförde massakern på 148 män och pojkar med USA:s Secret service. Clark säger till
New York Times att presidentens livvakt också kan vara våldsam: 'Jag har blivit omkullknuffad flera gånger när de sett något hotfullt'.
Vad mera är, Clark menar att Saddam inte ska skuldbeläggas för vad hans underlydande gjort, 'han var president för landet, han var i krig och han hade rätt mycket att göra'.
Hur bisarra kan antikrigsaktivister bli?
Onsdag 2005-12-07 / 14.34länk IRAN ALLT NÄRMARE ATOMBOMB - ATT UTPLÅNA ISRAEL MED. Häromdagen
skrev brittiska vänstertidningen Independent:
Även om IAEA-tjänstemän har sagt att det tar åtminstone två år för [underjordiska anrikningsanläggningen] Natanz att komma igång, så anser IAEA-chefen ELBaradei att när den väl startat är iranierna bara 'några få månader' från en atombomb. 'Det är därför det internationella samfundet är så bekymrade över Iran', säger han ...
Trots ElBaradeis plötsliga klarspråk är han en sann diplomat - i ordets sämsta mening. Efter att ha medgett att Irans atombomb kan vara bara månader bort, fortsatte han att förklara att, å andra sidan, skulle varje försök att lösa krisen med icke-diplomatiska medel 'öppna Pandoras box och isolera Iran; Iran skulle hämnas; och till slut måste man ändå återgå till förhandlingsbordet för att finna en lösning'.
Tony Blankley tar Hamlet till hjälp för att analysera vilka val president Bush har. Ska han leva upp till varningarna han levererat till Iran - ”Iranska regimen måste ge upp sitt anrikningsprogram för uran och plutonium”. Eller ska Bush följa ElBaradei och förhandla. ”Fråga anden efter Neville Chamberlain hur bra det fungerade för honom 1939.”
Onsdag 2005-12-07 / 13.02länk FLER SKÄMT MED PROFETEN, TACK. Visst är det fantastiskt! Irans president kan utan att blinka hota om att utplåna Israel från kartan, men när några satirtecknare i Jyllands-Posten drivit med profeten Muhammed (se bloggen
här), då går hela den muslimska världen i taket. Nu rapporerar Sydsvenska Dagbladet att
FN ska granska danska teckningar.
En FN-chef skriver att hon ”beklagar” teckningarna. Sedan när är det FN:s uppgift att kommentera satir? Och ska FN nu börja granska teckningar om Jesus? Vore det inte bättre om FN satte stopp för presidenter, typ den iranske, som hotar hela länders existens?
Onsdag 2005-12-07 / 9.28länk INTERVJU MED CONDOLEEZZA RICE. Sky News publicerar
exklusiv intervju med amerikanske utrikesministern Condoleezza Rice som ju är på Europaresa. Hon får frågor om CIA:s underrättelsearbete och svarar:
- Vi bör komma ihåg att underrättelseinformation är centrala i kriget mot terrorism. Om man saknar god information kan man inte förhindra nya attacker. Vi måste komma ihåg att det finns människor som lever mitt ibland oss som vill döda civila och jag menar verkligen riktar in sig på civila, inte som en olyckshändelse, utan medvetet siktar på en bröllopsfest i Amman eller pendeltåg i Madrid. Så det handlar om ett annat sort krig och vi strider med alla de lagliga medel vi har till förfogande.
Om CIA-plan flyger genom brittiskt luftrum och använder brittiska flygplatser, är den brittiska regeringen fullt medveten om det?
- Vi använder inte luftrum eller flygplatser hos någon av våra partners för aktiviteter som skulle kunna leda till tortyr. Vi transporterar inte människor för att de ska bli torterade.
Alltså, så som sagts här i bloggen förut, måste det givetvis förekomma resor där CIA-företrädare flyger till Europa. Precis som Säpo-företrädare eller annan svensk underrättelsepersonal kan flyga till sammanträden utomlands. Hela den här hysterin kring CIA är ett medvetet försök att locka fram konspirationsteorier i syfte att skada Europas relation till Amerika.
Onsdag 2005-12-07 / 9.10länk ANTIKRIGSAKTIVISTER JAGAR HILLARY CLINTON. Hon har det inte lätt nu, senator Hillary Clinton som försöker inta alla ståndpunkter samtidigt om Irak. Hennes vägran att ställa upp på en tidsplan för tillbakadragandet av amerikanska trupper har gjort ”freds”-aktivister rasande. De ska nu jaga senatorn överallt,
rapporteras i New York Daily
Demonstranter har redan avbrutit Clinton när hon höll tal i Chicago och kommer att försöka överrösta henne när hon på fredag ska tala vid ett möte med demokratiska partiet i Kentucky.
Med sådana vänner behöver man inga fiender. Demokratiska partiet i USA befinner sig i inbördeskrig.
Uppgiften framöver för Cameron är lika enkel att definiera som den är svår att uppnå. Från nu och fram till nästa val måste han förvandla konservativa partiet så att det inte längre obstruerar införandet av konservativa värderingar.
Ja, du läste det där riktigt. Partiets egna opinionsmätningar visar att allmänhetens stöd för en viss policy halveras när väljarna får klart för sig att policyn de stött är den som konservativa partiet driver. Det betyder att, i en elak paradox, det konservativa partiet i dagsläget håller konservativ politik gisslan.
Tills väljarkåren har övertygats om att partiet har ändrats, att det förstår den moderna världen, att de representerar hela nationen och inte bara de mest framgångsrika i den, finns det överhuvudtaget inte en chans att Tory kommer att få bilda regering ...
Visst är det märkligt, i Storbritannien var labourpartiet i den här hopplösa positionen i nästan 18 år innan de kom tillbaka och vann, och vann, och vann. Nu bevinner sig det konservativa partiet längst ner i ett djupt hål. Ska de med Cameron ta sig ur gropen på samma sätt som Blair gjorde för labour?
Vi står inte inför något räknestycke utan inför en mänsklig katastrof
till vilken regeringen ställt sig kallsinnig - räknar man in Estonia i
eländet rör det sig ju om ett tusental omkomna medborgare och tiofalt
fler traumatiserade och på annat sätt berörda.
När medborgarkommissionen nu fastställt regeringens skuld kan vi inte
tiga, och inte förfalla till samma likgiltighet som den, och inte ge den
möjlighet att fortsätta sin allmänfarliga vårdslöshet. Omsorgen om
medmänniskan avkräver oss medkännande handling i detta nu, och att vi
inte av strategiska skäl uppskjuter till i övermorgon vad vi borde göra
idag!
Riksdagen måste visa svenska folket att man tar katastrofkommissionens rapport på allvar.
Riksdagsvalet ligger för långt bort i tiden. Riksdagen har ett verktyg för att demonstrera att man delar kritiken mot regeringen: misstroendeförklaring mot statsministern.
Eftersom kravet på politikerna att reagera och ta ställning kommer från en folklig opinion, är misstroendeförklaring befogad och något helt annat än ett oansvarigt politiskt spel. Folket måste få veta hur riksdagen tänker och känner.
Tisdag 2005-12-06 / 16.14länk 134.000 MOT 64.000: DAVID CAMERON NY TORYLEDARE. Sky News sänder direkt från offentliggörandet av medlemsomröstningen inom brittiska konservativa partiet. Den 39-årige
David Cameron fick 68 procent av de 198.000 medlemmar som röstat.
Han har den tuffa uppgiften att utmana Tony Blair och Gordon Brown. Det hans fyra företrädare under åtta år misslyckats med.
Tisdag 2005-12-06 / 15.31länk FRANKRIKE: SARKOZY INFÖR PRIMÄRVAL I PRESIDENTVALET. Inrikesminister Nicolas Sarkozy är också partiledare i regeringspartiet UMP. I kväll kommer han,
rapporterarIndependent,
att för partistyrelsen föreslå att istället för en valberedning låta partiets 200.000 medlemmar rösta fram vem som ska bli partiets presidentkandidat 2007. En sådan omröstning skulle han idag med lätthet vinna över exempelvis premiärminister Dominique de Villepin.
Denna ”kupp” har naturligtvis retat upp de andra ledande politikerna i partiet. Men de Villepin skulle, även om han inte vann primärvalet i UMP, kunna ställa upp som oberoende kandidat, dock utan partimaskineriet bakom sig.
Oavsett taktikspelet är ju ett primärval betydligt mer demokratiskt än när en liten grupp i en valberedning utser partikandidater. Sådana breda omröstningar blir allt mer vanliga, efter amerikansk förebild. Exempelvis kommer strax omröstningen bland de 250.000 medlemmarna i brittiska konservativa partiet om vem som blir deras partiledare att offentliggöras. När kommer direkt partidemokrati till Sverige?
Tisdag 2005-12-06 / 13.16länk UTNÄMNINGSMAKTEN GÖR PERSONLIGT ANSVAR OMÖJLIGT. Oj. Det är många som reagerar över förra kommentaren och kräver att ministrar tar personligt ansvar. Ett mejl hänvisar till dagens
DN-ledare, där krav ställs på att utrikesledningen byts ut.
Om det vore så enkelt. Men sanningen är denna: om Laila Freivalds sparkas drabbas hon inte ett skvatt. Eftersom hon tillhör den socialdemokratiska adeln kommer hon att få ett nytt smörjobb med ännu högre lön. I en sådan position är det fullständigt omöjligt att utkräva något personligt ansvar - hon blir ju bara belönad om hon avgår. Det värsta straffet någon som tillhör denna adel kan få, är att bli kvar på sin post.
För att det ska bli meningsfullt att utkräva personligt ansvar måste den person som visat sin inkompetens drabbas av arbetslöshet, att bli ställd på backen och få börja om genom att söka jobb hos arbetsförmedlingen. DÅ får utkrävandet av ansvar någon mening. Inte annars.
Och för att detta ska ske måste utnämningsmakten i grunden förändras i Sverige. SVT-programmet Dokument inifrån hade i detta ämne ett lysande program -
De utvalda - som går i repris i kväll. Se det!
Här visas hur objektivt tjänster i staten tillsätts i Storbritannien och Norge. Medan det i Sverige är regeringen som tillsätter sina kompisar utan vare sig ansökningsförfarande eller kompetensgranskning. Kjell-Olof Feldt säger om det korrupta utnämningsförfarandet av generaldirektörer, ambassadörer, domare med flera: ”Det är ett arv från adelsmannatiden”.
Först när vi kastat ut både den blåblodiga adelns utnämningsrutiner och den socialdemokratiska adeln från regeringsmakten kan vi börja tala om utkrävande av personligt ansvar.
beträffande regeringen och medborgarkommissionens utlåtande hugger du i samma sten som Mikael Odenberg: antingen är
ansvarsutkrävande en ... fråga ...som står och faller med huruida en misstroendeomröstning kan
'vinnas' eller ej. Eller också måste ansvarsfrågan skjutas på framtiden, till nästa ordinarie val.
Båda tankegångarna är absurda. Kritik, ansvar, konsekvens är HÄR och
NU och uppstår inte som resultat av beräkning! Odenberg kan möjligen
tillfälligt ursäktas på grund av i riksdagen uppstådd miljöskada - men
du borde hålla dig för god för partipolitisk räknekonst.
Jag tror inte ett dugg på att avgång av en enskild minister ändrar någonting. Tvärtom. Om någon enstaka minister sparkas ut - till annat välavlönat jobb - och opinionen därmed låter sig nöjas, kommer alla de grundläggande systemfelen att bestå.
Jag menar att svenska folket ska ta konsekvensen av sina val. Folket har ansvar för vilka man röstar fram. Och man har gång på gång givit förnyat förtroende för den regering som skötte Estonia. Man har fått vad man bett om.
Du brukar ju skriva om Irakbilden på din blogg. Jag undrar om du har noterat en sak: Hon-det-där-nyhetsankaret-vad-hon-nu-heter på Aktuellt talar om 'den amerikanska ockupationen' av Irak ... Jag tänkte att det kanske var en engångshändelse men även igår i ett inslag om Murtha talade hon återigen om att USA 'ockuperar' Irak.
Jag tycker det är häpnadsväckande att hon inte noterat att den amerikanska ockupationen upphörde i och med att makten överlämnades till en provisorisk Irakisk regering den 28 juni 2004 och Paul Bremer lämnade landet två timmar senare. Hon tycks inte heller ha noterat att Iraks folk har godkänt konstitutionen och blivit gratuelrade därtill av FN:s Kofi Annan. Inte heller att det irakiska folket gör sig redo att den 15 december rösta i parlamentsval.
Man kan ha många åsikter om den amerikanska närvaron i Irak. Men är det inte lite märkligt att statstelevisionen envisas med att kalla det en ockupation när inte FN gör det?
I grunden tror jag det handlar om okunnighet. Och de okunniga låter sig ledas av sina ideologiska preferenser, som oftast resulterar i propaganda snarare än nyheter. I utrikesrapporteringen går det inte det minsta lita på mainstreammedierna, de styrs av politiska hänsyn.
Tisdag 2005-12-06 / 10.08länk FN BEHÖVER KONKURRENS. Något förvånande ställer professorn i internationell rätt Ruth Wedgwood, i International Herald Tribune, via New York Times, upp på amerikanske FN-ambassadören John Boltons tuffa budskap om att det finns andra organisationer som kan göra Förenta Nationernas jobb, om FN vägrar att reformera sig. I artikeln
UN reform: How about a little competition? skriver hon:
Med idén om konkurerande multilateralism unviks den skarpa kontrasten mellan att göra det ensam eller att gå till FN ...
FN:s organ är beroende av frivilliga anslag från medlemsländerna, och USA borde sända pengar till de som är effektiva. Man kan också ge anslag till frivilliga humanitära organisationer som visar initiativkraft, utan att passera FN-byråkratin.
Här får vi en ny term: konkurerande multilateralism. Intressant. Och att det kommer från akademiska eliten via New York Times visar att John Bolton inte är ensam om att i grunden vilja reformera världssamfundet. Det är bra.
Jag länkar gärna, men anser själv att det är alldeles för lindrigt att någon minister avgår. Hela socialdemokratin, med dess stödpartier mp och v, måste bort från makten. Därför är det rätta tillfället att visa missnöje med regeringen valdagen den 17 september 2006.
Och jag tänker då på hur hela landets missköts av en regering. Tsunami-hanteringen ger en blixtbelysning på hur trött och likgiltig regeringen är överhuvudtaget. Ministrar som inte ser på nyheter när de är lediga! Hur är det möjligt? Själv följde jag radions nyhetssändningar från tåget jag åkte på annandagen och sedan Sky News - därför att jag har ett samhällsintresse och vill veta vad som händer. När ministrar stänger av och isolerar sig visar det att man är mätt, belåten och struntar i omvärlden. Då ska man inte ha sådana jobb. Då ska man pensionera sig.
Men i en demokrati är det folket som avgör. När en regering tappat folkets förtroende ska folket sparka regeringen från makten i val. Att fokusera på enskilda ministrar, som under tryck byts ut med en annan sosse löser inga som helst problem. Visa ditt missnöje på valdagen! DÅ får det verklig effekt.
Måndag 2005-12-05 / 19.12länk ANTI-BUSH VÄNSTERN UTAN ALTERNATIV. Medan högern gör smarta analyser om Irak, som Peter Brookes från Heritage Foundation i
Clear Progress in Iraq och Michael Barone i US News of the WorldGetting Specific, ägnar sig amerikanska vänstern åt att svamla, mummla och vela.
Godayxskaft I, Clintons utrikesminister Madeleine Albright:
- Amerikansk militär är både problemet och lösningen. De är magneter [för terrorister] men de hjälper också till med säkerheten.
Godayxskaft II, presidentkandidat Wes Clark:
- Alla vill tala om trupperna, men alla vet att vi inte kan vinna det här enbart med trupper ... Iraks grannar [inklusive Syrien och Iran] måste bli en del av lösningen, inte en del av problemet.
Godayxskaft III, John Kerrys trolige utrikesminister Holbrooke:
- Jag tror inte på nyckfulla tillbakadraganden, oavsett om det är Vietnam, Bosnien eller Irak ... [Ett sådant] måste baseras på realiteter på marken.
Liberala och mot Irakkriget kritiska magasinet Reasonsummerar:
”De får Bush-administrationen att framstå som genier”.
Måndag 2005-12-05 / 18.12länk BISTÅNDSINDUSTRIN. Tidskriften
Rådslag är ute med ett femte nummer, där svidande kritik riktas mot Sveriges biståndspolitik. Ilan Sadé, redaktör och ordf i Centerns högskoleförbund, skriver (ej online):
Anmärkningsvärt är att socialdemokratin egentligen är den ojämförligt störste biståndsmottagaren av alla enskilda organisationer som Sida samverkar med.
Exempelvis får Palmecentret 76 miljoner kronor under 2005 att sprida som man vill och LO:s biståndsnämnd 109 miljoner kr. Våra skattepengar används för att socialdemokraterna ska kunna framställa sig som ”solidariska” i världen. Och visst är det lätt att vara solidarisk med andras pengar. Hur länge ska svenska folket låta detta parti använda staten som sin egen lekstuga?
Måndag 2005-12-05 / 15.28länk MULLOR I RYMDEN. Kan inte låta bli att länka till ny satirisk fullträff av tecknarna Cox & Forkum:
Mullahs in Space. Detta med anledning av att Iran sagt sig vilja starta rymdprogram...
Måndag 2005-12-05 / 15.18länk HONGKONG DEMONSTRERAR FÖR DEMOKRATI. Medierna har varit bättre på att rapportera från gårdagens demonstration än tidigare. Den som vill veta mer hittar många länkar hos bloggen
Pajamas Media som sammanfattar:
Mellan 60.000 och 250.000 människor, beroende på källa, demonstrerade i centrala Hongkong under söndagen för krav på allmän rösträtt och mot de politiska förslag som framförts av stadens kinesiska ledning som betraktas ligga långt ifrån tillräckliga.
Måndag 2005-12-05 / 9.55länk BLAIR LÄGGER FRAM NY EU-BUDGET. Enligt Independent i
Blair to compensate new EU states for spending cuts, har EU-presidenten Tony Blair funnit en formel för att spara 20-25 miljarder euro i den EU-budget på 871 miljarder som Luxemburg föreslog i juni och som Storbritannien, Sverige, Finland och Holland la in sitt veto emot.
Det nya brittiska förslaget har blivit väl emottaget trots klagomål om att det förefaller drabba de fattigaste medlemsländerna mest. 'Det är en smart plan', säger en hög EU-tjänsteman, 'även om den inte är särdeles vacker'.
Nå, vad består klurigheten i? Jo, de ospecificerade anslagen till nya medlemsländer 2007-2013 minskas något, men det ska bli lättare att söka och erhålla anslagen. Detta eftersom denna typ av ospecificerade budgetposter ofta inte spenderas full ut pga omfattande och krångliga ansökningsprocedurer.
Bara i EU! Bara i EU!
Måndag 2005-12-05 / 9.30länk SÄTT INTE IN TRANSPONDER. Inför trängselskatternas införande i Stockholm har Vägverket inte fått stockholmarna att beställa hem den dosa, transponder, som elektroniskt avläser bilens passage genom tullstationerna och automatiskt drar avgiften från ett föranmält bankkonto.
I SVD-artikeln
Halv miljon dosor kvar på Vägverket heter det: ”Vägverket betonar att det är för den enskildes bästa.”
Men enligt obekräftade uppgifter till mig kommer Vägverket att få problem att läsa av alla fordonspassager genom tullarna om en stor del av fordonen saknar transponder. Om stockholmarna struntar i att hjälpa Vägverket genom att sätta in transponder i bilen, finns chanserna att man slipper avgift. Kamerorna hinner inte med. Istället får man då gå till pressbyrån och i efterhand kolla hur många passager Vägverket klarat av att registrera. Det är naturligtvis tidskrävande, men varför hjälpa socialdemokratin att dra in dessa skatter, som socialdemokratin i förra valet lovade att inte införa? Trängselskatterna är djupt odemokratiska och varje aktivitet som kan sabotera försöket är att delta i kampen för att återupprätta demokratin.
Söndag 2005-12-11 / 10.56
