Söndag 2005-10-23 / 21.48länk NU STYR TVILLINGARNA KACZYNSKI POLEN. I dag avgjordes presidentvalet i Polen och Lech Kaczynski
utropas till segrare. Han är enäggstvilling med Jaroslaw Kaczynski som är partiledare och förra månaden vann parlamentsvalet. Även om Jaroslaw avstått från att bli premiärminister är det ingen tvekan om att tvillingbröderna nu kan styra Polen.
De båda var aktivister i frihetsrörelsen Solidaritet när den tog upp kampen mot Sovjetockupationen av Polen. Men de blev kända för folket redan som barnskådespelare. De leder det konservativa partiet Lag och Rättvisa och deras främsta vallöfte är att rensa upp i korruptionen. Lech Kaczynski drev som presidentkandidat en mer aggressiv valkampanj mot Ryssland och Tyskland än motkandidaten Donald Tusk, också han med bakgrund i Solidaritet men som nu företräder det marknadsliberala partiet Medborgerlig plattform.
Söndag 2005-10-23 / 19.14länk FÖRVALSANALYS (IV): KVINNORNA LÄMNAR VÄNSTERN I USA. Valstrategerna William Galston och Elaine Kamarck gör många intressanta analyser även om de är vänster och vill hjälpa det demokratiska partiet tillbaka till valsegrar (förvalsanalys:
del 1,
del 2 och
del 3). En anmärkningsvärd slutsats lyder:
Gifta kvinnors partibyte från demokraterna till republikanerna är en av de allra viktigaste nyheterna i modern amerikansk politik ... Gifta kvinnor och gifta män med hemmavarande barn är de största avhopparna från demokratiska partiet ... I presidentvalet 1992 röstade färre än 40 procent av de gifta kvinnorna på republikanerna. 1996 hade stödet ökat till över 40 procent, till 2000 var det nära 50 procent och 2004 röstade en majoritet av gifta kvinnor republikanskt, nära 55 procent.
Den här förskjutningen i amerikansk politik har inte uppmärksammats så tydligt tidigare, även om det alltså inte är ett nytt fenomen, utan en trend som pågått i nästan tre årtionden. Galston och Kamarck påpekar att amerikanska väljare förr såg demokraterna som det ledande partiet i frågor om att värdesätta familjen. På 1970-talet var det 30 procentenheter fler som såg demokraterna som familjernas vän framför republikanerna. Det övertaget minskade till 10 procentenheter på 1980-talet och en mätning för CBS/New York Times i november 1999 visar hur republikanerna tagit över: då föredrog det amerikanska folket republikanerna i familjepolitiken med hela 19 procentenheters övertag.
Så man kan lugnt säga att kvinnorna är det hemliga vapnet för amerikanska högern och George W Bush. Men hur kan det komma sig? Demokraterna är ju för mer bidrag till barnfamiljer och större välfärdsstat som sägs gynna barn och äldre. Men det finns fler aspekter för kvinnor och barnfamiljer att tänka på än pengar. Det är här de moraliska värderingarna kommer in i bilden. Många på vänsterkanten ansåg ju att Bush vann på grund av en moraliserande höger som vill införa religion i politiken och som avskyr homosexuella och kvinnor som gör abort. Men sanningen är att de moraliska värderingar som det amerikanska folket gillar är ärlighet, karaktär och rakryggad hållning.
Det märks inte minst i en annan grupp som gått från att vara demokratisk till att bli republikansk: katolikerna i USA. När de svarar på öppna frågor i enkäter om vad de avser med moral svarar de inte att de är emot homosexualitet och aborter. Nej, flertalet lyfter fram personlig integritet, familjesolidaritet - och tolerans. Det är demokraterna som uppfattas som dogmatiska och fientligt inställda till familjer.
Kan denna utveckling uppnås i Sverige, går något av detta att överföra till svenska förhållanden? Ja. Om det återkommer vi till i kommande blogginlägg.
Söndag 2005-10-23 / 13.33länk FÖRVALSANALYS (III): TRE STÖRSTA VALFRÅGORNA. Galston och Kamarck pekar ut vilka tre politiska områden som dominerar i amerikansk politik och är avgörande i valrörelserna: nationell säkerhet (utrikespolitik, försvar), ekonomi (skatter, sociala reformer) och moraliska värderingar.
De menar att Bill Clinton stärkte demokratiska partiets trovärdighet i ekonomiska frågor. Han höll hårt på budgetdisciplin och reformerade välfärdssystemen. Däremot är demokraterna i bakvattnet när det gäller säkerhetspolitiken där amerikaner vill se tuffa tag. I det kulturella krig som pågår i USA om moraliska värderingar har demokratiska partiet flyttat sig så långt ut på vänsterkanten att man tappar väljare.
Om man på samma sätt vill peka ut vilka frågor som utgör The Big Three i Sverige, vilka blir det då?
Jag tror att det egentligen bara finns en enda stor politisk samhällsfråga i Sverige: trygghet. Det parti, det block som gör det mest troligt att de står för trygghet vinner. Så enkelt är det. Vi svenskar är trygghetsnarkomaner. Vi avskyr risker, osäkerhet och förändring. Vi vill vara trygga. Allt ska vara som det är. Om ett parti kunde lova att frysa samhället i nuvarande form och låta allt vara som det är i evighet, är jag övertygad om att det skulle vinna en jordskredsseger.
Jag ska visa att det inte bara är av nackdel i kommande kommentarer.
Men först vill jag komplicera bilden lite genom att dela upp trygghetsfrågan i tre beståndsdelar:
- Trygghet i välfärdsstaten (bidragen)
- Trygghet på gator och torg (rättssamhället)
- Trygghet i familjen (nya människor? feminism)
Av gammal tradition - det finns inget land som har en så nihilistisk politik som Sverige - får politiker bara tala om siffror om de vill framstå som seriösa. De ska inte tala värderingar eller känslor, bara siffror. Därför ser vi en absurd debatt just nu om hur många procent sjukförsäkring och a-kassa ska ligga på: 65 procent? 78 procent? 80 procent?
Ska de borgerliga vinna måste de ta sig ur den här siffernojan. Socialdemokraterna kommer att anklaga de borgerliga för att försämra, skära ner och hota välfärden vad de borgerliga än föreslår. Det handlar inte om vilken procentsiffra man nämner. De borgerliga måste svara genom att visa varför deras förslag ger större rättvisa och trygghet. Och tyvärr, till skillnad från Clinton, har de borgerliga inte förbättrat sitt dåliga rykte om oförmåga att hantera ekonomin.
Moderaterna har lyft bort det värsta valfläsket ur sina budgetmotioner. Men det räcker inte. De borgerliga har här ett klart underläge mot socialdemokratin. Och när de presenterar fyra ekonomiska motioner är det inget annat än en julklapp till socialdemokratin som de kommer att utnyttja maximalt hela vägen till valdagen. Väljarna tror på finansminister Pär Nuder när han, som i Dagens Industri den 20 oktober, hävdar:
Det går bra för Sverige ... Men vi har inte råd med nya ekonomiska äventyrligheter av det slag som de borgerliga ägnade sig åt 1991-94.
Nuder sticker kniven i borgerlighetens ömmaste punkt och vrider om. Den låga ekonomiska trovärdigheten är en kvarnsten runt halsen på de borgerliga. Och de blir inte av med den genom att kivas om procentsatser i socialförsäkringarna. Jag tror helt enkelt inte att de borgerliga kan vinna valet på ekonomiska frågor. De kan se till att trovärdigheten inte förblöder i dessa frågor, men de borde diskutera ekonomi så lite som möjligt i valrörelsen. De åker på storstryk så fort ekonomisk trygghet hamnar i fokus. Men det finns andra trygghetsfrågor som mer än väl kan väga upp det. Återkommer till dem snart.
Söndag 2005-10-23 / 13.00länk FÖRVALSANALYS (II): POLARISERING MISSLYCKAS. Också i en annan viktig strategisk fråga agerar Reinfeldt och de borgerliga i enlighet med demokratiska partiets strateger William Galston och Elaine Kamarck. De menar att det är en myt att oppositionen genom polarisering kan vinna val. I USA dras det demokratiska partiet alltmer åt vänster av aktivister som Michael Moore och Moveon. Det är en viktig förklaring till varför partiet har så svårt att återvinna presidentposten och majoriteten i kongressen, menar Galston och Kamarck. Deras budskap är att demokraterna måste närma sig mitten.
I Sverige har ju moderaterna redan gjort detta. Och hur mycket aktivister i alla läger än vill se tuffare och hårdare profilering i ideologiska frågor, leder det ofta till valförlust. Olof Palme drev socialdemokratin åt vänster på 1970-talet vilket gjorde att Thorbjörn Fälldin kunde stiga fram och vinna. När Bo Lundgren körde en hård skattesänkarvalrörelse 2002 resulterade det i det sämsta väljarstödet på årtionden, vilket räddade Göran Persson kvar vid makten.
Medan de borgerliga inte längre syftar till att polarisera är frågan om inte vänsterkartellen kommer att ge just det intrycket. Vänsterblocket kan mycket väl komma att uppfattas som polariserande eftersom socialdemokraterna, med en samlad borgerlighet, blir betydligt mer beroende av och måste ge mer utrymme åt ett allt tydligare kommunistiskt vänsterparti. En röst på socialdemokratin 2006 är också en röst på Lars Ohly och kommunismen. Det är en tydlig polarisering jämfört med tidigare.
Förvalsanalys, del 1.
Söndag 2005-10-23 / 11.04länk OPINIONEN STARKARE FÖR BUSH ÄN PERSSON. I radioprogrammet Godmorgon Kamrat! heter det att opinionssiffrorna för president Bush är ”lägre än någonsin”. Jo visst. Men det visar snarare hur stark han är som president, än på svaghet. Det är nämligen så att samtliga sju tidigare presidenter har haft lägre opinionsstöd än det som nu uppmäts för Bush:
42 procent anser att presidenten gör ett bra jobb. Det kan jämföras med att bara
31 procent av svenskarna anser att Göran Perssons regering gör ett bra jobb.
Söndag 2005-10-23 / 10.45länk FEDERALISM FÖRSVAGAR TYSKA FÖRBUNDSREPUBLIKEN. Vi som är intresserade av federalism, får en intressant aspekt serverad i Deutsche Welle:
Federalism Weakens Germany in Europe. Tyskland är en federal stat med stor självständighet för delstaterna. Exempelvis Bayern, den största delstaten med nära 13 milj inv, agerar på egen hand inom EU. Det försvagar Berlin i maktkampen med Paris och London på allra högsta nivå inom unionen.
Chefen för tyska Institutet för federala studier, Hans-Peter Schneider, menar att Tysklands röst försvagas. ”Tyskland röstas ofta ner eftersom regeringen ständigt måste konsultera med alla delstaterna, vilket betyder att man inte har den nödvändiga flexibiliteten som krävs i förhandlingar.”
Nu är det väl snarare Tyskland som borde vara föredöme: att landets ledare måste förankra sina beslut, inte sitta i slutna rum och göra upp hur som helst. Dessutom uppstår obalansen eftersom unionen inte är federal idag. Det är ett gaullistiskt misch-masch där makten inte har definierats utan ligger öppen att gripas när man har lust. EU:s konstitution måste klargöras. Det mellanstatliga samarbete som nu är den formella grunden duger inte.
Själv skulle jag vilja se att hela Europa, alla européer, på samma valdag väljer en president som tillsätter sin kommission och lägger förslag för ministerrådet. I ministerrådet sitter medlemsländernas regeringschefer och de tar slutgiltigt beslut (se mer:
Skiss på federal konstitution).
Därmed kan EU-parlamentet avskaffas.
Det finns inget som skadar Europatanken så mycket som EU-parlamentet med sitt clownaktiga agerande. EU-parlamentet står för Kalle Anka-demokrati. De saknar all respekt. Det är ett hån mot de demokratiska värderingarna. I skarp kontrast till parlamentet har ministerrådet djup demokratisk förankring i hemländerna. Där sitter medlemsländernas främsta politiker, inte avpolletterade halvkändisar.
Lördag 2005-10-22 / 22.45länk BILL MURRAY. Han har gjort det igen. För den mörka komedin Lost in Translation nominerades han till bästa manliga skådespelare inför Oscarsgalan 2003. Var på bio ikväll och såg
Broken Flowers (regi, manus och producent: Jim Jarmusch). Jag har nog aldrig sett en skådespelare förmedla så mycket med så lite. Ingen annan hade kunnat spela den roll Bill Murray gestaltar i denna mycket långsamma film som ibland står helt still. Men ändå inte, eftersom Murray finns på duken. Filmen är dyster men ändå komisk. Den är blasé men ändå engagerad.
Bland skådespelare med humor som redskap finns ingen bättre än Bill Murray. Min favoritfilm med honom är den ljusa komedin
Groundhog Day.
Lördag 2005-10-22 / 16.50länk MER OM GOOGLEs KONTROVERSIELLA BIBLIOTEKSPROJEKT. Jag tycker Google's digital library initiative är väldigt spännande och det har ju tagits upp i bloggen förut
(här,
här,
här och
här). Nu har förtrupperna för och emot projektet formerat sig. Amerikanska författarförbundet har stämt Google för att bryta mot copyright-rättigheterna.
I Washington Post får de två sidorna komma till tals idag. Rektorn för ett av de universitet vars bibliotek ingår i projektet, Mary Sue Coleman vid University of Michigan (Detroit), skriver:
Riches We Must Share ....
Författarförbundets ordförande Nick Taylor skriver
... But Not at Writers' Expense.
Äganderätten till sin egen text är en allt knivigare fråga med den digitala tillgänglighet vi nu har med internet, och som med sökmotorer som Googles blir allt lättare att söka, finna och sortera. Jag lutar dock mot Taylor. Han påpekar att två av de fem bibliotek som ingår i Google-projektet (New York Public Library och Oxford Bodleian Library) bara låter digitalisera litteratur för vilken copyright-rättigheterna gått ut. Och eftersom Google finansierar sökningarna med annonser borde man ha råd att betala författarna och förlagen för de sökningar i modern litteratur man vill låta göra i sitt system.
Äganderätten kommer först. Även jag drömmer ju om att kunna söka i precis allt som överhuvudtaget skrivits. Men det är en socialistisk dröm och sådana blir alltid mardrömmar. Google måste kompensera dem vars mer färska verk man vill inkludera.
Lördag 2005-10-22 / 13.36länk FÖRVALSANALYS (I): VAD AMERIKANSK VÄNSTER KAN LÄRA BORGARNA. Det är fascinerande att följa det demokratiska partiets våndor i USA. Detta vänsterparti är i en situation som liknar de borgerliga partiernas i Sverige: de förlorar val efter val och har svårt att fatta varför.
Egentligen är kanske demokraterna i en än värre situation - de dominerade amerikansk politik från Franklin D Roosevelts tillträde 1933 fram till 1994, då de för första gången på 40 år förlorade majoriteten i representanthuset. Och de har inte lyckats att komma igen. De borgerliga i Sverige har bara sporadisk, i ynkliga nio år, innehaft regeringsmakten sedan 1932 och då i turbulenta tider där omvärldshändelserna dikterat villkoren.
Demokraterna är inte vana att sakna makt, det är kanske därför de blivit så hysteriska i sin oppositionspolitik. De borgerliga har däremot vanan inne... ja, kanske till och med varit bekväma med att sitta tillbakalutade i riksdagens baksäte. De borgerliga har varit mer måna om sitt eget parti än om Sverige och därför nöjt sig med att i val försvara det egna partiets mandat (gäller exempelvis partiledare som Bengt Westerberg och Olof Johansson). Om man tillsammans med de andra borgerliga råkat vinna över socialdemokraterna har det mest varit en oväntad överraskning (utom för Thorbjörn Fälldin, som är den ende som strategiskt haft regeringsskifte som sitt överordnade personliga mål).
Nu är läget annorlunda. Genom Allians för Sverige ger de borgerliga partierna beskedet att de faktiskt vill vinna regeringsmakten tillsammans. Därmed har de redan här ett försprång framför demokratiska partiet.
Istället för att inse realiteterna har demokraterna omfamnat en undflyendets strategi ... de har fabricerat ursäkter för sina katastrofala misslyckande i presidentval ... [Denna undflyendets politik] reflekterar det intresse som dom har, som hellre vill vara en majoritet i ett minoritetsparti än att riskera bli en minoritet inom majoriteten.
Bättre än så kan man inte sammanfatta de fyra borgerliga partiernas strategier under hela 1900-talet. De borgerliga har slutit sig inom sina respektive partier, till förväxling lika sekter. De borgerliga har hellre velat vara i majoritet inom sitt eget lilla parti, hellre än minoritet i ett stort samlat regeringsalternativ som utmanar socialdemokratin om makten. Ingen annan förklaring till socialdemokratins dominans väger lika tungt som denna. De borgerliga har i Sverige lämnat walk over i regeringsfrågan. Med få undantag.
Jag hoppas att Allians för Sverige är allvarligt menat och inte bara en tillfällig nyck. Ska det i Sverige finnas ett alternativ till socialdemokraterna, måste de borgerliga partierna närma sig varandra och inför varje val vara ett samlat alternativ. Men helt övertygad är jag inte. Inom partierna, framför allt c och fp, finns högljudda röster för borgerlig splittring och sossesympatier. Dessa trojanska hästar är livsfarliga. De utgör större hot mot ett regeringsskifte än alla yttre faktorer tillsammans. Om partiledningarna, för sina egna medlemmar och aktiva, inte lyckas förklara att det är bättre att vara en minoritet inom en regerande majoritet, än majoritet inom en helt maktlös minoritet, kommer de borgerliga inte att kunna vinna val och - viktigare - återväljas för en andra och tredje mandatperiod i rad vid makten.
Bloggserie
Den superbt formulerade insikt som citeras ovan kommer från William Galston (University of Maryland) och Elaine Ciulla Kamarck (Progressive Policy Institute) som redan 1989 skrev detta i en eftervalsanalys som fick stor betydelse eftersom en viss guvernör i lilla sydstaten Arkansas tog till sig deras budskap och blev demokratisk president 1992 - Bill Clinton.
De båda har nu publicerat en ny analys efter förra årets förlustval för demokraterna. Jag kommer att göra ett antal bloggkommentarer som reflekterar över deras analys och gör svenska jämförelser. Deras rapporter hittar du här:
Lördag 2005-10-22 / 10.15länk ANLAGD BRAND I MALMÖMOSKÉ - FULLSTÄNDIGT FÖRKASTLIGT. Lika grundläggande som yttrandefriheten är religionsfriheten i Sverige. När nu moskén i Malmö åter drabbats av ett
brandattentat är det viktigt att påminna om detta. Jag hoppas polisen prioriterar att klara upp bränderna.
Att privat utöva sin tro har muslimer lika stor rätt att få göra i frid som kristna och andra i Sverige. Detta till skillnad från exempelvis Saudiarabien, där innehav av en bibel ger fängelse och där inte en enda kyrka tillåts att föras upp. Hade Sverige tillämpat muslimska länders praxis hade ingen moské fått byggas i Malmö och upptäckta exemplar av koraner hade bränts. Men nu har Sverige sina normer, värderingar och traditioner. En av dem är religionsfrihet. Och den ska respekteras.
Lördag 2005-10-22 / 9.48länk DANMARK STÅR PÅ OM SATIR OM PROFETEN. När Jyllands-Posten i Danmark den 30 september publicerade 12 satirteckningar av profeten Muhammed på kultursidorna blev det ett herrans liv. Demonstrationer, protester från ambassader, mordhot och kritik i internationell arab-TV. Men tidningen står på sig. Och nu senast har också borgerlige statsministern Anders Fogh Rasmussen understrukit att i Danmark gäller yttrandefrihet.
Jag undrar vad svenska politiker tycker. Gäller yttrandefrihet i Sverige? Eller ska vi i namn av ”integration” inkorporera diktaturers förakt för yttrandefrihet eftersom många som nu bor i Sverige är vana vid det? Ska vi integrera andras tabun mot att ifrågasätta och driva med religion? Med det svenska politiska etablissemangets synnerligen oprecisa, men volymiösa, snack om integration är det omöjligt att veta. Kommer någon inom eliterna att sluta fega i de här frågorna och vara lika rak i ryggen som danskarna?
När svenska riksdagen lät ställa ut Elisabeth Ohlsons fotoutställning ”Ecce Homo” som visade Jesus i homosexuella miljöer, lyssnade man inte på protesterna från dem som kände sig kränkta. En hållning jag delar. Så varför inte i riksdagen genomföra en utställning med Jyllands-Postens satirteckningar av profeten Muhammed?
Enligt hans advokater ägnar Saddam Hussein sin tid i häktet åt att skriva poesi och romantiska noveller.
Faktum är att Saddam anser sig vara konstnär. Det här med massmorden kanske bara var en sidosysselsättning. Något han gjorde på arbetstid, för att kunna betala hyran.
Hör vad demokratiska partiet erbjuder: för 2.500 dollar kan du få sitta nära Hillary Clinton vid en U2-konsert i Washington. Och vad vore roligare än att gå på rockkonsert med Hillary? Kanske att gå på disco med Al Gore?
Jag hade fågelinfluensa i helgen. Bara en 24-timmars fågelinfluensa. Jag var i parken hela dagen och åt pommes frites nära en soptunna.
Ted Kennedy kallades hjälte efter att han försökt rädda några fiskare som var i svårigheter. Om du var nära att drunkna och den förste du såg var Ted Kennedy...
Fredag 2005-10-21 / 17.32länk RONNA: FÅ KAN SVENSKA. I
andra delen av reportageserien i Studio Ett (timme 2) om Ronna en månad efter upploppen framgår att få kan svenska språket. Det är en anledning till att man skriker 'hora' när man blir arg, säger någon. En annan menar att man inte behöver lära sig svenska. En tredje ser sig inte som svensk utan syrian även om han är född i Sverige.
Genomgående är att få ens tycks försöka bli en del av det land man lever i. Man föraktar Sverige, och anser att det är Sverige som ska bli syrianskt, inte de som ska bli svenska. Det här är ett tydligt utslag av det totala, katastrofala misslyckandet för den socialdemokratiska politiken om ”integration”, vilken gör de åsikter som framförs i Ronna helt logiska. Det är Sverige som ska bli som dem, inte de som ska bli en del av Sverige.
Så länge inte de svenska normerna är riktlinjer för människors liv kommer utanförskapet, kriminaliteten och motsättningarna att växa. Vi måste komma till ett avgörande: vad ska gälla i Sverige?
För mig är det självklart: i Sverige gäller svenska regler.
Fredag 2005-10-21 / 14.00länk VÅLDSVERKARNA HÄRSKAR I SVERIGE. Den folkliga opinionen stretar och drar för att få de politiska etablissemangen att förstå att 1,5 års fängelse för att rattfull köra ihjäl en farmor och hennes barnbarn är en skamligt låg påföljd. Men jag tycker medvetna våldshandlingar är värre. Där uppsåtet är att skada och skrämma. Och här är det ännu sämre ställt än när det gäller rattfylla. I en minimal notis i DN heter det:
Vandaliserande slipper åtal
Det blir inget åtal mot de ungdomar som i maj misshandlade elever och vandaliserade Hjulstaskolan i [västra Stockholm]. Förundersökningen läggs ned med hänvisning till att bevis saknas. Enligt polisen var det ingen som vågade vittna mot gärningsmännen, som är mellan 13 och 16 år.
Rättsstaten undermineras om ligister och kriminella lyckas hota sina offer så att straffpåföljd uteblir. Att 13-åringar kan sätta svensk rättsstaten ur spel är bara en liten försmak av vad vi kommer att få se i framtiden, om vi inte börjar ta brottsligheten på allvar. Och ingen riksdagsparti gör det idag. De jamsar med i medierna när en folkstorm uppstår, men genomför i praktiken motsatt politik. Man avvecklar ordningsmakten genom att demoralisera poliskåren. Fängelserna är lekstugor där internerna bestämmer.
Vad ska krävas för att våra politiskt korrekta partier ska ta brottsligheten på allvar?
När någon säger arbetsgivare tänker uppenbarligen många makthavare nästan automatiskt på direktörer i stora företag, som Volvo eller Ikea. Men verkligheten ser inte riktigt ut på det viset. De
flesta av företagen är små, eller till och med mycket små. Bara ett par procent kan kallas medelstora, med fler än 20 anställda. Och endast 0,2 procent har fler än 200 anställda.
Det här är viktigt. En huvudförklaring till varför så lite görs för att underlätta och så mycket görs för att försvåra och förstöra möjligheterna att anställa.
Men samtidigt kanske detta faktum pekar ut hur de borgerliga kan göra för att i ett enda Alexanderhugg förbättra situationen för de små företagen: Inför en ny lag som ger företag med färre än 20 anställda amnesti från hela arbetsrätten. En undantagslag som omedelbart skulle lätta bördan och öppna portarna för alla möjliga projekt som är fullständigt omöjliga med gällande lagar. En undantagslag betyder ju också att hela lagstiftningen kring arbetsrätten finns kvar. De stora bolagen klagar ju inte på arbetsrätten, så de kan få behålla alla skyldigheter. Och eftersom det bara är storbolagen som räknas i politiken, har ju egentligen inget förändrats...
Fredag 2005-10-21 / 10.22länk MANDELSON TAR STRID MED FRANKRIKE. EU:s brittiske handelskommissionär Peter Mandelson var tidigare en av Tony Blairs stridshästar, en handlingskraftig minister som inte var rädd för hårda tag. Nu är han beredd att ta till hårdhanskarna mot Frankrike, som stretar emot och skriker nej till utökad frihandel inför WTO:s nästa möte i Hongkong. Guardianrapporterar:
Framtiden för världshandelssamtalen riskerade i går kväll att bryta samman efter det att EU utsatts för hårt tryck av USA och utvecklingsländerna att bryta dödläget genom att erbjuda nya eftergifter om minskat jordbrukssstöd.
Medan framträdande deltagare i WTO-förhandlingar förvarnar om att kommande 14 dagar kan bli avgörande, ska handelskommissionären Mandelson i går kväll ha sagt sig vara beredd att riskera en politisk kris genom att i WTO-förandlingarna erbjuda neddragningar i EU:s jordbruksstöd och mattullar. WTO söker nå en uppgörelse om liberaliseringar av handeln till ministrarnas decembermöte i Hongkong.
Det är bra att världen sätter tryck på EU. Det kan få Mandelson att använda den orädda handlingskraft han är så känd (eller ska vi säga ökänd) för på hemmaplan i England. Frankrike måste sättas på plats. Handeln måste bli friare. Det är inte kul att se att det är EU som är världens mest protektionistiska part i de här förhandlingarna. Se också Guaridan-ledaren:
Europe has a world to win.
Fredag 2005-10-21 / 9.52länk REGERINGEN MÖRKAR ARBETSLÖSHET II. På engelska faller, av någon underlig anledning ordet 'öppen' i ''öppen arbetslöshet' bort, så att världen utanför Sverige tror att de frisserade siffrorna i 'öppen arbetslöshet' är den totala arbetslösheten. Se exempelvis nyhetsbyrån AP:
Sweden's Jobless Rate Down to 5.4 Percent. I översättningen till engelska har 121.000 ”deltagare i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program” i SCB:s svenskspråkiga
pressmeddelande fallit bort. När de räknas med är arbetslösheten 8,1 procent. Till detta kommer alla andra som döljs i arbetslöshetsstatistiken: arbetssökande studenter, förtidspensionärer mfl.
- Arbetslivsminister Hans Karlsson sprider ut att regeringens bekämpning av ungdomsarbetslösheten är framgångsrik. Idag har han t.om. bjudit in Frankrikes arbetsmarknadsminister för att visa upp den påstådda framgången. Problemet är bara att Karlsson ljuger. Sanningen är att ungdomsarbetslösheten har stigit med astronomiska 50 procent sedan förra valet.
- Istället för att ta tag i allvarliga problem som höga arbetsgivaravgifter och orättvisa turordningsregler, försöker regeringen dölja misslyckandet med en massa kosmetika. Inrättandet av en nationell ungdomskoordinator, mer AMS-trams och navigatorcentrum som ska ge arbetslösa ideella mentorer från föreningslivet, gör ingen ung utan jobb lycklig.
Jag kan inte siffrorna, men att döma av det regeringen går ut med internationellt så har Forssell helt rätt om att regeringen dribblar med sanningen.
Torsdag 2005-10-20 / 20.40länk INTEGRATION? - EN MÅNAD EFTER UPPLOPPET I RONNA. När en svensk tonårstjej från Lina Hage i Södertälje tröttnade på att kallas 'hora' av invandrargrabbarna i närbelägna Ronna och ringde efter hjälp från sin pappa, startade ett bråk som resulterade i automateld mot polishuset och att pappans bil stacks i brand. Det var för en månad sedan. Radions Studio Ett gör ett
ovanligt öppet reportage idag från radhusområdet Lina Hage som ligger nära höghusområdet Ronna (uppföljning därifrån i morgon). I Lina Hage har mest svenskar bott. Men nu flyttar de. Man har tröttnat på invandrarna. Familjerna kan inte köpa mopeder till barnen, för de blir omedelbart stulna. ”Det är för djävligt. Nu flyttar vi”, säger en mamma. En tjej berättar:
- 'Jävla svennehora'. Under hela min uppväxt har jag fått höra av utlänningar att jag är 'svennehora', att jag är mindre värd än dom bara för att jag är svensk tjej.
En kille fyller på:
- Ronnabråket är en klassisk episod. En svensk tjej går förbi. Och det är deras syn på icke-mörka, ja, inte som dom. Att dom inte är lika värda som dom. Det är omvänd rasism. De kommer och säger 'Jag ska knulla din mamma, jävla svensk'.
Har de sagt det till dig?
- Flera gånger.
Det här illustrerar en viktig förklaring till varför integrationspolitiken inte fungerar. Många vägrar helt enkelt att ”integreras”, för att tvärtom ta avstånd från det svenska samhället. Man respekterar det inte. Mainstremmedierna har censurerat den här sidan av verkligheten. Och Mona Sahlin och etablissemangen vill inte kännas vid verkligheten, de blundar. Vägrar erkänna att den existerar.
Om vi ska få någon ordning på utanförskapet är det dags att rakt och tydligt tala om att i Sverige gäller svenska värderingar, svenska språket och att man ska visa respekt för det land som ger trygghet och möjligheter. Det måste bli ett slut med det svepande talet om ”integration”, som kan tolkas som att exempelvis sharialagar ska integreras i svensk lagstiftning. Ska vi tala klarspråk är assimilering bättre. Nyanlända ska assimileras in i den svenska kulturen. Det handlar om språk, moraliska och juridiska principer, alltså om hur man bemöter medmänniskor. Lärdomarna från världens största invandrarland, USA, visar att assimilering är metoden som leder till framgång för de nyanlända, medan europeisk ”integration” leder till utanförskap och arbetslöshet.
Torsdag 2005-10-20 / 18.35länk TORY MEDLEMSOMRÖSTAR OM PARTILEDARE. Just nu
meddelarSky News att parlamentsgruppen för de konservativa i Storbritannien utsett de två namn som går ut till partiets 300.000 medlemmar för omröstning om vem som ska bli ny partiledare:
David Cameron, 39, och
David Davis, 57.
Visst är det något friskt över att alla partimedlemmar får rösta om vem som ska bli partiledare? Särskilt som de här båda representerar olika inriktning: Cameron är ungdomskandidaten som har mittenprofil, medan Davis har tydligare högerprofil och kommer från arbetarklassen. Den senare är en favorit för Daily Telegraph som i
ledaren i morse skrev:
Det här är en spännande ledarskapstävling så här långt. För att det ska bli en riktigt viktig övning som erbjuder de konservativa partiet en väg tillbaka till makten, hoppas vi att den center-högerkandidat som utses i dagens andra utgallring av parlamentsgruppen har förmågan att pressa David Cameron i en öppen debatt om hans policy. Cameron har visat att han är skicklig på att framträda; vi ser fram emot en gastkramande kamp om framtidsfrågorna så att konservativa medlemmar kan göra rätt val.
Själv hade jag ju hellre sett Kenneth Clarke som mittenkandidaten i den striden, men nu gäller det att utröna vad de här två kandidaterna står för och se om någon av dem har en suck av chans att möta Tony Blair och Gordon Brown. Jag tvivlar.
När den irakiska regimens brott så småningom rullas upp kommer också en annan insikt att sprida sig. Om detta var den nivå av tortyr och massmord som krävdes för att hålla ihop landet, hur ska en regim som respekterar mänskliga rättigheter klara av det?
Bloggläsarens kommentar:
Man häpnar över hur Niklas resonerar: 1) Irakierna har idag, innan rättegång har genomförts, ingen aaaning om hur brutal Saddamregimen egentligen var. Men det kommer rättegången att avslöja. 2) Irak kommer aldrig kunna styras med demokratiska metoder. Irak som nation kan bara hållas samman med brutalitet. I avsaknad av en sådan ledning kommer Irak att falla sönder. 3) Mänskliga rättigheter gäller bara för demokratierna i väst, inte för de människor som idag lever i mellanösterns islamistiska och arabinfluerade områden.
Denna blogg har från början tolkat Irakkriget utifrån irakiernas situation, medan massmedierna så gott som alltid väljer att tolka Irak enbart som en pjäs i ett spel mellan USA och Europa, mellan Bush och hans motståndare. Det är allra mest tydligt när det gäller att räkna hur många som dött i Irak. Man struntar fullständigt i de hundratusentals som dödades före mars 2003, men skuldbelägger USA för alla som dött sedan mars 2003.
Irakierna fick värde först då USA med allierade invaderade landet. Och för medievänstern har bara döda irakier värde - som ammunition mot Bush. Levande irakier har fortfarande inget människovärde. Läser man Niklas Ekdal lite illvilligt kan man faktiskt tolka det som att han inte ser irakier som människor. De kan aldrig hålla ihop, de kan aldrig skapa demokrati, de kan aldrig upprätthålla mänskliga rättigheter.
Det är förmodligen här den främsta skiljelinjen går mellan förespråkare och motståndare till Irakkriget. Var det värt priset? Och det är klart, har man Ekdals åsikter är naturligtvis president Bush helt ute och cyklar. Varför försöka sprida demokrati till barbarer? Så naivt! Men vi som betraktar irakier som människor ser det som något stort att allt större del av jordens befolkning får chansen att bygga demokrati och leva med mänskliga rättigheter.
Torsdag 2005-10-20 / 9.26länk RYSSLAND ALLTMER KORRUPT. Organisationen Transparency International listar 159 länder med avseende på hur omfattande korruptionen i länderna är. Ryssland har på ett år fallit från plats 90 till 126, och är alltså ett av världens 35 mest korrupta. Det
rapporterarIndependent.
- Livet i Ryssland skulle bli omöjligt utan mutor, säger parlamentsledamoten Nikolai Kuryanovich.
Som jag uppfattat saken har det ryska folket varit villiga att acceptera en auktoritära politisk ledarstil för att få lag och ordning. Men president Putin har uppenbarligen inte lyckats.
PS:
Sverige hamnar på 6:e plats, bland minst korrumperade, men vad jag kan se mäter de inte vänskapskorruption.
Delvis är de problem som Bush har gemensamt med många andra som suttit länge vid makten, och som Noonan beskriver med orden: ”Vänner kommer och går men antalet fiender ökar” (Friends come and go but enemies accumulate). Margaret Thatcher fälldes inte av oppositionen utan av sin egen parlamentsgrupp. Och det Bush nu ser i fallet med nomineringen av Harriet Miers är ett uppror i hans egen bas.
Noonan skriver att Bush är envis, men måste inse att han är på väg att splittra den konservativa rörelse som byggts upp under ett halvsekel, sedan Barry Goldwater. Bush drömmer stort, och gör historiska insatser. Men han har glömt varifrån han kommer, menar hon.
Jag känner igen fenomenet från Thorbjörn Fälldin, som likt Thatcher också sparkades av sina egna. Han bildade de enda majoritetsregeringarna Sverige haft sedan enkammarriksdagen infördes 1970. Men partiet var missnöjt med att han ledde landet och inte satte det egna partiet först. Stora ledare blir för stora för sina väljarbaser, eller rättare sagt, för närmsta ledarskiktet under dem. Och Bush har gjort dem besvikna genom att inte ta deras namn till domare, utan gjort sitt helt egna, personliga val av domarkandidat.
Frågan är hur högt starka ledare bör växa i demokratier. Ibland störtas de alltför snabbt, som när brittiska väljarna röstade bort Winston Churchill som premiärminister direkt efter andra världskriget. Ibland är avpollettering befogad. Problemet är att man först i efterhand vet vilket som var rätt...
Onsdag 2005-10-19 / 21.52länk DÄRFÖR VANN CLINTON, MEN INTE GORE OCH KERRY. Jag älskar den typ av rakbladsvassa analyser av politisk strategi som Tod Lindberg gör i Washington Times,
Myths of the Democratic Party. Artikeln vilar tungt på ett nytt dokument av William Galston och Elaine Kamarck, två smarta politiska strateger som Bill Clinton lyssnade på, men som dagens vänsterradikala demokratiska parti struntar i.
Vid sidan om alla enskildheter, så var den viktigaste förklaringen till att Bill Clinton kunde vinna 1992 och 1996, att världen just då, på 1990-talet, åren efter Sovjetunionens sammanbrott, kunde koppla av och flytta ner frågor om säkerhetspolitik och militär styrka från toppen av den politiska dagordningen. Efter 11 september 2001 var de tillbaka högst upp. Och det har gjort det mycket svårare för demokraterna att vinna i USA.
Efter att ha läst en sådan artikel, fullproppad med fakta, skarp samhällsanalys och inte ett uns av tarvliga påhopp, är frågan: varför ser vi inga sådana analyser av svenskt samhällsliv? Och därför: Till helgen ska jag försöka leva upp till denna min egen utmaning.
Onsdag 2005-10-19 / 19.16länk SADDAM OCH NÜRNBERG (II). Mycket kloka reflektioner om betydelsen av Saddam-rättegången ger iranskfödde publicisten Amir Taheri (som bla varit mellanösternredaktör för Sunday Times i London och chefredaktör för franska magasinet Jeune Afrique i Paris). I kolumnen
The whole Arab world needs to watch this trial i Times pekar han på att utredningen mot Saddam Hussein ”redan har samlat in 40 ton med dokument, mer än 10 miljoner sidor av vittnesmål och teknisk bevisning från minst 297 massgravar”.
Som nämnts nedan, fick Nürnbergrättegångarna störst betydelse genom att blottlägga, inom ramen för knastertorr juridisk struktur, alla de brott som regimen hade begått. Detsamma gäller nu. Taheri lägger dessutom till en annan historisk roll som den här rättegången kan spela:
Rättegången handlar om mer än ödet för en despot och hans anhang. Irak och den arabiska världen, för vilka Saddam Hussein var den pan-arabiska ledaren, behöver en utdragen, lågmäld och juridiskt oantastlig läxa i historia och politisk etik.
Enligt Khalil al-Dulaimi, en av Saddams advokater, avser den fallne diktatorn att presentera sig i rollen som 'försvararen av pan-arabiska värderingar'. Det bör välkomnas av åklagarna eftersom det ger skäl för domstolen att vidga sin granskning och sätta till doms hela den militära säkerhetsdoktrin på vilken många statsskick byggts i arabvärlden sedan statskuppen i Egypten 1952. Saddam Hussein var ingen udda företeelse, utan en arketypisk figur bland moderna arabiska diktaturregimer med maktbas i militär och säkerhetstjänst ...
Ja, skillnaden mellan Tyskland 1945 och Irak 2005 är att Saddams tänkande inte förlorat all legitimitet - än. Såväl i Irak som i Mellanöstern finns motståndare mot mänskliga rättigheter och förespråkare för brutala diktaturer. Det understryker hur viktig den här och kommande rättegångar mot Saddam är.
Onsdag 2005-10-19 / 14.50länk RINGHOLM BORDE FÅ ETT ÅRS FÄNGELSE. Också ledaren,
Lika inför lagen?,
är bra i dagens Expressen, minsann. Där jämförs vice statsminister Bosse Ringholm med företagaren Percy Nilsson, som fick ett års fängelse i egenskap av ordförande för idrottsklubben Malmö Redhawks, när det avslöjats att den klubben betalt ut svarta löner. Alltså väldigt likt den situation som Bosse Ringholm nu sitter i: han var ordförande i idrottsklubben Enskede IK när det betalades ut svarta löner (maskerade till reseersättning).
Men kommer svenska domstolar att döma en socialdemokratisk politiker till fängelse? Nej. Även om en åklagare med civilkurage skulle åtala honom, kommer flera av nämndemännen att vara socialdemokrater. Han kommer att frias. I Sverige råder inte likhet inför lagen. Det kommer att bli den främsta läxan av fallet Enskede. Socialdemokrater är vår tids adel - de står över lagen som bara gäller för vanligt dödliga.
Onsdag 2005-10-19 / 14.30länk SADDAM OCH NÜRNBERG (I). Naturligtvis har mainstreammedierna börjat ifrågasätta legitimiteten i domstolen som Saddam Hussein ställs inför. Wolfgang Hansson i Aftonbladet - han som inom några minuter efter Londonbomberna 7 juli då mer än 50 pendlare dödades, skrek ut sin
skadeglädje om hur 'pinsamt' detta var för Tony Blair - har idag en lika korkad artikel om att Saddam-rättegången kan bli 'pinsam' för George W Bush:
Bushs skräck - att diktatorn tar revansch i rättegången. När så imbecilla töntar som Wolfgang får representera medievänstern visar det bara hur lågt de står, hur ohistoriska och småsinta de är, och att de inte har en susning om vad Irakkriget handlat om: irakiernas rätt till frihet.
En som har bättre koll är Anne Applebaum i Washington Post. Hon ger perspektiv i
Justice in Baghdad och pekar på att också Nürnbergrättegångarna var ifrågasatta:
Ändå blev Nürnberg, i efterhand, en stor framgång, och eftersom rättegången mot Saddam Hussein börjar idag i Bagdad är det värt att påminna sig varför. Om inte annat gav Nürnberg det tyska folket, och världen, den sanna bilden av nazisystemet. Överlevande från Auschwitz och SS-officerare gav vittnesmål. Ledande nazister utsattes för korsförhör. Åklagarna lade fram dokument om och nyhetsfilmer från nyligen fritagna koncentrationsläger och kartlade de övergrepp som där begåtts.
Vi som läst om Nürnbergrättegångarna vet vilken enorm psykologisk effekt de hade för att sätta de ohyggliga övergreppen i perspektiv, att i grunden reda ut det moraliska ansvaret, så som exempelvis chefsåklagaren Jackson gjorde:
För Jackson måste lagens fundament vara moralen, och rättegångens grundläggande fråga var individens moraliska skuld. Med förakt avvisade han teorin att endast stater kan ställas till ansvar enligt folkrätten - i så fall skulle krig vara den enda effektiva sanktionen mot stater som brutit mot den. Han sade att själva idén att stater begår brott 'är en fiktion. Brott begås alltid bara av personer'. (Ur Nürnbergprocessen, 1983, av Ann och John Tusas)
Saddam-rättegången har i Nürnbergrättegångarnas efterföljd att slå fast det moraliska ansvaret. Att klargöra att det som hänt var brottsligt och vem som bär skulden. Det ska medievänsterns tomtar inte få dölja i sina banala antiamerikanska utfall.
Onsdag 2005-10-19 / 9.30länk KIRURGISK PRECISION I KAMPEN MOT FRAMGÅNG. Joakim Stymne har en tankeväckande kolumn i Svenska Dagbladet om den i Sverige allt annat överskuggande
kampen mot framgång:
Det viktiga är att vi får ett antal entreprenörer att tappa sugen, flytta utomlands, eller betala ut överskottet till sig själva och konsumera upp det som blir kvar efter skatt.
Ojämnt fördelad individuell framgång minskar samhällets totala lycka. Detta måste motverkas.
Exakt så verkar dagens politik. Fast utan ironi i tonen, eftersom ironi kräver insikt.
Tisdag 2005-10-18 / 20.04länk REGERINGEN TAR FÖRÖVARNAS PARTI. Flera har mejlat om ett
TT-telegram som avslöjar innehållet i justitieministerns nya lagförslag om livstidsdömda, där de anhöriga inte ska få vara med i processen när livstidsdom kan omvandlas till tidsbestämt straff. Därmed går regeringen emot lagrådet. Ett mejl lyder:
Så visar det sig återigen att socialdemokratin inte bryr sig för fem öre om brottsoffer, nej, istället ska förövarna behandlas som offer och ensidigt få argumentera för sitt frisläppande! Skamligt.
Själv har jag aldrig förstått varför man dömer till 'livstid' när det aldrig handlar om livstid. Domstolarna dömer oftast i det nedre skiktet av lagens stipulerade straffskala. Dessutom får så gott som alla fångar 'rabatt' på den utdömda tiden. Det blir inte mycket till straff, särskilt som kåkarna idag är att betrakta som bättre motell. Här kan man vila upp inför frigivning och ny kriminalitet.
Tisdag 2005-10-18 / 18.40länk TORY VALDE BORT FRÄMSTA PROFILEN. Just nu
meddelarSky News att i första partiledaromröstningen har konservativa parlamentsgruppen i London röstat bort Kenneth Clarke - den klart mest populäre och slagfärdige torypolitikern. Synd tycker jag. Med honom hade Tony Blair och Gordon Brown fått en jämlike att debattera mot i parlamentet. Risken är nu stor att Tory väljer ännu en svag partiledare som krossas av Blair/Brown. (tidigare blogg:
här och
här)
Tisdag 2005-10-18 / 14.25länk FRANKRIKE VILL STOPPA EU I WTO. Förra tisdagen citerades här i
bloggen positiva uttalanden om mer frihandel och mindre jordbruksstöd från både USA och EU, inför WTO-förhandlingar. Dessa uttalanden fick Frankrike att gå i taket. De kräver nu att medlemsländerna ska informeras inför varje steg som EU:s handelskommissionär Peter Mandelson tar. ”Om förslaget tas på allvar betyder det tvärstopp för Doha-samtalen om frihandel”, replikerar Mandelson
enligt AFP
Men franske europaministern Catherine Colonna står på sig och menar att Mandelson har överträtt sina befogenheter när han uttalat sig för minskning av jordbruksstödet. Hon har till och med krävt att han ”ska ge bevis på att det bud han gav är i överensstämmelse med hans mandat” som handelskommissionär.
Ett sådant uttalande är i dipolomatiska sammanhang inget annat än att totalt förödmjuka motparten. Det råder med andra ord fullt krig inom EU. Ska unionen stå för frihandel eller protektionism? Den frågan måste avgöras. Snabbt. Frankrike måste sättas på plats. Ordentligt.
Tisdag 2005-10-18 / 11.01länk HITLERS MOTORVÄGAR SÄLJS?Timesrapporterar att ett utspel av den tillträdande socialdemokratiske finansministern Peer Steinbrück har överskuggat Angela Merkels regeringsbildning: privatisering av 120 mil autobahn. Det skulle kunna ge 127 miljarder euro till statskassan. Motorvägarna började byggas under 1930-talet.
Folkomröstningen demonstrerar åter att amerikanska opinionsbildare är mer pessimistiska än irakierna. Ett av problemen är att såväl Pentagons företrädare som journalister bedömer Iraks framsteg genom missvisande analyser. Att räkna antalet bilbomber förmedlar inte kunskap om framsteg eller avsaknad därav. Objektiva indikatorer visar att irakier har tillförsikt och självförtroende som inte existerade före befrielsen.
Väst måste lära sig tolka skillnaden mellan terroristers våldsamma attacker och det som är en naturlig politisk strid. Vår okunnighet gör det lätt att överdriva problemen och riskerna. Här har Bush-administrationen ett ansvar i att man inte tagit fram otvetydiga statistiska mått på civilsamhällets framsteg. Vi vet att elektriciteten är mer tillgänglig nu än före invasionen, vi vet att skolor och sjukhus rustas upp och fungerar bättre nu än före kriget. Men vi har inga bra mått på det, inga enkla, mediala budskap som kan mäta sig med utbrända bilar. Det gör att dom som vill att det ska gå åt helvete i Irak har ett övertag.
Tisdag 2005-10-18 / 9.58länk HITCHENS LÄXAR UPP MEDIERNA. I Slate-artikeln
Tribal Ignorance ironiserar Christopher Hitchens över mediernas fyrkantiga uppdelning av irakier i kurder, shia- och sunnimuslimer:
När det gäller Irak är en av de mest trista och inskränkta vanorna i våra medier deras ihärdighet i att använda ett segregerande språk som de flesta journalister skulle förakta (hoppas jag) om det användes i diskussioner om samhällen de verkligen kände.
Han påpekar att man får leta länge innan man hittar en irakier som inte, med stolthet, kan presentera sin sunniska kusin, kurdiska moster eller shiitiske svåger. Och när det gäller etnicitet och religion finns såväl turkar, assyrier och kristna.
Det här stamtänkandet som finns hos oss västerlänningar, inte hos irakierna, har inneburit att många gör det slöa antagandet att befrielsen av Irak har skapat dessa skillnader, eller intensifierat dem, snarare än bilagt och läkt dem.
Ja, för att inte tala om allt tjat, tjat, tjat om nära förestående inbördeskrig. SVT:s Agenda ägnade sig - dagen efter en historisk folkomröstning där mer än 60 procent av irakierna i stort lugn gick och röstade - åt att fokusera på risken för inbördeskrig.
Måndag 2005-10-17 / 23.35länk DAGENS EU: RÄDSLA I VÄST, HOPP I ÖST. I Guardian-artikeln
Blair's reformist campaign wins allies in Poland, speglas stämningen i östra Europa, där man ler åt de nya möjligheter som unionen ger. Vilket står i stark kontrast till surmulenheten i främst Frankrike och Tyskland. ”Tyskland är rikt men stagnerande. Polen är fattigt men ekonomin växer snabbt.”
Tecken finns dock på att det inte riktigt är en öst-västlig uppdelning. Studier visar att Storbritannien, Irland och Skandinavien är mindre surmulna och pessimistiska om framtiden än de gamla kärnländerna Frankrike-Tyskland.
Blair, som är president för EU denna höst, hoppas på toppmöte i Hampton nästa vecka att diskutera fram en mer liberal och flexibel reformagenda tillsammans med Skandinavien och östra Europa.
Måndag 2005-10-17 / 22.55länk STARKARE SJÄLVFÖRSVAR, LIBERALARE VAPENLAGAR. Kan inte låta bli att peka på en trend, som är hur politisk inkorrekt som helst i Sverige. I Storbritannien finns en stark opinion för att öka rättigheterna för medborgare att ta till våld mot inbrottstjuvar och i USA understryks det faktum att rätten att bära skjutvapen minskar våldet.
Sunday Telegraph tog i gårdagens ledare,
A deterrent in store, upp frågan om att ge britter i sina hem och butiksägare rätt att skjuta, slå ner och tillfångata inbrottstjuvar:
Det är inte bara i bostaden medborgare bör ha rätt att bekämpa inbrottstjuvar som invaderar deras egendom: butiksägare - varav många plågas av våldsam kriminalitet - borde också ha den rätten.
Om motionen som Anne McIntosh (konservativ) skrivit blir lag, får dom det. Som vi rapporterat idag kommer McIntoshs lagförslag att ge innehavare av butiker som drabbas av inbrott exakt samma rätt som bostadsinnehavare att använda större våld i avsikt att stoppa stöld eller vandalisering av deras egendom.
Vi applåderar McIntoshs förslag. Det ger ingen immunitet från att åtalas vad man än gör med dem som invaderar den egna egendomen. Men det ger större lagligt spelrum att vidta åtgärder. Inbrottstjuvar - som mycket väl vet hur lagar fungerar - medger att sådana lagändringar som McIntosh har föreslagit kommer att fungera starkt avskräckande mot att begå inbrott.
Och i Chicago Tribune skriver Steve Chapman i kolumnen
Expanding the right to self-defense om den våldsdämpande effekt liberalare vapenlagar haft i Florida:
När Florida 1987 antog lagen som gjorde det lättare för medborgare att få licens att bära dolt skjutvapen menade motståndarna att blod skulle flyta på gatorna. 'När tio gånger så många personer som nu bär pistol, och de hamnar i gräl och temperament blixtrar kommer man att använda sina skjutvapen och döda folk', sa en vapenkontrollaktivist.
Sedan lagen trädde ikraft har det visat sig att antalet mord i Florida halverats. Istället för att göra samhället farligare har det blivit avsevärt tryggare.
Jag vet! Så här får man absolut inte resonera i Sverige. Vi är inte så pryda när det gäller sex (nåja), men när det gäller pengar och vapen blir vi hysteriska. Men jag tycker att det är dags att börja disktera erfarenheterna av att ge vanligt, hederligt folk rätten att skydda sig, de sina och sin egendom. Polisen är inte att räkna med längre, de sitter och fyller i blanketter och organiserar om sig.
Måndag 2005-10-17 / 13.04länk RUSH LIMBAUGH RYTER TILL. I Wall Street Journalskriver den folkliga konservativa rörelsens största namn, radioprataren Rush Limbaugh, om kritiken mot president Bush och hans nominering av Harriet Miers till domare i Högsta domstolen. Limbaugh tillhör själv de hårdaste kritikerna. Men han vänder sig mot dem som tror att den passionerade debatten bland konservativa om Miers tyder på splittring, svaghet och kommande förluster i kongressvalet 2006:
Vänstern missförstår, och har alltid missförstått, konservativa. Miers nominering visar styrkan i den konservativa rörelsen. Detta är inget sammanbrott (crackup). Det är en kraftfull tillrättavisning (crackdown). Vi konservativa är förenade om våra mål. Och vi är organiserade för att nå dem. Syftet med debatten om Miers är att göra allt vi kan för att försäkra oss om att nationen förflyttas åt höger. Och när allt är sagt och gjort, kommer vi att vara ännu starkare och mäktigare i uppgiften att genomföra vår agenda och besegra dem som motarbetar den, alldeles lagom till valen 2006 och 2008...
Det verkliga sammanbrottet har redan skett - inom vänstern! Demokratiska partiet har kidnappats av 60-talsradikaler som Howard Dean; excentriska miljardärer som George Soros; och datanördar på vänsterkanten typ Moveon. De nominerade John Kerry, en notorisk antikrigsaktivist från vietnameran, till sin presidentkandidat. Deras främsta talesmän är gamla extremister som Ted Kennedy och nya propagandister som Micheal Moore ... Demokratiska partiet av idag är splittrat om Irakkriget och i en rad kulturella frågor ... Amerikansk vänster sitter fast i sina försök att återuppväcka historien från förmodade guldår ... Under tiden kommer vi konservativa att fortsätta fokusera oss på att forma historien.
Kraftfulla ord. Det är lätt att se varför han är en av USA:s tyngsta opinionsbildare.
Detta ger anledning att i grunden ifrågasätta om genusforskning alls är forskning. Det gör Nilserik Olsson i Sorze:
Genusforskare bedriver politik:
Akademiska feminister ägnar sig åt ideologiproduktion under namnet genusforskning. Kritik bemöts med antiintellektualism eller påståendet att "all forskning är politisk".
Accepterar man [denna] svepande och grovt generaliserande invändning innebär det i praktiken att ingen forskning över huvud taget kan avfärdas som politiskt styrd och kritiseras som sådan. Det innebär att varken nazisternas "ariska vetenskap" eller sovjetkommunismens lysenkoism längre kan beskrivas som några politiska övergrepp på vetenskapliga principer, fastän deras misslyckande regelmässigt sägs ha berott på just de politiska ingrepp som dessa totalitära regimer gjorde i den dittills fria vetenskapen.
Visst är de [kvinnliga
sportjournalister] stundtals dåliga, men
problemet är att ingen vågar
säga eller ännu värre skriva det.
Det är ju inte direkt politiskt
korrekt att sänka en kvinna som
arbetar med sport. Hon gör ju
bara sitt bästa och många tycker
nog att det är duktigt att se
skillnad på Anja och Carro och
dessutom veta hur många
Wimbledontitlar Björn Borg har
vunnit! För mig räcker inte det. I
min värld ska kvinnor bedömas
efter samma regler som män
blir bedömda.
Härligt! Ett tecken på att den feministiska hjärntvätten börjar släppa. I jämställdhetens anda måste kvinnors dåliga prestationer få diskuteras och kritiseras. Det har hittills varit förbjudet. Och reaktionerna på kolumnen visar att många feminister vill att det även fortsättningsvis ska vara förbjudet, eller vad sägs om dessa rubriker:
Fånigt påhopp och
Hånar sina kvinnliga kollegor och
Psykolog: Han är rädd och
Påhoppet är ytterliggare en flopp.
Feministerna känner att de inte längre kan diktera samhällsdebatten. Det känns skönt.
