- Tim, det där är en argumentering som jag inte förstår. Om konstitutionen antas, har demokratin haft sin gång. Om, av något skäl den inte antas, då har demokratin haft sin gång. Att hävda något annat vore som att säga att ett nej i en amerikansk folkomröstning på något sätt var i strid med den demokratiska processen. Nyckeln här är att sunnierna har röstat i stor omfattning. Det betyder att de deltar i den demokratiska processen, och på ett eller annat sätt kommer irakierna att vara i en position att gå vidare.

- Nej, jag håller inte med om det eftersom man besegrar våldsverkarna såväl politiskt som militärt. Och de är några få, naturligtvis, som på inget sätt utgör någon större del av iraks befolkning. Faktum är att flera av dem dessutom är utlänningar, exempelvis dem runt Zarqawi. Vi ser en situation där några få kan genomföra spektakulära attacker, kan göra livet misserabelt för irakierna, kan med fega metoder döda lärare och irakiska barn, kan attackera polisstationer liksom huvudkontoret för Iraks islamiska parti, så som hände för några dagar sedan - ett sunnimuslimskt parti som är för konstitutionen - men utan att förmå den demokratiska processen att spåra ur. Irakierna har i stora mängder trotsat hoten och gått till vallokalerna för att rösta.

- Och fakta är, Tim, att de uppgifter som vi får in från fältet uppger att antalet våldsdåd i anslutning till detta val varit färre än under januarivalet, vilket är goda nyheter.

- Man besegrar våldsverkarna såväl politiskt som militärt. Det kommer att ta tid. I takt med att de irakiska trupperna blir bättre kommer de att spela en större roll. Och när det irakiska folket lägger sina röster inom ramen för den politiska processen betyder det att man suger musten ur dessa våldsamheter efersom våldet i slutändan inte kan överleva utan en politisk bas.

länk
AL-QAIDA ERKÄNNER BUSH-FRAMGÅNG. Många är de svenska kommentatorer som hävdat att Irakkriget skulle gynna de fundamentalistiska islamisterna. Inget kan vara mer fel, säger nu den som borde veta bäst: al-Qaidas nr 2, Ayman al-Zawahiri. I USA har avslöjandet av hans privata brev till terrorledaren i Irak, Abu Musab al-Zarqawi, fått stor uppmärksamhet.

I Pittsburgh Post-Gazette-artikeln Al-Qaida says Iraq is the battlefield menar Jack Kelly att brevet visar att Bush har rätt om att det är i Irak som fronten i terrorkriget går. Det är ett synsätt al-Qaidaledarna delar. Det är genom att upprätta kalifatet i Irak och sedan sprida det till andra muslimska länder som man tänker vinna och göra hela världen till det som Afghanistan var under talibanerna.

Men brevet demonstrerar framför allt att terrornätverket är på defensiven. Man är orolig över att förlora muslimernas stöd genom allt dödande av civila irakier och sprängda moskéer. Den blodsbesudlade Zarqawi uppmanas att inte utmana de vanliga muslimerna på gatan som ”inte förstår” syftet med kampen. Al-Qaida ser således en utveckling som är den exakt motsatta mot den som trumpetas ut i svenska medier. Irakkriget urholkar terrorismens glans, och avslöjar al-Qaida för vad de är: kallblodiga mördare.

Ett hopp har dock al-Qaida kvar: massmedierna i västvärlden. Zawahiri påminner Zarqawi: ”Mer än halva detta krig äger rum på det slagfält som medierna utgör”.


Söndag 2005-10-16 / 11.30 länk
PALESTINERNA TVINGAR 14-ÅRINGAR ATT SJÄLVMORDSBOMBA. Al Aqsa martyrerna, en milis som kan beskrivas som palestinske presidenten Mahmoud Abbas dödspatrull, jagar upp 14-åriga pojkar och tvingar dem att bli självmordsbombare. Så kallade fredsaktivister i Sverige stöder dessa dödspatruller och palestiniernas 'sak'. Vi som vill veta hur sakerna verkligen ligger till kan läsa exempelvis följande artikel från nyhetsbyrån AP (som naturligtvis inte publiceras i svenska medier) Would-Be Bomber, 14, Caught by Israelis:

Militanta grupper har under senare år i ökad utsträckning vänt sig till ungdomar för att utföra attacker, i hopp om att [israeliska] armén ska vara mindre misstänksam mot dem ... Deras son Salah är 14 och efter det att de sagt till honom för en månad sedan kom fem beväpnade Al-Aqsa milismän till deras hus och sa att föräldrarna ska lämna honom ifred. 'Förra veckan kom de tillbaka och skulle ta med honom för att utföra självmordsbombning', säger fadern Moussa al Jitan. Salah ville inte gå och fadern tillät inte att de tog honom. Tonåringen lämnade inte huset förrän israeliska trupper grep honom i måndags, en aktion som föräldrarna välkomnade.

'Bra. Han sitter i fängelse. Det är bättre än att dö', säger hans mamma Sariel al Jitan.

Milismän som kidnappar barn för att utföra terrorattacker. Så ser svenska fredsaktivisternas vänner ut. Inte mycket till fred där inte. Snarare kriminalitet, brutalitet och starkt totalitära tendenser.


Söndag 2005-10-16 / 11.30 länk
RÄDDA NOBEL - LÄGG NER LITTERATUR- & FREDSPRISEN. Världen hånskrattar åt årets nobelpris i fred och litteratur. Ska anseendet i de naturvetenskapliga prisen överleva måste dessa politiska pris som går till dårar läggas ner. Hör bara Christopher Hitchens kommentar till litteraturpriset i Guaridan:

Att ge priset till någon som sedan årtionden givit upp författarskapet för politiken, och vars politik är primitivt och hysteriskt anti-amerikansk och pro-diktaturer, är ett resultat av så gott som fulländat sönderfall av Nobelskojeriet.

Söndag 2005-10-16 / 9.50 länk
SIFO: INGEN FÅR MAJORITET I RIKSDAGEN. Så var vi där igen. När det förra gången såg ut att bli en stor borgerlig valseger, 1990-91, så dök ny demokrati upp och såg till att Bildt-regeringen blev en minoritetsregering. Nu när de borgerliga hade övertag i opinionen dyker junilistan upp och i första sifo-mätningen efter deras tillkännagivande uppnår de samma bedrift, att se till att ingen får majoritet i riksdagen.

Sverige är ostyrbart med nuvarande proportionella val. Ingen kan föra allvarligt menad politik för landets bästa. En parlamentarisk situation där alla är vågmästare kan bara statens kostnader öka för att tillgodose de mest marginella särintressen. Alla mutar alla. Ingen tar ansvar.

Vi måste gå över till majoritetsval i enmansvalkretsar! Vi måste, likt Storbritannien, få tydliga majoriteter för regeringsmakten. Och Sverige hade fram till 1909 enmansvalkretsar, så det är inget nytt påfund, utan en återgång till en bättre modell.


Lördag 2005-10-15 / 18.00 länk
DET ÄR IRAKIERNAS VAL! INTE USA:s. Jag retar mig på något som, för ovanlighetens skull medievänstern och amerikansk höger har gemensamt: de talar om folkomröstningen i Irak som en eventuell amerikansk seger - eller bakslag. Som om folkomröstningen vore USA:s. Så är det inte. Det handlar om irakierna, om deras framtid i sitt eget land. Det är irakerna som segrar!

De koloniala tendenserna i kommentarerna gör mig tvärförbannad. Visst har priset för USA varit högt. 2000 unga amerikanska soldater har betalat högsta tänkbara pris - med sitt eget liv. Men den demokratiska processen avgörs av irakierna - för Iraks framtid. Och i förlängningen Mellanösterns. Irak behövde Amerikas och Storbritanniens hjälp för att befrias från Saddam Husseins mördarregim, men det är bara irakiska folket som själva kan se till att få landet på fötter.

Visst har USA - och övriga världen - nytta av demokratiutveckling i Irak. Bush-doktrinen om att sprida demokrati till Mellanöstern för att utrota terrorismen vid rötterna (dvs avsaknad av framtidshopp i totalitära regimer), kommer att hyllas när världen, till slut, inser vilken betydelsfull statsmannagärning denna doktrin utgör i inledningen av 2000-talet. Men Iraks framgångar i demokratiprocessen är först och främst irakeriernas seger. Det får vi aldrig glömma.


Lördag 2005-10-15 / 14.28 länk
EKOT GÖR 'PUBLIC SERVICE' TILL 'PUBLIC DECEPTION'. Så här summerade radions luncheko läget i Irak inför dagens folkomröstning:

vad som än händer hotar de sunnimuslimska militanta grupperna att fortsätta sitt väpnade motstånd tills den siste utländske soldaten har lämnat Irak.

Notera vilka ekot anser vara utlänningar i Irak. Amerikanerna. Som utlänningar i Irak räknar man uppenbarligen inte jordaniern al-Zarqawi och de saudiarabiska jihadisterna som står för huvuddelen av den terrorism som ekot kallar ”väpnat motstånd”. Varför då? En förklaring kan vara att ekot inte ser skillnad på arab och arab. Att inte förstå skillnaden mellan irakier, jordanier och saudier demonstrerar en så monumental okunnighet om hela regionen att man inte skulle kunna förmedla några nyheter alls därifrån.

Nej. Så korkade är inte Sveriges Radios medarbetare. Däremot är de totalt förblinade av sin vänsterideologi och sitt amerikahat. Vilket ger samma effekt. De är så blinda att de i sina rapporter tar avstånd från de utlänningar som störtat en blodig diktator och offrar sina unga soldaters liv för att skapa en demokratisk utveckling i Irak, medan de inte tar avstånd från eller riktar minsta kritiska granskning av de utlänningar i Irak som medvetet spränger irakiska barn i luften och till varje pris vill stoppa demokratin. Resultatet är att ekoredaktionens rapportering är partisk till förmån för diktatur framför demokrati. Det kallar i alla fall inte jag för public service - snarare public deception.


Lördag 2005-10-15 / 11.12 länk
REFLEKTIONER OM IRAK I FOX. De i Sverige som dömer ut Fox News är totalt okunniga och extremt fördomsfulla. I natt gav Fox mycket intressanta reflektioner inför dagens folkomröstning i Irak:

• Det är häpnadsväckande hur politiskt mogna shiamuslimska majoriteten är, sa Charles Krauthammer och påpekade att de massakrerats i blodiga attacker av terrorister och Saddam-lojalist, men har ändå avhållit sig från att hämnas och starta inbördeskrig.
• Den politiska processen är imponerande, fortsatta Krauthammer, och syftade på att shiiterna och kurderna i sista minuten inför folkomröstningen kompromissade med ett sunnimuslimskt parti om ett kommande tillägg till konstitutionen, vilket gör att sunnier kommer att rösta ja och förmodligen avgöra omröstningen. En demokratisk politisk kultur är på väg att växa fram.
• Bush trappar upp också det psykologiska krigföringen mot terroristerna, sa Bill Sammon, och pekade på att presidenten under sitt satellit-möte med soldaterna i Irak igår indirekt replikerade på privata brev som publicerats, från al-Qaidas ledarskap till terrorledaren al-Zarqawi i Irak. Bush har en In your face-strategi mot terroristerna.

Knivskarpa reflektioner vi aldrig får ta del av i svenska medier. Här i bloggen har den politiska processen nämnts förut. Den visar att Irak ingalunda är en plats där bara bilar brinner.

Sistnämnda reflektionen ovan har jag inte berört på länge: psykologi är extremt viktigt. En anledning till att terroristerna trappade upp sitt våld under 1990-talet (alltså långt före Irakkriget) är att al-Qaida fått uppfattningen att västvärlden inte är beredd att slåss. De trodde verkligen att de med 11 september och andra terrordåd kunde få västvärlden på fall. De trodde att de genom sitt krig i Afghanistan fått sovjetregimen att falla samman, och att de kunde göra detsamma med USA.

Inför våldsverkare av det här slaget gäller det att visa att man inte tänker vika, utan tar upp kampen. Det enda språk de förstår är rå styrka. Genom att vara mjuk har man lockat dem till att tro att de kan vinna med terror. Det George W Bush gör är att tala deras språk. Det retar upp oss européer som alla tycks leva på dagis, men Bush räddar vår framtid. Terrorismen kuvas inte genom förhandlingar eller eftergifter, utan genom att inte vika en tum och kräva total seger över dem som vill vår död.


Lördag 2005-10-15 / 10.24 länk
MEN OM DET BLIR NEJ? Men vad händer om sunnierna lyckas uppnå rösterna för vetorätten och därmed får konstitutionen avvisad? Det behöver inte alls vara något bakslag. För det första skulle det visa irakierna att demokrati är på allvar. Hur man röstar får effekt. Demokrati är inte ett spel för gallerierna.

För det andra rullar planen för demokrati vidare. Närmast med ett parlamentsval i december. Som tidigare rapporterats i denna blogg funderar många sekulära och intellektuella irakier på att rösta nej eftersom de tycker religionen fått för stort inflytande i konstitutionen. De hoppas att det parlament som väljs i december ska kunna utarbeta ett nytt och bättre förslag.

Alltså: om det nu liggande förslaget avvisas, kommer ett nytt att utarbetas. Det är syftet hos dem som röstar nej: att få fram en bättre konstitution. (Om det blir nej kommer dock medievänstern förmodligen att utmåla det som ett bakslag för USA - det är deras våta dröm och ingenting annat betyder något för medierna. Men följ denna blogg. Den drivs inte av USA-hat, utan vill förmedla fakta.)


Lördag 2005-10-15 / 10.14 länk
SUNNIERNA KAN AVGÖRA FOLKOMRÖSTNINGEN. Även om det irakiska folket som helhet med stor majoritet röstar ja till den nya konstitutionen kan förslaget falla. Inbyggt i reglerna är att konstitutionen avvisas om tre av de 18 provinserna i Irak röstar nej med 2/3-majoiritet. Syftet med denna vallag var att ge sunniaraberna, de som gynnades av Saddam Hussein och förlorat mest inflytande när han störtades, vetorätt.

Varför då, kan man undra. Det var ett mycket smart drag. Just eftersom sunniaraberna ser denna möjlighet att stoppa konstitutionen har kampanjer för att registrerat sig och delta i folkomröstningen varit omfattande. Eftersom man ser en möjlighet att påverka landets framtid, har man blivit en del av den demokratiska processen. Detta är ett gigantiskt slag mot terroristerna, som gömmer sig bland sunniaraberna. Stödet för terroristernas strategi minskar.

Kommer man då att nå denna nej-majoritet i tre provinser? I provinsen Anbar är det troligt. ”Räkna Anbar till dem som röstar nej” skriver Lee Keath för AP. De tre provinserna Nineveh, Salahuddin och Diyala har alla sunnimajoritet men också betydande inslag av shiamuslimer och kurder. Om sunnierna får högt valdeltagande kan de nå 67 procent i dessa. Men bilden kompliceras - som så ofta i demokratier - av att det också finns sunnier som tänker rösta ja. Därför har terroristerna sprängt ett partikontor för det sunniska parti som kampanjar för ja.

Redan före vi vet hur valet artar sig kan man konstatera att det var ett genidrag att i vallagen ge sunnierna denna vetorätt med hjälp av uppnåeligt antal röster i några få provinser. Det har fått dem att engagera sig i den demokratiska processen och mentalt inse att de har en roll att spela genom att rösta.


Fredag 2005-10-14 / 18.14 länk
NÅGRA ORD FRÅN JAY LENO... i Tonight Show:

• Bush får mycket klagomål från konservativa republikaner över att Harriet Miers saknar juridiska ståndpunkter, vilket är märkligt. En kvinna utan åsikter - det är väl en republikans dröm?!
• I ett tal på Harvard nyligen sa Bill Clinton att han inte har en aning om Hillary kommer att ställa upp som presidentkandidat. Men han sa att om han någon gång träffar henne igen ska fråga.
• Jag undrar om president Bush förstår det här med miljöpolitik. Häromdagen annonserade han sin lösning på växthuseffekten: global luftkonditionering.
• Förre FBI-chefen Louis Freeh kommenterar i sin nya bok förre presidenten Clintons 'moraliska kompass'. Ni kommer alla ihåg Bill Clintons moraliska kompass? Den som alltid pekade norrut.
• Och förre FBI-chefen anklagar Clinton för att ha en hel garderob full med skelett. Skelett? Jag gissar att det fanns någon mager tjej vi inte känner till. Det handlade inte bara om fylliga praktikanter.

Fredag 2005-10-14 / 13.04 länk
PINTER: FRIGE SLOBODAN MILOSEVIC! Nobelpristagaren i litteratur står på massmördaren Milosevics sida och driver kampanj för att han ska slippa straff: Medlemmar i internationella kommittén till Milosevics försvar (medlem nr 10). Jag har fått många mejl om detta, men också från dem som påpekar att Harold Pinters konstnärliga arbete är värt nobelpris, även om han är en politisk idiot. Jag tycker detta är ett svårt dilemma: konst och politik. Men hade Svenska Akademin utsett honom om han varit en nynazistisk dramatiker? Nej. Varför är det då rätt att utse den här idioten?


Fredag 2005-10-14 / 13.04 länk
UNDER TIDEN I AFGHANISTAN. Washington Post- reportern Peter Baker rapporterade i veckan från Gardez om hur djupgående förändringar sker i Afghanistan - exakt 4 år efter det att USA inledde bombningarna mot talibanregimen:

Förra gången jag träffade Hakim Taniwal, trodde jag han var en död man. Som tunn och åldrad sociologiprofessor med lågmält manér, hade han återvänt från exil i Österrike när talibanerna föll för att hjälpa till att bygga upp ett nytt Afghanistan. När jag mötte honom våren 2002 hade han av nye presidenten Hamid Karzai fått i uppdrag att som guvernör ta över makten från en brutal lokal krigsherre som styrde över den otämjda provinsen [Paktya]. Taniwal hade inga vapen, ingen armé och var till synes chanslös. Det framstod som ett självmordsuppdrag.

När jag träffade honom igen för två veckor sedan, satt han i guvernörens residens och krigsherren fanns någonstans ute på landsbygden, utan makt och med sin milis upplöst. Jag minns Taniwal från vårt förra möte, när han inte ens släpptes in i residentet eftersom det ockuperades av krigsherrens familj och dussintals av hans råbarkade gerrillamän försedda med Kalashnikov och granatkastare. Nu tog Taniwal emot mig och sa med ett leende, 'Saker och ting har förändrats'.

Provinshuvudstaden Gardez ligger uppe i bergen söder om Kabul, inte långt från gränsen till Pakistan. Alltså i ett område som tillhört de oroliga delarna av landet. Utvecklingen i Afghanistan visar att civil ordning kan upprättas i länder som präglats av krig och religiös extremism. Det är sådan utveckling som gör krig meningsfulla och moraliskt riktiga. Utan bomber hade människorna här fortfarande dödats och förtryckts av krigsherrar och religiösa barbarer.


Fredag 2005-10-14 / 11.44 länk
RAPPORT FRÅN IRAKISKA FRONTEN. Överste Gary Skubal berättar om hur man fångar terrorister i Irak:

Våra tre humvees var packade och redo. Irakiska officerare hade underrättelse om var en terroristcell fanns och vi hade fått klartecken att gå i strid och göra räden. Men vart tog de irakiska officerarna vägen? Deras fordon var tomt. De meniga soldaterna strosade fortfarande omkring vid barackerna. Vår sambandsofficer överste Buchanan sökte upp chefen för irakiska militärpolisens specialkommando, general Rasheed.

Buchanan kom strax tillbaka. 'Stäng av motorerna, vi ska äta lunch', förklarade han irriterat. Tidigare den dagen hade vi (8 man i specialpolisens övergångsteam) blivit inbjudna till lunch, men vi trodde naturligtvis att det nya uppdraget gick före måltiden. Inte så. General Rasheeds gästvänlighet gällde och vi festade bokstavligen i lamm, kyckling, soppa, ris och grönsaker. När måltiden närmade sig sitt slut påminde överste Buchanan försiktigt och med hjälp av tolk om brådskan i att genomföra räden.

'Terroristerna äter också lunch och kommer att ta en tupplur efteråt', flinade generalen, 'vi tar dem när de sover'. Och så blev det. 16 togs till fånga på mindre än en timme. Sådan är visdomen i hur irakierna fångar in sina egna terrorister.

Kultur, traditioner och sedvänjor är väsentliga för att förstå människor. Där - och här. Vi har våra livsmönster och de borde vi vara stolta över, inte skämmas för. De ger trygghet, förutsägbarhet och ordning i tillvaron. Här - och där. Även om allt annat är olika.


Fredag 2005-10-14 / 11.02 länk
ANGELA MERKEL SITTER FAST I LERA. I Guardian analyserar Timothy Garton Ash den nya tyska regeringen: ”Den goda nyheten är Angie. Den dåliga nyheten är hennes regering ... Hon må vara en stark politiker men hennes fötter sitter fast i leran, en rörig, instabil koalition.”

En kvinnlig kansler från östra Tyskland var otänkbart för inte så länge sedan. Som person representerar Merkel förnyelse. Ash målar ett positivt personligt porträtt av henne. Men hennes regering - koalition mellan kristdemokrater och socialdemokrater - är ett elände:

[Tysk ekonomi] behöver en regering som skapar möjligheter där tyska företag kan anställa - på hemmaplan och inte bara utomlands. Det betyder förändrad arbetsrätt, skatter, välfärdsförmåner och liknande. Det är förändringar som en allians med liberalerna hade stimulerat, och som socialdemokraterna kommer att fördröja. Detta vid en tidpunkt då Tyskland möter dubbel konkurrens: regionalt, från låglöne- och lågskatteekonomier i centrala och östra Europa, och globalt, från Asien. Nu mer än någonsin misstänker jag att Tyskland kommer att göra för lite och för sent.

Jösses vad klarsynt Timothy Garton Ash var den här gången. Den analysen finns inget att invända mot. Vi kan ju hoppas att Angela Merkel förmår åstadkomma mer än vi tror. Förväntningarna på att hon ska lyckas är ju, minst sagt, låga.


Fredag 2005-10-14 / 10.42 länk
BUSH INGEN STORSLÖSARE. Tråkigt nog måste man ifrågasätta tidskriften Reason och dess trovärdighet. Jag trodde ett libertanskt magasin var mån om att hålla sig till sanningen och förmedlade därför deras sammanställning om statsutgifter per president i bloggen, men uppenbarligen kan libertarianer ibland vara lika lite trovärdiga som Bushhatarvänstern.

De ekonomistuderande vid University of Chicago som driver bloggen Truck and Barter, särskilt kurdsvenske Tino Sanandaji, har utmanat Reasons beräkning i The Myth of Bush the Spender. Han korrigerar där statsutgifterna (utom försvar) i förhållande till BNP och får då fram följande utgiftsökning under presidenternas fem första år i Vita huset:

1. Richard Nixon: +2.5%
2. Lyndon B Johnson: +1.4%
3. George W Bush: +0.6%
4. Ronald Reagan: -0.8%
5. Bill Clinton: -0.9%

Ja, tillväxten är hög i USA så i dollar räknat utgör en viss utgiftsnivå en betydligt mindre andel av ekonomin än samma utgift för 10, 20 och 30 år sedan. Bush kan fortfarande kritiseras för att han inte minskat statsutgifterna, men proportionerna är ju helt andra än Bush-kritikerna hävdar.


Torsdag 2005-10-13 / 23.10 länk
ASCHBERG I GOD DISKUTABELT-ANDA. Att se Insider om Feministiskt initiativ i TV3 ikväll var stor underhållning och väckte minnen till liv från Robert Aschbergs första insats när TV3 dök upp som en fräck utmanare av TV-monopolet. Då höll han i ett program som hette Diskutabelt, där ämena var så aparta som möjligt, för att inte tala om gästerna. Skillnaden mellan Diskutabelt då och Insider om feminism är att på den gamla tiden hade gästerna ingen ställning eller makt överhuvudtaget, medan gästerna i kvällens program representerar etablissemanget. Utvecklingen går inte alltid framåt hela tiden.


Torsdag 2005-10-13 / 23.10 länk
TIINA RASAR på DN-Debatt. Och ikläder sig självfallet rollen som offer, svag och utlämnad. Jag har varit i paneldebatt mot henne och hon lever verkligen upp till fördomarna om en manhaftigt dominant lesbisk kvinna. Det snaggade håret och de skoningslösa utfallen mot alla som avviker det minsta från de korrekta genusståndpunkterna gör Tiina till en livs levande karikatyr. Hon symboliserar hela den intoleranta feministiska tidsandan. Inte undra på att hon fått mycket media!


Torsdag 2005-10-13 / 23.10 länk
FI = THE OFFICE. I Nöjesguiden skriver Carl Reinholdtzon Belfrage i kolumnen Feminister har det roligare att han inte väntar på nya avsnitt av TV-satiren The Office utan på DVD:n från nybildade partiet Feministiskt initiativ:

Feministiskt initiativ är den nya The Office. En drift med människor med goda avsikter och en dröm, men med en total avsaknad av distans och verklighetsförankring ...

Det här läste jag i Expressen: 'I fredags kväll fick Tiina Rosenberg ett utbrott på en partikamrat som haft svårt att uttala talespersonen Devrim Mavis namn. "Jävla rasist!" skrek Rosenberg och rusade ut ur plenisalen i Örebro'. Ni förstår själva vilken succé dvd:n kommer bli.

Torsdag 2005-10-13 / 23.10 länk
ALLAHS HÄMND PÅ BIN LADIN? Det rapporteras: "bin Ladin krossades till döds i skalvet".


Torsdag 2005-10-13 / 15.15 länk
KAMPEN OM TROVÄRDIGHETEN AVGÖR VALET. Det är mer intressant att läsa recensionerna av gårdagens partiledaredebatt, än det var att lyssna på själva debatten.

Svenska Dagbladet (pdf) och Dagens Nyheter konstaterar båda att de borgerliga spelar på socialdemokratins hemmaplan, men drar extremt olika slutsatser av detta: DN tolkar det som ett borgerlighetens svaghetstecken och menar att de inte vågar ta den ideologiska debatten. SVD tolkar det som ett socialdemokratins svaghetstecken och tar det som ett bevis på att de borgerliga på allvar utmanar socialdemokratin. Vem har rätt? Det återstår att se. SVD:s analys beskriver vad de borgerliga hoppas uppnå. DN:s analys bygger på vad de borgerliga tidigare lyckats, eller rättare, misslyckat med att uppnå.

Helsingborgs Dagblad slår i spiken med formuleringen: ”Båda blocken kämpar nu med sina trovärdighetsproblem”. DN kommer att få rätt om de borgerliga misslyckas att skapa trovärdighet kring sin arbetslinje och SVD kommer att få rätt om socialdemokraterna misslyckas med sin skrämseltaktik.

Valrörelsen kommer, som jag ser det, att handla om vem svenska folket upplever som mest trovärdig i att beskriva vår tids viktigaste problem och presenterar mest trovärdiga lösningar för framtiden. De borgerligas val att lämnar ideologin därhän för att mixtra med ersättningsnivåer och erbjuda en nedtonad, men ändå tydlig, arbetslinje, kan visa sig vara vägen till Rosenbad.

Sydsvenskan ställer den allra viktigaste frågan: ”Men vart tar jobben vägen?” Och här har de borgerliga en strategi, medan socialdemokraterna enbart har en synnerligen mager prestation att visa upp efter 12 år vid makten, vilket Göteborgs-Posten tydligt visar.

Östgöta Correspondenten har rätt i slutsatsen ”Det handlar inte om idéer utan om taktik”. Jag får flera mejl som känner frustration över detta. Exempelvis från Göteborg:

... fattar inte hur borgarna på några dagar hemma hos Göran Hägglund lyckades trassla in sig i procentberäkningar i stället för att tala om vad man vill förändra. Men man kanske inte vill förändra? ... Alliansen måste våga stå upp ideologiskt ... Att det är sakpolitiskt fel att inte diskutera t ex arbetsrätten är uppenbart, men det kanske är taktiskt fel också. Vad säger alla arbetslösa som passerat ”skamgränsen” 50 (som sakta nu kryper ner mot 40)? Vill de hellre leva på bidrag resten av livet, eller skulle de uppskatta förändringar i t ex först-in-sist ut systemet så vi fick lite rotation på arbetsmarknaden och folk slutar klamra sig fast vid skenbart trygga anställningar? Vad säger den arbetslöse som också har en sjukdom om de regler som innebär att arbetsgivaren tar största risken vid sjukskrivningar och därför inte VÅGAR anställa handikappade. Skulle han/hon hellre acceptera en otrygg anställning, än att leva på bidrag resten av livet?

Och jag delar denna frustration. Det är ju sådan värdebaserad systemkritik vi helst vill se. Men samtidigt måste vi inse att svenska folket, likt det tyska folket och alla västeuropéer är skitskraja för förändring. Att ens yppa ordet 'systemskifte' leder garanterat till brakförlust i val. Och då är, faktiskt, en mycket, mycket försiktig strategi som ger valseger bättre än evig plakatpolitik i opposition.


Torsdag 2005-10-13 / 14.25 länk
YTTERLIGARE EN AMERIKAHATARE FÅR NOBELPRIS. Först får den egyptiska diktaturregimens affischnamn Mohamed el-Baradei fredspriset och nu får amerikahataren Harold Pinter litteraturpriset. Signaturen 60-talist kommenterar valet av Harold Pinter i SVD:

Så kallade intellektuella som inte kan skilja på rätt och fel finns det gott om. Enligt min uppfattning skall Svenska Akademin inte belöna personer som exempelvis ignorerar, försvarar eller relativiserar Gulag, Dödens fält eller Auschwitz. Dessvärre tyder Pinters uttalanden på en långt gången förmåga att pervertera det som hände under 1900-talet.

Och på Pinters egen hemsida kan man läsa diverse ”arbeten” som visar att han perverterar demokratisträvanden också under 2000-talet.


Torsdag 2005-10-13 / 11.03 länk
JÄRNLADYN FYLLER 80. GRATTIS! Margaret Thatcher fyller 80 år idag. Och det är ju så, som till och med medievänsterns flaggskepp BBC måste medge, att hon fortfarande har ett enormt inflytande över brittisk politik.

Ja, över Europa, eftersom i Storbritannien finns det exempel på välfärdssamhälle som fungerar - med god tillväxt, lägre skattetryck och låg arbetslöshet - och som provocerar kontinenten i så hög grad att Frankrike numera definierar sig i motbilden av Storbritannien. Europas identitet idag handlar om att vara för eller emot Thatchers förnyelsepolitik. Och hon genererar fortfarande starka känslor, som framgår i medierna.

Margaret Thatcher är därmed efterkrigs-Europas största politiker. Alla kategorier. (se mer om hennes karriär som MP)

• BBC: Why Thatcher still looms over politics
• Sky News: Maggie's birthday bash
• Daily Telegraph: Birthday tributes to 80-year-old 'Maggie'
• Independent: Thatcher at 80: What does she mean to you?
• Daily Mirror: The old witch: Thatcher at 80
• Guardian: Thatcher celebrates 80th birthday
• The Sun: Raise a glass to Maggie

Torsdag 2005-10-13 / 10.05 länk
VI BEHÖVER MER IDEALISM. Dick Morris berättar i kolumnen A young man and his ideals om en ung amerikan - och den idealism som finns i och för Amerika.

Matt Pottinger har tjänstgjort som reporter för Wall Street Journal i Kina i nästan fem år. Nu, vid 32 års ålder, har han lämnat jobbet för att ta värvning i United States Marine Corps ... Just nu är han på väg till regementet Quantico för grundutbilding ...

Varför offrar han en bra lön och ett prestigefullt jobb för att göra armhävningar och språngmarscher med full packning? Pottinger säger att han värdesätter friheten så mycket mer efter att ha levt nära människor i en auktoritär stat.

Berättelsen om en ung man som avbryter sin klättring i en framgångsrik karriär för att tjäna oss [amerikaner] genom att utsätta sitt liv för risker utan ekonomisk belöning är inspirerande och värt att förmedla i denna kolumn. Vi kan alla behöva en dos av hans idealism då och då. Vi kan alla behöva det mod som krävs att starta på nytt i strävan efter våra drömar, så som Matt Pottinger gör.

Dick Morris demonstrerar här två ting. Den obotliga optimism och jävlar annama som präglar det amerikanska samhället, samt en idealism som går ut på att jag själv har en aktiv roll att spela, inte att 'någon annan' ska förse mig med förmåner. Om detta har Sverige och Europa mycket att lära.


Torsdag 2005-10-13 / 0.25 länk
STATSUTGIFTER MED FEM PRESIDENTER. Libertarianska magasinet Reason presenterar data om hur mycket presidenterna ökat/minskat federala statsutgifterna i inrikespolitiken under sina fem första år i Vita huset:

Lyndon B Johnson: +25,2%
Richard Nixon: -16,5%
Ronald Reagan: +11,9%
Bill Clinton: -8,2%
George W Bush: +35,2%

Inget bra facit för Bush, även om det alltid finns en eftersläpning i politiken eftersom systemen är gigantiska och tar tid att ändra. Därför ökade staten under Reagans första fem år, men minskade under ett årtionde efter hans tid i Vita huset.


Torsdag 2005-10-13 / 0.25 länk
KONSERVATIV ISTID? Här en animerad satirfilm som illustrerar den kritik presidenten fått från ledande konservativa opinionsbildare för hans nomineringen av Harriet Miers till HD-domare.


Torsdag 2005-10-13 / 0.25 länk
AMERIKANSK FLAGGVIFTNING HAR ETT SYFTE. I Boston Globe berättar en amerikan journalist bosatt i England om en nyvaknad debatt om sammanhållning i samhället: The heart of Muslim Britain.

Av de britter som en gång var nedlåtande om det någon i vänstertidningen Guardian kallade Amerikas 'besatthet av att hylla sin flagga och andra synliga demonstrationer av nationell gemenskap', frågar många sig nu om inte just detta skulle hjälpa. 'Uppfostra våra barn om vad det betyder att vara brittisk', kräver center-högertidningen Daily Telegraph. En debatt som känns igen också av amerikaner.

I den globala tiden med stor - och positiv - rörlighet blir plötsligt den lokala förankringen en viktig fråga på ett sätt den inte varit förut. Förklaringen är enkel: förr rörde vi oss inte särskilt mycket och det gemensamma var självskrivet. Något som inte längre gäller. Nu måste vi jobba för att nå den.


Onsdag 2005-10-12 / 18.06 länk
VÅR TIDS IDÉSTRID: FRIA ELLER NYA MÄNNISKOR? Medan partiledarna mest lät som repriser på sig själva, skriver Anders Isaksson en intressant kolumn i DN: Fria medborgare eller nya människor?. En frågeställning som aktualiseras av de två nya partier som ställer upp i nästa års riksdagsval.

I feministiskt initiativ ser han ett nytt utopiskt parti som vill skapa en ny människa. I junilistan ser han ett parti som står för fria medborgare i kontrast till de nuvarande partierna som ser politiken från statens perspektiv:

Doften av 50-tal är omisskännlig, den svunna tid när [junilistans] ledare själva var unga ... Bakom valmanifestets lite torra beskrivning av landets problem anar man inspiration från gårdagens stora liberala ekonomer, främst då österrikarna Friedrich Hayek och Joseph A Schumpeter ... "Ett folk i arbete är en förutsättning för ett samhälle av självständiga, fria medborgare som försörjer sig själva och får behålla större del av frukterna av sitt arbete", som det heter.

Isaksson avslutar med att fråga vilket ideal som ligger rätt i tiden: gårdagens fria medborgare eller morgondagens nya människa? Därmed har han formulerat det som kan bli framtidens viktigaste ideologiska konfliktlinje. Ska utopier genom politiska beslut diktera varje skrymsle av våra liv, eller ska vi bli fria och personligt ansvarstagande medborgare? Mer kontroll eller frihet är ingen ny konflikt, men den har flyttat från ekonomi och materiella frågor till moral och sociala livsmönster.

I sin kolumn i SVD skriver Elise Claeson också om politikens ambition att skapa nya människor:

Jämställdhet har i Sverige kommit att bli elitens ursäkt för att genomföra en omänsklig utopi: drömmen om en ny människa. Liberaler och socialister förenas i en förförisk och vacker dröm om en ny skapelseberättelse, där människan befrias från sin mänskliga natur. Människans mänsklighet blev Problemet.

Och i nättidningen Captus skriver Roland Poirier Martinsson en essä om Betydelsen av konservatism, (del 1 och del 2):

Konservatismen tror inte att det finns någon samhällsteori. Politikern är inte en ingenjör som manipulerar samhället mot bakgrund av universell kunskap om hur det fungerar ... Ur denna ståndpunkt följer en djup skepsis mot politikern som teknokrat ...

Konservatismen menar att det finns en oberoende verklighet som begränsar våra möjligheter. Detta gäller både för tekniken och för etiken. Sålunda är social konstruktivism en verklighetssyn som inte gäller ... [V]åra moraliska övertygelser [kan inte] vändas upp och ner. Ur detta följer också att andra värdesystem kan vara falska, inte bara annorlunda ...

Konservatismen menar att all praktisk politik måste utgå från de föreliggande historiska omständigheterna. Inom politiken finns inga på förhand givna svar. Dock innebär inte detta moralisk relativism, eftersom det utanför politiken finns en oföränderlig etik.

Ska vi i Sverige i en globalt snabbt föränderlig värld söka våra rötter och finna trygghet i vår samlade kunskap, vår kultur och gemenskap, eller ska vi försöka skapa en ny, utopisk människa som kastar ut alla traditioner? Här finns vår tids starkaste spänning. Synd bara att riksdagens partiledaredebatt fanns någon helt annanstans.


Onsdag 2005-10-12 / 12.06 länk
GRINIG PERSSON. Persson sänkte partiledardebatten. Han var grinig och klagade på oppositionen heller än att tala om vad han står för. De borgerliga gnällde tillbaka. Så här kan partiledarna inte fortsätta. Politik är mycket mer spännande än så här. Visa det!


Onsdag 2005-10-12 / 11.06 länk
HÄGGLUND OCH OHLY MEST INTRESSANTA. Partiledardebatten som nu pågår i riksdagen är lite ovanlig. De som hittills gjort bäst ifrån sig är kristdemokraternas Göran Hägglund och vänsterpartiets Lars Ohly. Ohly genom att med engagemang framföra ett extremare budskap än vi hört i riksdagen sedan murens fall. Kommunismen är tillbaka. Företagens vinster ska konfiskeras. Kraven på förmåner ska höjas. Aktieägare är svinaktigt giriga fiender till folket.

Den som svarar bäst är Göran Hägglund. Han som kan upplevas som lite träaktig och stel, blir i det uppskruvade klimatet istället lugn och driver in sina poänger med kraft, bland annat genom att pausera ordentligt efter levererat motargument. Det ger tyngt.

Det som förvånar mig är att ingen påpekar att aktieägare är alla vi som pensionssparar i PPM, tjänstepension och i aktiefonder. När Ohly attackerar aktieägare attackerar han pensionssparandet för de flesta svenskar.


Onsdag 2005-10-12 / 11.06 länk
ARNOLD LEDER. Han har legat mycket illa till under vår och sommar, och räknats ut av många. Guvernören hade fått såväl den demokratiskt dominerade delstatsförsamlingen som fackförbund emot sig. Och genom omfattande kampanjer mot honom sjönk Arnold Schwarzeneggers popularitet.

Men Arnold svarade med att gå direkt till folket med sin reformagenda i fyra folkomröstningar som hålls 8 november. Ny opinionsmätning antyder seger för Schwarzenegger. Prop 74: 55% ja. Prop 75: 60% ja. Prop 76: 58% ja. Prop 77: 59% ja.


Onsdag 2005-10-12 / 9.37 länk
SÅ VÄLJS FÖRBUNDSKANSLER, OCH STATSMINISTER. Hur går det till när Angela Merkel nu ska väljas till förbundskansler? Ja, valprocessen är väldigt lik den svenska, men ändå inte.

I Sverige har vi bara haft minoritetsregeringar, med undantag för Thorbjörn Fälldin, sedan den nya regeringsformen trädde ikraft 1970. I Tyskland har man efter andra världskriget bara haft majoritetsregeringar. En förklaring är valprocessen.

I Sverige föreslår talmannen statsminister som riksdagen röstar för eller emot. Så länge inte hälften röstar emot, så är statsministern godkänd. Det krävs alltså ett mycket litet aktivt stöd för att en statsminister ska väljas. Ola Ullsten utsågs till statsminister med 39 ja-röster mot 66 nej-ledamöter och 215 nedlagda röster. Så här lyder Regeringsformen, 6 kap:

Röstar mer än hälften av riksdagens ledamöter mot förslaget, är det förkastat. I annat fall är det godkänt. (2§) Har riksdagen fyra gånger förkastat talmannens förslag, skall förfarandet för utseende av statsminister avbrytas och återupptagas först sedan val till riksdagen har hållits. (3§)

I Tyskland krävs en absolut majoritet för den person som presidenten föreslår till förbundskansler för att godkännas, rapporterar Deutsche Welle i The Chancellor Vote Explained.

Presidenten föreslår kansler. Om Merkel erhåller absolut majoritet i första omröstningen - alltså minst 308 röster av totalt 614 i bundestag - förklarar presidenten henne vald. Om färre än 308 röster erhålls, krävs ny omröstning, även om fler skulle röstat för än emot. Nedlagda röster blir i praktiken nej-röster i Tyskland, medan de blir ja-röster i Sverige.

I Sverige får talmannen bara fyra försök att föreslå statsminister, sedan blir det nyval. I Tyskland får presidenten föreslå hur många kanslerskandidater han hinner på 14 dagar. När 14 dagar gått genomförs en sista omröstning där det räcker med att kanslerskandidaten erhåller flertalet röster i parlamentet. Här blir nedlagda röster neutrala. Om valet misslyckas denna gång blir det nyval.

Till sina yttre former är alltså procedurerna i Sverige och Tyskland väldigt lika. Men i hur röstningen tolkas kan skillnaderna knappast vara större. Förklaringen är historisk. Tyskland vill inte ha manipulativa och taktiska minoritetsregeringar, som under Weimarrepubliken, utan stora stabila regeringar. I Sverige har man velat undgå regeringskriser och fått små manipulativa regeringar.


Onsdag 2005-10-12 / 9.12 länk
BLOGGANDE PROFESSOR SPARKAS. Statsvetarprofessorn vid University of Chicago, Daniel Drezner, får inte förlängt förordnande, rapporterar The Sun. Under normala omständigheter avslutas sådana förordnanden av akademiska skäl, men här är det många som undrar om hans blogg har påverkat hans ställning.

Beslutet har väckt oro på amerikanska universitet eftersom det i USA finns många professorer som bloggar.

Jag tycker situationen är absurd. Om forskare och akademiker vill sprida sitt arbete och delta i samhällsdebatten borde det inte vara till deras nackdel - tvärtom. Men gamla maktcentra gillar inte nya metoder att nå ut, nya möjligheter som sträcker sig förbi deras revir och kontroll. Det är otrevligt, men vi kommer att få se ett antal martyrer som tvingas offra sina karriärer innan bloggar blir accepterade.


Tisdag 2005-10-11 / 21.22 länk
HITCHENS I EXPRESSEN. Christopher Hitchens publiceras i Expressen, på debattsidan: Varför sviker vänstern Irak?

Är det möjligt - eller ens tänkbart - att en demokratisk socialist kan betrakta detta som en passiv åskådare, eller rent av som någon som i hemlighet sett förödmjukelsen av Bushadministrationen som det främsta målet? Jag hoppas inte det, men jag måste tyvärr konstatera att "vänsterns" plakat ingenting har att säga om jihadism, Baathism, den kurdiska saken eller idén om fria val.

Ja, varken vänstern eller EU, åtminstone det gamla Europa inklusive Sverige, lägger två strån i kors för hjälpa till att skapa demokrati i Mellanöstern, där demokrati verkligen står på spel just nu. Den historiska domen kommer att bli hård.


Tisdag 2005-10-11 / 19.22 länk
FÖRFATTARE: BUSH BÖR SLÄPAS UT OCH SKJUTAS. Andrew Sullivans senaste blogginlägg lyder:

MOORE-PRISTAGARKANDIDAT: "Gary Kamiya skriver, 'I en rättvis värld skulle Bush, Wolfowitz, Rumsfeld, Cheney, Rice och deras underhuggare ställas inför ett senatsförhör för alla sina katastrofala misslyckanden, och där skulle Packers bok vara bevis nummer 1.' Nej. I en rättvis värld skulle de här personerna släpas ut och skjutas."

Så skriver Jane Smiley, en amerikansk vänsterförfattare. Det jag finner avslöjande med detta uttalande är hur väl det stämmer med vad Orwell såg hos vänstern. Notera att Smiley inte har några bekymmer med att vägra anklagade, säg, Bush och Wolfowitz, en rättvis rättegång i en 'rättvis värld'. Hennes vänstervridna vision om rättvisa handlar om att 'släpas ut och skjutas'. Inte undra på att hon ville låta Saddam sitta kvar vid makten. De två tänker otäckt lika.

(Moore-priset, för dig som är ny läsare, tilldelas särskilt korkad, extrem eller medvetet förfalskad vänsterretorik. Du förstår säkert vem det fått sitt namn av.)

Och Sullivan stödde John Kerry i presidentvalet förra året. Det här visar hur extrem den amerikanska vänstern är, den vänster som avgudas av svenska journalister och s k intellektuella.


Tisdag 2005-10-11 / 18.55 länk
SCHRÖDER 'SPRINTER', MERKEL 'LÅNGDISTANSLÖPARE'. En optimistisk röst om Tysklands stora koalition och Angela Merkels möjligheter att göra något citeras i The Economist:

Det vore ett misstag att underskatta Angela Merkel. 'Om Schröder var en sprinter är Merkel en långdistanslöpare', säger Wolfgang Nowak, chef i Alfred Herrhausen-sällskapet, en tankesmedja som drivs av Deutsche Bank. Hon anses vara extremt metodisk, går igenom alla åsikter före beslut ... Och hon har helt säkert lärt sig en hel del sedan Helmut Kohl lyfte upp henne ur anonymiteten 1991, inte minst av Schröders frustrerade försök att reformera ekonomin.

Hoppas verkligen herr Nowak har rätt och att Merkel vågar pröva nya vägar att få fart på Tyskland. Mycket av Europas framtid hänger på det.


Tisdag 2005-10-11 / 14.55 länk
BLOGGAR ÄR JOURNALISTISKT ARBETE. Efter att ha följt hur mainstreammedierna bevakade orkanen Katrina håller jag helt med Yahoo News, en av världens populäraste nyhetsförmedlare på nätet, som tänker publicera bloggar på samma sätt som nyheter från mainstreammedier. Reuters rapporterar: Yahoo puts news, blogs side by side on the Web.

Jag utmanar vem som helst på att granska nyhetsförmedlingen under de två första veckorna efter orkanen Katrina, och då jämföra det som skrevs i denna blogg med den nyhetsförmedling som kom från DN, GP, SVD, TT, P1, TV4, SVT. Min blogg hade en avsevärt högre grad saklig rapportering, underbyggd med fakta, än vad landets ledande mainstremmedier hade.

Dessa redaktioner kunde inte motstå lockelsen i att få kritisera Bush när tillfälle gavs. Deras ideologiska värderingar kom före saklighet, balans och opartiskhet. De bröt mot journalistisk etik därför att de inte kunde låta bli. Medierna fylldes med den osakliga propaganda man slickat i sig från oppositionen i USA, inte därför att den levererade fakta, utan därför att den sa det som stämde med deras egen personliga uppfattning och världsbild. Och resultatet blev en katastrof.

Därför är det utmärkt att Yahoo likställer bloggar med dagstidningar och etermedier. Bloggaren och TV-kritikern Jeff Jarvis har helt rätt i sin slutsats: ”Om du informerar allmänheten, utför du journalistiskt arbete” (If you inform the public, you are committing an act of journalism).


Tisdag 2005-10-11 / 14.30 länk
TERRORISMEN UNDERSTÖDS FRÅN SVERIGE. Medan muslimer börjar inse hur fullständigt vansinnig terrorism är, fortsätter västmedierna att stå på deras sida. Inte bara i Aftonbladet hyllas barnamördarna i Irak, utan den välkände Ahmad Rami i Radio Islam leder nu - från Sverige - hejarklacken för fler mord och mer blod. Han intervjuades i Hizballahs TV-station Al-Manar som sänder över Mellanöstern. Syftet är självklart: sprida och underblåsa hat som legitimerar terror.

Jag skulle inte bli förvånad om det är röster i västvärlden som, i sin romantiskt revolutionära kommunistnostalgi, längst kommer att hålla fast vid att terroristerna i Irak är ”motståndsmän” och ”rebeller” som bekämpar USA. Medan muslimer i allt högre grad tar avstånd från terrordåden får terroristerna fortsatt moraliskt och propagandistiskt understöd i väst.


Tisdag 2005-10-11 / 14.20 länk
TERRORISMEN TAPPAR STÖD BLAND MUSLIMER. Professorn i islamiska studier, Bernard Haykel, skriver i kolumnen Terminal Debate i dagens New York Times:

Fakta är helt enkelt att många heliga krigare nu anser att kriget i Irak inte går bra. Alltför många muslimer dödas. Bilder av denna slakt, förmedlad över hela den muslimska världen via satellit-tv och internet, minskar det globala stödet för terroristernas sak ...

Den framträdande jihad-ideologien Abu Baseer al-Tartusi har utfärdat en fatwa där han argumenterar att självmordsbomber som riktas mot muslimer eller ”oskyldiga” icke-muslimer är olagliga. Abu Baseer, som är syrier verksam i Storbritannien, är utan tvekan rädd för de nya hårdare terrorlagarna ska få britterna att utvisa honom till Syrien där fängelse och tortyr väntar.

Vissa al-Qaida-aktivister beskyller Abu Baseer för att skydda sitt eget liv hellre än att delta i det religiösa kriget. Men den viktiga poängen är att sprickorna i terroristernas ideologiska pansar växer ... Genom den extrema taktiken har terroristerna blottlagt motsägelsen inom den egna rörelsen.

Alltså: tvärt emot vänstermedierna, som likt papegojor hävdar att Irakkriget och kampen mot terrorismen gynnar terroristerna, ser vi nu tydliga tecken på utmattning. Dels intern splittring bland våldsverkarna och dels, vilket är ännu viktigare, muslimer runt om i världen börjar inse att terrorismen på inget sätt förbättrar muslimers prestige och ställning i världen, utan tvärtom gör att muslimer allt mer förknippas med primitiva och barbariska svin.

Med mer uthållighet från USA:s sida och med stöd från Europa kan terrorismen snart vara besegrad.


Tisdag 2005-10-11 / 10.30 länk
NR 2 INGET FÖR JOHN MCCAIN. Den färgstarke och frispråkige sentatorn John McCain sa på ett möte i helgen att han funderar på att ställa upp i presidentvalet 2008, men inte kan tänka sig bli vice president. Han förklarade varför:

Jag tillbringade massa år i ett Nordvietnamesiskt fångläger, hölls i mörker, matades smulor, så varför i helvete skulle jag vilja gå igenom det igen?

Tisdag 2005-10-11 / 9.52 länk
NY CHANS FÖR ÖKAD FRIHANDEL. USA har gjort ett utspel som EU hängt på i syfte att få fart på frihandelsförhandlingarna om sänkt jordbruksstöd. Guaridan rapporterar:

USA:s WTO-representant Robert Portman startade med att föreslå en sänkning av de mest handelshindrande amerikanska jordbruksstöden med 60 procent till 2013, förutsatt att Europa svarade med en egen 80 procentig minskning. EU:s handelskommissionär Peter Mandelson ansåg att USA:s förslag var konstruktivt och annonserade en plan för att minska Europas jordbruksstöd med 70 procent och införa ett tak för industriella tullar på 10 procent.

WTO-företrädare såg positivt på dessa initiativ, medan u-länders representanter på mötet i Zürich var skeptiska och menar att utspel för att få tidningsrubriker inte betyder någonting. Det är detaljerna som avgör. De gör rätt i att vara skeptiska, protektionismen breder ut sig inom vänstern i väst. Men frihandel är det enda rätta för att ge övriga världen en chans att vara med i välståndsbyggandet. Bistånd är obetydligt i jämförelse med borttagna tullar. Frihandel ger länder möjlighet att stå på egna ben och leva på egen produktion. Bistånd tillsammans med protektionism är allmosor som håller fattiga kvar i misär.


Tisdag 2005-10-11 / 9.35 länk
HAR SKÅDAT REGLERINGSHELVETET I ÖGONEN. Tysklands tillträdande förbundskansler Angela Merkel har vuxit upp i DDR. Hon har levt i det regleringshelvete som socialdemokrater och kommunister längtar till. Jag har en grundläggande tro på att människor med praktiska upplevelser blir starkare i sina övertygelser än dem med bara teoretiska kunskaper. Därför instämmer jag helt i PJ Anders Linders analys i SVD-ledare:

Nu kommer reformarbetet i EU:s viktigaste land att ledas av en kvinna som har tydligt marknadsekonomiska värderingar och personlig erfarenhet av vad det innebär att leva under kommunismen. Berlin sänder andra signaler. Redan det spelar roll.

Måndag 2005-10-10 / 20.45 länk
IRAK - ETT KOMMUNIKATIONSPROBLEM Fred Barnes gör i Weekly Standard en intressant vinkling av Irakfrågan: A Failure to Communicate.

Bush-administrationen har misslyckats att förklara vad som hänt och händer i Irak. Det uppstår hela tiden frågor om vad man menar, hur man bedömer utvecklingen och vilken strategin är. Barnes tar antalet stridsdugliga irakiska bataljoner som exempel: i ett tal i veckan talade presidenten om 80, medan en general dagen dessförinnan på presskonferens i Pentagon talat om en enda.

Barnes reder ut begreppen: stridsduglighet redovisas i 4 kategorier. Till kategori 1 räknas irakiska bataljoner som helt på egen hand tar initiativ och leder operationer. Kategori 2 har egna uppgifter men opererar med amerikanska rådgivare. Kategori 3 är bataljoner som deltar i strid tillsammans med amerikansk trupp. Kategori 4 är bataljoner under utbildning, ej redo för strid.

Presidenten talade om bataljoner i kategori 3, som är ett 80-tal. Generalen talade om kategori 1, där endast en bataljon är helt självständig. Kategori 2 omfattar 35 bataljoner. Alltså deltar cirka 115 irakiska bataljoner i strid. Om man rör ihop den här sortens information framgår inte den faktiska utvecklingen, exempelvis hur många bataljoner som går från kategori 3 till 2 och därmed frigör amerikanska trupper.

Barnes har ju rätt i att det är märkligt att man inte kunnat vara bättre på de hårda fakta som finns.


Måndag 2005-10-10 / 20.14 länk
MEN OM MIERS REPRESENTERAR VARDAGEN? Har fått följande mejl:

Hur ställer du dig till utnämningen av Harriet Miers till högsta domstolen? Personligen så tycker jag att hon verkar väldigt okvalifiserad. Det finns hundratals hyperintelligenta och mer värdiga konservativa domare som förtjänar platsen mer än henne ... Det kommer en tid när man måste sluta försvara mannen och börja försvara värderingarna, och dom som försvarar Miers försvarar Bush inte dom konservativa värderingarna.

Själv har jag mest följt utvecklingen med stor förundran. Trodde vänsteraktivister skulle gå till storms mot Bush och den han nominerat till domare - och så blev det tvärtom så att röster till höger klagar högst.

Jag har tagit upp Miers yrkeserfarenhet, liksom den taktik som kan ha legat bakom presidentens agerande (nominera någon som inte kan sättas dit av vänstern). Och att man nog inte ska missunderskatta honom.

Förra kommentaren stärker min uppfattning om att kritiken mot Miers handlar om att hon inte briljerat teoretiskt bland självutnämnda genier. Jag gillar dem som är suveräna teoretiker, men jag uppskattar vardagligt sunt förnuft i lika hög grad. Och är det så att Bush vill, bland de nio domarna, få personer med skiftande livserfarenheter, exempelvis en styrelseordförande som vet hur det är att ansvara för daglig drift i ett mellanstort privat företag, då tycker jag det låter rätt. Särskilt om de flesta andra av domarna suttit på fina universitet och tänkt och skrivit briljant, totalt avskurna från vardagliga problem - som att driva företag.

Och hennes öde kommer att avgöras av hur hon klarar sig i senatsförhören som säkert kommer att bli hårda.


Måndag 2005-10-10 / 19.48 länk
INTE BARA VÄNSTERN HAR ÖSTKUSTELIT. Vänstermagasinet New Republic analyserar den förvånansvärt hårda konservativa kritik president Bush fått för sin nominering av Harriet Miers till Högsta domstolen: Conservative were above elitism. Man påpekar att det inte bara är vänstern som har en östkustelit, utan att där också finns ett konservativt etablissemang i Washington, New York och Boston. En elit som bara anser att de som studerat på de finaste universiteten, undervisat där eller arbetat på de fina advokatbyråerna på östkusten är att räkna som kompetenta. Alla andra är per definition lägre stående. Och att nominera någon utanför denna krets är att förolämpa dem.

Miers fick sin juridiska utbildning på Southern Metohodist University Law School. Hon arbetade på en advokatbyrå i Dallas med flera hundra jurister och blev dess styrelseordförande. New Republic citerar en texasadvokat som är förbannad över att folk i Washington kallat den advokatbyrå Miers arbetat på för oansenlig: ”det är ett uttalande som bara en absolut snobb skulle kunna säga, någon som anser att ingen advokatbyrå i Texas någonsin kan bli något annat än oansenlig”.

Tidningen drar slutsatsen att den hårda kritiken mot Miers inte handlar om ideologi utan om sociologi. Den konservativa eliten är lika mycket snobbar som de vänstereliter man så gärna hånar.


Måndag 2005-10-10 / 11.48 länk
HARRIET MIERS SOM POLITIKER I DALLAS. Washington Post har tittat närmare på en period då den till Högsta domstolen nu nominerade, och kontroversiella, Harriet Miers satt i fullmäktige för staden Dallas: In Dallas, She Made A Name for Candor.

I början av 1990-talet var hon en ovanlig lokalpolitiker som sa vad hon tyckte. Och hon tyckte inte om att politiska hänsyn till olika särintressen gick före de beslut som var bäst för staden. Redaktören för Dallas Morning News säger att hon var en högst opolitisk politiker. Och det kan ge svårigheter. Hon fick både gayaktivister och antigay-konservativa emot sig, då båda grupperna ansåg att hon stod på den andres sida. Hon är emot abort, men har vänner bland officiella förespråkare för abort. Kort och gott: Miers var ingen politiker och hon slutade frivilligt i fullmäktige efter en mandatperiod.

Men att hon gick ut och talade inför tusentals arga demonstranter och inte tvekade att sätta sig ner och diskutera i sammanhang där hon visste att hon mötte stark fientlighet för sina åsikter är ett intressant karaktärsdrag som inte många i det offentliga livet har.


Måndag 2005-10-10 / 11.48 länk
PLATT SKATT PÅ FRAMMARSCH. En lista från Wall Street Journal visar att allt fler länder, inte minst i östra EU, går över till platt skatt och att de som resultat därav får en betydligt högre tillväxt än andra.


Måndag 2005-10-10 / 9.52 länk
ANGELA MERKEL BLIR FÖRBUNDSKANSLER. Efter nattens förhandlingar rapporterar Deutsche Welle: SPD Agree on Merkel as Chancellor. Ytterligare detaljer återstår att förhandla, men det ser ut att bli en koalition mellan de två stora partierna kristdemokraterna och socialdemokraterna.

Själv tror jag ju inte en sådan koalition kommer att hålla särskilt länge. Det är mycket tuffa beslut Tyskland behöver ta för att få igång ekonomin igen. Det kräver kontroversiella politiska kursändringar. Att två ideologiskt så olika partier skulle bli överens om hur detta ska göras, kräver att man tar krisen på djupt allvar och det har inget av partierna gjort hittills.

Men de har ju ett gyllene tillfälle. Går man gemensamt genom skärselden och vidtar kraftfulla åtgärder kan de sedan inte skylla varandra för de inte alls populära åtgärderna. Med ordning i ekonomin kan de politiska konkurrensen åter starta, på en sundare grund. Men det scenariot är inte särskilt troligt.


Måndag 2005-10-10 / 9.35 länk
POLITISK DYNAMIK. I staden New York finns en kraftig majoritet som anser sig ligga närmast det demokratiska partiet. Ändå har man ofta valt en republikansk borgmästare, som sittande Michael Bloomberg. Och inför hans kampanj för omval i november har tunga demokrater kommit ut - till förmån för omval av republikanen Bloomberg, rapporterar NY Newsday.

Förklaringen är att borgmästarvalet, liksom exempelvis presidentvalet, är ett personval. Man väljer person. Inte parti. Och trots, eller kanske på grund av, att New York är en demokratisk stad slutar nomineringen av en kandidat inom demokratiska partiet med att man väljer en mycket vänsterinriktad kandidat. Demokratiska partiet lyssnar helt enkelt inte efter vad New York-borna vill ha. Samtidigt nominerar ofta republikanerna som minoritetspartiet en mittenkandidat, en balanserad person som har chans att vinna osäkra röster. Det gör att republikanska kandidater mot alla odds ofta vinner.

Den här dynamiken mellan partihänsyn och folkets synpunkter är intressant. Direkta personval gör demokratin mer levande och folket möjlighet att väga in fler aspekter än kollektiva partipamfletter och vallöften. De kan avgöra ledaregenskaper och mer subtial politiska ställningstaganden genom att välja person, istället för indirekt val genom parti. Vi borde få den möjligheten här hemma också!


Måndag 2005-10-10 / 9.30 länk
SKILLNAD PÅ OENIGHET INOM BLOCKEN. Dagens mejl:

Bara en reflektion omkring vänsterpartiets pågående Kubakris. Den borgeliga alliansen får utstå hård kritik av regeringen (och av media) för att de inte är eniga om nivåerna på olika ersättningar.

I det nuvarande regeringsunderlaget kan man inte ens bli eniga om man är för diktatur eller ej. Hur är det med medias och oppositionens kritik av detta? Vad säger det om det politiska och mediala klimatet i landet när brist på enighet om procentgränser för olika bidrag väcker större förtret än brist på enighet i den fundamentala frågan om demokrati och diktatur?