Men du kan väl inte gärna mena att ALLA de skillnader vi ser HELT OCH HÅLLET kan förklaras genom biologi?
Ett annat menar:
Jag tycker att den undersökning du påvisar inte direkt kan förklara kvinnans sämre ställning än mannen
Självklart är inte biologin helt styrande. Vi är människor med medvetande som kan påverka vår situation. Men feminismen utgår från att allt är sociala konstruktioner. Det är därför de anser att män strukturellt förtrycker, det är bara en fråga om makt och inga skillnader har fullt legitima biologiska förklaringar. När man yppar detta blir varje feminist rasande och börjar skrika om okunnighet och strukturellt underordnande.
Ett tredje mejl ger bra sammanfattning:
... hela den nya biologiska kunskapen om människan är en stor utmaning för de politiska ideologierna.
Hittills har vi velat se människan som mycket socialt och politiskt formbar, t ex tanken att könen är sociala konstruktioner. Nu vet vi att det är fel - biologin styr mer än vi velat tro. Vi kan inte skapa nya människor med
politik och social ingenjörskonst.
Söndag 2005-12-04 / 19.38länk JOHN MCCAIN I MEET THE PRESS. Han är nog den mest återkommande gästen i världens mest prestigefulla samhällsprogram, senator John McCain i
Meet the Press.
Förklaringen är enkel: han ger raka, för att inte säga glasklara, svar på de mest känsliga frågorna. Med tanke på alla politiker som slingrar sig blir intervjuerna med honom infotainment (både information och underhållning) på högsta nivå. Dessutom, på tal om förra kommentaren, har han ett opinionsstöd hos amerikanska folket som få kan slå: jämfört med Hillary Clinton (-15 procent) och George W Bush (-9 procent) får John McCain +30 procent (se
här). McCain får frågan:
Om det i Irak råder status quo om sex månader, om ett år, skulle du då överväga ett tillbakadragande av amerikanska trupper?
- Jag skulle säga att vi behöver utvärdera vår strategi, men att vi också måste väga in konsekvenserna av ett misslyckande. Om vi -- ta inte mitt ord på det. Ta Zarqawis. Zarqawis och bin Ladins version av historien är att vi [amerikaner] drevs ut ur Vietnam, att vi drevs ut ur Libanon, att vi drevs ut ur Somalia och att de är ute efter oss i Irak. Detta är alltså inget jag säger, det är inte vem som helst -- det är vad dom säger. Det är därför så mycket står på spel här. Det är därför jag gjorde ett kontroversiellt uttalande om att Irak är viktigare än vad Vietnam var. Vietnameserna hade ingen avsikt att anfalla oss. De där människorna är målmedvetet inställda på vår undergång.
Programledaren påpekar att McCain om Kosovo sa ungefär det en del demokrater nu säger om tillbakadragande i Irak. McCain svarar: ”Mm-mmm. Well, jag gissar att det är läge för ett erkännande. Jag hade fel om Kosovo.”
Att göra ett sådant erkännande och sedan förklara varför visar på enorm integritet och ärlighet. Något vi inte ser alldeles för lite av i politiken.
Söndag 2005-12-04 / 17.58länk HILLARY CLINTON HAR GJORT BORT SIG. Man skrattar åt Hillary Clinton. Både till höger och vänster. I onsdags skickade hon ut ett
öppet brev till sina sympatisörer där hon sa att hon var för Irakkriget innan hon blev emot det. Hon gör en 'John Kerry', alltså en totalt misslyckat försök att inta alla ståndpunkter samtidigt.
I Sunday Times ledare idag,
Hillary, straw in the wind of an Iraq deal, skriver man ”En god indikator om vart det blåser i Washington är att se vilken position senator Hillary Clinton intar. Som en mänsklig vindflöjel har Clinton länge givit sitt stöd till Irakkriget ... och gjort hökaktiga utspel ... Nu skiftar hon inriktning med vinden.”
Deborah Orin citerar valstrategen John McLaughlin i New York Post,
War places Hillary in a no-man's-land:
”... hon trodde att hon skulle kunna krama Bush i Irakfrågan och ta hennes vänsterflygel för given, men efter 11 september är politiken polariserad och Irak är den definierande frågan”. Innebörden har blivit att hon tappar vänstersympatisörer utan att vinna mitten, vilket visas i nya opinionsmätningar där bara 25 procent av amerikanerna stödjer hennes presidentplaner, medan hela 40 procent är emot.
Lägger man ihop detta har hon en popularitet på netto -15 procent. Detta kan jämföras med president Bush som i de fyra senaste opinionsmätningarna får ett netto på -9 procent
(Time -12,
Rasmussen -6,
Fox -6, och
RT strategies -11)
Hillary Clinton har alltså lägre popularitetssiffror än president Bush - något du aldrig får veta genom svenska mainstremmedier, men väl i denna blogg.
Söndag 2005-12-04 / 17.18länk SVENSKA SOCIALISTER TAR TILL VÅLD. På webbsidan
socialism.nu framförs jubel över att Svenskt Näringsliv utsätts för sabotage, genom att bilar vandaliseras och bombhot framförs, under deras informationsinsatser i södra Sverige.
När vänsterkrafterna i landet nu, för första gången på länge, riskerar att förlora nästa riksdagsval börjar de totalitära tendenserna sticka fram bakom den annars så polerade ytan.
Söndag 2005-12-04 / 12.25länk USA-TILLVÄXT OCH NYA JOBB - TROTS ORKANER. Arbetsmarknadsdepartementet i USA
rapporterar att under november tillkom 215.000 nya jobb i USA, och den totala arbetslösheten ligger på 5,0 procent (och kom ihåg att USA inget AMS har att gömma undan arbetslösa i). Tillväxten i ekonomin ligger på hela 4,3 procent på årsbasis under 3:e kvartalet.
Tänk om Sverige och Europa bara kom i närheten av dessa siffror, vilken skillnad. Men det kräver en nyliberal politik som bara östeuropeiska länder vågar föra.
Söndag 2005-12-04 / 11.45länk BÄSTA ANALYSEN OM FLODVÅGSKOMMISSIONEN. I mejl undras varför jag inte skrivit mer om Johan Hirschfeldts rapport. Svaret är att jag tycker debatten har varit allsidig i medierna, och min ambition med bloggen är att ta upp ämnen som inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Men idag vill jag tipsa om den artikel som bäst analyserar innebörden av katastrofkommissionens rapport:
Offentlig makt utövas av individer, som är olika dugliga ... Självklarheter? Inte i svensk politik ... De styrandes planer och gärningar måste helt enkelt vara goda, eftersom de vilar på demokratisk grund. Medborgerlig kritik avfärdas gärna som illegitimt gnäll ...
Politisk kultur i Sverige har kretsat väldigt mycket mer kring ambitioner, satsningar och önskemål än kring mätningar av resultat.
Avsaknad av uttalat individuellt ansvar och avsaknad av uppföljning är katastrofala brister i svenskt offentligt liv. Det är beklämmande att höra hur höga chefer inom UD inte anser sig ha ansvar för den verksamhet man är chef över. Vem f-n är ansvarig om inte chefen? Och för vad är det chefen har betalt, om inte att ta ansvar?
PJ Anders Linders allra viktigaste poäng är detta att svensk politik lägger all energi på planer och ambitioner, och ingenting på uppföljning och utvärdering. Jag har själv som landstingsrådssekreterare skrivit många förslag till beslut, men aldrig om att utvärdera de beslut fullmäktige fattat. Partipolitiken i Sverige är så dominerande att partierna anser sig bara vara ansvariga för att lägga nya förslag, aldrig ta på sig ansvar för att följa upp vad som blev resultatet av förslagen. Varför ska ett parti ta ansvar för att utvärdera offentlig verksamhet? Och när inte partipolitikerna - som högsta beslutsfattare - tar ansvar för uppföljning gör ingen annan det heller.
Ett sätt att få stopp på partier som öser ut nya förslag över offentlig sektor, vore att tidsbegränsa alla beslut. Och att beslut om fortsättning inom en verksamhet bara kan fattas efter en utvärdering av senaste årens utveckling. Då skulle partipolitikerna tvingas ägna sig åt den löpande driften man redan beslutat om, istället för att bara komma med nya skojiga reformer.
Vill bara påpeka att det finns mängder av olika åsiktsströmningar inom feminismen. Den som du pekar ut kallas likhetsfeminism.
Nu är det så att jag underkänner feminismens strukturalism helt och hållet. Därför blir olika definitioner inom denna helt meningslös. En lögn är en lögn, även om den är ordrik. Det jag syftade på i kommentaren är att det nu åter presenterats bevisats om att det kan finnas naturliga och biologiska skäl till att män är bättre på vissa uppgifter än kvinnor - och kvinnor bättre än män på andra.
Därmed faller hela resonemanget om att det är ett manligt patriarkat som förtrycker kvinnor, som ger kvinnor en underordnad ställning. Hela resonemanget om att kvotering skulle råda bot på en orättvisa faller också platt. I vissa uppgifter kan det helt enkelt biologiskt förklaras att snittet av män är högre än snittet för kvinnor - och tvärtom. När det kommer till viktig uppgift i samhället, kan det därför vara logiskt att fler är män i ett sammanhang och fler är kvinnor i ett annat. Feminismen trotsar här naturen för en ideologisk nyck.
Lördag 2005-12-03 / 17.47länk SKA EUROPA SVIKA UPPLYSNINGEN? Timothy Garton Ash har en ovanligt vass
kolumn i Guardian, som han inleder så här:
Människor försöker döda henne bara därför att hon säger vad hon tycker. Förra året blev han faktiskt dödad bara därför att han skapat provokativ konst. Välkommen till vårt modiga nya Europa, tre århundraden efter Upplysningen.
Det handlar naturligtvis om holländske parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali och regissören Theo van Gogh. Ash träffade Ali i London förra veckan och fortsätter:
Ayaan Hirsi Ali är mycket mer än en röst för de bortglömda och förtryckta. Hon är som person en eftertänksam, lugn, klar, nästan pedantisk taleskvinna för de grundläggande liberala värderingarna från upplysningen: individuella rättigheter, yttrandefrihet, likhet inför lagen ...
Jag menar att hennes kritik mot multikulturalismen alltför svepande. Enligt min mening är hennes stöd för det franska förbudet mot slöjor (hijab) i skolor och på offentliga arbetsplatser en onödig restriktion av individuell frihet i namn av individuell frihet. Men hennes centrala tema verkar vara vital och omöjlig att avvisa: om ett fritt land betyder något alls, måste det betyda att människor har chansen att fritt kritisera utan att vara rädd för hämnd.
Se där. Alltid något. Timothy Garton Ash är den europeiska politiska korrektheten personifierad. Undrar om DN översätter den här kolumnen. Vi måste i Europa göra glasklart att hot och hämnd för andras åsikter är fullständigt oacceptabelt. Man må hänvisa till vilka religiösa skrifter man vill, hotar man någon ska man åka dit.
I den svenska debatten har de som ville fälla pastor Åke Green (se mer
här,
här och
här) menat att han hatar homosexuella. Deras bevis? Många homosexuella känner sig kränkta över det han sa - det är sant, men inte alls samma sak. Det vi ser här är en farlig glidning i argumenten som riskerar att allvarligt undergräva möjligheterna att upprätthålla yttrandefriheten.
Att någon känner sig kränkt kan knappast vara skäl för att inskränka yttrandefriheten. Väldigt många av de som anser sig kränkta blir det därför att de inte vill argumentera emot. Att då hävda att yttrandefriheten ska begränsas av detta skäl blir absurt. Det blir liktydigt med att yttrandefrihet bara omfattar sådant som alla kan hålla med om. Knappast den yttrandefrihet upplysningen gav oss.
Eftersom de som känner sig kränkta inte vill erkänna att man har dåliga motargument eller vill tysta debatten, hävdar man att den som säger något man inte gillar, hatar. Devisen lyder: ståndpunkter jag ogillar betraktar jag som uttryck av hat mot mig. Slut. Ingen dialog kan uppstå. Varifrån har man fått att Åke Green hatar homosexuella? Inte från det han sagt. Han ägnar sig åt att definiera vilka handlingar som är förenliga med bibeln. Man kan tycka denna bokstavstolkning är irrelevant eller korkad. Men att kalla det för hat är enbart ett sätt att försöka definiera ut de argument man ogillar som så oacceptabla att de inte ska få framföras. Det är alltså ett klart brott mot upplysningen att stämpla allt man inte gillar som hat. Den rätta reaktionen är att argumentera emot, möta åsikt med åsikt. Inte med anklagelser som syftar att tysta debatt.
Lägg märke till hur vissa homosexuella företrädare här agerar på exakt samma sätt som vissa muslimska företrädare när de - framgångsrikt - lyckats få svenska muséer att plocka ner konstverk som de anser som ”kränkande”.
Dessa sätt att försöka inskränka yttrandefriheten gör att de verkliga brotten mot den - hot om våld och död - blir mer legitima. Vi har redan hört hur man i samhällsdebatten likställt Åke Greens predikan med de ljudkassetter från Stockholms moské som Justitiekanslern nu inlett förundersökning mot (se mer
här och
här). Men skillnaderna mellan dessa budskap är enorm.
I det ena fallet (kassetterna) uppmanas lyssnarna att gå ut och döda människor. I det andra fallet (Green) är budskapet att vissa handlingar är syndiga och inte bör utföras. Den som inte förstår skillnaden mellan dessa budskap har inte begripit någonting om vad upplysningen och hela vår västerländska moraliska tradition handlar om.
Att sudda ut gränserna mellan en åsikt man ogillar och ett dödshot är ingenting annat än att förpassa sig tillbaka till en mörk och barbarisk medeltid. Är vi verkligen så primitiva och - för att tala klartext - dumma i huvudet att vi inte längre ser skillnaden? Om så är fallet är upplysningen död.
Ett forskarteam vid University of Alberta i Kanada offentliggjorde i veckan forskning på analyser av magnetic resonance imaging, MRI, (hjärnröntgen). Det visar sig att män och kvinnor, när man ska lösa samma uppgifter, använder olika delar av hjärnan.
- Den djupare innebörden av detta arbete är att vi i högre grad kan kartlägga att det finns skillnader i hur hjärnan är 'ihopkopplad' hos män och kvinnor, säger Dr Peter Silverstone.
Feminismen har en svårslagen motståndare: naturen.
Lördag 2005-12-03 / 11.00länk TYSKA FLYKTINGAR KONTROVERSIELL FRÅGA. Tyskar fördrevs efter andra världskriget från det som idag är västra Polen. Angela Merkel vill upprätta dem och erkänna att också tyskar var offer under detta krig,
rapporterarDeutsche Welle. Polen reagerar starkt mot detta, och ser det som en ny tysk nationalism, med mörka skuggor.
Jag är benägen att hålla med Polen. Det var tyska folket som lät välja Adolf Hitler och det tyska folket ställde upp på dennes planer. Och som den anfallande parten i ett krig kan inte Tyskland och dess medborgare framställa sig som offer. Även om det naturligtvis var tragedier för de enskilda tyskar som tvingades lämna sina hem.
Lördag 2005-12-03 / 10.50länk EU-BUDGETEN: BLAIR KONSTRUKTIV MEN INTE ANDRA. Trots att Storbritanniens premiärminister möts av hård kritik på hemmaplan för att han öppnat upp för att skära i landets rabatt, är andra EU-länder kallsinniga till en kompromiss,
rapporterarIndependent. Men bakom scenen finns ”viss optimism” om att brittiska förslaget kan leda till ett genombrott inför det viktiga EU-toppmötet 15 december.
Lördag 2005-12-03 / 10.22länk MICKE DUBOIS DÖD. Numera beter sig folk som hans grisiga figur Svullo, men på fullt allvar. På 1980-talet var Svullo en helt underbart befriande etikettsbrytare. Håller helt med Expressen i
omdömet:
... det var som Svullo, lodisen med för liten läderhatt, som Micke Dubois blev älskad för att han tryckte ett stort, argsint långfinger i ansiktet på finkulturen.
Vilket
bekräftas av Jan-Olov Andersson i Aftonbladet:
Minns att vi på Aftonbladets dåvarande nöjesredaktion inte riktigt visste hur vi skulle hantera honom. Allt var lite mer finkulturellt på den tiden ... Vi ignorerade honom. Trodde han skulle försvinna. Det gjorde han inte.
Tänk om dagens komik lika effektivt kunde skapa kontrast till och avslöja och förlöjliga vår tids eliter och etiketter.
Fredag 2005-12-02 / 18.25länk SAGT OM FRANKRIKE. Ibland måste man få ha kul och vara lite elak (sanningshalten kan inte garanteras):
Jag har hellre en tysk division framför mig än en fransk bakom mig. Pansargeneralen George Patton
Att gå i krig utan Frankrike är som att gå på hjortjakt utan dragspel. General Norman Schwartzkopf
Vad mig anbelangar, betyder krig alltid misslyckande. President Jacques Chirac
Vad beträffar Frankrike, har du rätt. Radioprataren Rush Limbaugh
Vi kan så här som fransmän, eller så kan vi göra något åt saken. Marge Simpson
Det är sant att man kan sitta på uteservering i Paris och dricka kaffe i små koppar, men varför det skulle var mer stil än att sitta inomhus och dricka stora glas whisky förstår jag inte. P.J O’Rourke
Fredag 2005-12-02 / 04.45länk REGIONALT SJÄLVSTYRE.Puh, så här tidiga morgnar är inte min grej. Men jag ska ner till Malmö över dagen och hålla ett pass på ett seminarium med moderaterna i Skåne. Temat är regionalt självstyre, som bland politiker har blivit en innefråga efter det att
Ansvarskommittén under ledning av Mats Svegfors börjat diskutera förändringar i den offentliga strukturen.
Men jag är ytterst tveksam till att dela in Sverige i 8-10 regioner och på det sättet skapa ytterligare en byråkratisk nivå. Många tror att landstingen är en egen nivå idag, men så är inte fallet. Det vi i dagligt tal kallar kommuner, heter egentligen primärkommuner, medan landstingen är landstingskommuner. Dessa båda är likställda. Landsting kan inte överpröva kommunala beslut. De står bredvid varandra, och har tilldelats olika arbetsuppgifter.
Med regioner skulle däremot en ny nivå inrättas, i alla fall om de ska svara för allt det olika debattörer hoppas, exempelvis ta över statliga kontrollmakt över kommunerna.
Och fler politiker som kan skylla ifrån sig på ännu en nivå när man inte utfört sitt jobb är definitivt inte att stärka demokratin, det är undergräva den.
Jag vill se kommunerna som demokratins främsta arena. Kommunerna ska befrias från all statlig detaljstyrning. Medborgarna ska veta att det är kommunfullmäktige som har politisk all makt över lokala beslut. Kommuner ska i nyliberal anda kunna sänka skatterna ner mot noll, andra ska i kommunistisk anda kunna höja dem upp till 80-90 kronor per intjänad 100-lapp.
Den omfördelning över generationerna och solidariteten mot de minst bemedlade kan skötas genom nationella pengsystem. Skolpeng, äldreomsorgspeng, vårdpeng blir instrument för riksdagen att ge alla en grundplåt för generella tjänster. Dessa ska sedan kunna produceras av privata företag, föreningar och kommuner.
Ett sådant system låser inte in medborgarna inom de geografiska gränser som kommuner och regioner utgör (ex: äldre som behöver hjälp kan flytta närmare sina barn utan problem, istället för att drabbas av byråkratiskt krångel). Om man inte är nöjd med den som utför tjänsterna, kan man byta. De minst bemedlade kommer att märka det tydligast: de blir helt plötsligt behandlade som kunder med resurser, inte som den offentliga sektorns klienter som omyndigförklaras.
Regioner ger mer elände eftersom hela tanken bygger på gammalt tänkande. Världen har förändrats. Liksom människorna. Vi vill inte omyndigförklaras av ännu en grupp politiker.
Torsdag 2005-12-01 / 21.40länk LEIF LEVIN FÖR MAJORITETSVAL. Det var kul att i SVT:s Aktuellt höra att statsvetarprofessorn Leif Levin efter flodvågskommissionens rapport anser att ansvarsutkrävande är så viktigt att han föredrar majoirtetsval (se mer här) istället för nuvarande proportionella valsystem. Med majoritetsval blir det glasklart vem som styr och vem som är i opposition. Ansvaret blir tydligt, vilket det inte är när alla har ett finger med i spelet hela tiden, så som det lätt blir med proportionella valsystem. Miljöpartiet och vänsterpartiet är lika skyldiga till den inkompetens som regeringen uppvisar som regeringen själv. Men de slipper undan.
Torsdag 2005-12-01 / 20.20länk EU INFÖR NY URLADDNING. Europeiska ledare brukar bråka in i det sista, men till slut enas om en kompromiss. Men regeringschefernas möte 15 december om EU-budgeten kan bli annorlunda, skriver Guaridan i
Who will lose EU summit blame game? (ung: Vem kommer att sitta med Svarte Petter?)
Frankrike försöker med alla medel, för att till glömska förpassa sitt nej i folkomröstningen om EU-konstitutionen, ge Storbritannien skulden för att lite hänt i EU under hösten. Tony Blairs presidenttid är ett misslyckande viskar Chirac, och alla runt om i Europa lyssnar, även den svenska borgerliga alliansen som i sitt
EU-dokument utmåla Storbritanniens
rabatt som ett problem.
Sanningen är att EU kört fast. Man kommer inte längre på den väg man hittills färdats - mellanstatligt gaullistiskt mygel bakom stängda dörrar. Orsaken är inte britternas rabatt, utan Frankrikes nej till konstitutionen. EU bör ägna sig åt eftertanke. Men istället vill fransmännen skylla ifrån sig på britterna. En taktik alla kommer att förlora på, inte minst Europatanken.
Torsdag 2005-12-01 / 18.20länk VILKET IRAKISKT PARTI STÅR DU NÄRMAST? Inför valet i Irak 15 december finns nu en valenkät på nätet med 25 frågor, i syfte att hjälpa väljarna finna vilket parti man står närmast:
niqash: electionnaire. Med i enkäten är de 10 största partierna (i alfabetisk ordning):
Iraqi Communist Party (ICP), partiledare: Hamid Majid Musa
Kurdistan Democratic Party (KDP), partiledare:
Mas’ud Barzani
Patriotic Union of Kurdistan (PUK), ledare: Iraks president
Jalal Talabani
Supreme Council for Islamic Revolution in Iraq (SCIRI
), religiös ledare:
ayatollah al-Hakim
Precis som Bagdad-bröderna bakom bloggen Iraq the Model hamnar jag närmast kurdiska KDP, därefter Alawi - men också kommunistpartiet.
Enkäten är intressant för den visar vilken sorts politiska frågor som anses viktigast inför parlamentsvalet.
En strikt lag om icke-offentliga organisationer (NGO, nongovernmental organizations) som president Putin tvingar igenom ett fogligt parlament visar Putins sanna färger. Detta är en antidemokratisk härskare som agerar på paranoida misstankar från säkerhetstjänsten om att utländska människorätts-, utbildnings- och medicinska organisationer är förklädda verktyg som västvärldens underrättelstjänser använder för att konspirera och organisera folkligt uppror i Ryssland på samma sätt som korrupta regimer störtades i Georgien och Ukraina.
Tyvärr verkar det som att fundamenten i ett demokratiskt styrelseskick nu stryps i Ryssland: yttrandefriheten och mångfalden. Massmedierna hamnar under statlig kontroll. Organisationer som inte agerar på ryska statens order får svårare att verka. Ukrainas utveckling verkar leda till motsatt effekt i Ryssland.
Vilken stämningarna är i Ukraina efter 'oranga revolutionen' framgår av aktuell intervju med sångerskan Ruslana Lyzhichko, vinnaren av Eurovision Song Contest 2004, i centraleuropeiska kulturtidskriften Magazine,
It's easier to breathe in Ukraine.
Torsdag 2005-12-01 / 10.06länk REGERINGENS VÄXEL NEDRINGD, INGEN UNDRADE VARFÖR. Kritiken som
flodvågkommission just nu riktar i presskonfrerens (via SVT24) mot regering och statsförvaltning är förödande. Ett enda exempel visar hur hjärndött vår statsledning var på annandagjul 2004: När utrikesdepartementet och regeringskansliet blir nedringt från morgonen och framåt är frågan som behandlas, hur man ska ordna fler växeltelefonister. Vad de som ringde hade för budskap var det ingen som reflekterar över. Ingen frågade om de inringande hade förlorat sitt pass, om det var utslag av allmän oro eller om det var rapporter om döda och skadade.
Bo Pellnäs påpekar att de som går igång inom regeringen när något akut inträffar är pressekreterarna. Det betyder att den enda frågan som ställs är: ska ett pressuttalande göras?
Flodvågskommissionen konstaterar också att det varit ett medvetet val av statsministern att inte inrätta en krisberedskap. I flera utredningar har sådan föreslagits, men ingen har inrättats.
Torsdag 2005-12-01 / 9.21länk PRESIDENTENS TAL OCH SVENSK PARALLELL. Gårdagens
linjetal av Bush vid Naval Academy tas emot med en suck av lättnad från högerhåll i USA. Äntligen kommunicerar presidenten sina tankar och budskap om vad han vill uppnå. Efter flera månader av skoningslös och orättfärdig kritik från demokratiska oppositionen har Vita huset börjat tala om hur man ser på utvecklingen. Ledare i
Wall Street Journal lyder:
Vår uttolkning av historien är att amerikanska folket accepterar förluster i krig, till och med stora förluster, så länge man anser att deras ledare har en strategi för att segra. Därför är vi glada över att president Bush igår började det Vita huset säger kommer att bli en ihärdig insats för att vända den defaitism om Irak som på senare tid fått fäste hos många politiker och eliter ...
Våra motståndare världen runt - från Nordkorea till Syrien och Iran - följer noga om Amerika har viljan att vinna i Irak. Men mest intressant med gårdagens tal var att Bush för första gången på många månader uppehöll sig vid detaljer kring USAs militära strategi, särskilt uppbyggnaden av Irakiska styrkor.
En av de mest centrala funktionerna i presidentämbetet i vår form av republik är, skrev Alexander Hamilton [1788], att forma opinioner, inte sätta upp ett vått finger i luften för att bestämma vart vindarna blåser. Jag vet inte om president Bush har läst The Federalist Papers, men de steg han nu tar för att förklara sin policy och strategi för USA i Irak betyder att han till slut insett vikten av Hamiltons principer. Presidentens tal vid Naval Academy är ett av de bästa exempel på republikansk retorik som jag hört sedan Ronald Reagan.
Samma brist på kommunikation med allmänheten har drabbat borgerliga regeringar i modern tid. Varken Fälldin eller Bildt kan inte få högt betyg på hur de framställde sin regeringspolitik. Socialdemokraterna var överlägset bäst och kunde genom att smutskasta allt regeringen gjorde sätta bilden, medan regeringarna regerade och struntade i hur deras arbete framställdes. I ett modernt samhälle är det en katastrofal hållning. Hur regeringen uppfattas är - minst - lika viktigt som vad den faktiskt gör.
Om de borgerliga i Sverige har tänkt på hur man ska kommunicera sin politik - och då menar jag inte enskilda lagförslag, utan regeringens ambition och strategi i stort - vet jag inte. Man bör lära av Bill Clinton som var skickligare på att få ut den image han ville ha, än att åstadkomma något i verkligheten. Därför ses han som en framgångsrik president, utan att för den skull ha gjort något märkvärdigt.
Man kan tycka illa om detta. Är inte verkliga insatser viktigare än hur man uppfattas? Svaret är nej. I en demokrati är det minst lika viktigt hur man uppfattas som vad man faktiskt åstadkommer. I en demokrati måste man ha förmågan att till folket förklara vad som händer och varför.
Torsdag 2005-12-01 / 0.01länk NYTT BESÖKSREKORD. Under november månaden sattes nytt rekord: Drygt 52.000 'unika besök' (räkneverket försöker räkna varje besökare en gång även om man surfar runt och tillbaka, mätningen omfattar endast bloggens huvudsida). Tidigare rekord var knappt 51.000 besök i september.
Och detta trots att servern var död i två dygn. Jag vill tacka för reaktionerna efter det att bloggen kom upp igen. Ett mejl löd: ”Din blogg är beroendeframkallande. När servern klappade ihop hade jag påtagliga abstinensbesvär.” Bloggens allt större läsekrets är min viktigaste inspirationskälla och vi ska ju inte hymla med att en växande läsekrets ger bloggar som min starkare ställning i svensk opinionsbildning.
Thanks for the Tip! Health Tip: Don't Be Shocked -- HealthDayNews 29/11
What Would We Do Without Lloyd's of London? Lloyd's of London: Storms May Cause Loss -- AP 30/11
You Don't Say Gravity Played Role in New Orleans' Bridge Failure -- press release, Univ of Missouri 28/11
That's No Man, It's 111 Cats! US Governor Reprieves Man Facing 1,000th Execution -- Guardian 30/11
E.T., Téléphone à la Maison France Toughens Controls on Aliens -- Washington Times 30/11
Onsdag 2005-11-30 / 23.12länk NYA FÖRSLAG FÖR ÖKAD ARBETSLÖSHET. Det talas ju mycket om hur man ska minska arbetslösheten. Men i handling agerar politiken på ett sätt som leder till fler arbetslösa. Idag presenterades en utredning som föreslår
rätt till heltid vid nyanställning.
- Det här förslaget kommer att leda till ökad arbetslöshet, säger Kent Brorsson, arbetsrättschef på Svenskt Näringsliv.
Utredningen gör arbetslivet ännu stelare. Och ännu färre arbetsgivare kommer att kunna anställa folk. Visst är det bättre att ha rätt till ett välavlönat jobb med alla möjliga förmåner, än att ha ett riktigt jobb att gå till...
Onsdag 2005-11-30 / 20.15länk BUSH UPPRÄTTAR KORPRAL STARRs MINNE, SOM NEW YORK TIME FÖRNEDRAT. Vänstermedierna skyr inga medel för att förvanska verkligheten i syfte att framställa Irak som en katastrof. Ett av de fulaste - hittills - är när New York Times kom över ett kärleksbrev som korpral Jeff Starr skrivit till sin flickvän, i det fall han dog i Irak. Tidningen förfalskade innebörden i brevet i syfte att framställa det som att Starr inte ville vara i Irak.
Men släktingar till Starr reagerade och visade att brevet hade exakt motsatt budskap mot det New York Times givit. Bloggaren Michelle Malkin har väl redogjort för tidningens förnedring av minnet av en död soldat:
Korpral Jeff Starr: Vad New York Times förteg.
En av de fallna hjältarna är marinkorpralen Jeff Starr, som dog i strid med terroristerna i Ramadi tidigare i år. Efter hans död hittades ett brev i hans bärbara dator. Så här skrev han: 'Om du läser detta, är jag död i Irak. Jag ångrar inte att jag åkte. Alla dör, men få får chans att göra det för något så viktigt som frihet. Det kan verka märkligt att vi är i Irak, men inte för mig. Jag är här för att hjälpa folk, så att de kan leva så som vi lever, och inte behöva oroa sig över tyranner eller grymma diktatorer. Andra har dött för min frihet, detta är mitt bidrag.'
Det finns bara ett sätt att hedra den uppoffring som korpral Starr och hans fallna kamrater gjort - och det är att ta upp deras mantel, fortsätta striden och fullfölja deras uppdrag.
Onsdag 2005-11-30 / 12.15länk RICE STJÄRNA STIGER. I går länkades här i bloggen till en artikel av
Dick Morris med rubriken Condi’s star is rising. Idag skriver David Ignatius en kolumn i Washington Post med rubriken
Rice's Rising Star. Ignatius pekar på något som kan ha symbolisk betydelse:
Condoleezza Rice hade en intressant besökare på sitt kontor i måndags - ingen mindre än hennes gamle mentor och nationens främste realpolitiske analytiker, förre nationelle säkerhetsrådgivaren Brent Scowcroft. Det var deras första ordentliga möte efter många månaders ansträngda relationer, och det kan ses som en symbol för den subtila förskjutning som ägt rum inom hennes utrikesdepartement.
Sedan nya bedömningar kommit fram till att irakierna nu börjar kunna ta ansvar för säkerheten i landet, har också idealisterna och realpolitiska uttolkarna av utrikespolitiken kommit varandra närmare. Rice står i korsningen mellan dessa två vägar, skriver Ignatius, och fortsätter:
Att se henne söka en balans mellan Iraks sunniter och shiiter, för att inte nämna mellan demokrater och republikaner, påminner mig om hennes ungdom då hon var konståkare på is. Hon lärde sig att hålla balansen på tunna skridskoblad medan hon rörde sig i rinken med små felmarginaler.
Rice har genomgått en remarkabel utveckling sedan hon tog över utrikesdepartementet tidigt i år. Borta är den strama, moraliserande stilen hon ofta visade som nationell säkerhetsrådgivare. Att lämna Vita huset verkar ha givit henne mer utrymme, både emotionellt och intellektuellt. Hon är mer avslappnad, expansiv, nyfiken, rolig. Och hon har visat sig vara otroligt effektiv.
Om hon också lyckas öka samstämmigheten kring Irakprojektet, både hemma och i Irak, kommer hon att bli den klarast lysande stjärnan i Washington. Gissa vart det kan leda?
Onsdag 2005-11-30 / 11.52länk EU HAR EN GALEN BUDGETPROCESS. EU-presidenten Tony Blair vill få de nya östeuropeiska medlemmar att gå med på att i EU-budgeten 2007-2013 sänkta de ospecifiserade nationella anslagen, så att EU-budgeten minskar från 1,06 procent av EUs samlade bruttonationalprodukt, till 1,03 procent. Skälet är att denna typ av ospecifiserade nationella anslag sällan har tagits i bruk. Independentskriver:
Britternas argument om att det varit svårt att spendera EU-anslagen backas upp av historiska bevis från tidigare utvidgningar och av erfarenheten från Polen, som av de 8.300 miljoner euro som anslogs 2004-2006 bara har förbrukat 380 miljoner så här långt - mindre än 5 procent.
Det här är ju vansinnigt. Att fördela ospecificerade anslag till varje medlemsnation i åratal framöver, är ju inget annat än att uppmana till bedrägeri. En budget ska ju användas som verktyg för att uppfylla målsättningar, i detta fall EUs. Inte fungera som en kassakista som ställs i källaren i väntan på goda idéer. Om EU inte i budgeten kan tala om vad pengarna ska användas till, då är det ju mycket klokare att sänka medlemsavgifterna. Varför ska EU dra in en massa resurser som inte kommer i förväg förberedda insatser tillgodo?
Apatiska barn som fått vård i grannländerna har blivit friska och krya och en anmärkningsvärd omständighet är att man då (till skillnad från i Sverige) haft dem under kontinuerlig uppsikt. Här kan man ana ett mönster, som på sätt och vis är logiskt. Man förefaller alltså ha satt i system att utnyttja den mycket känsliga opinionen i Sverige, som alltid reagerar mycket starkt till de asylsökande familjernas favör, så fort barn som hamnar i kläm finns med i bilden. Det ingår alltså i ”asylplanen” att ha ett sjukt barn med sig för att väcka sympatier. Att detta förekommer är helt uppenbart och det är sannolikt mer vanligt än den svenska asylvänliga opinionen vill acceptera.
Ja, vår asyldebatt är dogmatisk och får märkliga konsekvenser. Varför är klarspråk så tabubelagt i Sverige?
Onsdag 2005-11-30 / 9.42länk TVÅ FELTOLKNINGAR I FALLET ÅKE GREEN. Högsta domstolens friande av pastor Åke Green (se domen i sin helhet här i pdf) misstolkas i två avseenden i debatten: Åke Green har inte dömt ut människor, utan handlingar. Samhällsdebatten får inte befinna sig på en så låg nivå att man inte klarar av att göra skillnad på det omistliga människovärde en människa besitter kontra en diskussion om det en människa gör kan anses rätt eller fel.
Är vi i detta land så kokade att vi inte begriper distinktionen däremellan? Green anser att homosexuella handlingar är fel. Och han menar att personer som avstår från sådana handlingar inte är homosexuella. Jag delar inte denna tolkning, men den inrymmer en klar logik och kan utgöra grund för en intressant filosofisk diskussion.
Sedan hävdas det, vilket också gjordes här i bloggen, att om bara svensk lag tillämpats hade han blivit fälld. Det är en olycklig formulering, som häpnadsväckande nog kommer från justitierådet Munck när han i SVT redogjorde för domen. Men Europakonventionen är svensk lag. Riksdagen har antagit den som svensk lag med det uppenbara syfte att domstolarna ska använda den. HD skriver i domen: ”Ett av skälen för att inkorporera Europakonventionen
i svensk rätt har emellertid varit att skapa ett uttryckligt underlag att
direkt tillämpa konventionen vid svensk domstol (se prop. 1993/94:117 s.33)”.
Europakonventionen har alltså antagits i samma demokratiska ordning som andra lagar. Att som vissa nu gör, hävda att Högsta domstolen borde bortsett från Europakonventionen, är alltså som att säga att man ska bortse från vissa svenska lagar.
En image från andra världskriget fångar allt: morgonen efter ett nattligt bombanfall av Luftwaffe mot London besökte Churchill de träffade kvarteren; i Berlin besökte Hitler aldrig utbombade stadsdelar och skulle chauffören ta fel väg åkte han genom området med fördragna gardiner.
Om du inte står ut med att dra gardinerna åt sidan är risken stor att du förlorar. När man kan satsa på verkligheten eller illusionerna, välj verkligheten. Men vad vet Europas politiska klass egentligen om dagens utmaningar? Vi häcklar islamister för att vilja vrida klockan tillbaka till 800-talet. Men om det handlar om att välja mellan 800-talets verklighet och 2000-talets [politiskt korrekta] fantasi, är valet inte helt enkelt.
Lite väl drastiskt till och med för mig...
Tisdag 2005-11-29 / 23.30länk CONDI KNAPPAR IN PÅ RUDY. Vilket gäng! De tre personer som ligger i topp som tänkbara republikanska presidentkandidater är alla helt outstanding. Och valstrategen Dick Morris skriver i morgondagens kolumn,
Condi’s star is rising, om en ny opinionsmätning som visar att utrikesminister
Condoleezza Rice stärk sin ställning bland republikanska väljare. New Yorks förre borgmästare
Rudy Giuliani ligger ännu i topp med stöd av 26 procent, Rice får 24 procent och går därmed om senatorn, krigsfången och stridsflygaren
John McCain, som får 19 procent. Morris skriver:
Det har varit en bra månad för Rice även om president Bush har drabbats av en massa trubbel. Andelen väljare som har positivt omdöme om henne ligger över 70 procent i en Fox News-mätning, och hennes framgångsrika förhandlingar om förlängda avtal om amerikanska militära baser i Centralasien liksom henens insats i förhandlingarna mellan Israel och PLO om gränskontrollen från Gazaremsan demonstrerar stor effektivitet.
Samtidigt har mer fokus hamnat på att de två nämnda männen har åsikter som ligger utanför huvudfåran inom partiet. Morris erkänner att alla dessa spekulationer två år innan den verkliga kampanjen startar inte betyder mycket, men det visar vad som kan bli dynamiken i ett primärval: icke-kandidaten Rice vinner diplomatiska triumfer som ger henne fler anhängare och ökad politisk attraktionskraft medan de två andra fångas in i inrikespolitiska trätor och möter det vanliga negativa attackerna, utredningarna och pinsamheterna.
Morris har skrivit en bok där han vill se ett presidentval mellan Hillary Clinton och Condoleezza Rice, så han är så långt ifrån objektivitet man kan komma. Men hans spekulationer är underhållande.
Tisdag 2005-11-29 / 17.06länk ORIANA FALLACI. Den 76-åriga italienska journalisten och författaren Oriana Fallaci, som är döende i cancer, höll vad som kan vara hennes sista tal i går kväll. Trots att hon var tunn och utmärglad av sjukdomen, levererade hon ett kraftfullt tal emot islamofascismen och vänsterns förräderi, rapporterar bloggen
Atlas Shrugs 2000. Hon framförde det budskap som också framgår i en
intervju i Wall Street Journal:
Europa är inte längre Europa, det är 'Eurabia', en muslimsk koloni där en islamistisk invasion pågår inte bara i en fysisk mening utan också i mentalt och kulturellt hänseende. Undfallenheten inför invasionen har förgiftat demokratin, med uppenbara konsekvenser för tankefriheten och för själva konceptet frihet.
Fallaci framför sin fatalism i klarspråk: ”Jag tror inte västvärlden kommer att vinna”. Och hennes varningsord kan vara bra att ha i minnet när vi ser hur Justitiekanslern och rättsväsendet behandlar de försålda ljudkassetterna från Stockholms moské som rakt ut och utan omskrivningar uppmanar till mord och blodbad.
Om JK i rädsla lägger ner ärendet, eller om domstolar friar, då får Fallaci ytterligare ett bevis för att hennes fatalism är välgrundad.
Tisdag 2005-11-29 / 16.40länk MÅNGA FRAMGÅNGAR I IRAK. På tal om demokraterna, senator Joe Lieberman har just återvänt från rundresa i Irak. Han vill att
president Bush skärper sig och inför det amerikanska folket talar om alla de framgångar som ligger dolda i landets utveckling - från militära triumfer till den snabba tillväxten av mobiltelefoner och satellitmottagare.
Det här är en kritik mot Bush jag helt håller med om. Vita huset är bedrövligt när det gäller att lägga ut texten om hur utvecklingen går och vad man faktiskt uppnår. Och det gäller inte enbart Irak, utan det amerikanska folket tror att ekonomin går dåligt, även om alla viktiga indikatorer pekar på en häpnadsväckande uthållighet i snabb tillväxt och låg arbetslöshet - trots krig, orkaner och politiskt dödläge i Washington.
Jimmy Carter kampanjade med ett mer konservativt budskap. När han inte levde upp till sin kampanj förlorade han återvalet. Bill Clinton gjorde likadant, men levde också upp till förväntningarna istället för att gå i samma fälla som Carter. Därför omvaldes han. Samtliga kandidater som gått till val på vänsterpolitik - nedskärningar i försvaret, skattehöjningar, motstånd mot skolpeng och krav på kraftigt expanderad offentlig sektor - har förlorat: Humphrey åkte på pisk. McGovern fick storstryk. Mondale blev krossad. Dukakis blev mosad. Kerry förlorade klart mot en motståndare som inte borde ha haft en chans.
Trots detta facit går partiet åt vänster och gör sig helt omöjligt. En presidentkandidat för demokraterna som skulle bryta den trenden är, enligt Ingerö,
Janet Napolitano, guvernör i Arizona. Hon effektiviserar och förbättrar delstatens serivce utan att höja skatter. Låter bra. Ett fräscht namn. Men hon verkar vara en lite väl färglös personlighet jämfört med republikaner som Condoleezza Rice, John McCain och Rudy Giuliani.
Tisdag 2005-11-29 / 11.14länk FRANSKA SOCIALA MODELLEN: MÄNNISKOR DÖR PÅ GATORNA. Sedan vintertemperaturerna nått Paris har sex hemlösa frusit ihjäl. Detta i ett Frankrike som avvisar den ”anglo-saxiska” modellen med marknadsekonomi och lägre skatter därför att den inte skulle vara solidarisk. Reuters skildrar den europeiska välfärdsstaten i
bild.
Tisdag 2005-11-29 / 11.04länk KORRUMPERADE UNIVERSITET. Feminismen har gjort nytta. Den har avslöjat universitetsvärlden inte längre bygger på fakta och kunskap, utan på vrickade politiska åskådningar. Det framgår när ”professorer” nu börjar granskas. De är charlataner, kvacksalvare. Deras kompetens består i stor förmåga att dupera och vilseleda. Allt medan riktig vetenskap skjuts åt sidan. Senaste exemplet levererar Nathan Shachar idag då han i DN
ifrågasätter feministprofessorn Eva Lundgrens ”forskning”:
Det är svårt att värja sig mot misstanken att [intervjuobjektet] Anders metamorfos [mellan 1990 och 2004] speglar Lundgrens tilltagande djärvhet i takt med de svindlande framgångarna i en anpasslig och korrumperad akademisk omgivning, medan smickret från okunniga barrikadjournalister och det fabulösa och växande inflytandet över fåraktiga myndigheter stigit henne åt huvudet.
Så länge Lungren, Tiina Rosenberg, Masoud 'alla svenskar är rasister' Kamali och deras likar får fortsätta kalla sig professorer vet vi att universitetsväsendet är en politisk och totalt ovetenskaplig lekstuga.
Tisdag 2005-11-29 / 10.12länk FRIHET SKRIVEN I STEN. Charles Krauthammers senaste
kolumn i Washington Post är ett måste för den som vill förstå Amerika.
Han gör en promenad genom Washington DC och kommenterar alla statyer och monument, som inte alls präglas av nationellt glorifierande, som monument i Europa, utan av passion för frihet. Jefferson och Lincoln memorial är fyllda med texter av dessa ikoner, texter om frihet. Och huvudstaden hyllar inte bara sina egna, utan torg tillägnas sådana som Indiens Gandhi, den tjeckiske frihetskämpen Tomas Masaryk, irlänske revolutionären Robert Emmet, moderna Uruguays Jose Artigas.
Större delen av världen hör Amerika deklarera att spridande av frihet är en huvuduppgift i dess utrikespolitik, men insisterar ändå på att Amerikas kostsamma uppoffringar i Irak och Afghanistan inte är något annat än klassisk imperialism i syfte att dominera världen, oljan eller vadsomhelst ... Den överväldigande majoriteten amerikaner vägrar acceptera det. Vad man än säger om priset för och visdomen i dessa krig, vet man hur djupt och autentiskt den amerikanska hängivenhet för frihet är.
Många runt om i världen finner sådana känslor och deklarationer svåra att tro på. Särskilt européer med deras långa tradition av realpolitik kan inte ta in att en stormakt faktiskt tror på sådan hopplös idealism.
En underbart artikel. Läs den. Mina översättningar sker snabbt och skissartat och är många gånger bristfälliga. Länkarna är till för att följas!
Ytterliggare ett irakiskt val kommer att hållas om några veckor, så det är tid för antikrigsaktivisterna att framföra sina vanliga varningar om att det blir en flopp.
Som förre presidenten Jimmy Carter gjorde före januarivalet ... Hans profetia var att valdeltagandet skulle bli marginellt, vilket visade sig grovt felaktig, liksom prognoser som dömde ut folkomröstningen i oktober om konstitutionen, vilken, förresten, enligt dem aldrig skulle blivit skriven.
Märkligt nog har de vanliga varningarna ännu inte materialiserat sig inför valet 15 december av ett ordinarie parlament för Irak med 275 mandat. Jag har kanske missat dem. Kanske är antikrigsaktivisterna sega i starten. Eller så behöver de provoceras igång, vilket jag gärna hjälper till med. Eller så har de tänkt hålla tyst i hopp om att ingen ska märka ännu ett framgångsrikt val.
Ja, det sista gäller nog. Och det faktum att pessimisterna gjort bort sig så många gånger nu att de förstått att de inte bör framför sina dystra profetior offentligt. Här i bloggen kommer dock valet bevakas.
Tisdag 2005-11-29 / 9.01länk HÖGSTA DOMSTOLEN FRIAR ÅKE GREEN. Justitierådet Johan Munck säger just nu i SVT att pastor Åke Green hade fällts om endast svensk lag tillämpats, men att HD ändå friar. Med hänvisning till Europadomstolen friar Högsta domstolen Green från
åtalet om hets mot folkgrupp.
Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna stadgar om religionsfrihet som HD tolkat så att Green ska frias. Själv delar jag domslutets utfall, eftersom Green har predikat om vissa handlingar, inte om människor i grupp. Han har heller inte riktat några hot eller uppmanat någon att skada eller döda dem som utför dessa handlingar. Han har stannat vid att moraliskt fördöma handlingarna. Något helt annat gäller i ljudband som beslagtagits i Stockholms moské (se förra kommentaren). Hur ställer sig Europakonventionen till mordhot framförda ur religiösa skrifter?
Tisdag 2005-11-29 / 0.50länk PÅTVINGAD REFORMATION AV ISLAM? Här ett intressant mejl om förestående JK-granskning av ljudband från Stockholms moské:
Fattar verkligen JK - och hela Sverige - implikationerna av en eventuell rättgång? För antingen måste dessa specifika partier strykas ur predikningarna - vilket helt logiskt innebär en sorts utifrån anbefalld muslimsk 'reformation'.
Eller så blir JK tvungen att lägga ned saken - vilket ger signaler att det är fritt fram för all sorts hetspropaganda i alla riktningar. I vilket fall som helst har JK fått en mycket svår nöt att knäcka.
Den här prövningen är oundviklig. Frågan har bara varit när någon inom medierna eller polisen skulle pallra sig iväg till en moské för att lyssna vad som där sägs och översätta till svenska. En eloge till ekoredaktionen som vågade, i kölvattnet av Åke Green-åtalet. Men här handlar det inte enbart om yttrandefriheten, utan om våldsbrott: uppvigling till mord.
Nu kommer vi att få veta om svensk lag gäller alla i landet, eller om lagarna gäller olika beroende på vilken religion vi praktiserar eller inte praktiserar.
Måndag 2005-11-28 / 23.25länk CITAT AV PROFETEN. Flera mejl har påpekat att uttalandet som JK ska granska (se förförra kommentaren) kommer ur hadith (Volume 4, Book 52, Number 177), alltså det som anses vara rapporter om vad profeten Muhammad sagt och gjort. Därmed är utlåtandet ”en del av den muslimska normerande traditionen”, skriver en bloggläsare. En annan menar: ”Det verkar svårt att få någon fälld för att läsa haditherna utan att förbjuda halva islam.”
En talesman för Stockholms moské sa mycket riktigt i kvällens sena Rapport att detta är normalt språkbruk och vad muslimska mammor säger till sina barn.
Men om vi nu har lagar i Sverige som förbjuder uppvigling till mord och hets mot folkgrupp, då måste de gälla alla. Religösa budskap som uppmanar till etnisk rensning och massmord är helt enkelt inte acceptabla.
Måndag 2005-11-28 / 20.51länk EU MISSLYCKADES: ARABSTATER TAR INTE AVSTÅND FRÅN TERRORISM. Nu ikväll publicerar Guardianonline en artikel om det möte, EuroMed, med 35 utrikesministrar som avslutades idag i Barcelona. Europeiska unionen ville få arabstaterna runt Medelhavet att kategoriskt ta avstånd från tydligt definierad terrorism. Men försöken att åtstadkomma ett starkt uttalande om terrorism föll platt.
Betydande skillnader mellan EU och arabstaterna ledde till en kompromiss. EU tvingades ge upp sina krav på att kamp för självbestämmande inte rättfärdigar terrorism, medan arabländerna fick avstå från sitt krav om att strid i syfte att motarbeta utländsk ockupation ska legitimeras - med klar syftning på den palestinska situationen.
Återigen demonstreras att muslimska ledare säger sig ta avstånd från terrorism, samtidigt som man vägrar definiera självmordsbombare som terrorister. Alltså: muslimska ledare tar inte alls avstånd från terrorism.
Jag blir besviken av att se Tony Blairs rent löjeväckande uttalande om att mötet åstadkom ett ”starkt uttalande”. Blair hycklar. Men han kanske anser att det ligger i rollen som EU:s president. Återigen får EU vidkännas en total förnedring. Arabländerna vann. Terrorism är fortfarande ingenting de behöver ta avstånd ifrån.
Måndag 2005-11-28 / 20.20länk STOCKHOLMS MOSKÉ GRANSKAS AV JK. Efter det att pastor Åke Green åtalades för hets mot folkgrupp, eftersom han fördömt homosexuella handlingar, har medierna fått upp ögonen för andra och betydligt värre utfall. Radions ekoredaktion avslöjade igår:
Moské säljer judefientligt material och idag
beslutade Justitiekanslern att granska om dessa försålda ljudkassetter och CD-skivor är ett brott. Budskapet lyder:
Domens dag ska inte komma förrän muslimerna kämpar mot judarna. Muslimerna ska döda dem och judarna ska gömma sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden ska säga: Åh, muslim, det är en jude bakom mig. Kom och döda honom.
Materialet uppviglar till mord på en folkgrupp. Det är ett glasklart brott. En brottslighet som hittills kunnat begås ostraffat i Sverige eftersom hoten framförts på arabiska. Det blir intressant att följa åtalet och domstolsförhandlingarna, för där hör detta ärende hemma.
Måndag 2005-11-28 / 16.04länk RAKARE TON TILL IMMIGRANTER I DANMARK. Sydsvenska Dagbladetintervjuar idag Danmarks integrationsminister Rikke Hvilshøj (venstre). Hon är tydlig på ett helt annat sätt än Mona Sahlin och Jens Orback. Hon talar klarspråk och säger att alla utlänningar måste visa vilja till integration, lära sig danska, bli självförsörjande, sätta sig in i samhällets regler och danska värderingar. Tidningen frågar:
Alla som söker uppehållstillstånd i Danmark måste skriva på ett kontrakt med sjutton punkter. I det lovar de bland annat att inte slå sin fru och att inte könsstympa sina döttrar. Hur ser du på att många uppfattar det som kränkande att misstänkas för att göra något sådant?
- Det finns en bred politisk enighet kring kontraktet. Det var Dansk folkepartis idé, men Socialdemokraterna är lika förtjusta i det som vi i regeringen. Vi understryker helt enkelt grundläggande regler som finns i Danmark. Jag tycker det är hederligt att uppmärksamma folk på, att det är straffbart att slå sina barn här.
Lägg märke till den svenska vinklingen: 'kränkande'. Vinklingen fångar väl stämningarna i svenska etablissemang. Att för nyanlända tala om vad som är lag och rätt i Sverige anses kränkande. Ungefär som om nyanlända har rätt att bete sig hur som helst. Det har de inte. Svensk lag omfattar också dom. Varför är detta så svårt att säga? Varför har politiker, socialtjänst och myndigheter så svårt att ställa krav på nyanlända? Varför behandlar man dom som om de vore sköra porslinsvaser som inte tål att höra vilka normer och regler som gäller i landet man kommit till?
För mig är det obegripligt. Och detta är en förklaring till varför integrationen inte fungerar. Den som kommer till Sverige kan helt klart få intrycket av att man i Sverige kan leva som man gjorde i exempelvis Mellanöstern. Man behöver inte ge avkall på någonting. Inte ens lära sig svenska språket. Det här är en absurd hållning. Om immigranter ska ha en chans att komma in i det svenska samhället måste de lära sig vad som gäller här, allt annat är att vilseleda dem. Vi måste titta på Danmark - och USA, världshistoriens odiskutabelt största invandrarland, som ställer
hårda krav på immigranter och skickar ut dom i samhället direkt så att de kan arbeta ihop till sin försörjning.
Måndag 2005-11-28 / 15.47länk VÄNSTERNS PARADOX. Rubriken på dagens ledare i San Diego Union-Tribune lyder:
Paradox of the left. Och den behandlar vänsterns svaghet på ett sätt som också har svensk borgerlighet något att lära.
En av de mest väl emottagna böckerna om politik de senaste åren - Thomas Franks What's the Matter with Kansas? - tog upp det som Frank såg som galenskap: att arbetarklassen röstar på ett republikanskt parti som är mer intresserat av att sänka skatterna för de rika än att hjälpa mindre bemedlade. Ämnet är helt klart värt att diskutera, men Franks bok inspirerade också stora delar av högern, från socialkonservativa till nyliberaler.
Vad vänstern desperat behöver är en bok - kanske med titeln 'What's the Matter with Manhattan?' - som kan inspirera en liknande diskussion bland demokrater. Den skulle skildra galenskapen i att vänstern - åtminstone dem som oroar sig över de utsatta i samhället - röstar för ett demokratiskt parti som är klart mer intresserat i att vinna lärarfackets stöd än att hjälpa mindre bemedlade, ofta studerande ur minoriteterna.
Tidningen menar att demokraternas anklagelser om besparingar i skolorna är absurda:
”Procentuellt har Bush-administrationen ökat de federala anslagen till utbildning i betydligt högre grad än till militären, även efter 11 september.” Samtidigt struntar vänstern i att presentera några som helst förslag på hur kvaliteten i skolornas undervisning ska bli bättre, inklusive höjda krav på lärarna. Skolor för begåvade barn avvisas, liksom alla andra förslag som avviker från den byråkratiska normen. Systemet fungerar inte och förändringar är omöjliga så länge det domineras av lärarfack mer intresserade av att skydda anställda än att hjälpa barnen.
Så här tydligt har inte motsättningarna mellan det offentligas uppgift och fackföreningarnas egenintresse presenterats i Sverige på länge. Men det är ju så här kritiken ska formuleras: vänstern skyddar dem som gör dåligt jobb i offentlig sektor, inte de medborgare som är i behov av offentliga tjänster. Mer om Kansas-boken:
Fattiga röstar republikanskt och
Buttra vänsterintellektuella.
Måndag 2005-11-28 / 14.22länk 'FINNS BLÅTT?' - INTE HOS SVT. Ett nytt livsåskådningsprogram startar i SVT2 ikväll. Det heter
Finns Blått? Förmodligen ska det ses som en ironi. För de tre gästerna utgörs av Aftonbladets Helle Klein och Svenska Freds förre ordförande Magnus Jiborn, samt Gustaf Arrhenius som verkar vara en mainstremforskare, belönad av Riksbankens jubileumsfond, vilket man nog inte blir om man inte demonstrerat vänsteråsikter.
Public service blir åter public deception. I mainstremmedier finns bara vänster. Allt som finns är nyanser av rött.
Måndag 2005-11-28 / 13.46länk SVERKER ÅSTRÖMS 'FRÄCKHET'. Flera mejl har bett mig kommentera gårdagens
DN-debatt, där ambassadör Sverker Åström inte är särskilt diplomatisk, utan uttrycker sig nedlåtande och felaktigt om USA. Jag fastnade särkilt för två passager:
Att Irak skulle som det påstods utgöra ett omedelbart hot mot USA var uppenbart orimligt. Att åberopa resolutionerna från det första Kuwaitkriget var enligt alla oberoende juridiska experter, däribland de på svenska UD, helt omöjligt.
1) Bush har aldrig sagt att Saddam utgjorde ett ”omedelbart hot”, utan att ”förebyggande attack” (preemptive attack) var befogat eftersom man inte har råd att vänta tills hotet är omedelbart, då kan det vara för sent att förhindra en katastrof. 2) Det handlade inte om gamla resolutioner om Kuwaitkriget, utan om flera färska resolutioner från säkerhetsrådet, framförallt
1441, som antogs - i enighet - 8 november 2002 (se mer
här,
här och
här). Vilka ”alla” experter Åström talar om är obegripligt. Att 1441 ger mandat att handla, råder ingen tvekan om. Att vissa länder önskade att så inte skedde är en annan sak. Man kan också påminna om att Bill Clinton bombade Irak 1998:
Clinton: Iraq has abused its last chance.
Åströms glidningar om folkrätten är också intressanta:
... Europa och USA har ett särskilt ansvar för att världssamfundet utvecklas i en riktning där folkrättens ställning och de mänskliga rättigheterna stärks.
Men folkrätten, som skyddar nationernas suveränitet och därmed dåvarande statschefen Saddam Hussein, står ju i konflikt med mänskliga fri- och rättigheter, inklusive irakiernas under Saddam Hussein. Hur ska Sverker Åström ha det? Är han för den gamla ordningen som sätter folkrätten före mänskliga rättigheter - vilket betyder att Saddam Hussien ska återinsättas vid makten - eller ställer han upp på Bush-doktrinens nya ordning som sätter frihet, demokrati och mänskliga rättigheter först?
Likt så många andra svarar inte Åström, eftersom irakierna inte finns i deras sinnevärld. Bara stora stygga amerikaner som kränkt den stackars diktatorns rätt att mörda sitt folk.
Måndag 2005-11-28 / 9.18länk TEKNISKT STRUL. I lördags slocknade servern som min hemsida ligger på. Och först nu är den igång igen. Tekniken är underbar när den fungerar, och ett helvete när den inte gör det. Och ju mer avancerad tekniken blir desto sårbarare blir våra liv och rutiner. Själv tycker jag det kändes som att bli förpassad tio år tillbaka i tiden. Inte kul. Men nu hoppas jag allt ska fungera igen.
Och här finns flera nya kommentarer att ta del av! (Kunde ju inte slutade skriva bara därför att tekniken strulade.)
Måndag 2005-11-28 / 9.18länk IRAK REDO ATT TA ÖVER. Debatten om Irak är förvirrad eftersom debattörerna har diametralt motsatta verklighetsuppfattningar. Vänstermedier och vänsterpolitiker, med demokratiska partiet i spetsen, hävdar att läget i Irak är så katastrofalt miserabelt att de amerikanska trupperna ska dras tillbaka.
Men förra veckan höll irakiska regeringen överläggningar i Kairo med oppositionella sunnimuslimer och kom överens om att ”våldet ska upphöra, vissa fängslade ska friges och att amerikanska trupper gradvis ska dras tillbaka från Irak”, vilket rapporterades i Washington Post:
Iraqi Leaders Set Goals, but Not Timetable. Irakierna ser alltså framåt och anser att utvecklingen går så bra att koalitionens trupper kan börja dras tillbaka.
Också Bush-administrationen anser att läget nu är ljusare i Irak. Eftersom allt fler irakiska trupper är stridsdugliga kan amerikanska trupper börja planera för att lämna landet. Och en stark och betydelsefull kritiker av Irakkriget,
Fareed Zakaria, skriver i Newsweek, med adress till vänstern och demokraterna: drabbas inte av panik - det kan leda till tragedi.
Panic Is Not the Solution. Han skriver: ”Irak är i dag inte en sämre plats än vad det var för tre månader sedan eller för ett år sedan ... Faktum är att i vissa avseenden har tillståndet förbättrats på senare tid.”
Bush har accepterat realiteterna och engagerat sig i konstruktivt nationsbyggande. Detta skifte i policy har skett två år för sent, men bättre nu än aldrig, skriver Zakaria. Men demokratiska partiet och vänstermedierna fortsätter att älta dokument från 2002. Istället för att fråga vad som skulle gjorts för tre år sedan, finns en viktigare fråga:
Vad ska vi göra nu? Och i detta ämne har Bush-administrationen till slut presenterat några smarta svar. Condoleezza Rice, som nu har kontrollen över Irakpolitiken på ett sätt ingen annan haft, har formulerat en politisk och militär strategi för Irak som är både sofistikerad och praktiskt genomförbar.
Utvecklingen på marken i Irak är som sagt inte alls så ensidigt dyster som den framställs. Om man letar hittar man artiklar som inte är antikrigspropaganda utan ger en mer saklig och mångsidig bild, som
Electioneering Heats Up Despite Rebel Attacks i Los Angeles Times:
Trots fortsatt våld var en livlig och färgstark politisk kampanj i full swing i Irak på lördagen, med kandidater som använde etermedier och gatorna för att nå väljarnas uppmärksamhet inför parlamentsvalet 15 december.
Själv har jag hela tiden försökt bedöma utvecklingen från irakiernas horisont. Vad är bäst utifrån deras perspektiv? Om irakiska ledare bedömer att de i högre grad själva kan nå kontroll över landet, ska naturligtvis amerikanska trupper dra sig tillbaka.
Måndag 2005-11-28 / 9.18länk JOHN MCCAIN ALLT STARKARE INFÖR 2008. Wall Street Journal intervjuade igår senator John McCain om hans ekonomiska politik:
John McCain explains his economic philosophy. Han profilerar sig klart mot partivännen, president Bush, när det gäller statsutgifterna. McCain har röstat emot flera av de utgiftsökningar som Bush har godkänt, och som gjort att kritiken från höger vuxit mot presidenten. Bush är inte konservativ när det gäller att utöka statens roll, därför är det ljuv musik när McCain tydligt ställer upp på Ronald Reagans arv om en liten stat.
När det gäller skattesänkningar gör McCain dock konservativa oroliga. Han vill ha en annan profil på dem: de med lägst inkomst borde få större del av skattesänkningarna. Detta strider ju mot ekonomisk teori eftersom det gör marginalskatterna högre och mindre lönsamt att jobba extra. Men McCain står på sig, och visar att han är en maverick, en egensinnig politiker som går sin egen väg.
Efter orkanen Katrina har amerikanerna börjat ifrågasätta myndigheternas duglighet. Många på vänsterkanten hoppas att amerikaner ska reagera som européer och kräva mer statliga insatser. Mycket talar för att de istället vill ha en president som är handlingskraftig, visar ledarskap och pekar med hela handen så att det offentliga får ändan ur vagnen. John McCain är utan tvekan en personlighet som stämmer in på den anställningsprofilen.
