Söndag 2005-09-18 / 19.15länk TYSKLAND VÄNDER FRAMTIDEN RYGGEN. Europa faller allt djupare ner i en mental depression. Tyska folket hade möjlighet att möta framtidens utmaningar offensivt, men ballade ur och vågar inte stå för några förändringar. Kristdemokraterna, som trots allt hade en mycket försiktig förnyelseagenda, har under valrörelsen tappat så gott som hela sitt 20 procentiga övertag över socialdemokraterna.
Ingen ser ut att få majoritet enligt
vallokalundersökning, rapporterar Deutsche Welle. Den tyske politiske analytikern Josef Joffe säger i CNN att socialdemokratiske förbundskanslern Gerhard Schröder skulle kunna byta ut regeringspartnern Die Grüne mot det liberala partiet FDP och regera vidare som minoritetsregering. Han sammanfattar valet:
- Tyska folket är inte redo för reformer.
Detta i ett land med långt över 10 procents arbetslöshet och utan tillväxt. Tyskland har ingen chans att skapa välstånd om man inte reformerar de extremt generösa pensionsvillkoren och den korta arbetsveckan som tillsammans med alla helger innebär att de tyskar som har anställning nästan aldrig är på arbetet. Tyskland kan falla ner i samma tragiska situation som på 1920-talet. Och vad det ledde till vet vi.
Söndag 2005-09-18 / 18.02länk HISTORISKT VAL I AFGHANISTAN. Återigen har afghanerna trotsat hot om våld från extremistiska islamister, spillrorna av taliban-regimen, för att utnyttja sin demokratiska rättighet att rösta. Förra året valde man president och nu väljer man parlament, Wolesi Jirga, och 34 provinsförsamlingar. Presidenten Hamid Karzai sa när han röstade:
- Vi skriver historia. Detta är dagen för det afghanska folkets självbestämmande. Efter 30 år av krig, intervention, ockupation och misär kan Afghanistan idag se framåt, bygga upp ekonomin och demokratiska institutioner.
Söndag 2005-09-18 / 17.50länk KANADA INFÖR INTE SHARIALAGAR. Sedan det föreslagits att provinsen Ontario i Kanada ska tillämpa sharialagar i familjerättsliga frågor har debatten varit intensiv. Till slut har regeringschefen Dalton McGuinty avgjort saken, rapporterar Canadian Press i
McGuinty rejects Ontario's use of Shariah law
- Det införs ingen sharialag i Ontario. Det blir inga religiösa skiljedomsförfaranden i Ontario. Det kommer bara att tillämpas en lag för alla i Ontario.
Att det alls varit tveksamt om lagstiftningen ska omfatta alla lika är en skam för västvärlden. Åter visas hur tunn civilisationens yta är - särskilt bland intellektuella, politiker och journalister. Men tack vare folkligt uppror har raserandet av vår humanistiska idétradition förhindrats. För den här gången.
Söndag 2005-09-18 / 10.30länk TYST OM EU I TYSK VALRÖRELSE. Det är inte bara i Sverige vi har svårt att föra in EU i den politiska debatten. Deutsche Wellerapporterar att EU står undrande inför vad det tyska valet ska innebära för unionen. Skälet är att EU varit en icke-fråga under valrörelsen. Detta trots att Tyskland, till skillnad från Sverige, är en tung och tongivande medlem i unionen. Åter demonstreras att unionen inte är förankrad i de politiska partierna som är huvudaktörer på nationell nivå. Se mer i analysen:
Värdegemenskap i Europa hindras av partistrukturerna.
I Expressen (1/9) skriver 17-åriga Siduri Poli i en anmärkningsvärd artikel [Rånarna gör oss stolta och trygga] att hon och hennes kamrater i Botkyrka är stolta när män i deras grannskap rånar värdetransporter och begår andra grova brott. Ty då framstår deras Botkyrka som tuffare än Tensta. Hon uppger att hon och hennes kamrater vet långt innan när brott planeras, såsom rån mot en Icabutik. Men det skulle aldrig falla dem in att tipsa polisen. Vännerna, inte lagen, är vad som gäller, skriver hon. Så odlas maffiamentaliteten i Stockholms miljöer av utanförskap.
Bloggläsarens slutsats:
Vi har här ett av många exempel på att det här och var skett och sker en återgång till tribalism. Man kan gissa att den "kamp" som islamistiska fundamentatlismer för mot det västerländska samhället vinner bifall hos dessa "stammar/gäng" som bor och verkar i Sverige. Denna aspekt på kampen mot terrorism har jag tidigare inte sett beskriven.
Ja, Sverige ser ut att gå från ena ytterligheten - under århundraden ett mycket homogent folk med stor gemenskap i samhället (ibland för stor) där man obekymrat kan lämna dörrar olåsta - till den andra - där laglösheten är total, brottsligheten är norm för vad som är eftersträvansvärt och samhörigheten och empatin med andra än de allra närmaste i gänget är noll.
Söndag 2005-09-18 / 8.55länk BUSH: INGA HÖJDA SKATTER. Efter president Bush' tal om massiva insatser för återuppbyggnaden av New Orleans och sydkusten efter orkanen Katrina, den största insatsen i USA:s historia, har många sagt att det är det slutliga beviset på att Bush är för större offentlig sektor, big government conservative. Och att Bush måste räkna med att höja skatterna.
Det har fått presidenten att förtydliga sig, och han är glasklar: det blir inga skattehöjningar, rapporterar Fox News i
Bush: No Tax Hikes to Pay for Relief.
- Det kommer att kosta pengar och jag är säker på att vi kan hantera det. Vi kommer att se till att vi skär ner onödiga utgifter, bibehåller tillväxttakten och därför ska vi inte höja skatterna.
Och i Fox ekonomiska show, med Neil Cavuto som programledare, diskuterades om en skattesänkning vore rätta vägen att få fart på ekonomin i de drabbade delstaterna.
Ökade utgifter och sänkta skatter leder givetvis till ökat underskott i statsbudgeten. Hur USA hanterar det är frågan. Men deras budgetunderskott är inte större än europeiska länders. Skillnaden stavas: hög tillväxt. Med hög tillväxt blir alla underskott mindre farliga. Skatteintäkterna ökar, inte genom höjda skatter, utan genom att folk tjänar mer pengar.
Datum anger publiceringsdag. Inom parentes anges förändring jämfört med förra mätningen från samma institut. Differensen anger skillnaden mellan blocken och anges i blått vid borgerligt övertag och rött vid socialistiskt.
Söndag 2005-09-18 / 8.55 (uppdaterad)länk BLOCKPOLITIKEN FÖRSVAGAR SOCIALDEMOKRATIN. Expressens Per Wendel utgår från att socialdemokratin kan marginalisera miljöpartiet. Han skriver: ”Sanningen är att miljöpartisterna förlorar sin makt när Persson tar sin hand från dem” i artikel med rubriken
Regeringen bryter samarbetet.
Wendel har fel. Om miljöpartiet röstar emot s-budgeten faller regeringen. Miljöpartiets stöd är avgörande, och med det allt tydligare borgerliga samarbetet har regeringens beroende av miljöpartiet ökat dramatiskt. Socialdemokatins taburetter är i miljöpartiets händer. S kan inte gå till någon annan och göra upp. Det är miljöpartiet som kan säga ”Tack och adjö”, inte Göran Persson - om inte Persson självmant väljer att avgå.
Åter demonstreras hur viktigt snacket om att upplösa blockpolitiken varit för att befästa socialdemokratins makt. Så fort samarbete sker över blockgränsen betyder det att socialdemokratin kan spela ut olika partier mot varandra och behålla initiativet själv. Med tydlig blockpolitik förlorar partiet alla trumfkort. Då blir de ett vanligt parti, ett bland alla de andra.
Lördag 2005-09-17 / 21.10länk HUR HÄNGER ERIXONSKA FÖRKUNNELSEN IHOP? Sippande på en härligt rökig maltwhisky och med en mild cigarr i mungipan funderar jag över svar på ett mejl som givit mig något att bita i. Det ifrågasätter hela grunden för min filosofiska hållning:
Men din argumentation blir problematisk om vi tittar på helheten i din politiska förkunnelse. Du kallar ju dig på ett ungefärligt sätt för libertarian-kommunitarian. Problemet är ju dock att både libertarianismen och kommunitarianismen är svåra att kombinera med USA:s nuvarande utrikespolitik.
Om vi börjar med libertarianismen så kan vi konstatera att en dominerande linje inom denna strömning alltid har varit motstånd mot omfattande utrikespolitik och interventionism. Libertarianer hävdar att staten skall vara liten och begränsad - och det gäller även på utrikespolitikens område. Det militära försvaret skall stå för ett skydd för statsbildningen, men ingenting mer, enligt de flesta libertarianer.
Vad gäller kommunitarianismen så är den lika omöjlig att kombinera med interventionismen. Kommunitarianer menar ju att samhällen byggs underifrån, man betonar värdet hos framvuxna gemenskaper och traditioner, osv. USA:s nuvarande politik går i rakt motsatt riktning. I Irak visar man upp ett totalt icke-kommunitarianskt sätt att bygga demokrati. Demokrati är där statligt påpressad uppifrån istället för kommunitarianskt växande underifrån.
USA:s nuvarande interventionistiska politik kan logiskt försvaras utifrån en statsvänlig konservatism, liberalism eller socialism men utifrån en statskritisk libertarianism-kommunitarianism verkar det omöjligt.
Skarpsinnig kritik. Första försvarslinjen från min sida är att ingen "ism" stämmer fullt ut med mitt sätt att se på världen, de två nämnda är de minst dåliga etiketterna. Jag förhåller mig till idéer och värderingar direkt, inte indirekt via partier, organisationer eller nätverk. (Kanske man kan göra en parallell till protestantens direkta relation till Gud - för mig värderingarna - jämfört med katolikens relation som i hög grad går via prästen och kyrkan?)
När det gäller värderingar så ställs de på nya prov så fort vi lägger till frågan "Och inom vilka geografiska gränser gäller värderingarna vi nu talar om?". Frågeställningen är helt central för värdediskussionen, ändå ställs den förbluffande sällan.
För det är ju exempelvis så att när den svenska välfärdsstatens värdering om jämlikhet tas för given, sker det med en outtalad restriktion av enorma proportioner: värderingen gäller alla inom Sveriges gränser. De som finns utanför har ingen rätt alls, i alla fall inte hos svenska välfärdsstaten.
Jag lägger ingen värdering i det. Bara gör konstaterandet. Och det är nödvändigt eftersom man i diskussioner om värderingar inte får glömma bort denna centrala restriktion.
Låt oss nu tala om några strikt grundläggande mänsklig fri- och rättigheter. Anser vi rösträtten bara är intressant för medborgare i västvärldens länder? Anser vi rösträtt ointressant för exempelvis irakier? I så fall: varför? Om vi talar om yttrandefriheten - anser vi den ska gälla bara för medborgare i väst? Eller är det en rätt som också omfattar medborgare i Burma? Om inte: varför? Om vi talar om äganderätt - anser vi den ska omfatta rika i väst, men inte afrikaner? Om så: varför?
Från upplysningen och fram till skiftet till 2000-talet har respekten för individen och dennes rättigheter slagit rot i västvärlden. Värderingarna har utvidgats till att också omfatta gamla kommunistiska länder i Östeuropa. Också i andra delar av världen är dessa värderingar på frammarsch: Sydamerika, delar av Afrika och Asien.
Det är denna expansion av demokrati som provocerat fundamentalister inom islam. Man ser det som en ovälkommen inblandning i deras kultur. Och genom globaliseringen och kommunikationsteknikens snabba utveckling har dessa demokratins värderingar blivit mer påträngande, utan att det funnits några politiska strategier bakom. Fundamentalisterna har provocerats av historiens gång, kan man säga.
Och fram till den 11 september 2001 ansåg också jag att varje land får utvecklas i sin takt. Men den dagen blev det klart att vissa inte tänker acceptera tidens gång, utan försöka vrida klockorna bakåt genom att attackera västvärlden där värderingarna om individens frihet uppkom.
Därmed startade al-Qaida ett värderingarnas krig. De tänker inte låta utvecklingen ha sin gång och vägrar se individerna i den muslimska världen bli fria. Tvärtom är kalifatet, en återgång till medeltiden före upplysningen, deras mål. Inte bara för arabvärlden och inte bara för den nuvarande muslimska världen, utan för hela mänskligheten.
På samma sätt som nationalsocialismen och kommunismen utmanade upplysningen och respekten för individens frihet utmanas de nu av en radikaliserad och totalitär islamism.
Även om denna tredje totalitära våg inte har några pansarvagnar och arméer, utmanar den oss med mer förrädiska metoder. Med asymmetriska hot och terrordåd avser de att på ett psykologiskt plan besegra västvärlden och nöta ner motståndskraften. Eftersom man talar om att hämnas förlusten av Wien
1683 vet vi att de tänker långsiktigt och inte räknar med några snabba slag, utan en långt utdragen religiös kamp.
När nu globaliseringen innebär att vi människor kommer varandra närmare borde inte islamistiska terrorister vara dem som formulerar mänsklighetens reaktion på detta faktum. Eftersom vi har deras dödliga hot att möta, varför inte samtidigt dra egna slutsatser om innebörden av att världen blivit mindre? Istället för att bara vidta polisiära åtgärder mot terrorismen, och blunda för dess politiska dimension, borde vi svara på deras utmaning i handling: Nej, vi tänker inte låta er kuva varken andra muslimer eller västerlänningar. Diktaturernas och tyrannernas tid är över!
Jag tycker det är synd att libertarianer, precis som mejlskrivaren hävdar, till stor del motsätter sig en sådan strategi. Men varför fäster så många libertarianer plötsligt betydelse vid nationsgränser? I vad grundar sig denna begränsning för individens frihet? Är inte muslimer i Irak att räkna som individer? Detta synsätt att dra upp geografiska gränser håller inte nu när tekniken fört oss så mycket närmare varandra. Jag tycker också kommunitärer gör fel när man lyfter fram lokala kulturer som försvar för att inte respektera individen. Självklart kan de universella värderingarna ta sig olika uttyck och utformas annorlunda än våra parlamentariska demokratier. Det kommunitära perspektivet gör oss ödmjuka inför olikheterna, men inte i den utsträckning att man i kulturens namn kan acceptera folkmord.
Jag vill alltså i väst begränsa tvångsmakten inom nationalstaternas gränser, både för att ge individen ökad frihet och för att ge utrymme åt spontant och frivilligt samhällsbygge underifrån utefter lokala särdrag. Men samtidigt vill jag använda den makt dessa stater har, också militär vapenmakt, för att ge individer utanför västvärlden ökad individuell frihet och utrymme för samhällsbygge underifrån - alltså ge också dem libertarianska-kommunitära förutsättningar för strävan efter lycka. Kan för mitt liv inte förstå varför vi ska rycka på axlarna åt att människor lever i förtyckarregimer och säga: 'sådan är deras kultur'.
Respekten för individen är inte en västerländsk värdering. Den är universell. Gränslös. Alla människor ska ha rätt till frihet, ägande och genom demokrati makt över staten och lagarna. Detta minimum av rättigheter är oavvisligen förbundet med att vara människa. När dessa värderingar nu utmanas av fundamentalister bör vi ta chansen att inte bara vinna över dem utan successivt verka för att de universella värderingarna också blir verklighet överallt.
Lördag 2005-09-17 / 18.00länk TYSKLAND TVEKAR.
Ledaren i Financial Times förutspår att morgondagens förbundsdagsval kan sluta i dödläge (hung parliament), dvs att ingen får majoritet.
De snabba förändringarna i opinionen visar i vilken egenartad stämning den tyska väljarkåren är i. Det finns en bred samstämmighet om att Tyskland behöver förändras för att få fart på ekonomin, skapa tillväxt och minska den envist höga arbetslösheten. Ändå vill väljarna inte gärna rösta för förändring som negativt kan påverka deras egna, fortfarande komfortabla, liv. Därför tvekar man om att lägga alla ägg i Angela Merkels korg.
Tidningen tror att en stor och 'obekväm' koalition med kristdemokrater och socialdemokrater bildas om Merkel inte får majoritet tillsammans med liberalerna. Och att Merkel som ny förbundskansler får kompromissa fram en urvattnad reformagenda. Förändringarna kan komma långsamt i Tyskland. Som de brukar göra, skriver FT.
Själv tycker jag ju det vore tragiskt om det blir en stor grå koalition. Det bromsar förutsättningarna för reformer samtidigt som ingen opposition finns för att driva på - annat än DDR-ombildade vänsterpartiet. Det är ingen bra situation varken för ekonomin eller demokratin. Tyskland borde istället visa vägen för övriga Västeuropa.
Lördag 2005-09-17 / 13.10länk GODA NYHETER FRÅN IRAK. Dags att uppdatera vad som händer i Irak, med fokus på det svenska medier censurerar: framgångarna. Och de är många, vilket framgår av Brian Goldens artikel
Good news from Iraq i Boston Globe.
Leslie Gelb från opartiska Council on Foreign Relations observerade efter en rundresa i Irak och möte med lokala ledare att medan irakierna ofta är frustrerade över amerikanerna så hatar de verkligen motståndet och dess mördande destruktivitet. Trots hoten därifrån kommer irakierna att rösta ...
En aktuell opinionsmätning i den arabiska tidningen Al Hayat visar att 88 procent av irakierna tänker rösta i folkomröstningen om konstitutionen i oktober ... Även sunniarabiska ledare ökar insatserna för att registrera väljare. Många sunnier kommer att rösta emot, men opposition i en demokrati är ingen dålig sak; det är en seger.
Brian Golden pekar också på materiella framsteg: el finns nu i större omfattning än före kriget, trots 40 år av vanskötsel och förfall i infrastrukturen under Saddam. Nyrenoverade skolor öppnar varje dag, 3.100 under förra året. Tillväxten i telefoni har varit 250 procent sedan före kriget. Betydligt fler får nu medicinsk vård när det satsas 30 gånger så mycket på sjukvård än före kriget. Den irakiska armén har nu 88.000 soldater och i takt med att de blir mer erfarna kan amerikanska soldater åka hem.
Visst finns många allvarliga problem kvar, men jämfört med det dödliga tyranniet före Irakkriget kan irakierna nu se framtiden an med visst hopp. Bevisen på framsteg är många.
Lördag 2005-09-17 / 9.20länk ANGELA MERKELS GENIALA INSIKT. I Daniel Johnsons nämnda
artikel beskrivs också varför Angela Merkel blivit oppositionsledare och i morgon kan bli förbundskansler:
Merkel är motsatsen till 1968-generationen, inte bara därför att hon var 13 år det året. Hon är från Östtyskland. För henne har 1968 ingenting med studentrevolter i Paris [och övriga väst] att göra, men allt med Sovjetunionens invasion i Prag och krossandet av det sista hoppet om att kommunism kan reformeras ...
Olik sina många katolska företrädare i kristdemokraterna, är hon dotter till en protestantisk präst. Hon studerade hellre naturvetenskap än sociologi och blev höger snarare än vänster, sympatisk mot Amerika snarare än Frankrike. Bara i privatlivet är hon typisk för samtida tyska politiker: frånskild och barnlös ...
Hennes genialitet är att hon insett att Tyskland lider av en elakartad form av sårad stolthet ... Det här är en nation som fortfarande vårdar baksmällan av 1900-talet, förvirrad av sin förlorade prestige och oförmögen att gå vidare. Merkel är den friska, rakt på sak talande vetenskapsmannen som kan visa sitt folk vägen.
Det är främst det 'opolitiska Tyskland' som är redo att ge henne en chans. Trots deras försiktighet, trots ovilja och oro över att vidta radikala åtgärder som platt skatt och privatisering av pensionssparandet, ser de att Merkel åtminstone har en klar insikt om allvaret i problemen som bekymrar dem.
Lördag 2005-09-17 / 8.50länk TYSKLANDS FÖRFALL ÄR MORALISKT. I nästa nummer av New Statesman skriver Daniel Johnson artikeln
Schröders 1968-or har nått vägs ände. Jag menar att Johnson har rätt när han ser Tysklands parlamentsval i morgon som ett vägval, inte bara för Tyskland utan för hela Europa. Ska vi i Europa spotta i nävarna och komma igen på samma sätt som det japanska folket i veckan gav ett överväldigande stöd för premiärminister Junichiro Koizumis radikala reformagenda, eller ska Europa av feghet och rädsla hålla fast vid trygghetsnarkomanin som leder rakt ner i undergången för välståndet?
Johnson menar att den generation av 1968-or som nu styr Tyskland har vuxit upp som radikaler i ständig konflikt med de gamla statsmän som byggde upp landet efter andra världskriget. Den arga generationen avvisade allt i den nation man växte upp. Inte minst värderingarna som gav det ekonomiska miraklet: om hårt arbete och effektivitet, disciplin och förnöjsamhet. Det var ett materialistiskt samhälle som inte skämdes för det.
När jag besökte Västtyskland som student 1974 var den stora stunden i familjen jag bodde hos inte [politiska händelser] utan ett besök på Mercedes-Benz' fabrik för att köpa ny bil. 1960-talets studenter identifierade allt detta med nazismen och på 1980-talet när de började få vekligt inflytande förändrades landet, från Konrad Adenauers don't mention the war-syndrom till en process för att bearbeta det förflutna, något som nationen blivit besatt av. Symbolen för Tysklands rehabilitering är inte längre Mercedes utan minnesmonumenten.
Om de hade rätt i att avvisa den tryckande tystnaden om landets naziförflutna, har deras svar inte helat Tyskland eller gjort det hälsosammare. Från att ha varit den hårdast arbetande nationen i Europa har den blivit en av de lataste ... Universiteten är mediokra och det finns få författare, artister eller kompositörer av internationellt mått. Och efterkrigstidens identifiering med de amerikanska segrarna ... har förbytts i intensiv anti-amerikanism som Schröder gladeligen exploaterar och legitimerar.
När det gäller radikalerna själva, nu när de nått medelåldern, är de betydligt mer självgoda än äldre generationer. Många har drivit omkring och levt på sina föräldrars, genom hårt arbete, accumulerade förmögenhet.
Johnson illustrerar vad avsaknaden av gemensamma värderingar och framtidsförhoppningar betyder. Och hur viktig känslan för den nationella identiteten är - också i 2000-talets värld (mer om det kommer i bloggen snart).
När jag läser Johnson blir jag än mer övertygad om att Angela Merkel måste vinna om Europa ska ha en chans. Fem år till av Schröders drönarmentalitet kan bli inte bara Tysklands utan hela Europas undergång.
Lördag 2005-09-17 / 8.50länk VIKTIGARE INTEGRITETSFRÅGA. Mejl om gårdagens kommentar om terrorlagar och integritet:
Det är visserligen ett mycket svårt område att balansera människors skyddsbehov genom offentlig övervakning mot människors personliga integritet och rätt till frihet från statlig kontroll. En viktig och knepig diskussion.
Men ärligt talat. När miste folk helt sinnet för proportioner i "frihetsinskränkningsdebatten"? Det är för de flesta debattörer, politiker och mediamänniskor ett stort ingrepp i människors frihet att hänga upp en kamera på Sergels Torg, samtidigt som staten berövar den genomsnittlige löntagaren nästan 2/3 av dennes intjänade egendom utan att det ses som någon särskilt stor inskränkning av den personliga friheten.
Fredag 2005-09-16 / 17.24länk VÄRLDENS BÄSTA TV-DECKARE. Fredag! Lite kultur. Turen har kommit till den bästa deckarserien. Och valet är enkelt: Peter Falk som kommissarie
Columbo.
Pilotavsnittet Prescription: Murder sändes i NBC 20 februari 1968 och det senaste avsnittet (om än specialavsnitt), Columbo Like the Nightlife, visades i ABC 30 januari 2003. Vilken annan TV-serie håller att produceras i 35 år? Och i grunden med exakt samma koncept, samma stående repliker och samme Columbo.
Dagens största publiksuccé och mest prisbelönta kriminalserie, CSI, fokuserar på det tekniska, medan Columbo är humanist och fokuserad på människors beteende, motiv och hur de agerar under press. Just det är kärnan till varför Columbo aldrig blir ur tiden, för vi människor agerar lika mänskligt bristfälligt nu som förr. Teknik, vetenskap, mode, språk, politik - allt ändras, men de psykologiska dragen är desamma. Och det gäller inte bara mördarna.
Karaktären Columbo, i Peter Falks oöverträffbara gestaltning, är också så djupt mänsklig med sina
fobier, ovanor (framför allt den exentriska glömskan som ger den stående repliken, just one more thing...) och totala avsaknad av prestige och oförmåga (eller ovilja) att följa konventionerna (såväl i val av överrock, fordon som det ständiga cigarrökandet). Det är befriande att se någon bryta mot allt detta, och samtidigt vara så intuitiv och smart att mördaren överlistas och drivs till att avslöja sig.
Efter det första pilotavsnittet dröjde det fyra år innan Columbo kom igång som TV-serie. En orsak var att man tvekade om upplägget skulle hålla: att visa brottet och sedan helt fokusera på den psykologiska dragkampen mellan Columbo och mördaren. Men upplägget är en av komponenterna som gör serien tidlös. Och spänningen sitter i att få veta exakt hur Columbo ska sätta dit gärningsmannen.
Ursäkta mig, får jag fråga: vilken del av presidentens tal gjorde dig mest arg?
[kvinnan på gatan] - Vad för slags fråga är det?
Det är vad vi journalister kallar en 'opartisk' fråga. Det betyder...
- Jag vet vad opartisk betyder, men frågan du ställer är vad vi icke-journalister kallar en 'ledande' fråga.
Ledande?
- Du vet, en fråga utformad för att vägleda den tillfrågade personen hur denne ska svara.
Okej, okej. Så, vilken del gjorde dig mest arg?
Fredag 2005-09-16 / 15.45länk FOTOREDIGERING: SLÖJOR RITAS PÅ KVINNOR UTAN. Organisationen
Council on American-Islamic Relations, CAIR, beskriver sig som en människorättsorganisation. Men av någon anledning omfattar det inte kvinnor utan slöja eller sjal. Jihad Watch avslöjar hur CAIR redigerar foton så att kvinnor utan slöja/sjal får det, se här:
photo doctored for Islamic correctness. Det är en metod vi inte sett i politiken sedan Stalins dagar. Människorättsorganisation, var ordet.
Det är imponerande att visa så stort förakt för såväl näringsfriheten, föräldrarnas omdöme och det kommunala självstyret i en och samma artikel.
Artikeln är ett bra exempel på att politiker inte bör ha för nära relationer till intresseorganisationer, typ lärarfack, eftersom de har en notorisk förmåga att glömma sina värderingar om frihet, för att glatt ingripa med tvång och förbud.
En anledning till att skolorna blir bättre med en andel ”obehöriga” (vilket ord! Som om merkantilism och skråväsende fortfarande gällde) är att dessa lärare som inte genomgått en vänstervriden lärarhögskola, undervisar med utgångspunkt i sin yrkeserfarenhet på andra håll i samhället. En slöjdlärare som varit bilmekaniker, en spansklärare född och uppvuxen i spansktalande land, en gympalärare som varit elitspelare i handboll, behöver inte nödvändigtvis gått lärarutbildning för att vara en utmärkt lärare. Erfarenheter från verkliga livet är många gånger en bättre grund för läraryrket än enbart bokkunskap.
Fredag 2005-09-16 / 10.52länk STOPP FÖR ALL PRIVATVÅRD. PJ Anders Linder lyfter i sin
blogg en formulering ur statsministerns regeringsförklaring: "Ingen offentligt finansierad sjukvård ska ... drivas med privat vinstintresse."
Och drar slutsatsen: Det betyder slutet för hela den privata öppenvården, stopp för praktiskt taget varenda privatläkarmottagning och privat vårdcentral. Är det Göran Perssons nästa steg?
Svaret är: Ja. När jag 2003 publicerade rapporten
Dogmatism som knäcker sjukvården menade såväl borgerliga landstingspolitiker som opinionsbildare att jag överdrev socialdemokratins ideologiska dogmatism och att partiet nu var för friskolor och privata inslag i vården. De är emot att all vård blir privat, men, hette det, de har inte längre något emot privata välfärdstjänster. Jo, tack. Bara några månader senare kom förslaget om stopplag och nu tar Persson nästa steg. Socialdemokratin är ett socialistiskt parti. Dags för såväl borgerlighet som väljarna att inse det.
Fredag 2005-09-16 / 10.22länk THEO VAN GOGH HEDRAS MED NYA FILMER. Tre av den mördade regissören Theo van Goghs filmer kommer att bli en trilogi i
nyinspelning av Ironworks Productions i New York, med bland annat Steve Buscemi. Delar av intäkterna kommer att gå till en fond till van Goghs minne i syfte att stödja yttrandefrihet i filmskapande.
Och det lär behövas. I Danmark drar sig konstnärer för att kritisera islam, en självcensur som bekymrar PEN-klubben,
rapporterarJyllands-Posten.
Många valmöjligheter för småbarnsfamiljerna är inget hot. Det är däremot förslagen att på olika sätt tvinga på dem olika normer.
Politikernas maktbegär över hur medborgarna ska leva sina liv skrämmande. Ser inte väljarna vilken grotesk ideologi socialismen är? För mig är hela diskussionen svårbegriplig, och att halva folket ställer upp på detta förmynderi obegripligt.
Fredag 2005-09-16 / 8.50länk HÅRDA OCH EFFEKTIVA TERRORLAGAR. Storbritannien går före i Europa med att införa nya stränga lagar i syfte att stoppa terrordåd. Ledaren i TimesTrue justice diskuterar balansen mellan frihet och säkerhet.
Regeringen gör rätt som strävar efter att strypa terroristernas syretillförsel. Staten måste ha möjlighet att förneka dem som predikar våld deras plattform av hat, att deportera utländska medborgare som uppviglar till terrorism och att stoppa dem som avser att döda civila. Men det betyder inte att alla inrikesministerns senaste förslag förtjänar samma stöd. Det är, till exempel, ännu oklart om den förlängda häktningstiden utan rättegång från 14 dagar till tre månader är nödvändig ...
Noggrann granskning från alla håll är vitalt för att uppnå den rätta balansen mellan frihet och säkerhet.
Ja, självfallet ska alla åtgärder föregås av öppen debatt. Men jag är så innerligt trött på de slentranmässiga invändningar som framförs om precis alla åtgärder. Och det som i ett västland framställs som en fruktansvärd inskränkning i den personliga integriteten och närmast anses innebära avskaffandet av det öppna samhället, är i ett annat västland rena rutinen sedan många år.
Ta exempelvis övervakningskameror. I Sverige skriker många som stuckna grisar när man föreslår att det borde vara fritt fram att sättas upp övervakningskameror överallt på offentliga platser, medan det i London är en självklarhet i vardagen. Och utan de 80.000 filmer från CCTV-kamerorna i Londons city hade man inte kunnat utreda terrordåden så snabbt som nu skedde. Betydelsen av övervakningskamerorna för att uppnå trygghet och tillit till ordningsmakten efter dessa fruktansvärda terrordåd kan inte överskattas. Hade samma dåd ägt rum i Stockholm hade vi förmodligen fortfarande inte haft några bilder på förövarna och polisen hade fortfarande inte haft en aaaaning om vad som hände. (Precis det som gäller i dödsmisshandeln på Kungsgatan.)
Vi måste ha en sund debatt om integritet och säkerhet. En sådan kan bara ske om vi tar tillvara erfarenheter av säkerhetsåtgärder som länge använts utan problem i Europa och Amerika, och som kan behöva vidtas här hemma. Men jag tror vi får vänta tills ett terrordåd utförts i Sverige med tiotals döda, innan svenska politiker och opinionsbildare tar civilbefolkningens säkerhet på allvar. Vi måste först höra de eländigt korkade och världsfrånvända klyschorna om ”hur kunde det hända här? I Sverige!”
Torsdag 2005-09-15 / 19.30länk BERLIN BLUES. I Guardian skildras stämningen i Tyskland inför valet på söndag: Berlin blues.
Detta land som efter andra världskriget återfick framtidshoppet och stod för det ”tyska undret”, men som nu lider av dysterhet och missmod. Stämningen speglas färgstarkt av tyske teaterdirektören Christoph Schlingensief, intervjuad i Die Zeit:
Å ena sedan bryr jag mig inte ett skit om Tyskland, å den andra är jag full av vrede ... Den allmänt deprimerade atmosfären gör mig rasande, denna rena lathet, denna klagande saktfärdighet. För mig verkar det som om hela Tyskland sitter på toaletten och stönar. Alla vet exakt vad som behöver hända för att få fart på saker och ting igen, men tysken sitter där och svär över att toalettpappret är slut och det är därför han är så oförmögen. Detta Tyskland!
Torsdag 2005-09-15 / 18.45länk NEW ORLEANS ÖPPNAR NÄSTA VECKA! Mindre än en månad efter orkanen Katrina, den 26 september, ska kulturstaden New Orleans öppna igen, vissa kvarter redan nästa vecka. Det meddelade nyss borgmästaren Ray Nagin, enligt AP:
Parts of New Orleans to Open Next Week.
Det visar hur hysterisk medierapporteringen blev, när den mixades med politisk propaganda i syfte att komma åt presidenten. Nu börjar en bild framträda där den ende som verkar ha hållit huvudet kallt i en krissituation var George W Bush. Något Mark Steyn diskuterar i Daily Telegraph:
Bush kept his head and the danger's passed.
Efter [11 september 2001] håller de flesta människor som lever i vad vi fortfarande lite löst kallar västvärlden med om att vi har problem med islam. Den stora majoriteten muslimer är inte terrorister, men de flesta terrorister som hotar oss kallar sig muslimer. De flesta länder med muslimsk majoritet visar motstånd mot det européer och amerikaner allmänt anser vara önskvärd modernitet, inklusive de väsentliga värderingar som liberala demokratier omfattar. Varför? Vad är problemets kärna?
Sedan ger Ash sex olika varianter på svar: 1) all religion är skadlig, också islam, 2) religionen islam är problemet eftersom den inte, till skillnad från exempelvis kristendom, tillåter separation mellan stat och religion, 3) inte religionen islam, utan islamism är problemet, dvs fanatiker som misstolkar islam, 4) problemet är inte islam eller islamister utan specifikt arabisk samhällskultur som är auktoritär, 5) problemet är inte muslimer utan väst genom sin kolonialism och hegemoniska kultur, 6) problemet är mötet mellan väst och islam fyllt med för många oöverkomliga skillnader i levnadsstil.
Därefter ber Ash oss välja vilket svar vi som läsare anser bäst. Hans poäng är att vårt val av tolkning säger lika mycket om oss som om islam. ”För det vi kallar islam är en spegel i vilken vi kan se oss själva”, menar han.
Det här är ett försåtligt, men retoriskt skickligt, utspel av Timotyhy Garton Ash. För vilket du än väljer är det inte terroristerna som skuldbeläggs, utan läsaren. Genom att göra läsaren till huvudperson - och huvudproblem - blir fundamentalister bara statister. Fokus läggs på vårt medvetande, inte terroristernas handlingar.
För det är nämligen inget märkligt att vi gör olika analyser om islam beroende på ideologisk hållning. Islam är en ideologi mer än en religion. Islam är politik. Och på samma sätt som vi alla har olika grad av sympati med kommunism, socialism, liberalism och konservatism, har vi naturligtvis det också när det gäller islam. Så Ash förvränger hela problembilden. Skapar oreda. Problemet med islam ligger inte hos oss icke-muslimer, utan hos dem som inte accepterar pluralism, som förtrycker och spränger folk i luften. De är problemet.
Det sagt, anser jag att något ligger i alla sex punkterna. Minst ligger i 5) även om statsbildningar är ett västerländskt fenomen, liksom många nationsgränser, exempelvis Iraks, och 1) all religion måste utövas med måtta och så sker i huvudsak i alla religioner utom islam. Mest ligger i 2) och 3). Så länge auktoriteter inom islam inte erkänner skillnaden mellan stat och religion, mellan politik och islam, kommer religionen att vara ett problem, för då erkänner man heller inte pluralism vilket är en grund för ett modernt samhälle.
Och reformprocessen startar med att vi medlemsländer tar vårt ansvar på allvar. När denna viktiga institutions medlemsländer väljer notoriska förbrytare mot mänskliga rättigheter att företräda FN i Kommissionen för de mänskliga rättigheterna misskrediterar man en nobel sak och underminerar trovärdigheten för hela organisationen. Om medlemsländerna vill att Förenta Nationerna ska mötas med respekt och fungera effektivt, måste man se till att den är värd respekt.
Torsdag 2005-09-15 / 8.38länk ARNOLD STÄLLER UPP FÖR OMVAL? Trots att - eller kanske just därför att - Kaliforniens guvernör står inför sitt livs största politiska strid i november, då tre av hans hjärtefrågor ska avgöras i folkomröstningar, antyder han att han ställer upp för omval som guvernör.
Schwarzenegger hints at second run for governor:
- Jag tror starkt på en uppföljare.
Schwarzenegger valdes för att reformera en delstat på ruinens brant. Han har också vänt utvecklingen. Men naturligtvis har han stött på hårt motstånd när han sparat och skurit ner. Inte minst från politikerna i delstatsförsamlingen, som domineras av demokrater på vänsterkanten. Därför har guvernören gått direkt till folket för att avgöra tre av stridsfrågorna. Om han vinner folkomröstningarna i november, då är han tillbaka. Och då är möjligheterna för omval som guvernör om ett år fullt möjligt. Schwarzenegger satsar stort och riskerar allt. Det är fart på amerikansk politik.
Roberts insats är så här långt mästerlig, så avväpnande att den politiska vänstern har misslyckats i sina försök att utmåla honom som någon sorts skrämmande extremist.
- Det här visar att vi har rätt. Svenska folket vill inte ha någon sänkning, säger ordföranden för Seko Jan Rudén.
Riktigt så enkelt är det inte. Seko har naturligtvis ställt frågor så att förslaget framstår i sämsta möjliga dager. Har man till exempel till de svarande på sifo-frågorna alls talat om att a-kassesänkningen ska mötas med skattesänkning?
Detta samband är ju helt avgörande och gör det så ideologiskt rätt. De borgerliga har ännu inte fått ut sambandet mellan sänkta ersättningar och sänkta skatter på låga inkomster. Här måste alliansen göra mer. Man måste hitta en parallell till 'skatteväxling' och visa att de två stegen hör ihop. Då tror jag det finns ett tydligt stöd - iallafall i den del av folket som arbetar.
Onsdag 2005-09-14 / 22.25länk CHEFSDOMAREN GER SVAR PÅ TAL. Tredje dagens senatsförhör av den nominerade chefsdomaren John Roberts har nu pågått i 7 timmar och de ska fortsätta efter en kvarts paus. Via
C-span kan man följa förhöret direkt. Nyss hettade det till när demokraten Chuck Schumer gick till anfall och menade att domaren inte svarar på frågorna utan glider undan. ”Det är som om jag frågade dig om vilka filmer du gillar och du svarar att du gillar bra filmer.” Utskottsordföranden ville gå vidare, men Roberts frågar om han får svara. Med ett leende säger han ”Casablanca och North by Northwest”. Skratt utbryter i lokalen.
Roberts gör en mycket stark insats. Han svarar i princip och filosofiskt men vägrar gå in på konkreta och politiskt laddade domslut som kan dyka upp i HD framöver. Det gillar inte politiker till vänster, som ser domarna som en sorts politiker. Roberts får hela tiden återkomma till att han inte ställer upp i allmänna val och därför inte kan och inte ska lova att stå för någon särskild politisk riktning.
Den rödgröna koalitionens dilemma kan illustreras med svaret på frågan varför arbeiderpartiet utöver statsministerposten också måste få utrikesministerpallen:
Norge kan ogärna ha en utrikesminister från SV [vänsterpartiet] som är emot Natoengagemanget, och ogärna en från centern som vill att landet skall säga upp EES-avtalet med EU.
De är ju just de problemen som gör att socialdemokraterna i Sverige i det längsta hållit vänster- eller miljöpartierna utanför regeringen. Men i valet 2006 borde vänsteralternativet klargöra om det är en trepartiregering som ska bildas om de får majoritetet i riksdagen.
Onsdag 2005-09-14 / 21.27länk LÄGG NER LANDSTINGEN. DN-ledaren
Fem punkter för hälsan är insiktsfull. Sjukvård är alldeles för ensidigt fokuserad på teknik som har mycket högre status än att lyssna på patienten, förmedla kunskap och se hela människan.
De vanligaste orsakerna till läkarbesök i öppenvården är högt blodtryck, ospecificerad värk, depression, sömnproblem och ångest. Alla är livsstilsberoende eller psykosomatiska, men likväl är vårdapparaten inriktad på kroppens biologiska sjukdomar. Läkarrollen, vården och sjukförsäkringen måste anpassas till verklighetens behov. Det kräver en ny hälsopolitik.
Onsdag 2005-09-14 / 14.07länk SE PERSSON DIREKT I FN VIA WEBB-TV. Just nu står statsminister Göran Persson och tar emot regeringscheferna till FN-toppmötet, tillsammans med Gabons president (FN kan naturligtvis inte nöja sig med EN ordförande) och generalsekreteraren Kofi Annan. Talen av dessa tre herrar plus bland annat USA:s president och Storbritanniens premiärminister (i egenskap av EU-president) börjar kl 15, svensk tid. Allt kan följas direkt via FN:s
webb-tv.
Förenta Nationerna slits sönder av eviga motsättningar: mellan dess strävan efter att företräda internationell rätt och moral och den ondskefullhet somliga medlemsländer står för; mellan anspråken på att vara världsregering och dess impotens; mellan den luftiga retoriken under konferenserna och det smutsiga maktpolitiska spelet i korridorerna ...
De flesta löften har inte hållits och under denna veckas möte i New York kommer man bara att förmå att sminka organisationen något. Under ytan förblir det samma skapelse och motsättningarna kommer att fortsätta.
Ja, jag tror inte FN kan överleva i vår tid. FN är skapt för villkoren strax efter andra världskriget. Dess främsta princip är nationell suveränitet, medan medborgerliga fri- och rättigheter och demokrati har mycket lägre prioritet. Vilket är naturligt med tanke på att hälften av medlemsländerna inte respekterar frihet och demokrati.
En ny organisation, Demokratiernas Förbund, skulle i sina stadgar vända på principerna och i första hand försvara och respektera människorna i världen, inte regimerna. Då skulle snabbt och kraftfullt ingrepp i Darfur, Sudan, vara självklart. Inte det som nu är FN:s reflex: att i evighet förhandla med Sudans regim medan den låter miliser gå lös på försvarslös civilbefolkning i miljontal.
Onsdag 2005-09-14 / 12.15länk GUD OCH NATIONEN. Carl Rudbeck publicerar i DN-kultur en intressant
essä om islam och fundamentalism i allmänhet och Irak i synnerhet. Sista meningen: ”Iraks nya regering måste, avslutar Davis sin akademiskt kyliga men drabbande bok, rannsaka sitt eget land och fundera över hur Baathpartiet så länge kunde terrorisera Irak, detta land som en gång var så rikt och hade sådana lysande framtidsutsikter.”
Onsdag 2005-09-14 / 12.10länk NOMINERADE CHEFSDOMAREN MER ÖPPEN ÄN VÄNTAT. I natt avslutades andra dagen av utskottsförhör med John Roberts, nominerad att bli chefsdomare i amerikanska Högsta domstolen. Och HD-bloggen
Scotus (drivs av jurister) menar att han varit överraskande öppen för diskussioner om sin juridiska filosofi. Han är ingen renodlad 'originalist', alltså någon som tolkar konstitutionens bokstav och inte godkänner några utsvävningar. På flera frågor hänvisar han till att grundlagsfäderna i flera avseenden formulerat sig brett och principiellt, inte smalt och konkret. Det tolkar Roberts som att grundlagsfäderna avsåg att uttolkningar av konstitutionen kan förändras över tid.
Därmed är han inte lika konservativ som de andra konservativa domarna i HD. Han är också tveksam till att riva upp prejudikat, exempelvis kvinnors rätt till abort fram till 40 veckan: ”Du börjar med ett basalt erkännande av prejudikatens värde. Ingen domare stiger upp varje morgon med ett blankt blad och säger, okej, hur ska konstitutionen tolkas i dag då?”
Detta som ett svar på anklagelserna om att han är filosofisk originalist, och vill riva upp de senaste 50 årens prejudikat om bland annat aborträtten. Aborten är ju i USA, märkligt nog, laglig genom domstolsbeslut, inte genom lagstiftning i kongressen. Det är därför frågan är så laddad: aborträtten upprätthålls av Högsta domstolen genom dess uttolkning av konstitutionen.
Tisdag 2005-09-13 / 21.14länk S FÖRSVAGAS MOT MP NÄR BORGARNA SAMSAS. Skälet till att miljöpartiet uppträder så kaxigt mot socialdemokratin nu när statsbudgeten ska fastställas beror på de borgerliga. I takt med att den borgerliga alliansen blir starkare och allt mer trovärdig, ökar trycket på socialdemokratin att svara med samma sorts samstämmighet i vänsterblocket.
Det gör att miljöpartiet blir mäktigare. Framför allt därför att socialdemokratin inte har några andra partier (läs c och fp) att spela ut mot mp, dels därför att mp blir en tydligare och tyngre byggsten i regeringsalternativet. Förut var de en fri aktör som kunde användas när de behövdes, och negligeras när de blev jobbiga, som i frågor av typen flyktingamnesti. Så icke längre. Socialdemokraterna måste ta hänsyn till andra på ett sätt de aldrig tidigare behövt göra. Deras rörelsefrihet kringskärs dramatiskt. Det ger säkert en obehaglig känsla för maktpartiet...
Tisdag 2005-09-13 / 19.24länk FÖRENTA NATIONERNA ÄR SLUT. Ny debatt: i radions P1 Morgon i morgon kl 8.15 kommer jag att diskutera FN:s framtid med Bonian Golmohammadi, generalsekreterare i Svenska FN-förbundet. Detta med anledning av att toppmöte om FN startar i morgon. Ett toppmöte som kan bli början på slutet för FN. Organisationen präglas av inkompetens och korruption därför att de många diktaturerna använder sitt medlemskap för att sabotera arbetet för mänskliga rättigheter och demokrati i världen.
När Nationernas Förbund spelat ut sin roll startades Förenta Nationerna utifrån den verklighet som rådde efter andra världskriget. Den tidens villkor gäller inte längre. Det är dags att ta steget över i en ny organisation byggd på dagens globala villkor: Demokratiernas Förbund.
Tisdag 2005-09-13 / 17.45länk PERSSON INITIERAR, ÖKAR OCH FÖRSTÄRKER. Jag måste bara få säga att det är väldigt stimulerande att vara med i direktsänd TV-diskussion, man tvingas vara totalt koncentrerad och kort, kort få fram det man vill säga. I eftermiddagens paneldiskussion i SVT efter statsministerns mycket traditionella
regeringsförklaring fick jag några frågor av programledaren Karin Andersson. Här är tre av dom:
Dick Erixon, var det något du saknade?
- Ja, jag tycker han är väldigt fokuserad på Sverige, inom Sveriges gränser. Han nämner globalisering, men då mer om vad Sverige ska göra i utlandet. Det tycker jag är synd. För vi är i en ny situation, med just globaliseringen. Indien och Kina kommer väldigt snabbt och dom har mycket väl utbildade tjänstemän, ingenjörer och tekniker som kan konkurrera med oss. Också när det gäller kunskap. Så det räcker inte att tala om utbildning - som vi naturligtvis ska satsa på - men man måste sätta Sverige i sitt internationella sammanhang.
- Och det saknade jag. Vilka är våra konkurrensfördelar? Och hur ska den svenska företagsamheten få bättre villkor för att kunna ta upp den kampen? Allt det här med bidrag, om att 'initiera', 'öka' och 'förstärka', som Persson talar om, bygger på att man verkligen har företag som är duktiga på att producera och sälja. Han ger inga tydliga svar där.
Vad kan man säga om den stora skiljelinjen i svensk politik? Var går den idag?
- Det blir ett spännande år fram till valet. Nu - för första gången sedan Thorbjörn Fälldins tid - finns det två tydliga block. Det finns ett tydligt och klart borgerligt block. Man håller inte på och tjafsar och kivas. Och det finns ett tydligt vänsterblock, även om de tjafsar lite mer, här va.
- Men det är detta som är grunden i en demokrati: att väljarna får avgöra inriktningen och att de som vill ha folkets förtroende går ut med sitt program och sin konstellation före valet. Och går till val på det. Sen får de som får förtroendet ta över.
Men var går skiljelinjen?
- Jag tycker det är ganska intressant: Här satsar de borgerliga på de arbetande låginkomsttagarna och sossarna på de hemmavarande höginkomsttagarna. Sossarna vill höja taget på ersättningsnivåerna och det betyder att de höginkomsttagare som inte jobbar får bättre ersättningar. Medan de borgerliga vill sänka skatten för låginkomsttagare som arbetar. Och det är en ganska intressant konflikt. Det blir intressant och se vad som går hem hos folket.
Stortingsval i Norge
Parti
valet 1997
valet 2001
valet 2005
Kristelig folkeparti
13,7% (25)
12,4% (22)
6,8% (11)
Høyre
14,3% (23)
21,2% (38)
14,1% (23)
Venstre
4,4% (6)
3,9% (2)
5,9% (10)
Fremskrittspartiet
15,3% (25)
14,6% (26)
22,1% (37)
Summa borgerliga
47,7% (79)
52,1% (88)
48,9% (81)
Arbeiderpartiet
35,0% (65)
24,3% (43)
32,7% (62)
Sosialistisk Venstreparti
6,0% (9)
12,5% (23)
8,7% (15)
Senterpartiet
8,0% (11)
5,6% (10)
6,5% (11)
Summa rödgröna
49,0% (85)
42,2% (76)
47,9% (88)
Valresultat, för senaste valet 12 september 2005, dock preliminära uppgifter. Inom parentes: mandat i Stortinget.
Källor:
VG och
NRK och
UD.
Tisdag 2005-09-13 / 8.45länk BORGERLIG SPLITTRING SOCIALDEMOKRATINS LYCKA. De borgerliga fick faktiskt fler röster än de rödgröna, enligt
rösträkningen, men färre mandat.
De rödgröna är alltså i samma position som George W Bush när han vann presidentvalet år 2000 med färre röster, men fler elektorer. Det är mer vanligt än man tror, att de som fått minst röster vinner, när valen blir jämna. Både i Stockholms stad och Stockholms läns landsting fick de borgerliga fler röster än vänsterblocket, men majoriteten gick till vänster.
Förklaringen till valutfallet i Norge ligger dock djupare. Den viktigaste är att de borgerliga inte kunde hålla sams. Hade till exempel senterpartiet ställt upp på borgerlig regering, hade det med nattens valresultet blivit en borgerlig regering - med stor majoritet.
Tisdag 2005-09-13 / 8.15länk MEDIERNA PÅ KRIMINELLAS SIDA. Eld med automatvapen har riktats mot polisstationen i Södertälje efter det att polisen gripit in mot män, som enligt uppgifter är syrianer/assyrier, som kastat saker på och skrikit ”hora” efter en 15-årig tjej när hon gick förbi affärerna på Vallvägen i Ronna. Hon ringde efter sin pappa som kom till platsen. Han ringde i sin tur polisen.
Massmedierna stöder uppenbarligen den organiserade brottsligheten. När medierna tar parti för ligister och kriminella har det en oundviklig effekt: det stärker deras ställning i samhället. De blir djärvare, mer aggressiva. Polisen blir däremot än mer försiktig och drar sig tillbaka.
Effekten av massmediernas bevakning är att man uppmuntrar och driva fram mer av kaos, anarki och brottslighet. Att skrika ”hora” efter 15-åringar och kasta saker på dom blir okej. Varför ska polisen rycka ut? De får ju ändå bara skit för det. Massmedierna tycker uppenbart sådant beteende inte är något som ska beivras.
Själv hade jag blivit glatt överraskad om polisen mobiliserat med samma kraft om brott skett där jag bor. Men jag tillhör ju inget kriminellt gäng.
Måndag 2005-09-12 / 23.15länk AJ, AJ, NORGE. När rödgröna koalitionen ledde knappt i början på röstsammanräkningen trodde jag det snart skulle skifta till borgerlig majoritet i takt med att valdistrikt i större städer registreras. Och majoriteten har ju hela kvällen pendlat mellan de två blocken. Men nu ser jag hos
Verdens gang
att Høyre och Kristelig folkeparti tillsammans går tillbaka lika mycket i Oslo (då 73% av rösterna räknats) som på riksnivå. Det ger fördel rödgrönt. Men det är ju ganska svagt att vänsterblocket, plus senterpartiet, ändå har så svårt att nå majoritet.
Rushdie uppmanas att ta nästa steg och diskutera hur en reformrörelse för muslimer skulle kunna se ut. Och han håller med: ”Det kan mycket väl bli så att reformering föds i den muslimska diasporan [exilen] där kontakterna (och spänningarna) mellan samhällen är störst, och sedan exporteras till länder med muslimsk majoritet. Det blir i så fall inte första gången något sådant händer.” Viktigaste poängen är dock det Rushdie kallar Pan-islamism, del 2:
De människor som mest direkt skadas av radikal islamism är andra muslimer: afghanska muslimer av talibanerna, iranska muslimer av ayatollornas styre och i Irak dödas irakier i muslimska våldshandlingar. Ändå koncentrerar sig muslimsk retorik på västvärldens 'brott'. Det kan vara så att muslimer behöver omdirigera sin vrede mot de som verkligen förtrycker och dödar dem.
Skälet till att terrorismen fortsätter är att den har folkligt stöd och terroristerna därför får legitimitet och status.
Om den muslimska världen insåg det Rushdie visar, då skulle terrorismen snart upphöra.
Måndag 2005-09-12 / 21.50länk SAMLAR IN PENGAR, MEN INTE TILL ORKANENS OFFER. Medan stora insamlingar pågår över hela USA till förmån för den miljon människor som evakuerats efter orkanen Katrina, har det avslöjats att New York-senatorn Chuck Schumer samlat in pengar - till sig själv. Schumer tillhör de på vänsterkanten som gapat högst över att presidenten efter orkanen inte handlat tillräckligt snabbt och kraftfullt. Själv ägnar han sig åt att stärka kampanjkassan. Se mer:
Schumers shame.
Måndag 2005-09-12 / 21.25länk KOMMENTERAR STATSMINISTERNS REGERINGSFÖRKLARING. I morgon är det Riksmötets öppnande då statsministern kl 14.18 avger sin regeringsförklaring. Jag kommer att vara en av flera som kommenterar regeringsförklaringen i SVT2 som sänder öppnandet direkt.
Måndag 2005-09-12 / 21.00länk HETT ENGAGEMANG I DOMARFÖRHÖR. Jag lyssnar nu via internet-TV-kanalen
C-span på amerikanska senatens utskottsförhör av John Roberts som nominerats till ny chefsdomare i Högsta domstolen. Hela första dagen ägnas åt engagerade och filosofiskt spännande öppningsanförande av senatorerna, som imorgon börjar ställa frågor till domaren. Valet av chefsdomare anses allmänt kunna påverka alla amerikaners liv i årtionden framåt.
Utskottsförhöret är lärorikt för den som vill förstå hur Montesquieus maktdelningslära fungerar i praktiken. Denna maktdelningslära är en viktig del av federalismen, så alla som för Sverige och Europa talar om federalism behöver lära mer om maktdelning. Något som ofta glöms bort, tycker jag. Se också AP:
Senators Spar Over Questioning Roberts.
Måndag 2005-09-12 / 12.05länk SCHRÖDERS SISTA STRID. Der Spiegel analyserar kanslern i
Schröder's Last Stand. Och konstaterar att han är en skicklig politiker med förmåga att manövrerar sig ur svåra situationer. Vilket ju är sant. Men till vad vill han ha makten? Svaret är lika oklart för honom som för svenska socialdemokrater. Och därför är det lätt att dra slutsatsen att svaret är: makten i sig. Hör bara hur han svarar på fråga från Süddeutsche Zeitung:
Men varför ska människor rösta på dig, som efter sju år vid makten ändå inte uppnått ditt viktigaste mål, som du gick ut med 1998, om att kraftigt minska arbetslösheten?
- Det kan förklaras med det faktum att regeringen hittills mött problem som vi har varit tvungna att hantera: den brustna internetbubblan för fem år sedan, effekterna av 11 september och oljepriser som stigit från 15 till 70 dollar fatet. Det är massiva externa chocker som förklarar varför vi inte haft möjlighet att nå våra mål. Men vi är på rätt kurs. Första tecknet på framgång börjar också synas på arbetsmarknaden: 1500 jobb har skapats sedan april.
Schröder skyller på 11 september, som ägde rum i USA, men där har ekonomin tuffat på i tre-fyra gånger så hög hastighet som i Tyskland. I USA skapas 200-300.000 nya jobb per månad, medan kanslern jublar när 1500 jobb skapats på ett kvartal (om Tyskland haft samma utveckling som USA hade man startat 50-80.000 jobb per månad och minst 150.000 nya jobb på ett kvartal). Internetbubblan och oljepriset är minst lika plågsamt för USA som för Tyskland, också det är alltså svepskäl.
Schröder blundar för de verkliga orsakerna: regleringarna som stryper företagen och dödar skaparkraften hos innovativa människor. Om Schröder vinner kommer Europa att än snabbare falla ner i ekonomisk misär. Europa behöver en ny regering i Tyskland för att vända utvecklingen.
Måndag 2005-09-12 / 8.38länk NY LEDARFAVORIT I BRITTISKA TORY. Margaret Thatchers konservativa parti har i nästan 10 år haft stora problem att finna en partiledare med förtroende hos britterna. Sedan 1997 har tre partiledare kommit och avgått. Nu ska en ny väljas efter senaste brakförlusten mot Tony Blair.
Till mångas förvåning har gamle Thatcher-ministern Kenneth Clarke seglat upp som favorit. Clarke har en mer EU-vänlig linje och har därför varit ute i kylan, men sedan EU-konstitutionen föll i Frankrike har europafrågornas betydelse minskat och Clarke är uppenbarligen besviken på EU:s utveckling.
Clarke är en betydligt mer helgjuten person än de politruker med kall och robotaktig framtoning som partiet valt de senaste åren (Okej, Michael Howard var bättre än Iain Duncan Smith och William Hague). Och det är ingen tvekan om att labour har suckat av lättnad när tory valt andra än Clarke till partiledare, eftersom Clarke är en effektiv och rapp debattör med gott humör. Men det blir ingen lätt sak att ta konservativa tillbaka på arenan. I
Daily Telegraph,
Robust Clarke leads attack on Blair, framgår att de konservativa ligger långt efter i opinionen även om Clarke skulle bli partiledare. Men det är också långt till nästa val.
Måndag 2005-09-12 / 8.15länk MERKELs FÖRSPRÅNG KRYMPER I TYSKLAND. Trots att de tyska kristdemokraterna har ett försiktigt valprogram och rensat ut allt som talade om större förnyelse, har socialdemokraterna knappat in. När valkampanjen började hade Angela Merkel ett försprång på 20 procentenheter före Gerhard Schröder. Nu är det nere i 7 procent, rapporterar Times. Och Schröder har två småpartier att räkna in i sitt regeringsunderlag (de gröna och kommunisterna) medan Merkel bara har ett (det liberala).
I artikeln
Sisterhood plots Schröder's end beskrivs hur Angela Merkels kvinnliga stab nu försöker hitta en strategi att ta tillbaka initiativet under sista veckan inför valet 18 september.
Är all förnyelse fullständigt omöjlig i Europa?
Måndag 2005-09-12 / 7.50länk SEGER FÖR FÖRNYELSE I JAPAN, NÄR BLIR DET EUROPAS TUR?
Japans premiärminister Junichiro Koizumi vann en storseger i parlamentsvalet. Det liberala partiet ökade från 249 till 296 mandat, och fick nära 62 procent av de 480 platserna i parlamentet,
rapporterarInternational Herald Tribune. Koizumi utlyste valet när han mötte hårt motstånd mot planerna på att privatisera det stora postverket. Nu fick han ett starkt mandat för fortsatt förnyelse och liberalisering av Japan.
För bara en månad sedan sa kritikerna att Koizumi var envis, besatt och på väg att sänka sitt parti. Men nu framstår han som en politisk mästare,
skriver AFP.
När får vi i Europa lika starka förnyelseinriktade politiker?
