Bloggarkiv:
i hjärtat rebell

Dick Erixon:
Kommentarer 26 sept - 2 okt 2005

Söndag 2005-10-02 / 22.50 länk
BUSH BORDE VÄLJA JANICE ROGERS BROWN. I Philadelphia Inquirer skriver man att president Bush är nära sitt beslut om att nominera domare till den andra vakansen i Högsta domstolen, Bush near choice for judicial pick. Där framgår också att demokratiska senatorer i öppet brev varnat presidenten för att utse tre namngivna domare. ”Nominering av någon av dessa individer till Högsta domstolen skulle vara en onödig provokation och kommer att mötas med omfattande opposition i senaten”, skriver man.

Jag hoppas att detta hotbrev får Bush att utse just en av dem: Janice Rogers Brown. Har tidigare nämnt henne i bloggen (Tuffaste domaren på årtionden och här och här och här). Ett skäl är att det inte bör vara lönsamt att hota en president. Ett annat, och viktigare skäl, är att Bush behöver samla supportrarna efter ett uselt år för republikanerna så här långt. Och inget uppnår det bättre än om demokraterna gick till generalangrepp i en fråga som rör juridik och moral. En tredje skäl, det klart viktigaste, är att Brown är en ytterst kompetent jurist med glasklara uppfattningar om juridik och moral.

Trots min antifeminism har jag i de senaste kommentarerna tagit upp tre kvinnor som finns i diskussionen om de allra högsta ämbetena i USA. Det beror på att de är kompetenta och intressanta som personer. Och ingen kan hävda att de skulle vara inkvoterade efter att ha gnällt om att vara förtryckta, eller gråtit ut om patriarkala strukturer som hindrat dem. Det är kvinnor värda respekt för sin kompetens och förmåga. Exakt motsatsen till det jag känner för personer som genom vänskapskorruption eller kvotering blivit professorer, ministrar och generaldirektörer. Skillnaden mellan meritokrati och feminism är att det förstnämnda producerar briljanta kvinnliga ledare, medan feminismen lyfter fram motsatsen. Bara de som tror att kvinnor inte är kapabla behöver feminismen.


Söndag 2005-10-02 / 19.05 länk
MEET THE PRESS OM RICE-CLINTON. Också i Meet the Press diskuterades möjligheten för en, eller till och med två, kvinnliga presidentkandidater i nästa presidentval - senator Hillary Clinton (demokrat) mot utrikesminister Condoleezza Rice (republikan). I denna blogg lyftes Rice fram redan före förra presidentvalet och då spekulerade jag först i att Rice skulle bli utrikesminister (vilket hon blev) och att Dick Cheney av hälsoskäl skulle avgå som vice president och att Rice skulle bli hans efterträdare. Det steget har ännu inte inträffat...

Problemet är väl att Clinton kommer få svårt att nomineras i anti-krigspartiet demokraterna eftersom hon är för Irakkriget. Och Rice har aldrig ställt upp och blivit politiskt vald, utan gjort tjänstemannakarriär. Att börja med presidentkampanj är kanske ett väl stort steg till och med för Rice. Men det vore otroligt spännande om hon ställde upp.


Söndag 2005-10-02 / 18.25 länk
KAMANJ FÖR CONDOLEEZZA RICE ÖKAR TRYCKET. Under reklamavbrotten i TV-kanalen ABC:s nya dramaserie, Commander-in-Chief, med en kvinna som USA:s president, visades reklamfilm som uppmanar verklighetens utrikesminister Condoleezza Rice att ställa upp i presidentvalet 2008, rapporterar Sunday Telegraph i Rice supporters hope for Hollywood ending. Det var den mest synliga insatsen hittills för en växande gräsrotskampanj i syfte att övertala dr Rice att ställa upp i valet till nationens högsta ämbete, trots att hon sagt att hon inte önskar att bli nominerad.


Söndag 2005-10-02 / 17.50 länk
UNDERKLASSEN HAR MORALISKA ORSAKER, INTE MATERIELLA. Socialforskaren Charles Murray skriver i dagens Wall Street Journal om The Hallmark of the Underclass.
Det är lika tufft att se med vilket mod vanliga låginkomsttagare tar hand om konsekvenserna av orkanerna Katrina och Rita, som det är att avgöra vilka politiker som visar störst förakt: demokraterna som upptäckt fattigdomen på nytt och skyller den på George W Bush, eller republikanerna som upptäckt fattigdomen på nytt och hävdar att staten kan fixa den.

Båda sidor är ovilliga att inse verkligheten: det är inte fattigdom som återupptäckts, utan underklassen. En underklass som vuxit under alla de år då den ingnorerats, inklusive Clinton-åren, och de politiska program som politiker hävdat erbjuder lösningar matchar dåligt karaktären hos de människor som utgör problemet.
Murray pekar på skillnaden - som i samhällsdebatten inte görs - mellan skötsamma låginkomsttagare som arbetar på, tar jobb de kan få och ser till att barnen går i skolan, och de bidragstagare och kriminella som inte lyfter ett finger för att ordna upp sina liv. De är dessa sistnämnda som Murray menar är den verkliga underklassen.

Det här är en väsentlig skillnad, också i hjälparbetet efter en naturkatastrof. De förstnämnda ”är rätteligen värda allt stöd och hjälp, och deras problem är relativt enkla att lösa” eftersom de vill klara sig själva. De sistnämnda är en helt annan fråga. Murray konstaterar att kriminaliteten minskat kraftigt i USA de senaste 13 åren. ”Men andelen unga män som växer upp i asociala miljöer och som, när tillfälle bjuds, begår brott, har inte minskat.”

Det bevisar Murray genom att peka på att andelen som står under skyddstillsyn (correctional supervision) har fortsatt att öka. ”När brottsligheten började minska 1992, stod 1,9 procent av befolkningen under skyddstillsyn, 2003 var de 2,4 procent.” Den mindre grova kriminaliteten har alltså inte minskat.

Likaså har andelen unga som väljer att inte arbeta ökat: ”Bland unga svarta män i åldern 20-24 var andelen som inte arbetade och inte sökte arbete 9 procent 1954. Andelen hade på 1980-talet ökat till 20 procent. Och 1999 hade man nått nivån 30 procent, ett år då arbetsgivare energiskt sökte folk att anställa för alla typer av arbetsuppgifter. Andelen avhoppare från arbetsmarknaden bland unga vita män är lägre, men har ökat i snabbare takt än för svarta.”

Murray pekar på familjelivets sammanbrott som en viktig förklaring till att unga män inte får ordning på sina liv. Utan vuxna förebilder är det svårt att själv bli en ansvarstagande person. Men jag tycker Murray underskattar bidragsberoendet. I den underklass vi här talar om, är bidragsberoendet stort, också i USA. Och naturligtvis ännu mycket större i Europa och Sverige. Om man som ung upptäcker att man kan hämta ut pengar lättare genom socialkontor och försäkringskassa än att göra ett hederligt jobb, gör man det. Och vad ska man sedan göra med all energi, om man inte får utlopp för den genom arbete?


Söndag 2005-10-02 / 16.42 länk
PERSSONS REAKTIONÄRA KOMMUNISTER. På debattsidan i Göteborgs-Posten försvarar idag Siv Holma och andra vänsterpartister det ekonomisk-politiska policydokument som mött starka protester internt: Solidarisk välfärd kräver höjda skatter.

Inför borggårdstalet 1914 av Gustav V, då han gjorde ett sista försök att stoppa utvecklingen mot parlamentarism, kunde mycket väl någon av hans lojala adliga supportrar ställt frågan: ”har vi råd att kassera kungamakten och rulla tillbaka de landvinningar som den gjort under stora delar av 1800-talet?”

I dag är det, ironiskt nog, kommunister som är reaktionära och frågar: ”har vi råd att kassera välfärden och rulla tillbaka de landvinningar arbetarrörelsen gjort under stora delar av 1900-talet?”

Vänsterpartiet lever kvar på 1900-talet och vill göra allt för att föra oss alla tillbaka i tiden. Man tvekar inte om att föreslå skattehöjningar på 100 miljarder kronor. Och låta offentlig sektor växa på alla bräddar. Internationell konkurrens - vad är det? Lösningar finns, i 1900-talets DDR: stäng gränserna och bygg murar mot omvärlden.

Detta parti tillhör regeringssidan i Sverige. De har makt. Inflytande. Bestämmer Sveriges framtid. Det känns tryggt, eller hur?


Söndag 2005-10-02 / 16.42 länk
NU ÄR DET ROBERTS DOMSTOL. John Roberts godkändes som ny chefsdomare i amerikanska Högsta domstolen med 78 röster för och 22 emot i senaten. Han är därmed den 17:e chefsdomaren i USA:s historia (under samma tid har Sverige haft 10 kungar). Utnämningen av John Roberts är en stor historisk seger för presidenten. Chefsdomaren kommer under årtionden framöver att kunna sätta sin prägel på amerikansk juridik och därmed också politik.


Söndag 2005-10-02 / 9.50 länk
BALI-BOMBER MOT HINDUER, VAD SÄGER VÄNSTERN? I DN konstateras:
Indonesien har världens största muslimska befolkning men Bali domineras av hinduer. Därför utgör ön en ypperlig måltavla för terrorister.
Svenska vänstern ger ju de muslimska terroristerna sitt stöd när de spränger barn i luften i Irak. Hur ser man på bomberna på Bali? Är det okej att spränga hinduer i luften? Är det en rättfärdig kamp, även om amerikanska soldater inte finns i närheten?


Söndag 2005-10-02 / 9.50 länk
NU VILL EU TA KONTROLLEN ÖVER INTERNET. Har tidigare i bloggen rapporterat om att Bill Clinton under sin presidenttid lovade FN att till dem lämna över yttersta kontrollen över regler och IP-adresser i nätet och att FN (och alla dess diktaturregimer) suktar efter att få lägga vantarna på nätet: Stoppa FN från att ta över internet.

Nu rapporterar AP att EU vill ha makten över nätet och dreglar över nya möjligheter att få detaljstyra, förbjuda och stenhårt reglera nätet: EU Wants Shared Control of Internet. Tack och lov är George W Bush inte lika naiv som Clinton. Nuvarande administration tänker inte släppa den yttersta kontroll över denna idé, uppfunnen och utvecklad i USA. Internet hade aldrig utvecklats i Europa eller andra delar av världen eftersom internet kräver frihet och frihet i tillräcklig omfattning finns bara i USA.


Lördag 2005-10-01 / 21.16 länk
NYTT BESÖKSREKORD. September blev månaden då denna blogg slog igenom 50.000-nivån: 50.779 'unika besök' (räkneverket försöker räkna varje besökare en gång även om man surfar runt och tillbaka, mätningen omfattar endast bloggens huvudsida). Tidigare rekord var 43.000 besök i maj och augusti.

Det känns mycket bra. Bloggens allt större läsekrets är min viktigaste inspirationskälla och vi ska ju inte hymla med att en växande läsekrets ger bloggar som min starkare ställning i svensk opinionsbildning. Samtidigt som jag vill tacka för intresset, måste jag be om ursäkt för att jag är så dålig på att svara på alla mejl. Läser alla, men tiden räcker inte till för svar.


Lördag 2005-10-01 / 21.00 länk
VAD ÄR ATT VARA SVENSK? LÄS VILHELM MOBERG. Hemkommen från snabbvisit i Göteborg och bokmässan kan jag konstatera att det som gav mig mest var montrarna som olika författarsällskap står för, som Selma Lagerlöf Sällskapet, Stig Dagermansällskapet, Strindbergssällskapet och framför allt Vilhelm Moberg-Sällskapet. Köpte en DVD-box som förgyllde tågresan hem, Så minns vi Vilhelm Moberg. Där finns en underbar timslång ljudupptagning med från 1967, när Moberg deltar i öppnandet av Utvandrarnas Hus i Växjö.

Den stora och förväntansfulla publiken får honom att med stor glädje och generositet berätta om hur romansviten utvandrarna kom till under 12 år, varav många i USA. Och Moberg hade burit på idén i 20 år innan han ens kunde börja arbeta med den: först saknades pengar, sedan bildade han familj och så kom andra världskriget.

Han menar att det inte är författare som söker ämnen, utan ämnen som söker författare. Den stora utvandringen från Sverige till Amerika behövde skildras. Och vem var bättre än Vilhelm Moberg, vars mors alla sex syskon utvandrade. Han berättar också att Raskens i mycket var självupplevt eftersom både hans far och farfar var soldattorpare.

Mobergs humor framgår, liksom allvaret. Det diskuteras om Sverige alls har någon nationell identitet. De som säger så har inte läst Vilhelm Moberg. Här finns en rik skatt av traditioner, rötter och våra förfäder i levande samhällsskildringar.


Fredag 2005-09-30 / 9.04 länk
BUSH POPULARITET ÖKAR. Nya opinionsmätningar visar att 45 procent av amerikanerna anser att president Bush gör ett bra jobb, rapporterar CNN i Bush's poll numbers up. Det kan jämföras med att 31 procent av svenskarna anser att Göran Perssons regering gör ett bra arbete.


Fredag 2005-09-30 / 9.04 länk
POLISEN I DANMARK. I ett mejl tipsas om DN-artikel där moralen och effektiviteten hos dansk polis framstår som en helt annan än den som gäller i Sverige.
- Vi får vad vi behöver. Regeringen och rikspolischefen stöder ju vårt arbete, svarar han [chefen för polisens underrättelseorgan] och blir nästan lite förvånad över frågeställningen.

Fredag 2005-09-30 / 9.04 länk
VADDÅ MER RELIGIÖSA REPUBLIKANER?. Ett bloggläsare reagerar på förra kommentaren där jag skrev att republikanerna blivit mer profilerade i religösa frågor:
Mer religiösa? Det kan vara så att Bush har gjort det mindre stigmatiserat för evangeliska kristna att delta i samhällsdebatten. Mainstreammedierna hatar republikanska kristna över allt annat, men när en Jimmy Carter, en Jesse Jackson eller en Martin Luther King framhäver sin kristenhet tycks medierna aldrig uppfatta det som bekymmersamt.
Rätt. Min kommentar utgick från just mainstremmediernas bild. Det är förbaskat svårt att frigöra sig från deras perspektiv, det är som en ständigt pågående hjärntvätt. Det jag menade var att republikaner kan lockas till det extrema, när demokraterna inte är seriösa konkurrenter om mittenväljarna.


Torsdag 2005-09-29 / 21.40 länk
REPUBLIKANERNA BEHÖVER NYSTART. Svenska medier har helt plötsligt börjat bevaka händelser i amerikanska kongressen. Det brukar man inte göra. Förklaringen är att en republikansk tungviktare, Tom DeLay, åtalats för slarv med kampanjpengar. Det har gjort de vänsterpolitiker som svenska journalister lyssnar till mycket glada. De hoppas nu att i valet nästa höst vända trenden, som gått republikanernas väg i mer än ett årtionde. Enda undantaget är Bill Clintons segrar.

Demokraterna är nu hoppfulla om en vänstervåg efter Irakkrig, orkaner och skandaler som alla givit republikaner dålig media. Dagens analys i Washington Post, Troubled Year Gets Worse for the GOP, pekar dock på att vänstern är förvånansvärt svag. Republikanske kongressmannen och strategen Vin Weber säger "Jag tror inte att demokraterna är kapabla att utnyttja frågor som Irak eftersom de inte har något att säga".

Förklaringen är att demokraterna inte har lärt sig läxan som Bill Clinton lärde ut: bara om man vinner över mitten och moderata republikanska väljare (de som var demokrater före Reagan) kan demokratiska kandidater vinna. Istället har demokraterna gått allt längre ut på vänsterkanten genom att följa Michael Moore och andra för de konservativa nyttiga idioter.

Det innebär att republikanerna kan göra bort sig i stort sett hur mycket som helst, men ändå kan vinna valen. Det är guldläge för republikanska partiet, men inte för landet. Avsaknaden av konkurrens om statsmannaskap har gjort republikanerna slappa i budgetdisciplin. Och de har också kunnat flytta högerut, bli mer religiösa.

Så att republikansk kongressledare åtalas kan vara bra för det libertariansk-konservativa partiet. Ett svagt kongressval 2006 kan innebära att republikanerna inser att man ska välja en tuff men moderat presidentkandidat 2008, en Rudy Giuliani, John McCain eller Condolezza Rice.


Torsdag 2005-09-29 / 20.30 länk
FEDERALISM OCH NATIONELL IDENTITET. Min debattartikel Federalism utan regioner i nya numret av tidskriften Rådslag (utgiven av centerpartiets högskoleförbund), summerar jag mitt perspektiv på federalism, nationalism och talet om regioner. Det här är en debatt som ännu är i sin linda, men säkert kommer att bli allt hetare.


Torsdag 2005-09-29 / 11.30 länk
ALAN ALDA TILL VITA HUSET. Ikväll kör SVT24 (som nu finns som analog kanal, tillgänglig även utan box) igång sjätte säsongen av Vita huset (West Wing), kl 19.00. Även om denna säsong inte fick lika många Emmy som de första, var sjätte säsongen ändå nominerad till 'Bästa dramaserie' och två ytterligare nomineringar. Bland annat nominerades Alan Alda till bästa biroll, för sin gestaltning av en republikansk senator. Alda dyker upp i 8:e avsnittet.


Torsdag 2005-09-29 / 9.30 länk
DET HÄNDER UTANFÖR STORSTAN. Fick just mejl från norr:
Kolla gärna på tavelsjo.se, en portal för bygden [byggd av] Tavelsjö ByaNät ekonomisk förening.

Kul att visa kommunen att folk kan ta saken i egna händer i stället för att vänta på att "någon annan" ska ordna allt. Dessutom blir det långsiktigt billigare för var och en - med mycket hög prestanda.
Jag har en känsla av att folk ute på landsbygden ligger före när det gäller att inse att stat och offentliga sektor faktiskt inte kommer att lösa samhällsuppgifterna i framtiden. Vill man åstadkomma något, får man göra det själv. Exakt den anda som krävs!


Torsdag 2005-09-29 / 9.18 länk
KOLLEKTIVAVTALEN FYLLER 100 - OCH FÄRDIGA ATT BEGRAVAS. Norrländska socialdemokraten firar i sin ledare att det är 100 år sedan det första kollektivavtalet tecknades 1905 inom verkstadsindustrin. Det var på en tid då man varken hade bil eller radio och knappt elektricitet. Ändå anser tidningen att kollektivavtal är något som passar också i vår tid. Och man vänder sig mot kritikerna av kollektivavtalen.
Ungmoderaterna jämför facket med maffiabossar när det försvarar kollektivavtalen. De påstår att kollektivavtalen begränsar individens utvecklingsmöjligheter. Men i själva verket är det tvärtom. Kollektivavtalen utgör ett stöd för den enskildes utveckling. Kollektivavtalen motverkar lönedumping. Avtalen fungerar som ett golv.
Jo, men tröskeln in till detta golv blir ju allt högre. För alla de som står utanför arbetsmarknaden och vill komma in, det gäller exempelvis unga, invandrare och dem som varit sjukskrivna och arbetslösa, är tröskeln nu flera meter hög. De har inte en chans att ta sig in på golvet som kollektivavtalen skapar - för dem som redan är inne på arbetsmarknaden.

Jag förstår inte vad det är för sorts jämlikhet att göra dem som omfattas av kollektivavtal till ett adligt frälse som har alla förmåner tryggade, medan man inte bara låter dem som inte omfattas av avtalet leva i utanförskap och otrygghet, utan aktivt ser till att hålla dem utanför genom att höja golvet så högt att de inte ska kunna ta sig dit.


Torsdag 2005-09-29 / 9.00 länk
FEMINISMEN HOTAD. S-kvinnan Kerstin Alnebratt skriver i sin kolumn i Göteborgs-Posten:
Problemet är att den turbulens som nu drabbar Fi riskerar att hota inte bara deras egna möjligheter att ta sig in i riksdagen. Hela den feministiska debatten är i fara. Det är allvarligt... Det är inte de politiska utmaningarna som saknas. Men någonstans verkar det saknas en analys av hur de på bästa sätt realiseras.
Sista meningen är mer insiktsfull än jag tror Alnebratt sjäv inser. Bästa sättet att realisera alla människors möjligheter ligger inte i strukturtänkande, kvotering och ställa grupp mot grupp, utan i att ge alla människor frihet att utvecklas. Alltså borde analysen sluta i att feminismen i sig själv är feltänkt. Men det är möjligt att ett riktigt praktfiasko för Fi kan uppnå det som sund analys inte förmår.


Torsdag 2005-09-29 / 8.55 länk
FRIHETSFORUM. På tal om liberaler, så hålls frihetsforum helgen 7-9 oktober i Brygghuset i Stockholm. Det är en bred och engagerande agenda som kommer avhandlas. Känns mer livfullt än mycket annat i vår svenska politiska värld. Allt från panelsamtal om Venezuela, om upphovsrätten och liberal bioetik till välfärdsstatens framtid. Och om hur samhällsdebatten kan breddas.


Onsdag 2005-09-28 / 22.50 länk
NYLIBERALEN OM MORAL OCH SOCIAL DYNAMIK. Det är inte alltid man förknippar klassiska liberaler med socialmoralisk diskussion. Men i senaste numret (ej online) gör Johan Hedin just det. Naturligtvis ur den enskilde invidivdens perspektiv: Mobbning - dess rötter och hur man stoppar den. En av punkterna om hur man ska komma tillrätta med lyder, under rubriken 'Sluta med realtivismen':
Det finns inget en mobbare älskar mer än moralisk relativism. I en värld utan klara och tydliga normer för vad som är rätt och fel kan mobbaren göra exakt precis vad som helst (vilket de ju bevisligen också gör). Med moralisk relativism går det alltid att hitta på en bortförklaring, en motivering eller bara att skaka av sig ansvaret.

[Relativismen] hjälper mobbaren att själva definiera vad som är rätt och fel enligt godtycke och då kommer den mobbade alltid att förlora. Det värsta som kan hända en mobbare är nog just att det finns ett rättsamhälle i form av ett rättsmedvetande. Då menar jag inte poliser och batonger utan just det mentala rättsmedvetandet; vetskapen om att det finns en oberoende måttstock för vad som är rätt och fel sorts mänskliga handlingar.

Detta har ju all världens proffstyckare och vänsteraktivister gjort allt vad de kan för att rasera och då har man också skapat den moraliska grunden som mobbaren står på. När grupp går före rätt. Det här måste sluta för att mobbning skall kunna upphöra.

Onsdag 2005-09-28 / 22.28 länk
BLAIR OÖVERTRÄFFAD TALARE. Flera brittiska tidningar som normalt kan vara mycket hård mot premiärministern ger beröm idag, efter hans tal på partikonventet igår. En fröjd är att läsa ledaren Blair on Blair i Times, eftersom den är lika skarp i sin analys som talet självt. Bland annat konstaterar man:
Han visade djup insikt när han deklarerade: 'I dag råder inte en era för den stora staten utan för den strategiska'. Det är en sund och signifikant observation. Den har han fått efter åtta år av ihärdiga och ofta smärtsamma insatser. Och den summerar vad framtidens center-vänster måsta vara för att förbli intellektuellt intressant och valbar.
Visst är det så att detta är just vad den amerikanska vänstern, demokratiska partiet, inte är. De har valt dogmatism och en agenda för radikalt ökade statliga ingripanden. Och många i brittiska labour hoppas att partiet ska gå samma väg, när Blair väl slutar. I så fall kan det bli det konservativa partiets lycka på samma sätt som vänsterradikalismen i USA givit president Bush många lätta segrar.


Onsdag 2005-09-28 / 8.35 länk
FJANTIGA ANTI-KRIGSAKTIVISTER. Christopher Hitchens är i farten. I artikeln Anti-War, My Foot analyserar han antikrigsrörelsen i USA:
Att vara mot krig och militärism i Rosa Luxemburgs tradition är en sak. Men att konsekvent ha stött krig och militärism i form av röda armén i Östeuropa, serbiernas etniska rensning och talibanerna, är en helt annan. Vänstermedierna skämmer ut sig när man refererar till sådana krafter som 'anti-krig', när demonstranterna i realiteten är rakt ut pro-krig, men på andra sidan. Finns där ett enda plakat med texten 'Nej till jihad' eller 'Ja till kurdiskt självstyre'? Självklart inte.
Den politiska vänster som säger sig vara antikrig, står i realiteten för antidemokrati, mord och terror i världen utanför väst. Det är eländigt att de görs till hjältar i medierna.


Onsdag 2005-09-28 / 8.35 länk
BEKÄMPA BYRÅKRATI INTE POPULÄRT I EU. Kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso vill bränna 68 av 183 nya föreslagna lagar i ett försök att avsluta 40 år av centralistisk kultur i unionen, rapporterar Guardian och Independent. Barroso vill också gå igenom de 80.000 sidorna EU-lagstiftning för att rensa ut ännu mer. Men detta är naturligtvis som att svära i kyrkan. EU-parlamentets talman har redan ifrågasatt om kommissionen kan dra tillbaka lagförslag.


Onsdag 2005-09-28 / 0.05 länk
BLOGGEN FYLLER TVÅ ÅR. Tiden går. Idag är det två år sedan jag startade bloggen - det var innan blogg blev ett känt begrepp i Sverige. Ärligt talat trodde jag inte riktigt på fenomenet, men kunde inte låta bli att prova när jag sett vilket starkt genomslag bloggarna hade i amerikansk politik. Där borta hade man på kort tid lyckats avsätta en av de tyngsta politikerna, majoritetsledaren i senaten Trent Lott, och en av de tyngsta chefredaktören i mainstreammedierna, Howell Raines i New York Times.

Men tvivlen försvann fort. Jag har alltid läst, ja, slukat, politiska artiklar. Och jag har alltid funderat i fria banor och ifrågasatt invanda argument. (Andra må provoceras av kontroversiella åsikter, jag provoceras av ständig upprepning av samma gamla vanliga intetsägande floskler.) Har dock aldrig haft en så fri möjlighet som bloggen visade sig bli, att förmedla funderingarna till andra. Har också upptäckt att blogg är bra som arkiv för tankspridda personer som fort glömmer egna resonemang och uppslag.

En del har frågat om det inte blir pinsamt att låta sina gamla tankar vara tillgängliga. ”Tänk om du ändrar dig.” Nej. Tvärtom. Jag stärks i min övertygelse av att se hur väl tidigare tankar håller. Och även om jag ändrar mig, så finns det ju en förklaring till det, som också den är värd att diskutera.

Kort och gott: det har varit ett större nöje att blogga än vad jag kunde föreställa mig. Att besökstrafiken hela tiden ökat till nya höjder har gjort det än roligare. Det är den bästa belöningen - att allt fler är intresserade av att ta del av det som skrivs på denna plats. Nytt besöksrekord kommer att sättas för september månad. Det vill jag tacka för!


Tisdag 2005-09-27 / 20.30 länk
'INTEGRATION' FÖRVIRRAR MER ÄN KLARLÄGGER. Det är svårt att diskutera en tabubelagd fråga som invandrarnas ansvar, märkte jag under programmet Korseld i SVT24. Jag är inte van vid att formulera frågeställningar och deltagarna har väldigt olika utgångspunkter i ämnet.

Jag lyckades i alla fall starta en diskussion om ordet 'integration' och hur det definieras. Den officiella definitionen, enligt Integrationsverkets uppbyggda 'kunskapsbank', lyder: ”Integration är en ömsesidig process även om uppmärksamheten ofta riktas på de grupper som ska komma in i samhället.”

Jag kan inte tolka det på annat sätt än att majoritetsbefolkningen har samma ansvar att anpassa sig till de nyanlända, som de nyanlända till majoritetsbefolkningen. Det betyder till exempel att muslimer i Sverige kan kräva att sharialagar ska integreras i svensk lagstiftning. Vad säger du om det?
Mauricio Rojas: Om du tolkar integration så, då är det vansinnigt. Sharialagar ska avskaffas överallt. Det ska inte finnas religiösa lagar, varken här eller någon annanstans /.../ Om integration skulle tolkas så, då är det feltolkat.

Jag har ofta sagt att vi vill ha mångfald. Men mångfalden måste ramas in av våra individuella rättigheter. Jag vill inte ha någon kultur som byggs på att kränka kvinnor, slå barn och förakta homosexuella. För mig är de mänskliga rättigheter vi tillkämpat oss i väst det absolut överordnade /.../ Men jag förstår att det har funnits en suddighet, man har babblat så mycket om de här sakerna att kanske någon kan tro att det är som du tolkar saken.
Här påpekade jag att det är en definition som finns på en av Integrationsverkets hemsidor och att jag för ett naturligt filosofisk resonemang om innebörden av deras definition. Varför skriver man så?
Mauricio Rojas: Jag tror man skriver så därför att det också är sant att integration förutsätter att alla sidor anstränger sig. Vi kan inte tro att Sverige kan vara som när det inte fanns några invandrare. Vi måste alla bejaka utvecklingen, men under vissa förutsättningar.
Min nästa angreppsvinkel handlade om att integration sänder signalen om att man ska förbli i sin etniska grupp och inte ha en grundläggande ambition om att bli en del av den större gemenskapen, att inte smälta in i majoritetskulturen och att inte assimileras. Det skapar den här konfrontationen som bibehålls i andra, tredje och fjärde generationen.
Mauricio Rojas: Du tolkar lite ensidigt. Jag tror att det är bra att behålla mycket och utveckla det som är annorlunda. I en globaliserad värld måste vi lära oss leva med mångfald, det är berikande - OM vi kan hantera det och sätta ramar ... I Amerika talar man om 'en gemenskap av gemenskaper' och 'en nation av nationer'.
Nog med referat. Låt mig nu så här efteråt försöka analysera det vi sa i Korseld:

1) Det är mycket intressant att ett i svensk politik så otroligt ofta använt ord som 'integration' tolkas olika och ges olika innebörd av ledande partipolitiker och statliga myndigheter. Redan här har vi en förklaring till varför debatten om invandring blir så förvirrad. Alla lägger in sin egna tolkning i vad ordet betyder.

2) Rojas talar om integration med förbehåll. Han talar om 'ramar' och 'under vissa förutsättningar'. Det är något helt annat än att varje etnisk grupp ska kunna kräva att bli respekterad för alla sina särarter. I sin senaste debattartikel tar Rojas också upp allas, också invandrares, ansvar att bekämpa brott och att invandrare inte får svika demokratin.

3) Även om inte Rojas använder de orden, ser jag det som en fråga om lojalitet och respekt för den större samhälleliga gemenskap som Sverige utgör. En respekt som inte ordet 'integration' täcker in, men speglas i det amerikanska begreppet 'en gemenskap av gemenskaper'. Även om man har sitt ursprung i andra länder, blir emigranter snabbt amerikaner. Man har i USA ingen diskussion om andra och tredje generationens invandrare, begrepp som däremot är vanliga i svensk socialpolitik. Och hos oss benämns inte invandrare som svenskar. Jag menar att integration så som den tillämpats i Sverige hittills går ut på att inte göra invandrare till svenskar, utan låta dem i generation efter generation fortsätta vara invandrare.

4) Det är därför jag vill föra in assimilering i debatten. Det sätter fokus på just de förbehåll Rojas nämner och som varit tabubelagda i svensk debatt i 40 år. Assimilering synliggör också första gemenskapen i begreppet gemenskap av gemenskaper. Alltså den högre form av gemenskap som innefattar de villkor och värderingar som alla - oavsett bakgrund - har att följa i det svenska samhället och som krävs för att invandrare någon gång ska bli svenskar.


Tisdag 2005-09-27 / 16.04 länk
BLAIR TALAR NU PÅ PARTIKONVENT. Labourpartiet i Storbritannien håller årligt partikonvent och just nu håller partiledaren Tony Blair huvudtalet. Han är retoriskt skicklig, som vanligt. Hittills gillar jag de här två passagerna bäst:
Jag vill göra en sak klar. När vi samlas för förhandlingar om världshandeln i december är vårt jobb, Europas jobb, Amerikas jobb, att ta ställning för att öppna marknaderna i de rika länderna för de fattiga i världen.
Och:
Vad vi inte kan göra är att låtsas att inget händer. Jag hör människor säga att vi borde stanna upp och diskutera globalisering. Man kan lika gärna debattera om hösten följer på sommaren.

De debatterar inte globalisering i Kina och Indien. De tar vara på möjligheterna, på ett sätt som kommer att förändra deras liv, och våra. Ja, båda länderna har fortfarande miljoner som lever i fattigdom. Men de är på gång. Och titta på Vietnam och Thailand...

Alla dessa länder har lönekostnader som är en bråkdel av våra. Alla kan importera teknologi. Alla kommer att locka kapital, många miljarder dollar, dubbelt så mycket som var tillgängligt för bara 10 år sedan, för att finna bästa avkastningen på investeringarna.

Karaktären på denna föränderliga värld är att den inte tar hänsyn till tradition. Oförlåtlig mot svaghet. Ingen respekt för tidigare prestationer. Den har inga vanor och inga rutiner. Den är full av möjligheter, men de finns bara för dem som snabbt anpassar sig, inte klagar utan är öppna, villiga och förmår att förnya sig.

Tisdag 2005-09-27 / 15.08 länk
SÅ BORDE SMÅFÖRETAG HA DET I SVERGE. I Helsingborgs Dagblad berättar Cecilia Campbell om hur hon och hennes man startade företag i England:
Myndigheternas, och politikernas, grundinställning är att människor som skapar sina egna jobb bör uppmuntras - en ganska drastiskt annorlunda syn än vad som tycks gälla i Sverige.

Alla aktiebolag har ett grundavdrag, vilket gör att de första motsvarande cirka 130 000 kronorna som företaget fakturerar är skattebefriade. Ovanpå det får jag och min man varsitt grundavdrag på de löner vi tar ut, så vi börjar inte betala skatt förrän bolaget tjänat in ungefär 240 000 kronor. Därefter är egenavgifterna bara 19 procent så länge årsomsättningen inte överskrider [cirka] 900 000 kronor.

Och så länge årsomsättningen inte överstiger [cirka 750 000 kronor] så är det frivilligt att redovisa moms, vilket betyder att vi inte behöver sätta ut moms på våra fakturor. Det gör i sin tur att våra priser är mer konkurrenskraftiga, särskilt mot privatpersoner, som ju inte kan dra av momsen själva ...

Hade vi bott i Sverige hade vi inte haft råd att ta steget och båda frilansa - alltså hade han inte kunnat lämna sin plats till förmån för någon annan. Om tillväxt är målet, vilket det är i en marknadsekonomi likt den västeuropeiska, då måste det löna sig att skapa nya affärer, att generera nya pengar och i förlängningen själv kunna anställa människor.
Ser man på. Den borgerliga alliansen får här ett förslag till småföretagarvänligt paket, redan testats i verkligheten. Och som jag tycker är betydligt smakligare än allt prat om pinsamt begränsade och därför meningslösa förslag jag hört från såväl borgerliga som socialdemokrater. Den engelska modellen är enkelt och förmånlig i tillräckligt hög grad för att verkligen vara en stimulans. Köp den!


Tisdag 2005-09-27 / 14.34 länk
HILL-BILLY TILL VITA HUSET? En kanadensisk vänsterkolumnist föreslår i Chicago Tribune en kul idé: The Hill-Billy ticket. Demokraterna borde inför kampen om Vita huset 2008 utse Hillary Clinton till presidentkandidat - och hennes man, en viss Bill Clinton, till vice. Ett oslagbart par som kompletterar varandra: ”han står för sydstatlig hetta och hon för nordens iskyla” (He's Southern spice; she's Northern ice).

Intressant. Tror inte Bill skulle tveka en sekund om att få komma tillbaka i rampljuset. Problemet är väl att han inte alls har samma ställning på hemmaplan som han har i Europa.


Tisdag 2005-09-27 / 12.40 länk
DOMEN HÅRD MOT HYSTERISKA MEDIER I KATRINAS SPÅR. Ju mer som nu beläggs med fakta, desto tydligare blir bilden av hur falsk och hysterisk mainstreammediernas rapportering var efter orkanen Katrina. Medierna spred vilka påhitt och lögner som helst. Man talade om likhögar och slagfält. Själv minns jag hur SVT eller TV4 intervjuade en kvinna på gatan som sa att mord och våldtäkter hela tiden pågick i de två anläggningar dit New Orleans borgmästare dirigerade tiotusentals människor, helt i strid med stadens egen katastrofplan.

Nu finns fakta. Dödstalet i Superdom, Conventioncenter och närmaste omgivningarna har fastställts av delstatens sjukvårdsdepartement: 14. Ett mord, ett självmord, ett pga överdos och övriga av naturliga orsaker. Det rapporterar nyhetsbyrån Newhouse: Reports of anarchy at Superdome overstated.

I vår moderna tid får fördomar (politiskt styrda), skrönor och hysteriska överdrifter löpa amok direkt in i våra vardagsrum genom medieorganisationer som inte längre gör minsta försök att bekräfta och kontrollera om de uppgifterna man sprider har någonting alls med sanningen att göra. (Se mer: Medierapporteringen en egen katastrof)


Tisdag 2005-09-27 / 8.50 länk
NYA ALLIANSER I IRAK. Bröderna bakom bloggen Iraq the Model förmedlar vad som händer i Irak utifrån deras perspektiv som medborgare och bagdadbor. Ingen annanstans får man en så klar inblick i iraks politiska liv. I tre färska blogginlägg berättar de vad som händer nu inför folkomröstningen om konstitutionen och senare parlamentsval.

Storayatollan Sistani är generad över att den allians som han gav sitt stöd i valet i januari visat sig så svag och inkompetent. Han har nu instruerat prästerskapet att hålla sig neutrala till partipolitiken. Och bröderna menar att det är en allmän uppfattning att alliansen under premiärminister Ibrahim al-Jafari visat sig mindre regeringsduglig än den förra interimistiska regeringen under Iyad Allawi. Och Allawi har ägnat tiden sedan han avgick till att bygga upp en ny koalition som inkluderar alla etniska riktingar, alla delar av landet och som intar en sekulär och liberal politisk hållning. Det är uppenbart att bröderna tror att Allawi kan bli en stark kraft i kommande val.

Föga förvånande har bröderna upptäckt att medierna är ett problem. De antingen struntar i viktiga skeenden, eller överdriver dem, eller skapar onödiga konflikter. Känns det igen från vår mogna demokrati?

När det gäller folkomröstningen om konstitutionen går bröderna igenom argumenten som luftas i diskussioner på gator, torg och i kaféer. Många kommer att rösta ja med ett enda syfte: för att trotsa terroristerna. Bland sekulära är man splittrad. Man tycker religionen får ta för stor plats och hoppas att en nej-röst ska göra det möjligt för en kommande regering att utarbeta ett bättre förslag. Andra sekulära tänker rösta ja för att kunna ta nya steg framåt i processen mot demokrati.

Jag blir glad av att läsa dessa beskrivningar inifrån Irak, ur irakiers perspektiv. Det råder ingen tvekan om att den demokratiska processen är på riktigt, och inte något USA-jippo. Debatten visar att irakier är förmögna att styra sig själva med demokratiska metoder. Problemet är naturligtvis terrorismen. Och bröderna menar att terrorledaren Zarqawis senaste drag, att sluta fred med shiamuslimska grupper som inte vill ha demokrati, visar att han har politiska mål, inte religiösa. Zarqawi är antidemokrat och målet med terrorn är att förhindra demokratisk utveckling. (Och det är denna blodiga kamp MOT demokrati den svenska vänstern helhjärtat stöder).

Läs mer: Zarqawi politisk, inte religiös och Regeringsalliansen spricker, Alawi bygger koalition och Sekulära har olika strategier


Tisdag 2005-09-27 / 8.24 länk
FREIVALDS I MÖTE OM GAZA . I ett mejl får jag länk till ett färskt nyhetstelegram från AP som avslöjar att israeliska socialdemokrater och palestinier ur partiet fatah ska träffas idag i Stockholm för möte om Gaza. Mejlet drar slutsatsen:
Laila Freivalds någorlunda balanserade position under antiisraeliskt möte i ABF-huset fick idag en förklaring: hon ville helt enkelt undvika pinsamheter med hennes israeliska partikamrater.


Måndag 2005-09-26 / 21.00 länk
SVT24 KORSELD OM ASSIMILATION. I morgon kväll ska jag ställa riksdagsledamoten Mauricio Rojas (fp) mot väggen från höger i TV-programmet Korseld i SVT24. Tema är integration och assimilation.


Måndag 2005-09-26 / 20.35 länk
PÅ PALESTINASEMINARIUM MED UTRIKESMINISTERN. Kanske var det därför att riksdagsledamoten Cecilia Wikström (fp) ifrågasatt utrikesminister Laila Freivalds deltagande i seminariet ”Muren i Palestina” i ABF-huset, Stockholm. Eller kanske därför att seminariet inleddes med en 25 min lång propagandafilm som inte med ett ord nämner självmordsbombare och varför barriären byggs. Men Freivalds var både i sitt anförande och i frågestunden nu ikväll betydligt mer balanserad än vilken svensk medierapportering som helst.

När en deltagare menade att det är palestinierna som är hotade och att de raketer Hamas avfyrar mot israeliska hem bara är soptunnor som inte gör någon skada ens om de skulle träffa någon i huvudet, gjorde utrikesministern en tydlig utläggning med inlevelse, om de hot som israeler ständigt lever i, hur man är rädd för att skicka barnen till skolan eftersom skolbussen kan bli sprängd. ”Vi kan inte föreställa oss den psykologiska press terrorhotet utgör i den israeliska vardagen.”

Freivalds var också mycket tydlig om att palestinierna måste ta chansen när de nu får kontrollen över Gaza. Den palestinska myndigheten kan genom en framgångsrik och fredlig förvaltning börja bygga sitt land och visa att man har förmåga att leda en stat. Om palestinierna däremot trappar upp våldet är det ”förödande”. Då kan Israels tillbakadragande från Gaza bli en engångsföreteelse. Utrikesministern återkom till det minst två gånger: ”De måste lyckas” och visa världen.

Men hon var också hård mot Israel: de måste fortsätta genom att avveckla bosättningar på Västbanken, Israel måste förhandla fram en lösning på flyktingfrågan, om östra Jerusalem och återgå till gränserna från 1967. Därmed måste barriären rivas eller flyttas till israelisk mark.

När Freivalds fick frågan ”vad krävs för att Sverige ska införa sanktioner mot Israel?” svarade hon både retoriskt och substantiellt träffsäkert: ”Det krävs att vi har givit upp.” En övergång från förhandlingar till maktspråk betyder att dialogen är bruten. Båda parter är så pressade att sanktioner bara skulle uppfattas som provocerande bestraffningar och inte som budskap att göra något konstruktivt, sa hon.

Utrikesministern var alltså rakare och mer balanserad än vad jag trodde hon skulle vara. Men det fanns ologiskt tänkande inbyggt i hennes resonemang: å ena sidan poängterade hon förhandlingar, förhandlingar och åter förhandlingar som vägen till fred. Samtidigt ser hon Israels tillbakadragande från Gaza som en möjlighet och nystart. Men Ariel Sharon har ju beordrat det i Israel kontroversiella tillbakadragandet just därför att han inte tror på förhandlingar. Sharon skapar dynamik i fredsprocessen på andra sätt än genom att sitta vid runda bord och prata strunt. Och det finns logik i Sharons agerande: om parterna misstror varandra så djupt att man inte kan lita på uppgörelser - vad är förhandlingar då värda?

Det är ju därför både Oslo och färdplanen har misslyckas. Förhandlingar fungerar bara om parterna tror på det man gör upp om. Och där är vi inte än. Om däremot palestinierna gör som Freivalds hoppas och förvaltar Gaza fredligt, då kan respekt och förtroende växa fram.


Måndag 2005-09-26 / 16.18 länk
SVENSK-MUSLIMSK DEBATT REFERERAS INTERNATIONELLT. Middle East Media Research Institute ger läsvärda rapporter, inte minst därför att man till engelska översätter debatt i arabisk press, som ju annars blir svår att följa för oss som inte kan språket. Nu har man också summerat den svenska debatten i Expressen i början av månaden: Imam of Stockholm's Great Mosque [and] Muslim Journalist Responds.

Uppmärksamheten visar hur ovanligt det är med en rak och öppen debatt i dessa frågor. De är känsliga och berör sådant som ibland är svåra att klargöra, som samröre med extrema organisationer. Men det visar också hur viktig debatten är och att den måste fortsätta (se bloggen här).


Måndag 2005-09-26 / 14.52 länk
HOPP I ARABVÄRLDEN. Jo, den rubriken har, trots allt, visst fog för sig. Michael Barone skriver i The Big Picture om den positiva utvecklingen som kan skönjas i flera arabländer, som Libanon, Libyen och Egypten. I Irak hålls snart folkomröstning. Detta efter att Afghanistan nyss genomfört historiskt parlamentsval som inte alls fick den mediebevakning det förtjänade.

Visst, det går långsamt. Svårlösta problem är det gott om. Våldet, som får all uppmärksamhet, fortsätter. Men, som David Ignatius skriver från Kairo i Washington Post, No 'Turning Back' in Egypt:
kraften hos reformrörelsen i arabvärlden idag .... är stark eftersom den drivs av det arabiska samhället och inte bara av demokratiska entusiaster i Washington.
Stora, fundamentala förändringar i samhällsattityd sker inte snabbt och tydligt, utan växer fram under ytan. Därför är de svåra att konkret peka på och lätta att ifrågasätta. Det är bara i ett längre perspektiv vi kan se vilken effekt Irakkriget haft för demokratiseringen av arabvärlden och Mellanöstern i stort. Därför kan ingen hävda att de tvärsäkra pessimisterna och kritikerna har mer rätt än optimisterna som tror att det finns hopp om en mer demokratisk värld. Som jag.


Måndag 2005-09-26 / 9.42 länk
VALKAMPANJEN I POLEN FORTSÄTTER. Parlamentsvalet avgjordes igår och de två borgerliga partierna Lag och rättvisa, med 26,6 procent av rösterna, och Medborgerlig plattform, med 24,1 procent, har vunnit en storseger över Vänsteralliansen, rapporterar Reuters.

Men valrörelsen är inte över. Det är presidentval 9 oktober och marknadsbedömare menar att det kommer att råda politisk oro fram till dess, eftersom de olika partierna fortsätter valkampanjen med sina presidentkandidater. Partiledaren Jaroslaw Kaczynski i Lag och rättvisa ligger bäst till att bli premiärminister, och hans tvillingbror Lech är partiets presidentkandidat.


Måndag 2005-09-26 / 9.32 länk
MAKTKAMPEN I TYSKLAND FORTSÄTTER. Ännu en vecka efter valdagen är det oklart vilken sorts regering, om någon, som kommer att bildas. Gerhard Schröder uttalade sig häromdagen positivt om en stor koalition mellan kristdemokrater och socialdemokrater, underförstått under hans fortsatta ledning. Nu har Angela Merkel svarat, rapporterar Independent: Om du avgår, kan vi börja diskutera.


Måndag 2005-09-26 / 9.24 länk
SVALARE RELATION TILL EU I LABOUR. Brittiska labour håller sitt årliga partikonvent i Brighton och där har partiets svalare inställning till EU retat upp landets EU-kommissionär, Peter Mandelson. På ett seminarium sa han, enligt Guradian: ”Det är båg att hävda att EU:s dagordning bara består av att avveckla påstådd protektionism, avreglera och för alltid avskriva idén om ett starkare Europa ... Det vore rent nonsens om labour intog en svalare relation till Europa och förespråkade ett svagare EU i just det årtionde som den globala maktbalansen börjar tippa över till Kina och Indien.”

Men vem blir inte avskräckt av utvecklingen i Tyskland och Frankrike? Båda länderna framstår som rena konkursbon. Befolkningarna där tycks sakna vilja att anta framtidens utmaningar. Istället sitter man på dass och stönar, som teaterdirektören Christoph Schlingensief så träffsäkert uttryckte det.