Söndag 2005-11-13 / 19.45länk DEAN VÅGADE INTE DEBATT I MEET THE PRESS. Vi som såg Meet the Press undrade varför inte de två partiledarna för republikanska och demokratiska partiet möttes i debatt, istället för att dyka upp efter varandra. Drudge reportavslöjar: Howard Dean vågade inte möta Ken Mehlman i direktsänd debatt. Producenterna för TV-programmet försökte övertala demokraten Dean, och republikanen Mehlman gjorde ett sista försök när han gick in i studion: Vi kan fortfarande gå in tillsammans. Men Dean följde inte med.
Demokraterna är inte så kaxiga när deras grundlösa angrepp inte får framföras ostört och oemotsagt...
Varför är ni så tysta? Sedan den första israelen dödades av den första självmordsbombaren i namn av islam och palestinsk nationalism, har jag bett för att få se muslimska demonstrationer mot dessa illdåd. I veckan såg vi protester i Jordanien mot självmordbombningar, vilket är lika sällsynt som välkommet. Men mer ofta försvarar muslimska talesmän terrorn mot bakgrund av Israels ockupation. Vi ser alltså tortyr och mord i Allahs namn, men inga anti-terrordemonstrationer i namn av Allah.
Det finns en miljard muslimer i denna värld. Hur är det möjligt att i stort sett ingen har demonstrerat mot den ondska som utförs av muslimer i namn av islam? Detta gäller även för miljontals muslimer som lever i den fria västvärldens samhällen. Vad ska icke-muslimer av god vilja dra för slutsats? När den israeliska regeringen inte förhindrade libanesisk milis att döda palestinier i Sabra och Shatila 1982 demonstrerade stora skaror israeliska judar mot sitt lands moraliska misstag. Varför förekommer inga jämförbara offentliga demonstrationer av palestinier och andra muslimer för att moraliskt fördöma muslimsk terror? ...
Varför har bara ett av 47 muslimska länder fria medborgare? Enligt Freedom House ... är bara medborgarna i Mali fria. 38 procent av dessa muslimska länder är delvis fria. 60 procent är ofria. Muslimska stater står för majoriteten av världens icke-fria stater. Och av världens tio värsta länder är sju islamska stater. Hur kommer det sig? ...
Varför förföljs andra religioner i muslimska stater? Ingen kyrka eller synagoga är tillåten i Saudiarabien. Talibanerna förstörde några av världshistoriens viktigaste skulpturer bara därför att de var buddistiska. Sudans islamistiska regim har mördat stora mängder kristna ...
Många miljoner icke-muslimer vill höra ärliga svar på dessa frågor, även om svaret skulle bli 'Ja, vi har allvarliga problem inom islam'. Ett sådant erkännande är avgjort mycket bättre för oss alla, än att avfärda våra frågor som islamofobiska.
Den här bloggen har många gånger (se
här,
här och
här) påpekat att den muslimska världens ledare, religiösa och politiska, aldrig har tagit avstånd från terrorismen som metod. Man har bara i bästa fall kommit med svepande bortförklaringar och vilseledande deklarationer (som att säga sig avvisa terror mot oskyldiga, men samtidigt definiera varje jude som skyldig och inte definiera självmordbomber som terror). Så länge inte internationellt erkända muslimska ledare oreserverat tar avstånd från våld får hela religionen bära sitt ansvar som medskyldig till dödandet.
Söndag 2005-11-13 / 12.11länk INTE I THATCHERS FOTSPÅR: CAMERON TROLIG TORYLEDARE. Det ser ut som om
David Cameron ökar sin ledning över utmanaren David Davis i konservativa partiets medlemsomröstning om ny partiledare. Sky News rapporterar i
Cameron's Campaign Boost att allt fler ställer sig bakom honom. Resultatet och ny partiledare ska presenteras i början av december.
Men David Cameron är ingen arvtagare till Margaret Thatcher. Han var till exempel inte inbjuden till Thatchers 80-årskalas förra månaden. Cameron ligger i mitten av brittisk politik och är en pragmatiker mer än en ideolog.
Söndag 2005-11-13 / 11.48länk 'MORDET PÅ ARAFAT'. Konspirationsteorier dominerar Mellanösterns tänkande. Fatahledaren Faruq Kaddumi tänker uppmana FN:s säkerhetsråd att ge en internationell utredningsgrupp i uppdrag att ta reda på hur Yasser Arafat dog. Det gäller att lösa "mordet på den palestinske ledaren Yasser Arafat", sade Kaddumi enligt SVD/TT. Att den gamle och sjuke mannen dog en naturlig död är naturligtvis otänkbart...
Söndag 2005-11-13 / 11.15länk ANGELA MERKEL SNUBBLAR VIDARE MOT KANSLERSPOSTEN. Det går otroooligt lååångsamt att bilda regering i Tyskland. Eftersom inget block fick majoritet försöker kristdemokraterna och socialdemokraterna att bilda en stor koalition som har över 70 procent av rösterna bakom sig.
I går rapporterade Deutsche Welle att partierna kommit överens om ett regeringsprogram, och det därför är troligt att Angela Merkel verkligen blir Tysklands förbundskansler. Medierna diskuterar innebörden:
Experts Say Merkel Will Bring Change in Style, Not Policy for US.
Som synes vill man tona ner betydelsen av bytet från Gerhard Schröder till Angela Merkel. Men det är fel.
I alla länder gnäller politiker på mellannivå över att landets premiärminister blivit presidentlik. Senast igår framförde förre utrikesministern
Lena Hjelm-Wallén den kritiken i Sverige.
Men i vår internationella tidevarv får regeringschefen större makt genom det allt tätare samarbetet över nationsgränserna. Så blogginlägg: Persson som president.
Självklart kommer hela Europeiska unionens dynamik att förändras när Angela Merkel träder in i toppskiktet tillsammans med Chirac och Blair. Och med Merkel blir det avsevärt mycket bättre än med företrädaren.
Söndag 2005-11-13 / 9.47länk SIFO/SKOP: BORGERLIG LEDNING - MED NÖD. I dag publiceras två opinonsmätningar som båda skulle ge borgerlig majoritet i Sveriges riksdag. Se
tabellen: kampen mellan blocken som fokuserar på majoritetsförhållandet i svensk politik. Den är intressantare än enskildheterna kring partierna, tycker jag.
När socialdemokraternas kongress, med allt sitt feta valfläsk, sjunkit in i nästa månads mätningar är risken stor att det röda laget tagit tillbaka ledningen.
Söndag 2005-11-13 / 9.47länk FRANKRIKE: NYA UPPLOPP FÖR 17:E DYGNET. Sammandrabbningar med polis och fortsatta bränder i bilar och skolor. Frankrike får inte stopp på upploppen trots utegångsförbud, fler poliser på gatorna och det faktum att massmedierna börjat tona ner nyhetsförmedlingen om upploppen. Se AP i
France's media downplay violence.
Natten till söndagen resulterade i minst 315 utbrända bilar och 161 arresterade personer,
rapporterar AP.
Lördag 2005-11-12 / 14.55länk MEN RÅN OCH VÅLDSBROTT STRAFFAS INTE I SVERIGE. Det är synnerligen allvarligt när justitieminister Thomas Bodström (s) efter den senaste tidens värdetransportrån
skyller ifrån sig på bevakningsföretagen.
Regeringen anser tydligen att det är marknadens uppgift att sköta rättsstaten. Socialdemokraterna är emot marknadskrafterna på alla andra områden, men ordningsmaktens uppgift, det som jag ser som en av de viktiga uppgifter som verkligen ska vara statlig, den överlämpar man på andra.
Bevakningsföretagen varken kan eller ska spana på, anhålla, häkta och döma rånare till fängelse. Det är statens uppgift. Istället för att stärka rättsstaten i Sverige - genom fler poliser, högre ledarskapskompetens inom polisen och hårdare straff - 'kräver' justitieministern 'att bevakningsföretagen tar sitt ansvar'.
I socialdemokratins Sverige är det dom som utsätts för rån och våld som bär skulden. De ska se till att skydda sig bättre. För någon jakt på rånare och brottslingar tänker socialdemokratin inte stödja. Brottslingarna är svaga människor som inte rår för att de är dumma. Det är alla andra som får rätta sig efter de kriminella gängens beteenden. Från regeringen kommer absolut ingenting att göras.
Antalet uppklarade brott är ett skämt jämfört med våra grannländer. Av den enkla anledningen att socialdemokratin inte prioriterar uppklarande av brott. Polisen rycker inte ens ut när de får larmet om
pågående rån. Några strängare straff är det inte heller fråga om. Tvärtom. Socialdemokratin har överlåtit ledningen i fängelserna på de intagna.
Naturligtvis är journalistkåren ombord på regeringens slappa linje. Se bara frågorna som DN ställer i
intervjun med Transportfackets ordförande i dag: Vore det inte enklast att bankomaterna bara försvann? och Borde [väktarna] inte slippa de här uppgifterna? Det är som om rånarna inte går att påverka, som om det bara är vi andra som ska anpassa oss efter de kriminellas beteenden.
Hela den här bomullsattityden är oerhört irriterande. Svaret på rånen borde vara givet. Effektivare polisarbete och hårdare straff är det enda som biter på de kriminella gäng det här handlar om. Än så länge är gängen inte många, men om de får hållas kommer kriminaliteten att öka och bli värre. Men det har socialdemokratin uppenbarligen inget emot. De borgerliga tycks, som vanligt, jamsa med eftersom man är rädd för journalistkåren och eftersom det i samhällets etablissemangskretsar inte är fiiint att tala om hårda tag mot brottslingar (det är något så hemskt som folklig populism). De borgerliga vågar inte säga det svenska folket vill höra - och har rätt att kräva: en rättsstat som håller kriminaliteten i schack.
Lördag 2005-11-12 / 14.30länk SKA ARBETANDE PAPPOR BESTRAFFAS? Roland Poirier Martinsson sammanfattar senaste turerna i feministdebatten i sin
kolumn:
Det är när denna rättighet [att avgöra familjens barnomsorg och föräldraledighet] hotas som det inte längre blir roligt att raljera. Nu ser vi en ohelig allians mellan liberaler, kommunister och socialdemokrater som vill sätta själva den demokratiska processen ur spel. En världsfrånvänd och självutnämnd elit har bestämt att folket inte vet sitt eget bästa.
Här borde fokus ligga. Att använda daghem eller inte och hur föräldraledigheten tas ut kan man ha olika åsikter om, den viktiga ideologiska och prinicpiella skiljelinjen går mellan dem som vill låta vuxna människor avgöra själva eller om en politisk elit har rätt att tvinga på folket diktat.
Lördag 2005-11-12 / 11.14länk BUSH PÅ MOTOFFENSIV MOT KRITIKER. Många menar att president Bush alldeles för länge avstått från att bemöta demokratiska oppositionens ilskna och skoningslösa attacker. Men igår kväll framträdde han på krigsveteranernas dag och gav svar på tal (se
här och
här):
Insatserna i det globala kriget mot terrorn är för höga och det nationella intresset är alltför viktigt för politiker att kasta ur sig falska anklagelser ... När jag fattade beslutet om att avsätta Saddam Hussein från makten, godkände kongressen det med starkt stöd över partigränserna ... Medan det är fullt legitimt att kritisera mina beslut eller ledarskap i kriget, är det djupt oansvarigt att skriva om historien om hur kriget började ... Sådana grundlösa attacker sänder fel signal till våra trupper och till en fiende som ifrågasätter Amerikas viljestyrka.
Bra. Avslöja hycklarna. Vänstern i USA måste vara tidernas värsta. Så länge det gick bra och den konventionella krigsmakten snabbt kunde krossa Iraks militär, då stod demokratiska partiet bakom kriget. När det blev tuffare, då krymper vänsterns folk ihop till ingenting och man hävdar nu att man aldrig stödde kriget. Ynkligt.
Lördag 2005-11-12 / 10.49länk SOCIALDEMOKRATIN GER TERRORN SITT STÖD. Socialdemokraterna har bjudit in Hamasideologen Azzam al-Tamim till seminarium, vilket äger rum idag. Fredrik Malm och Makan Afshinnejad skriver på
DN-debatt:
Alla vi som ställer upp på demokratins värderingar måste gå i allians och bekämpa extremismen. Tyvärr gör det socialdemokratiska partiet i dag precis det motsatta.
Denne al-Tamini är en stark anhängare av självmordsattacker. Han har sagt saker som För oss muslimer, är martyrskapet inte slutet, utan början på de underbaraste av ting. Och Martyrens blod ger näring och bränsle för dem som fortsätter kampen. Målet med kampen växer sig alltid starkare ju mer som offras. Denne man har också hårt kritiserat de muslimer som tagit avstånd från islamism och terror. Situationen för muslimer i Storbritannien och i andra liberala länder skulle inte ha varit så svag om det inte vore för dem som stuckit knivar i ryggen på de islamiska grupperna.
Det här är en man som helt uppenbart vill använda våld. Han är en vår tids brunsskjorta. En upprorsmakare som vill störta demokratin i Sveige och västvärlden i kaos.
Och en sådan bjuder man in. Socialdemokratiska partiet uppträder exakt som på 1930- och 40-talen, då man kröp för Tyskland. Det här vår tids eftergiftspolitik, vår tids transittrafik. Då fraktades nazitrupper genom Sverige. Idag håller demokratins fiender tal på seminarium med regeringspartiet.
Det är tolfte dygnet av uppror i Frankrike. Kravallerna har pågått i nästan två veckor. Och Frankrike har fortfarande inte kapitulerat. Det är något av ett rekord.
Upprorsmakarna sägs vara upprörda därför att de är immigranter som blivit dåligt behandlade av fransmännen. Va? Skulle franska folket behandla utlänningar oförskämt? Det är inte möjligt. Stoppa pressarna! Och välkommen i klubben.
Tillståndet är så illa i Frankrike att de bett tyskarna komma tillbaka.
Ungefär tre veckor före upploppen förklarade en tyskfödd affärsman i New York, och som nu är framgångsrik fastighetsmäklare, varför han är här och inte där: 'I Europa kunde jag inte utveckla det jag utvecklar här. En europé i 25-årsåldern, utan pengar men med mycket ambition och idéer, kan inte förvänta sig att flytta utanför sitt eget land - flytta till, säg, centrala Frankrike, Italien eller Belgien eller någon annat EU-land - och ha några utsikter till framgång. Han skulle förbli en utböling (outsider).'
Detta är roten till problemen. I Amerika startade nybyggarna med full fart från 1607 och deras efterföljare har fortsatt i nära 400 år, med hög grad av förändring ... I Europa har varje by och stad rötter som är tusen år gamla. Och vid någon tidpunkt, kanske första världskriget, blev det oacceptabelt att röra rötterna.
... arbetskraften i Europa har blivit orörlig. För en tysk arbetare ligger grannländerna norr och söder om det egna landet lika långt borta som månen. Därför flyttar tillverkningsindustrin till Slovakien där platt skatt på 19 procent gäller såväl för anställda som företag... Utanför sagornas värld känner jag inte till något samhälle, förort eller grannskap som fungerat utan arbete. Så på ett sätt finns det inget Frankrike som dess muslimer kan assimileras in i.
Mycket tänkvärt. Henninger menar att Europa är på väg att bli ett museum, som Elvis Presleys Graceland. Frågan är när det finns politiker som vågar ta itu med de grundläggande problemen och när Europas folk inser att man måste vilja förändring för att rädda det välstånd tidigare generationer byggt upp.
Fredag 2005-11-11 / 12.31länk GISSA VEM SOM HAR LÄGRE FÖRTROENDE ÄN BUSH. I
opinionsmätning (pdf) utförd 8-9 november är 36 procent av de tillfrågade nöjda med president Bush. Vilket är lågt. Men gissa vilka som har ännu lägre förtroende hos amerikanska folket?
Oppositionen! På frågan 'Är du nöjd eller missnöjd med demokratiska partiets insats i Kongressen?' svarar ännu färre att de är nöjda: 33 procent.
Det här är en sida av verkligheten som svenska medier nogsamt undviker när man rapporterar om presidentens låga stöd i opinionen. Men i bloggen får du veta hela sanningen.
Fredag 2005-11-11 / 10.01länk JOHN MCCAIN TALAR SOM EN PRESIDENT. Framgång eller misslyckande i Irak är en avgörande fråga för vår utrikespolitik och vår nations säkerhet i åratal framöver, sa senator John McCain som är en av de mer färgstarka republikanerna och tänkbar presidentkandidat 2008. Han varnar för att följa fredsaktivister som Cindy Sheehan. Det skulle få allvarliga konsekvenser. American Enterprice skriver i
The Maverick is Back:
McCain är en högst vältalig försvarare av Irak. Och till skillnad från Bush är McCain redo för debatt. Han sa:
'De senaste opinionsmätningarna och protesterna här hemma visar att vi behöver en revitaliserad insats att vinna hemmafronten. Om vi inte kan få stöd av det amerikanska folket, har vi förlorat detta krig lika tydligt som om våra styrkor besegrats på slagfältet. Förnyade insatser på hemmaplan börjar med att förklara exakt vad som står på spel i detta krig - inte för att skrämma amerikaner utan så att de själva kan se vilka sammanhangen verkligen är.'
Och vad, enligt McCain, står på spel?
'Om vi lämnar Irak för tidigt kommer de heliga krigarna (the jihadists) att tolka tillbakadragandet som en stor seger över oss som supermakt. Usama bin Ladin och hans anhängare anser att USA är svagt, ovilligt att lida konsekvenserna av strid. De lärde sig det i Libanan på 1980-talet och i Somalia på 1990-talet och idag har de sina ögon riktade på Irak.
Och om de lyckas kommer de, enligt McCain att 'etablera ett kalifat i Irak, utvidga det heliga kriget till de sekulära länderna i Iraks närhet och drabba samman med Israel.' ...
McCains stridslystna ord har nationens huvudstad länge varit i behov av att få höra, och man kan hoppas att de motiverar andra att börja tala klartext. Demokraterna har sedan länge ägnat sig åt konspirationsteorier och retoriska finter ... Det var, trots allt, inte mer än tre år sedan Ted Kennedy [och övriga demokratiska ledare] talade om de hemska konsekvenserna av passivitet, och det var så sent som 1998 som Bill Clinton skrämde världen genom att säga 'jag försäkrar er, en dag, på något sätt, kommer Saddam att använda sina vapen'.
Denna förtäckta kritik av president Bush är befogad. Jag delar Bush-doktrinen om handling och spridande av demokrati i världen. Men man måste förklara vad man gör och skapa en klar bild av skeendet. Här kan McCain plocka upp den fallna manteln.
John McCain är en moderat republikan och ansågs länge inte ha en chans att bli nominerad eftersom den kristna högern i republikanerna skulle förhindra det. Men stämningarna i USA har förändrats efter orkanen Katrina. Inte så att man vill ha mer stat och vänster. Men amerikanska folket vill ännu tydligare än tidigare ha en tuff och erkänt handlingskraftig ledare.
Och en i handling mer erfaren person än
John McCain finns inte.
- Vi förbereder hela organisationen för en digital framtid, sa Simon Waldman, chefredaktör för digital publicering vid Guaridan, vars hemsida är den mest populära i Storbritannien bland tidningarna, före The Sun, Times och Daily Telegraph. Inom 'sex eller sju år' planerar tidningen att ägna 80 procent av sin tid åt digital verksamhet, jämfört med 20 procent idag, fortsatte Waldman vid konferensen [World Association of Newspapers].
Guardians 15 olika hemsidor, som blev lönsamma i år och finansieras nästan uteslutande med annonser, har ungefär lika många läsare i USA som i Storbritannien.
Språket är en klar fördel för brittiska tidningar. Deras webbsidor läses av hela världen, eftersom allt fler kan engelska. Den svenska situationen är ju dramatiskt annorlunda på den punkten. Men informationsteknologins andra fördelar, inte minst snabbheten, gör att också svenska tidningar måste bli bättre på nätet om de ska kunna konkurrera med nya medier. Eller så måste de åter satsa på kvalitet, på medarbetare som är kunniga, balanserade och analytiska. Inte bara slarvigt, obegåvat och reflexmässigt vänster.
Många jordanier och palestinier har stött våldet i Irak, men hotellbomberna kan tippa den arabiska opinionen mot al-Zarqawi [al-Qaidas terrorledare i Irak].
Ja, allt fler muslimer, också sunnierna i Irak, håller på att upptäcka att terrorn är utan framtid. Det är ju därför de börjat delta i den demokratiska processen, nu senast i folkomröstningen om konstitutionen. Även om våldet fortsätter i Irak, är den viktigaste indikatorn om de många människorna ändrar mentalitet och ställer upp på demokrati. Och så sker.
Torsdag 2005-11-10 / 23.34länk ATT HITTA PÅ ÄR GOD VÄNSTERJOURNALISTIK. Brit Hume är redaktionschef på Fox News och har en härligt ironisk programpunkt i form av telegramuppläsning i sitt dagliga aktualitetsprogram (som SVT:s Agenda men mycket rappare). Inslaget heter
Political Grapevine (ung: nytt från politiska djungeln - se länk i vänsterspalten). Det blir extra ironiskt eftersom det är helt korrekt återgivna uttalanden han läser upp.
Som igår:
God journalistik?
Förre nyhetsproducenten bakom den kritiserade och tillbakavisade 60 Minutes-historien om president Bush' tjänstgöring i Nationalgardet säger att hon fortfarande tror att de omtvistade dokumenten är äkta och att hon fortfarande undersöker deras ursprung. När hon säljer in sin nya bok Truth and Duty försvarar Mary Mapes sitt misslyckande med att bekräfta dokumentens äkthet och säger till ABC: 'Jag anser inte att jag utfört dålig journalistik. Jag tycker verkligen inte det'.
I boken kallar Mapes Vita huset-medarbetaren Karl Rove 'hjärnan bakom republikanernas attack på historien'. Så, vilka bevis ger hon för att backa upp sina påståenden? Mapes säger till
Washington Post: 'Jag säger inte att jag har några som helst bevis'.
Så lågt har våra vänstermedier sjunkit. Man hittar på nyheter som passar den egna politiska övertygelsen och hävdar ogenerat att det är god journalistik.
Hur länge ska dessa politiska mytomaner få hålla på och härja i mainstreammedierna?
Torsdag 2005-11-10 / 22.47länk LÅG KRONKURS, LÅG TILLTRO TILL SVERIGE? Statsminister Göran Persson är inte orolig över den senaste tidens
kronförsvagning utan har "faktiskt mer eller mindre kopplat bort kronan från den dagliga avscanningen". Det
sade han till journalister på torsdagen. Detta har fått en bloggläsare att föra följande resonemang:
Återigen försöker vi lura oss själva nu med hjälp av Göran Persson.
Svag krona = vi har blivit fattigare
Svag krona = rea på svenska tillgångar (företag)
Rea på svenska tillgångar = de köps av utländska intressen = utlandet får de framtida vinsterna.
Svag krona orsakas av att kapital lämnar landet eller stannar utomlands. Varför? Låga räntan? Javisst är det så kortsiktigt, men låg ränta borde ju också göra det attraktivt att nyinvestera och låna i Sverige. Men för att bygga en fabrik i Sverige måste man tro på Sverige långsiktigt.
Så lite oroväckande borde det väl vara att kronan sjunker även mot lågpresterare som Euroland. Eller?
Ja, att kronan sjunkter mot euron känns inget vidare. Jag är inte tillräckligt insatt för att kunna utesluta andra mekanismer i valutahandeln. Men skeendet gör ju inte att politiskt ansvariga kan låta bli att 'avscanna' händelseutvecklingen. Det är ytterligare ett tecken på hur trött socialdemokratin är på att regera.
Torsdag 2005-11-10 / 18.33länk CECILIA UDDÉN BELÖNAS FÖR VINKLAD USA-RAPPORTERING. Man kan bara hånle åt att radions Cecilia Uddén av Tidningsutgivarna tilldelats
Torgny Segerstedts Frihetspenna 2005. Ännu mer komiskt blir det när man läser motiveringen: Som utrikeskorrespondent i Mellanöstern och USA har hon engagerat och kunnigt förmedlat stora nyheter och gett oss ökad förståelse.
Det var Cecilia Uddén som under förra årets presidentval i USA
i radion sa:
Och jag tycker heller inte att svenska medier har något som helst krav på sig på opartiskhet när det gäller valet i USA. Vi har ju ingen anledning att vara opartiska och redovisa båda ståndpunkter på samma sätt som vi skulle göra i ett svenskt val.
Denna public service-censur förknippas nu med Torgny Segerstedt. Man skakar på huvudet. Men eliterna klappar om varandra. Och håller ihop mot uppstickarna: de nya medierna, bloggarna. De som verkligen står för frihet.
Torsdag 2005-11-10 / 18.14länk TA MAKTEN FRÅN MILJÖPARTIET!Ledaren i Dagens Nyhter tar upp den oproportionerliga makt som lillepluttpartiet De Gröna har över Sverige och riksdagen:
Miljöpartiet utnyttjade alltså sin vågmästarställning ... Regeringspartiet behöver de gröna mer än de gröna kan tänkas behöva Göran Perssons parti ... De gröna kostar, dyrbara järnvägsbyggen och friår. Men där finns också en kostnad som inte syns i statsbudgeten, den långsiktiga verkan av att miljöpartiet har ett informellt veto. Så är till exempel fallet med försvarspolitiken, där stödpartiernas inflytande gjort en redan djup försvarsplaneringskris ännu djupare.
De 17 gröna mandaten väger alltså tungt i svensk politik. För tungt? Det är i vart fall ett demokratiskt problem när en liten minoritet får avgöra därför att det största partiet väljer en regeringsmodell med stödpartier som får bestämma utan att ta regeringsansvaret. Det principproblemet kvarstår oberoende av flyktingärendet. Där de gröna för övrigt hade fyra andra riksdagspartier med sig.
Skälet är - paradoxalt nog - vårt proportionella valsystem. Jag har tidigare påpekat miljöpartiets odemokratiska maktställning: Dags byta valsystem.
I en demokrati där majoriteten bestämmer, ger ju den sista avgörande procentenheten, den 51:a, oproportionerlig makt. I ett valsystem som det svenska, där mandaten i riksdagen delas proportionellt, betyder det så gott som alltid att ett litet parti sitter på den 51:a procentenheten och därmed blir mäktig vågmästare. I majoritetsval i enmansvalkretsar, som i Storbritannien, hamnar denna 51:a procentenhet hos det största partiet. Detta eftersom enmansvalkretsar så gott som alltid betyder att det största partiet (eller blocket) gynnas.
Vilket är mest proportionellt och demokratiskt: att partiet med flest röster får lite extra makt eller att partiet med minst röster får extra makt?
Jag anser att vårt "proportionella valstystem" är grovt oproportionerligt. Jag vill se
enmansvalkretsar och slippa miljöpartiets miljardrullning till bisarra förslag.
Torsdag 2005-11-10 / 17.17länk PEKUL LÄMNAR FÖRORTEN, TRÖTT PÅ VÅLDET. Socialdemokratiske riksdagsledamoten Nalin Pekgul, som tillhör den socialdemokratiska eliten, flyttar nu från förorten Tensta,
rapporterar radions ekoredaktion. Skälet är att hon inte vill att barnen ska växa upp med allt våld som härjar fritt ute i svenska förorter.
Tydligare bekräftelse på socialdemokratins bankrutt och välfärdsstatens misslyckande är väl svår att hitta.
Torsdag 2005-11-10 / 10.41länk KALIFORNIEN - SOM ETT BORTSKÄMT BARN. Michael Ramirez gör den bästa valanalysen i sin
satirteckning i Los Angeles Times om de avvisade folkomröstningarna i Kalifornien, som bland annat föreslog utgiftstak och mindre politikerkontroll.
Torsdag 2005-11-10 / 10.12länk AMERIKANSKT MELLANÅRSVAL INGEN DEMOKRATISK SEGER. I hårdvinklade artiklar talar Svenska Dagbladet om
Lokalval bakslag för Bush och Dagens Nyheter om Tecken på republikanernas problem. Hur ser då verkligheten ut? Den icke politiskt tillrättalagda? Ja, låt oss jämföra de tre viktiga valen i detta mellanårsval med förra valresultatet för fyra år sedan:
Som synes: ska man tala om framgång så är det ju republikanerna som vunnit större andelar av väljarna än för fyra år sedan. Och för fyra år sedan låg George W Bush' popularitetssiffror på 80 procent två månader efter 11 september 2001, idag är ju hans siffror lägre. Ändå gör demokraterna inga framryckningar i dessa val. Det är en stor besvikelse för demokraterna.
Torsdag 2005-11-10 / 0.28länk SVENNING OM UPPLOPP: 'VÄNSTERN HAR INGET SVAR'. Liberale författaren Johan Norberg debatterade i eftermiddags franska oroligheterna med Aftonbladets Olle Svenning i radions Studio Ett. Norberg argumenterade för att segregationen bara kunde brytas med liberalare arbetsmarknader, en ståndpunkt denna blogg delar. Allt medan Svenning sa sig "aldrig varit så pessimistisk som nu" om Frankrike. Och tillade ärligt nog:
- Jag ska utan vidare ge Johan Norberg rätt på en punkt. Vänstern har ett svar när det gäller att hålla kvar folk i jobbet, att skapa hyggliga villkor för dem som finns inom arbetslivet. Men en stor svårighet ligger i att folk ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Det finns begränsningar, det finns utestängningseffekter, som drabbar invandrarungdomarna väldigt hårt...
Har vänstern ett svar på hur jobben ska kunna bli fler?
- Vänstern har inget svar på det, det kan man absolut inte säga.
Är inte det ett jätteproblem?
- Jovisst.
Tydligare än så kan det väl inte demonstreras: socialdemokraterna är utbrända. Och behöver vila från regeringsmakten.
Onsdag 2005-11-09 / 21.08länk SNICKAREN SOM NÄRA NOG SPRÄNGDE FÜRERN. I dag, den 9 november, genomfördes kristallnatten 1938. Och den 9 november 1923 genomförde Adolf Hitler sitt misslyckade kuppförsök i München. Om detta finns mycket skrivet. Därför kan det vara värt att uppmärksamma en ensamvarg, en stark individualist, som i handling försökte göra något åt utvecklingen: snickaren Johann Georg Elser från en by i Sydtyska alperna. Han uppmärksammas i Der Spiegel: En sann tysk hjälte.
Fürern firade kuppförsöket med att hålla tal i ölhallen Bürgerbräukeller i München varje år den 8 november. Men 1939 är vädret för dåligt för att flyga från Berlin, så Hitler tar tåget. Det innebar att tidsschemat ändrades. Han lämnar ölhallen kl 21.07 för återresa till Berlin. Klockan 21.20 detonerar en kraftig bomb som får taket att rasa in vid podiet, just där Hitler 13 minuter tidigare avslutat sitt tal.
Der Spiegel spekulerar vad som hänt om Hitler dödats. Hade invasionen av Polen avbrutits? Hade upptrappningen av andra världskriget, som just börjat, avbrutits? Det är svårt att tänka sig att koncentrationslägren blivit till utan Hitler, skriver man.
Mordförsöket av Johann Georg Elser hade alltså kunnat få betydligt större effekter för världshistorien än det mer kände försöket av överste Claus von Stauffenberg 20 juli 1944, då andra världskriget redan gjort det mesta av sin skada. Ändå är Elser närmast okänd. Elser tillhörde inget etablissemang och han genomförde sitt försök utan medhjälpare. Han var djupt troende protestant, men röstade på kommunisterna. Samtidigt var hans ideologiska drivkraft frihet och individualism.
När han erkände dådet framgår av förhörsprotokollen varför han ogillade naziregimen: Arbetarna kan inte längre byta jobb när de så önskar. Och på grund av Hitler Jugend kan de inte längre uppfostra sina egna barn, och de är inte heller fria att be som de önskar. Elder krävde rörelsefrihet, religionsfrihet och yttrandefrihet, alla de fundamentala rättigheter som efter kriget skulle skrivas in i Tysklands konstitution.
Elder fördes till Berlin och torterades svårt av Gestapo. Heinrich Himmler trodde inte att en simpel snickare hade förmågan att genomföra ett sådant attentat. Men de fanns inga andra. Av den enkla anledningen att få i Tyskland vid denna tidpunkt ville ta livet av Hitler - han hade enat Tyskland, fått slut på depressionen och arbetslösheten. Även kommunisterna skulle avrått Elder från att genomföra dådet: Hitler hade ju just träffat en pakt med Stalin. Nationalsocialister och kommunister var vänner.
Johann Georg Elder fördes till koncentrationslägret Dachau där han mördades i april 1945. Efter kriget glömdes han bort (medvetet, därför han var en smärtsam påminnelse för efterkrigstyskar om att det gick att göra motstånd, enligt avhandlingen
On the Re-Construction of an Event). Han tillhörde ingen gruppering som vårdade hans minne. Först i modern tid får han den uppmärksamhet han förtjänar.
Onsdag 2005-11-09 / 12.20länk ÅKE GREEN I HÖGSTA DOMSTOLEN. När riksåklagaren nu förhör pastor Åke Green (direktsänt i SVT) om hans predikan om homosexualitet, för vilken han i tingsrätten dömdes till en månads fängelse, framgår att nyckeln är hur man definierar 'homosexuella'. Åke Green är fokuserad på utlevnaden av homosexuella handlingar. Det är dessa som är synd, så som han ser det. Och varje människa kan och bör därför avstå från sådana handlingar. Riksåklagaren frågar om inte den homosexuelle som lever i celibat är homosexuell. Green svarar att den personen inte är homosexuell.
Green ser alltså inte homosexualitet som en identitet. Det är de syndiga handlingarna han varnar för. Och han talar som kristen om nåden och guds frid. Han vill inte förnedra enskilda människor, utan övertyga dem om att sluta synda. Han vill visa barmhärtighet och ser sin predikan som råd. När man säger sanningen kan det göra ont, jag kan förstå att man kan känna sig illa berörd, säger Green.
Moralisk debatt är intressant och viktig, och Åke Green har här ett filosofiskt resonemang. Men jag har svårt att fastna i bokstavstolkningar av enskilda skrifter, som om bibeln vore ett facit. Det blir väldigt platt. Ur ett aristoteliskt perspektiv fattas minst en dimenssion hos Green: motivet för de homosexuella handlingarna. Om de bygger på ömsesidig kärlek och respekt kan jag inte se varför de skulle vara fråga om synd.
Åke Green är förankrad i sina resonemang och framstår som en djupt troende person. Han tror på det han sagt i predikan och förklarar vad han menar. Jag delar som sagt inte denna bokstavstolkning av bibeln, men en sak är klar: att döma Åke Green för hets mot folkgrupp vore fel.
Onsdag 2005-11-09 / 11.20länk FRANSMÄNNEN FÖR TUFFA TAG. Även om svenska medier, återigen, lyfter fram kritik mot polisen från våldsverkarna, visar opinionsmätningar att
73 procent av franska folket stöder regeringens beslut att tillåta utegångsförbud. Bara 1 procent sympatiserar med upploppen.
Onsdag 2005-11-09 / 8.37länk NEW YORK RÖSTAR HÖGER. I detta uppochnedvända val röstar New York mest höger i hela USA och
återväljer, med stor marginal, republikanske borgmästaren Mike Bloomberg. Det är fjärde mandatperioden i rad som New Yorks borgmästare, ett av landets mest kända politiska uppdrag, är republikan.
Onsdag 2005-11-09 / 8.27länk ARNOLD TOG STRIDEN, MEN FÖRLORADE. Under sina nära två år som guvernör i Kalifornien har Arnold Schwarzenegger vänt trenden, från fritt fall i ekonomin med allt färre arbetstillfällen och kraftigt stigande budgetunderskott, till halverat budgetunderskott och nyetableringar av företag och en ny optimism.
Men han hade alla mäktiga emot sig i denna delstat där demokratiska partiet dominerar och där fackföreningarna är ovanligt starka. Arnold gick därför till folket i folkomröstningar. Men smutskastningen har varit hård från alla de makthavare som känner hela sin framtid hotad av hans förnyelse. Förslag 76 om
utgiftstak har avvisats. Och den allra viktigaste reformen, att låta domarpanel avgöra valkretsindelningen så att inte politiker väljer väljare, ser också ut att röstas ner.
Kalifornien var inte redo för förändring. Riskerar man nu att falla tillbaka i recession och ekonomisk nedåtgående spiral? Svar: ja. Det var guvernören som skapade ny energi i ett vänsterlandskap. Men den energin har de nu tagit död på.
Tisdag 2005-11-08 / 23.21länk SÅRAD FRANSK STOLTHET. En minister anklagar medierna för att å USA:s vägnar (!!!) hämnas på Frankrike för Irakkriget,
rapporterar CNN. En borgmästare i östra Paris klagar irriterat: Igår fanns japansk och turkisk television i stadshuset och talade om för mig vad som borde göras. Det sårar mig. Le Figaro skriver surt: Amerikanska tidningar tvekar inte om att jämföra Paris med Bagdad eller Seine Saint Denis med Gaza och kallar krisen en social katastrof i likhet med orkanen Katrina. (Jag måste erkänna att jag inte sett någon göra dessa paralleller, även om det finns amerikaner som känner viss skadeglädje efter all skit USA fått ta från Frankrike.)
Eftersom Frankrike alltid intar en anti-amerikansk hållning, är man van vid att internationella massmedier är snälla och inställsamma, inte att de ställer kritiska frågor eller rapporterar om ett land i kaos. Självklart är upploppen i Frankrike en tragedi, men om något gott ska komma ur det här är det kanske ett mindre högfärdigt Frankrike - vilket vore bra för västvärlden.
I kväll sändes äntligen sista avsnittet av SVTs, på skattepengar finansierade, dramaserie
Kommissionen. I tolv episoder har svenska folket kunnat ta del av det scenario där Sverige attackeras av terrorister och dess kölvatten av byråkrati - man tillsätter en kommission.
Förvisso är det en självklarhet att man granskar den politiska processen under sådana omständigheter, genom att exempelvis tillsätta en sådan, men är det ändå inte lite talande för klimatet i detta land? Sveriges politiska centrum sprängs i bitar och byråkrati förväntas vara den stora efterfrågan hos SVTs tittare.
Jag tycker det är illa som det är i Sverige med våra över 500 myndigheter och barriärer av blanketter. Kan inte våra skattepengar användas till någonting bättre för en gångs skull?
Delar samhällskritiken i mejlet, men tycker att Kommissionen faktiskt innehållit ett element av detta. Inte minst i dagens avslutande avsnitt när statsministern och andra politiker, genom svek och finter, skickar Svarte Petter vidare så att någon annan ska stå där som ansvarig. Tyvärr är det just så det går till. Stor energi ägnas åt att slippa ansvar. Just det Bosse Ringholm sa om polisen - att ingen göra något eftersom man då slipper kritik för att ha gjort fel - gäller hela den politikstyrda offentliga sektorn. Hålla ryggen fri är enda arbetsuppgiften för väldigt, väldigt många.
Sedan är vi ju bortskämda med amerikansk nivå på dramatik och tempo, och det klarar inte svenska produktioner. Men nog har Kommissionen varit smartare än Beck-filmerna.
Tisdag 2005-11-08 / 19.20länk STURE ESKILSSON TONAR NER SIN ROLL. Det var svårt att fråga ut Sture Eskilsson i
Korseld i SVT24. Han är lågmäld och vill inte ta åt sig äran. I förordet, som jag bara snabbt hann skumma, skriver han att han inte tänkt ge ut några memoarer. De ges ut av antingen offentliga personer eller av sådana som vill framhäva sig själva, och jag har, skriver Eskilsson, inte tillhört den förra gruppen och vill inte tillhöra den senare. Men han har kommit fram till att händelserna han varit med om behöver dokumenteras för nya generationer. Det tror jag vi är många som är tacksamma för.
Jag frågar om det inte var kontroversiellt i SAF - som fram till 1970-talets början präglats av Saltsjöbadsanda och samförstånd - att starta ideologisk opinionsbildning och ta konfrontationen med en vänster som allt hårdare predikade planhushållning? Eskilsson svarar att företagen visserligen var yrvakna över den hårda vänstervinden, men att det inte var han utan SAF:s styrelse som kom med förslaget att satsa på frihetlig och marknadsliberal opinionsbildning.
På frågan varför man inom näringslivet inte nu prioriterar oppinionsbildning svarar Eskilsson att företagen blivit internationella och de svenska förhållandena inte längre är av så central betydelse.
Vilken politisk fråga anser Eskilsson vara särskilt viktig för en ny borgerlig regering? Sverige lider av en för stor och illa skött offentlig sektor. Det gäller att frigöra den, svarar Eskilsson och nämner sjukvården. Hundar får bättre vård än människor idag. När en hund får höftledsproblem kommer den till operation på studs. Och denna vård kan ägarna betala eftersom man tagit försäkring. Men för människor går det icke att taga sig en försäkring. Jag tycker det är ett helt bisarrt system. (se mer
här)
Det ser ut som om realpolitikerna har vunnit dagen i fråga om Darfur. Eller, för att formulera det annorlunda, det ser ut som om den etniska rensningen i provinsen väl utnyttjat tiden, då 'förhandlingarna' och 'medlingen' pågått, för att slutföra sin självpåtagna uppgift. Som min vän Johann Hari skrev i Independent: 'Till slut en god nyhet från Darfur: folkmordet i västra Sudan är nästan över. Problemet är bara att det slutar enbart därför att det inte finns fler svarta kvar att rensa ut och mörda'.
Jämför de påstådda brott mot folkrätten som president Bush skulle ha begått i Irak med Europas brott mot mänskligheten. Genom att alltid hävda att militärt insats 'är sista utvägen' och att man måste förhandla lite till, en gång till, har man medvetet suttit still vid förhandlingsbordet medan hundratusentals människor massmördats.
Skillanden mellan Bush/Blair och Chirac/Schröder/Persson är att de förstnämnda har räddat miljontals människor från blodigt förtryck, medan de senare blundat medan massmord utförts framför deras ögon.
Tisdag 2005-11-08 / 12.54länk IDAG ÄR VALDAG I USA. Det ser ut att bli ett tradionsenligt mellanval i USA idag. Eftersom det sitter en omvald president i Vita huset, förlorar hans parti flertalet av dagens val. Opinionsmätningarna pekar på att demokratiska partiet behåller guvernörsposten i
New Jersey, och vinner guvernörsposten i
Virginia. Det ser inte heller ljust ut i folkomröstningarna i Kalifornien, där demokraternas nej-linje till bl a utgiftstak ser ut att segra.
Mot trender och traditioner går vanligtvis vänsterinriktade
New York-bor som med stor majoritet väljer om sin republikanske borgmästare: Mike Bloomberg.
I ljuset av det är det lite svårt att hävda att den franska modellen orsakar kravallerna. Däremot kan man säga att den inte har någon framgång vad gäller att förhindra kravaller. Att social ingenjörskonst, sociala tryggheter, och högskattemodeller som är till för att förhindra den här typen av "orättvisor" och oroligheter inte fungerar.
Den slutsatsen är revolutionerande nog. I stor utsträckning motiveras trygghetssystemen med sin förmåga att minska klyftorna och därmed även oroligheterna i samhället. På det sättet kan man få det att framstå som att även de som förlorar på högskattesamhället får igen det i form av färre brända bilar. Kan man ta kål på det argumentet har man nått långt nog - det finns ingen anledning att dra tveksamma slutsatser som öppnar en för angrepp.
Kloka och balanserade synpunkter. Jag tar i ibland, målar med breda penslar, men mejlet här visar att man också kan bli tydlig med finlir av hög klass. (Ännu mer på temat
fransk ekonomi finns i National Review)
Tisdag 2005-11-08 / 9.09länk BORTFÖRKLARINGAR I SVERIGE. SVT:s Rapport låter en viss Nur Tutal, som bott i Frankrike, framföra det svenska politiska etablissemangets typiska förklaring: De franska upploppen är inte förövarnas fel, det är någon annans. Upprorsmakarna blev provocerade av inrikesministern som tog avstånd från våldet! Det är hans fel! Alltid dessa bortförklaringar. Alltid detta erbarmerligt och moraliskt förkastliga i att skylla ifrån sig och lägga skulden på någon andra än dem som utför handlingarna. Gud vad trött jag är på dessa vänstermänniskor som ingenting begriper och som alltid försvarar meningslöst våld, vandalisering och upplopp.
Särskilt talande är att andelen immigranter som startar företag har ökat snabbare än bland amerikafödda amerikaner. Ironiskt nog tillhör muslimska immigranter den grupp som ligger allra högst i etniskt entreprenörskap i USA, tillsammans med ryssar, indier, israeler och koreaner.
Kanske är det allra tydligaste tecknet på immigranternas sociala rörelse uppåt i [det amerikanska] samhället det faktum att majoriteten har förenat sig med den vita medelklassen i villaförorterna - ett geografiskt val som symboliserar social och ekonomisk framgång. Dessa nykomlingar och deras företag har skapat en mäktig närvaro i dessa områden som nu tillhör de med störst mångfald i nationen.
Nyckelordet här är 'företag'. Det har i alla tider varit så att immigranter har svårigheter i en ny kultur med nytt språk och nya livsmönster. (Också de miljoner svenskar som emigrerade till USA för hundra år sedan började längst ner på den sociala skalan.) I alla tider har immigranter haft svårare att ta sig in på etablerade arbetsplatser, och därför alltid varit överrepresenterade bland småföretagare. När man inte socialt kan slå sig in i etablerade strukturer kan man nå framgång genom att starta sin egen verksamhet och genom hårt arbete nå framgång.
Förutsättningen är dock att samhället är fritt och fri företagsamhet är något som respekteras. Så sker i USA men inte i dagens Europa. Företagandet betraktas som något misstänkt, något skumt, något fult, något som ska kontrolleras och regleras. Därmed blir det svårare att vara företagare än anställd. Och därmed stryper man den väg som genom hela historien har varit den som immigranter kunnat använda för att skapa sig framgång.
Så enkelt är det. Socialistisk regleringsiver håller Europas immigranter i arbetslöshet och stänger alla vägar ur den.
Tisdag 2005-11-08 / 8.05länk INTERNET: EU STÖDER DIKTATURERS KONTROLL. I Wall Street Journal skriver senator Norm Coleman
Beware a 'Digital Munich'. FN-mötet i Tunisien om informationssamhället kan bli ett digitalt München, alltså att Europa åter viker ner sig och kryper för diktaturer:
Lågvattenmärket under FN-mötet var när Europeiska unionen skamfullt gav sitt stöd för en plan framlagd av Kina, Iran Saudiarabien och Kuba om att bryta USA:s roll som yttersta regelövervakare av internet, gå förbi privata företag och ideella organisationer i syfte att ge befälet över internets operativa framtid till en FN-grupp. EU:s deklaration var en 'politisk kupp', skrev Londonbaserade tidningen
Guardian och förutsåg att när väl världens regeringar beslutat ge sig själva kontrollen över internet skulle USA inte kunna göra mycket annat än att lyda.
Jag håller inte med. Sådan lydnad skulle vara en kapitulation. Vi kan inte låta Tunis-mötet bli ett digitalt München.
Varför hamnar EU alltid på fel sida i viktiga principiella frågor? Varför?
Måndag 2005-11-07 / 22.50länk DAILY TELEGRAPH: BRUTET KONTRAKT. I ledaren
Broken contract menar Daily Telegraph att välfärdsstaterna som tagit emot miljontals immigranter inte hållit sin del av kontraktet, att erbjuda dem en framtid genom arbete.
Men bortom de uppenbara behoven av att få slut på upploppen måste staten avreglera sin rigida arbetsmarknadslagstiftning som gör det svårt att avskeda - och därför riskabelt att anställa - personal. Arbetslösheten är hög i Frankrike som helhet och bland immigranterna ungefär dubbelt så hög som genomsnittet.
Regeringen borde också tänka om i den bostadspolitik som lett till gettoisering med en demografisk profil som liknar trejde världens och som skapar ett moralnedbrytande beroende av välfärdsstatens bidrag. Dessa omständigheter är gynnsamma för kriminalitet.
Separationen mellan kyrka och stat, en helig hörnpelare i franskt statskick, har blivit en illusion. Heligt krig (Jihad) må inte vara det som inspirerar upprorsmakarna, men islam är onekligen en oseparerbar komponent i deras självbild. Islam stärker deras känsla av solidaritet och legitimitet, och skapar en omisskännelig gräns mellan dem och de andra, 'fransoserna'.
Plötsligt framträder 'storebröder' - gudfruktigt skäggiga män från moskéerna som bär långa traditionella skrudar - och uppmanar till ordning i allahs namn. När tusentals röster ropar 'Allah Akbar' från fönstren i höghusen, ryser TV-tittarna i sina till synes trygga vardagsrum.
Lika välkomna som dessa självutnämnda fredsmäklare är, lika oroade är myndigheterna som undrar om de upptäckt något som liknar en muslimsk ordningsmakt - kanske till och med början till en islamistisk milis. 'Logiken bakom dessa oroligheter', säger ett polisbefäl, 'är separation'. Om han har rätt är det ett mardrömsscenario för hela kvarter och stadsdelar som separerar sig från staten och i realiteten deklarerar sin självständighet, skapar zoner där deras egna lagar gäller, områden där franska myndigheter inte längre har tillträde utan att bli behandlade som fientliga inkräktare.
Var det inte samma tendens vi såg i Ronna tidigare i höstas? När polisen kom för att reda ut ett bråk där unga tjejer trakasserats och blivit kallade horor, sågs polisen som inkräktare i ett området där de inte anses ha tillträde. Bråket trappades upp och slutade med automateld in i polishuset i Södertälje.
Måndag 2005-11-07 / 16.33länk STURE ESKILSSON I KORSELD. Den legendariske informationsdirektör på SAF, Sture Eskilsson, medverkar i morgon i
Korseld i SVT24, med anledning av att hans memoarer kommer ut på fredag (se mer
här). Han ska frågas ut av mig och Jonas Morian, socialdemokratiska pressföreningen.
Måndag 2005-11-07 / 16.15länk HÖGSTA DOMSTOLEN OM ÅKE GREEN I TV. SVT24 sänder direkt från Högsta domstolen på onsdag (endast ljud). Då hålls den uppmärksammade rättegången mot pingstpastor Åke Green. Kalmar tingsrätt dömde honom till en månads fängelse för hets mot folkgrupp efter en predikan om homosexualitet. Göta hovrätt friade honom. Och nu tar alltså HD upp fallet.
Det väckte internationell uppmärksamhet när Green dömdes till fängelse för sin predikan 2003. När han friades i hovrätten skrevs här i bloggen
yttrandefriheten vann, vilket den också bör göra i Högsta domstolen. Håller med ledaren
Från predikstolen till Högsta domstolen i DN idag som drar slutsatsen: Dumheter av det slag pastor Green kläckt ur sig bekämpas bäst i en offentlig debatt. Inte i domstolarna.
Måndag 2005-11-07 / 14.37länk USA EXPORTERAR DEMOKRATI, EUROPA IMPORTERAR BARBARISM. Är det inte tragikomiskt? USA sprider demokratins ljus till platser där totalitärt mörker råder. Allt medan Europa importerar Mellanösterns barbarism och våldstendenser. Om Europa inte vaknar ur sin sinnessjuka vänsternojan kan kontinenten snart inte skiljas ut från Mellanöstern, med ständiga upplopp, bilbomber och blod som flyter på gatorna.
Måndag 2005-11-07 / 14.24länk FRANKRIKE: NU SLÅS FOLK IHJÄL. Under elfte natten av upplopp har våldet trappats upp än mer. Nu har våldsamheterna krävt sitt första dödsoffer,
rapporterarSky News. En 61 årig man blev så brutalt misshandlad att han dog. Hans fru säger: Jag vill se dem straffade.
Måndag 2005-11-07 / 14.00länk HÅRD KAMP OM SCHWARZENEGGERS FOLKOMRÖSTNINGAR. När Kaliforniens delstatsförsamling, som domineras av vänsterdemokrater, gick emot guvernörens förslag, gick Arnold Schwarzenegger till folket. I morgon röstar delstaten med 35 miljoner invånare om fyra förslag som guvernören lagt fram (plus några till, på initiativ av andra). Och
striden är stenhård in i det sista. Schwarzenegger har inte bara hela det politiska etablissemanget emot sig, utan också alla särintressen som drivit delstaten till ekonomisk ruin.
Det handlar om skolstyrelsernas möjlighet att sparka dåliga lärare, vilket guvernören vill i förslag 74. Och förslag 75 handlar om att förhindra fackföreningar från att satsa medlemmarnas avgifter i partipolitiska kampanjer. Förslag 76 är en riktig tungviktare: guvernören vill införa utgiftsstak i delstatens budget. Rent revolutionerande är förslag 77, där guvernören vill låta en panel av domare avgöra valkretsarnas indelning, och ta denna makt ifrån politikerna som använt den för att skapa säkra valkretsar åt sitt parti. I förra valet bytte inte en enda av över 150 valkretsar partifärg. Schwarzenegger vill göra valkretsarna mindre förutsägbara och naturliga utifrån väljarnas perspektiv.
Eftersom smutskastningen mot guvernören varit omfattande är det inte säkert att han får igenom något av förslagen. Senaste
opinionsmätningen visar att det är väldigt jämt mellan ja och nej: lärarförslaget 49% ja - 50% nej, fackbidragsförslaget 50-49, utgiftstaget 49-49 och valkretsförslaget 44-53.
Men å andra sidan har det svängt väldigt mycket fram och tillbaka i opinionsmätningarn under hösten, så det finns alla möjligheter för Arnold att ta hem segern. Och om han inte gör det är delstaten mycket illa ute. Då förlorar Schwarzenegger sin främsta tillgång, hans folkliga stöd. Och då har särintressena vunnit. Kalifornien faller tillbaka i kris.
Måndag 2005-11-07 / 10.23länk TUFF SÄKERHETSPOLITIK VÄGEN FÖR VÄNSTERN. Jag har inget emot att politiska vänstern i USA och Storbritannien förvandlas till flummiga fredsrörelser. Så som Oliver Kamm skriver i Times-kolumnen
Time for the Left to be brave again, är flummigheten i säkerhetspolitiska frågor deras säkraste väg att förlora makten, eller som i USA aldrig ens komma i närheten av makten.
Men de som skriver kolumner med önskan om att vänstern vore klokare i militära frågor är ofta intressanta, för det är personer som ser verkligheten som den är, de förfaller varken till floskler eller pinsamt dagdrömmeri. Britten Oliver Kamm hänvisar till en artikel av amerikanen Peter Beinart (se bloggen:
En vänsterns hök) och gör en brittisk parallell:
Attlees regering [som efterträdde Churchills 1945] stödde Truman-doktrinen ... vilket är och förblir det viktigaste ställningstagandet i Labourpartiets historia. Clement Attlee och utrikesminister Ernest Bevin förstod att det totalitära hotet skulle existera oavsett vilken policy den nya vänsterregeringen intog. Sådan var sovjetkommunismens natur och labour allierade sig med USA. Partiet uteslöt också en grupp parlamentariker som uttryckligen försvarade Sovjetunionens expansionism.
Det är klokt att ta upp dessa aspekter i Storbritannien nu. Varför då, Tony Blair har ju helt klart förstått allt detta? Jo, men Blair kommer att sluta inom några år och risken är uppenbar att labour efter honom kommer att sjunka ner i samma fredsflummeri som vänstern i övriga Europa. Tony Blair har fått utstå enorm kritik från sina egna, en kritik som säkert förskräcker. Blairs efterträdare kommer inte att vilja utstå samma kritik. Labour kommer förmodligen att göra en skarp vänstersväng. Och förlora valet till Tory.
Måndag 2005-11-07 / 9.50länk SMUTSIGT SPEL I WASHINGTON. Vänstern i USA - och därmed amerikansk media, och därför svenska utrikesreportrar - är desperat över det faktum att George W Bush blev omvald för ett år sedan. Vänstern har under detta år inte kommit med några konstruktiva politiska förslag, utan ägnar all tid och all energi på att kritisera presidenten och leta sätt att komma åt honom. De har varit i extas de senaste veckorna eftersom de trodde att Karl Rove, presidentens närmaste medarbetare i Vita huset, skulle åtalas för en läcka om en Bush-kritisk CIA-tjänsteman.
När det istället blev en okänd medarbetare föll de ännu djupare ner i bitterhet. De har trappat upp de verbala attackerna på presidenten och kräver nya utredningar, nya granskningar, av underrättelsematerialet som sa att det fanns massförstörelsevapen i Irak. Syftet är att försöka få Bush inför riksrätt. Han ska ha ljugit för att få Amerika i krig.
Men som exemelvis Jack Kelly påpekar i Pittsburgh Post-Gazette,
About that Iraq 'deception', var misstankarna om massförstörelsevapen inget Bush hittat på:
Presidenten annonserade i TV-tal: 'Tidigare idag beordrade jag Amerikanska militära trupper att slå till mot militära mål i Irak. Deras uppdrag är att attackera Iraks kemiska, biologiska och kärnvapenprogram och landets militära kapacitet att hota sina grannar'.
'Det finns odiskutabla bevis på att Saddam Hussein aggressivt arbetar för att utveckla kärnvapen och troligen kommer att ha kärnvapen inom de närmaste fem åren', sa vice ordföranden i underrättelseutskott inför senaten.
Det är bara det att presidenten var Bill Clinton (16 december 1998) och senatorn var demokraten Jay Rockefeller (10 oktober 2002).
Rockefeller är nu en av de hycklande demokrater som anklagar president Bush för att ha överdrivit hoten om Saddams massförstörelsevapen.
Svenska reportrar tror att dessa attacker skadar Bush. Men det finns bara en förlorare, en stor gigantisk förlorare i detta meningslöst spel: Demokratiska partiet självt. De står inte för ett alternativ till republikanerna, de står bara för desperat och bitter smutskastning. Varför skulle amerikanska folket vilja välja dem?